Kulturbloggen

Tobias Brandel

Tobias Brandel

Amerikanska författaren Jonathan Franzen har upptäckt det ultimata sättet att väcka uppmärksamhet i den nya digitala tidsåldern: attackera sociala medier. Efter att tidigare ha dömt ut Facebook och e-boken varnade han i veckan för Twitter. Mikrobloggen är ”outsägligt irriterande” och det är ”svårt att åberopa fakta eller argumentera på 140 tecken”, slog han fast på en författarträff.

De som faktiskt använder sig av mediet ifråga kan bara matt påpeka att Twitter i stor utsträckning används till att posta länkar till hiskligt långa texter, och att många av världens mest kända citat gott och väl ryms på 140 tecken. Hade, säg, ”Det bästa sättet att bli kvitt en frestelse är att falla för den” (Oscar Wilde) eller ”En bankman är en person som lånar ut sitt paraply ner solen skiner och vill ha tillbaks det när det regnar” (Mark Twain) varit mindre tankeväckande om de först skrivits på Twitter?

Reaktionerna på Franzens attack är förutsägbara. Självklart har snabbt en hashtagg skapats, #JonathanFranzenhates, där sociala medier-entusiaster tävlar i att hitta på finurligheter som ”Jonathan Franzen hatar månen. Dess sken är outsägligt ohederligt och inget mer än en reflexion” eller ”Jonathan Franzen hatar smileys eftersom det krävs 600 sidor för att korrekt förmedla känslor”.

Det är svårt att säga vad som är mest tröttsamt – äldre utvecklingsfientliga intellektuella som dissar nya kommunikationssätt de inte förstår sig på, eller Twittermobbens tvångsmässiga vana att rulla de icke rättrogna i tjära och fjädrar.

Jonathan Franzen. Foto: Staffan Löwstedt

Kategorier

Fler bloggar