Kulturbloggen

Clemens Poellinger

Clemens Poellinger

Nu låter Tiden konstnären Elisabeth Ohlson Wallin gå loss på kungahuset. I det nya numret av den socialdemokratiska idétidskriften är satiren subtil som en traktor. I hennes bildmontage flankeras en stående Carl XVI Gustaf av sina vänner sittande runt ett bord. På det serveras en liggande Camilla Henemark vars nakenhet delvis döljs av pizzabitar. I högra bildhörnet böjer sig drottning Silvia för att iförd skurhandskar skrubba bort ett hakkors på golvet som dolts under en matta.

Höga herrar, snusk och nazism. Nämen fy och usch!

Går det att upprepa den fenomenala uppmärksamhet en handfull enkronor med texten ”vår horkarl till kung” generade med ytterligare ett angrepp på monarkens sexualmoral?

Myntet var åtminstone originellt, men Elisabeth Ohlson Wallins nya verk – tillhandahålles även av Tiden som affisch – sällar sig till mängder av digitala bildkompilationer där medlemmar av världens furste- och kungahus deltar i sexuella situationer. Det är gammalt som gatan. För tio år sedan väckte manipulerade samlagsbilder där prinsessorna Victoria och Madeleine figurerade skandal. Tidigare har Kungens ansikte monterats in på gamla utvikningsbilder av Christer Pettersson som Svenska Hustler publicerade år 1990.

Att klippa och klistra ihop fotografier på politiker och kändisar till satir, humor, porr eller allmän förnedring är en omkring hundraårig bildtradition. En mästare som utvecklade genren till konst var John Heartfield, född Helmut Herzfeld (1891-1968), känd för satiriska fotomontage av Hitlerporträtt. Träffsäkra, vitsiga och tekniskt rasande skickligt utförda med pappersbilder, skalpell och klister är de allt Elisabeth Ohlson Wallin inte lyckas med ett yxigt utfört jobb i photoshop.

Kategorier

Fler bloggar