Biblioteken är lika homogena som mediehusen

Programpunkten Professionellt urval: nytänk, normkritik, bevarande eller censur? plockade upp tråden från debatterna om Lilla hjärtat och Tintin, fast ur ett bibliotekarieperspektiv. Vad styr vilka böcker som finns på våra bibliotek? Ska man undvika stereotypa skildringar när man köper in böcker? Eller är detta, som det formulerades i programbladet, ”att betrakta som censur”?

Ingen av paneldeltagarna svarade ja på den sista frågan. Henrik Bylund, bibliotekschef från Upplands Väsby, påpekade att hans bibliotek hade ställt ner ”Tintin i Kongo” i ett magasin redan innan fjolårets debatt uppstod.

I stället talades det om bristen på konkreta riktlinjer och om vikten av representation. ”Alla barn ska kunna känna igen sig i litteraturen” sa Anna-Stina Takala, verksamhetsutvecklare vid biblioteken i Botkyrka. ”Frågor som etnicitet och genus kommer upp när vi diskuterar bokinköp, men vi har ingen plan för det. Det faller mest på de enskilda bibliotekarierna”, sa Lena Grönlund, bibliotekarie från Norrköping.

Det mest påfallande i övrigt var hur tydligt bibliotekens problem med dessa frågor speglar mediernas. Båda branscherna lider av precis samma sjuka: en yrkeskår helt dominerad av medelklasspersoner utan utländsk bakgrund.