Kulturbloggen

Anders Q Björkman

Anders Q Björkman

De gamla syntpopparna i Lustans Lakejer var på sin tid mästare på att sno redan inarbetade titlar. På deras plattor fanns låtar som ”En lång natts färd mot dag”, ”Sista tangon i Paris”, ”Man lever bara två gånger”, ”En plats i solen” och ”Sinnenas rike”. Antagligen har ni mer eller mindre hört titlarna förut – fast de då tillhörde pjäser och filmer i stället för poplåtar. Redan detta är ganska svårt att svälja, men Lustans Lakejer stal åtminstone inte redan befintliga låtnamn, utan kapade titlar från helt andra konstarter.

På sistone har jag dock hittat tre exempel på när man kannibaliserar på sin egen genre:

1. ”Processen” av den amerikanske författaren John Grisham. Ursäkta, men var det ändå inte en viss författare vid namn Franz Kafka som skrev just den boken? Hur tänkte Albert Bonniers förlag när de översatte Grishams bok ”The litigators” till samma titel som en av världens mest berömda romaner?

2. ”Heroes” med Sabaton. I min värld är den titeln upptagen av det album som David Bowie skapade tillsammans med Brian Eno i Berlin 1977. Lite nyfiken blir man på hur det svenska heavy metal-bandet resonerade när de lät döpa uppföljaren till förra plattan ”Carolus Rex” till samma namn som Bowies klassiker.

3. ”Survivor” med Helena Paparizou. Sångerskan gick med den låten vidare till Melodifestivalens Andra chansen. Men, för er som undrar: det är inte samma ”Survivor” som Beyoncé och de andra i Destiny’s Child fick en megahit med 2001.

Franz Kafka Beyonce, Michelle Williams, Kelly Rowland Heroes

Bestulna: Franz Kafka, Destiny’s Child och David Bowie. Foto: AP

Kategorier

Fler bloggar