Kulturbloggen

Johan Hellekant

Johan Hellekant

Hur ska framtidens SVT se ut? Inom kort presenterar regeringen de viktiga direktiven som ska styra en ny utredning med ödesmättade inslag för public service.
Frågan om indirekt sponsring är en sådan. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth har ju redan gjort klart att vanlig, direkt sponsring ska bort helt och hållet från SVT i nästa sändningstillstånd. Enligt uppgift till SvD finns nu ambitioner att även se över SVT:s indirekta sponsring, alltså sådan sponsring som inte alltid redovisas, men som ibland förbilligar tv-program i tidigare produktionsled.
Erik Kristow, mediepolitiskt sakkunnig hos Lena Adelsohn Liljeroth, uppger att det kan handla om sådant som att ett tv-team i ett produktionsbolag har försetts med gratis flygbiljetter från något visst flygbolag. På kulturdepartementet ställs alltså nya principiella frågor om hur fristående dagens public service-sändningar är, och man vill känna till varje form av subvention från partsintressen.
Helst ska nu allt som skapar SVT:s ekonomi upp på bordet. I bästa fall innebär det att dagens public service-sändningar visar sig vara just så oberoende som många tror. I värsta fall finns en massa fallgropar. Indirekt sponsring behöver ju inte vara så tydlig som att en viss bilmodell kör runt lite för ofta i vissa tv-serier. Är det till exempel acceptabelt att en viss europeisk region exponeras mer än en annan i public service-tv för att man just där brukar ”hjälpa” produktionsbolag?
En referenspunkt är fortfarande en rapport från Riksrevisionen som för ett par år sedan försökte ringa in indirekt sponsring i SVT. En slutsats var att fenomenet kan vara dolt, och därför svårgranskat.
Skulle indirekt sponsring förbjudas, riskerar SVT att klämmas åt riktigt hårt, särskilt när det gäller utländska program som väldigt ofta är delfinansierade av sponsorer vars produkter ofta syns som rekvisita i programmet.
Sett ur ett mediepolitiskt perspektiv riskerar SVT att klämmas åt från två håll. De kulturkonservativa, med Lena Adelsohn Liljeroth i spetsen, kan på traditionell ideologisk grund hävda att public service bara ska ägna sig åt ett absolut fristående utbud – ungefär som konservativa resonerar kring viktiga samhällsfunktioner. Mer nyliberala inom alliansen skulle kunna fokusera på att ”marknaden” redan kan vara så starkt inblandad i vissa programtyper, att licens-finansierad tv har spelat ut sin nyckelroll.
De vanligaste breven från medborgare till Kulturdepartementet är faktiskt klagomål på ”tv-licensen”. Att erbjuda en sänkt avgift är därmed en säljande idé, som många inom moderaterna egentligen aldrig har släppt.
För SVT kan det nog bli tufft att bli satt under luppen. I väntan på att regeringens direktiv till public service-utredningen presenteras före semestrarna, har Lena Adelsohn Liljeroth hittills sagt att ambitionen är att utredningen ska få bred politisk förankring. Hur bred är inte sagt. Klart är att oppositionen fruktar en nedrustning av SVT, SR och UR, och därför vill ha insyn.

Kategorier

Fler bloggar