Litteratur I onsdags publicerade Süddeutsche Zeitung Nobelpristagaren Günter Grass dikt Was gesagt werden muss (Det som måste sägas), där han kritiserar Israels politik mot Iran och angriper hatet i den ”av dårskap ockuperade regionen”. Dikten utlöste en storm av kritik mot den 84-årige författaren och epitetet antisemit kom snabbt till användning för att beskriva honom.
Grass höll tyst i ett dygn, men i går bemötte han reaktionerna i en intervju i radioprogrammet Tagesthemen och beklagade sig då över att kritiken inte så mycket riktade in sig på innehållet i hans dikt, utan på honom som person:
– Man för en kampanj mot mig och påstår att mitt rykte är förstört för all framtid.
Författaren sa att han hade publicerat sin dikt för att han bekymrade sig för Israel på samma sätt som ”många israeler bekymrar sig för sitt land”. Samtidigt var han inte förvånad över reaktionerna och påpekade att han hade förväntat sig att kritiker skulle ”arbeta med begreppet antisemitism”.
– I en av Springerpressens tidningar stod det ”den evige antisemiten, vilket är en omkastning av Den evige juden (nazistisk antisemtisk film/reds anm). Det är sårande och inte värdigt en demokratisk press.
Att han, som vissa kritiker påstått, skulle förneka Förintelsen eller förespråka Israels förintelse viftade han bort med orden ”dumheter och lögner”.
I går fick den tyske Nobelpristagaren kritik från officiellt israeliskt håll – premiärminister Benjamin Netanyahu gick till då till hätsk attack i ett officiellt uttalande:
”Günter Grass skamliga försök att moraliskt likställa Israel och Iran, en regim som förnekar Förintelsen och som hotar att förgöra Israel, säger lite om Israel och mycket om herr Grass. I sex årtionden gömde herr Grass det faktum att hade varit medlem i Waffen-SS. Så det är inte överraskande att han målar upp världens enda judiska stat som det största hotet mot världsfreden och att han motsätter sig att ge Israel möjligheten att försvara sig.
Günter Grass påpekade dock i radiointervjun att han också fått stöd av många människor. Också från tyskt kulturliv har sådant stöd kommit: Klaus Staeck, ordförande för Konstakademin i Berlin uttalade sig om ”reflexmässiga fördömanden” av Grass som antisemit och att författaren endast hade uttalat sin oro för situationen i Mellanöstern.
– Denna oro delar han med en hel mängd människor, sa Staeck.
Slutligen fick Günter Grass stöd från ett håll som han möjligen inte hade önskat – Iran. I statlig iransk tv sammanfattades läget sålunda: ”Aldrig i den tyska efterkrigshistorien har en prominent intellektuell attackerat Israel på ett så modigt sätt som Günter Grass har gjort med sin kontroversiella nya dikt. Bildligt talat har Nobelpristagaren riktat ett dödligt lyriskt slag mot Israel”.
Och med sådana vänner behöver Günter Grass nog inga fiender.
Foto: Gunnar Ask/Scanpix
