Anders Q Björkman
Världen är full av obegripligheter. Och när vi vill begripliggöra hur svårförståeligt något är tar vi gärna hjälp av ett främmande och konstigt språk. Men vad som verkligen uppfattas som ett konstigt språk beror så klart på vilket språk man talar själv.
När vi tycker att något är ”rena kinesiskan” eller ”rena grekiskan”, så anser så klart kineserna och grekerna att deras språk inte alls har något med obegripligheter att göra. Finnarna har bytt ut grekiskan och talar om ”rena hebreiskan”. I Vitryssland frågar man sig följande fras om samtalspartnern inte uttrycker sig klart nog: ”Talar du turkiska?”. Italienare är inne på samma spår – när någon inte förstår vad man säger, frågar man ”Vad då, talar jag turkiska kanske?”. Turkarna, däremot, anser att fransmännen tycks ha svårt att fatta. När en turk säger att någon ”är fransk inför någonting”, så betyder det att personen ifråga inte förstår sammanhanget eller vad som sägs.
Själva är vi ju vana vid att svensktalande i amerikansk film och tv antingen blir porträtterade som den lätt intelligensbefriade svenske kocken i Mupparna eller en vacker men ganska dum blondin. Och uppfattningen att vi har svårt att fatta tycks ha spridning även i andra länder. Om någon gör sig dum och inte låtsas förstå, säger spanjoren ”Gör dig inte svensk”.
Och skulle min genomgång här ovan inte vara begriplig nog, så hittade en kollega nedanstående grafik vid lite googlande. Kartan, som kommer från Frank Jacobs blogg Strange maps, uppges visa vilka språk som är obegripliga – och för vem.
Förstår ni?