Pride Mellanöstern har på senare år allt starkare pekats ut som homofobiskt. Men när europeiska aktivister kämpar för hbt-rättigheter i den muslimska världen påtvingar de den sina egna västerländska synsätt och definitioner. Det hävdade idéhistorikern Edda Manga vid ett av Prides många högst akademiska seminarier på tisdagen, med rikliga hänvisningar till sociologiska husgudar som Michel Foucault och Judith Butler.
Edda Manga berättade att den palestinska docenten Joseph Massad bland annat menar att det binära tänkandet hetero–homo inte riktigt fått fäste i muslimska länder, där skiljelinjen snarare är aktiv–passiv. När den västerländska diskursen invaderar den österländska så tvingas en muslimsk man som exempelvis definierar sig som aktiv att välja mellan hetero och homo – vilket i själva verket kan förvärra hans situation.
– Man måste vara väldigt försiktig i det analogiska tänkandet när det gäller hur vissa rättigheter vunnits på en viss plats i en viss situation, och hur mycket som kan föras över på andra situationer och platser, sade Edda Manga, som är verksam vid Uppsala universitet.
Internationellt solidaritetsarbete inom hbt-rörelsen kan därmed bli högst problematiskt om det sker i termer av befrielse och blir ett sätt att utöva makt, påstår Manga. Särskilt som hbt- och kvinnorättigheter av somliga grupperingar används för att angripa islam, säger hon, och påminner om Anders Behring Breivik som i sitt terrormanifest dels har fler homofoba passager men också ondgör sig över att muslimerna inte respekterar homosexuellas rättigheter.
Hon påpekar också att uppfattningen att västerlandet kännetecknas av sexuell frigjordhet medan den muslimska världen är sexualfientlig bara har några decennier på nacken. Tidigare var det precis tvärtom: Kontrollen av sexualiteten sågs som en av den västerländska civilisationens viktigaste karaktärsdrag gentemot den hedonistiska och promiskuösa Orienten.
Även Edda Mangas make Mattias Gardell höll under tisdagen ett seminarium på Pride på ett liknande tema. Han hann emellertid aldrig komma till islamofobins koppling till hbt-rörelsen som utlovats innan hans tid runnit ut eftersom han fastnade i sin standardföreläsning om islamofobi.
