Skarpt på Långholmen – teater fångar platsens själ

Teater har en märklig förmåga att föra sin publik genom tid och rymd. Oftast rent abstrakt via för länge sedan skrivna pjäser eller skildringar av andra länder och tider – men ibland också faktiskt, fysiskt.

Jag har varit på teater på norska Samiska teatern i Kautokeino och sett norrsken efter föreställningen. Jag har varit på den antika, grekiska teatern Epidauros och sett solen gå ner i Medelhavet, varit på teaterfestivaler i Istanbul och Uruguay, sett skuggspelsteater på en fotbollsplan en natt i Thailand. Jag har fria grupper spela i  ombyggda cykelkällare och varit på Metropolitan, N.Y. Jag har sett gästspel från Peking och Ougadougou.

Och nu har jag varit i källaren under Långholmsfängelset (numera vandrarhem och hotell) och varit med om en monolog som handlar om Anders Gustaf Dalman – Sveriges siste bödel. Under museidelen, ligger en krypta där Anders Ahlbom Rosendahl gestaltar korpralen Dalman som var skarprättare mellan åren 1885 och 1910. Han avrättade sex personer, bland dem kända brottslingar som Yngsjömörderskan, Alftamördaren och ”Svarte-Philip Mordlund” med handbila. Först 1910 användes giljotin – just på Långholmen.

Klaus Fischer har skrivit monologen ”Hugga huvudet av ondskan” som bygger på den bok sonen Gustaf Albert skrev om sin far 1948: ”Sveriges siste skarprättare”. Dalman själv för ordet – och han är ytterligt mån om att försvara sitt yrke och sin heder. Han ser sig själv som en som upprätthåller Guds lag och ett slags ordning. Han är ingen blodbesudlad buse som dödar för pengar utan en moraliskt högtstående man – fast han till vardags arbetar som vicevärd. Han berättar stolt om sin yrkesskicklighet, att med ett enda hugg skilja huvudet från kroppen. Han är någon som rättar till mänskliga felaktigheter.

Anders Ahlbom Rosendahl gör Dalman som en man med militärisk hybris, en kraftkarl som ständigt förnekar all svaghet och gör sig till en närmast gammaltestamentlig klippa. Mot slutet blir han allt mer spröd, av ålderdom och också genom det faktum att dottern Signe tar sitt liv. Är det hans person och yrkesval som fått henne att ta detta drastiska steg? Mot slutet av sitt liv drömmer han ständigt om dem han dödat – långa komplicerade mardrömmar där han plötsligt ser människan inuti mördarna, och all deras skräck. Slutet är som ”Macbeth” där huvudpersonen under en ångestfylld kavalkad upplever alla han dekapiterat.

Det är mörkt där under fängelset. och platsen tynger liksom all den panik, leda och nöd som tegelvalven sett under alla år. Pjäsen spelar med rummet, och tvärtom. Anders Ahlbom Rosendahl är magnifik som Dalman, både när han agerar lejon och när han låter rollen krympa av ångest och självrannsakan. Det är teater av allra bästa sort – och så nära publiken, med självklar nerv och en fantastisk närvaro och psykologisk spänst.

Ännu en plats. Långholmen fastnaglad och förstådd genom scenkonsten. En mycket speciell upplevelse.

Visa kommentarer (11 st)

Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID.
Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chefredaktör SvD.se Läs reglerna i sin helhet

  • Anonym

    På ett annat gammalt fängelse i landet hade de medier som ser döda människor som våldnader lider i de gamla fängelsehålorna. Tänk att ha den sortens tillvaro även i döden. Jo jag kan tänka mig in precis hur hans långa komplicerade mardrömmar ser ut där han plötsligt ser människan inuti mördarna, och all deras skräck inför att bli halshuggen. 

    • Anonym

      Eller ser mördarnas offer och den skräck de kände i dödsögonblicket.

  • Anonym

    Vi fixar det med sharia så får vi dödsstraffet tillbaks. Snart på ett torg nära dig.

  • http://sv.wikipedia.org/wiki/Gere_och_Freke Gere

    Mycket intressant, men vad är det för mekanismer som leder till att en folkgrupp överger sitt nedärvda språk, och upptar en annans?

    • Henri Korvela

      I princip en fråga om kulturell påverkan och assimilering.
      Det lilla tenderar att uppslukas av det stora.
      En stark minoritet tenderar så småningom att smälta in i den tidigare befolkningen. Språket kan överleva längre som kultur/administrativt språk (tex svenskan i Finland). Speciellt om man har många olika underliggande språk (tex Engelska i Indien, Latin i Europa).
      En svag minoritet kan bevara sin särart i den grad man isolerar sig från resten av samhället/hur stark omgivande kultur är.

      • http://sv.wikipedia.org/wiki/Gere_och_Freke Gere

        Intressant.

        Tänk t ex på vad som hände med franskan i Storbritannien efter 1066.

        De som stammade från normanderna anväde sig av franska in på 1300- och 1400-talen, men sedan gick man åtminstone ”till vardags” över till engelska. Låt vara att engelska fick starka intryck från franskan i form av låneord.

        • Henri Korvela

          Precis.
          En annan faktor är ju om man tillför nytt. Tex engelskan tog många lånord från Indiska språk, och Spanskan från indianska språk för nya saker. På så sätt kan både minoriteter och ”svagare” påverka.
          Intressant nog i England verkar majoritets och minoritets språken Forn-Engelska och skandinaviska smält samman, och Engelskan blev mer lik de skandinaviska språken genom att man lånade in både gramamtik och ord för alldagliga saker.
          Det är annars ovanligt.

  • Henri Korvela

    Gallo-romersk syftar på den sammansmältning av romerskt och galliskt som skedde under århundradena. Ursprungligen en form av keltiska, som senare undanträngs av latinet.

    Fransmän kommer från Frankrike. Några direkta linjer till forntida folk är lite vanskligt att dra. Men i princip kan man se det en blandning av de romano-galler (mera keltiska än romare antagligen) och senare germanska folk som invandrade.
    I norr talar man om ”italienarna i syd”, och omvänt om ”tyskarna i norr”.

  • swerco

    nja? gallerna-kelterna var väl en utpräglad grupp med ett eget rike som erövrades av ceasar? asterix, obelix? sen har vi dessa franker från norr-vad var det för ena egentligen? inte fasen var det holländare som dick tror?
    det är en hunn begraven här…………………………har ni sett målningen där ceasar bevittnar strypningen av gallernas konung-en liten ettrig figur i toppig mössa…..

  • Henri Korvela

    Väldigt få folk var en ”utpräglad grupp” med ”riken”. En stam hade sitt eget område eg. bara iom Romarna som vi får ett gallien.
    Frankerna var ett germanskt folk från vad som idag är Holland. Men problemet är, som andra samlande begrepp, att det används lite vagt i källorna.
    4 århundrade av stark romersk kultur präglade det folk som Frankerna betvingade. De såg knappast sig som kelter längre.
    Kom ihåg att Asterix hade en ”agenda”, lite som med Bamse som diskuterades tidigare.
    Forts. följer. ;-)

  • Henri Korvela

    Re: fransmän.
    I Bretagne bor folk med mera keltiskt påbrå, men de är senare inflyttare från de brittiska öarna.
    I Normandie ser man tydligt skandinaviskt inflyt(t)ande.
    Andra områden har olika influenser och inflyttare.
    Den germanska (frankiska) påverkan var starkare i norr än i söder precis som Dick beskriver.
    På samma sätt var det romerska inflytandet starkare och varade längre i söder.
    Att se sig som galler är ett uttryck av fransk nationalism, och har varierat i betydelse i historien.

Bodil Malmsten (född 1944) debuterade 1970 med barnboken ”Ludvig åker”. 2010 tilldelades hon Litteris et Artibus för framstående konstnärliga insatser som författare. Poesi

En sorg som
knuffas på bussen

Anklagelse mot universum.

Det mörka Paris var
en gigantisk fabrik

Under strecket

1800-talets industricentrum.

Webb-tv

”En utmaning, pjäsen
är verkligen djupsvart”

Teater

Lars Ring om de stora upplevelserna.

Världens fulaste
stad i nytt ljus

Charleroi vill förbättra sitt rykte.

Se bilder från staden

Bilder

Invånarna fått nog av svartmålningen.

Här är nya bevis på
grisig svengelska

Lista

Läsare trötta på våld mot svenskan.

Engelsmän går inte på after work

Svengelska

After work, freestyle och backslick?

Varför en poesimässa
på stadsbiblioteket?

Hallå där...

Om poddpoesi och bokfynd.

Dr Mengeles sjuka dröm nära verklighet

Experiment

”Idén om oskuldsfullhet lever”.

Stort mod att ge
sig på filma Pynchon

Film

Här är veckans alla filmpremiärer.

Sex exempel på
lysande tidningsform

Prisad.

Internationella utmärkelser till SvD.

Kommentar

”Israels val får mig
tänka på grym fabel”

Valstrategi med många namn.

Språkspalt

Ingen högtidsdag
för kommatecknet

Folk påstår att de inte kan.

”Ett hån mot alla
högerpopulister”

Reaktioner på världens mest omtalade bok.

Profil

”Vet att den handen
styckat en person”

Jarecki om en gåtfull miljardär.

En äkta excentriker
har lämnat oss

Daevid Allen

Vän med Hendrix och Yoko Ono.

En stolt skotsk slagverkarvirtuos

Intervju

Glennie adlad av drottningen.

Journalistik chanslös
mot söta kattungar

Sam Sundberg

Schibbyes projekt dödsdömt.

”Att vara avvikande
är en mentalitet”

Desiree Akhavan

Jämförs med Lena Dunham.

”Sällan arrogansen
varit så tydlig”

Perspektiv

Slussenmotståndet har bytt ansikte.