Kulturbloggen

Erica Treijs

Erica Treijs
Vit inuti/White Whitin, 1997-2013 Foto: Per Kristiansen/Bonniers Konsthall

Vit inuti/White Whitin, 1997-2013
Foto: Per Kristiansen/Bonniers Konsthall

Lekfulla anslag om minnen. Ann Böttchers noggranna stilstudier av granar på Observatoriemuseet. Cecilia Edefalks stora ockrafärgade dukar i konsthallen. Och Alina Szapocznikows drabbande skulpturer i kuben. Bonniers konsthall inleder hösten med en intellektuell utställning som blir till en magisk omfamning av starka verk.

Mötet med Cecilia Edefalk gör avtryck. Kanske för att hon inleder med att själv berätta om ett annat möte som är orsak till att dessa målningar kommit till.
– Det var en vacker vårdag och jag satt och mediterade på en bänk i Tegnérlunden. Då plötsligt kommer August Strindberg gåendes emot mig. Vi började tala och han hade åsikter om verken, främst om det vita i mina änglabilder. Eller det var i alla fall så jag tolkade det.

Sedan den dagen för nästan tio år sedan har dessa samtal av transcendent karaktär pågått mellan en av Sveriges högst betalda samtida konstnärer och den sedan länge döde författaren. Edefalk berättar kärleksfullt om dessa möten och förmågan hon besitter att kunna ”koppla upp sig mot vissa personer”. Men de är inte alltid de är överens Cecilia och August.
– Usch nej, och jag gillar inte Strindbergs böcker men väl hans målningar. Kanske är det därför jag lyssnar. Han ville att jag skulle måla lite rött på det där verket och då gjorde jag det, berättar hon.

De sju stora målningarna föreställer alla änglar, ett motiv som Edefalk ansåg relevant efter ett besök på ett museum i italienska San Gimignano.

– Jag såg en målning av en ängel som var nästan lika stor som jag och ville få fatt i den på något sätt.

Hon målade snabbt sju mindre verk som sedan räknades om för att sedan skalenligt kunna förstoras. Två assistenter målade upp de gigantiska dukarna, som Cecilia Edefalk sedan ”gått över” gång på gång. Lager av tid, avlagringar av minnen. Att hon jobbar med serier av liknande motiv är inget nytt, utan snarare ett sätt att fånga sin egen tanke och säkra sin egen idé.

– Jag tycker om de här målningar, de har följt med mig i över tio år, säger Cecilia Edefalk, som har en fulltecknad almanacka med utställningar som avlöser varandra och så hon är dessutom nybliven mamma vid 58 års ålder.

Utställningen Minneskonst visas på Bonniers konsthall tom 24 november.

 

 

Kategorier

Fler bloggar