Skarpt på Långholmen – teater fångar platsens själ

Teater har en märklig förmåga att föra sin publik genom tid och rymd. Oftast rent abstrakt via för länge sedan skrivna pjäser eller skildringar av andra länder och tider – men ibland också faktiskt, fysiskt.

Jag har varit på teater på norska Samiska teatern i Kautokeino och sett norrsken efter föreställningen. Jag har varit på den antika, grekiska teatern Epidauros och sett solen gå ner i Medelhavet, varit på teaterfestivaler i Istanbul och Uruguay, sett skuggspelsteater på en fotbollsplan en natt i Thailand. Jag har fria grupper spela i  ombyggda cykelkällare och varit på Metropolitan, N.Y. Jag har sett gästspel från Peking och Ougadougou.

Och nu har jag varit i källaren under Långholmsfängelset (numera vandrarhem och hotell) och varit med om en monolog som handlar om Anders Gustaf Dalman – Sveriges siste bödel. Under museidelen, ligger en krypta där Anders Ahlbom Rosendahl gestaltar korpralen Dalman som var skarprättare mellan åren 1885 och 1910. Han avrättade sex personer, bland dem kända brottslingar som Yngsjömörderskan, Alftamördaren och ”Svarte-Philip Mordlund” med handbila. Först 1910 användes giljotin – just på Långholmen.

Klaus Fischer har skrivit monologen ”Hugga huvudet av ondskan” som bygger på den bok sonen Gustaf Albert skrev om sin far 1948: ”Sveriges siste skarprättare”. Dalman själv för ordet – och han är ytterligt mån om att försvara sitt yrke och sin heder. Han ser sig själv som en som upprätthåller Guds lag och ett slags ordning. Han är ingen blodbesudlad buse som dödar för pengar utan en moraliskt högtstående man – fast han till vardags arbetar som vicevärd. Han berättar stolt om sin yrkesskicklighet, att med ett enda hugg skilja huvudet från kroppen. Han är någon som rättar till mänskliga felaktigheter.

Anders Ahlbom Rosendahl gör Dalman som en man med militärisk hybris, en kraftkarl som ständigt förnekar all svaghet och gör sig till en närmast gammaltestamentlig klippa. Mot slutet blir han allt mer spröd, av ålderdom och också genom det faktum att dottern Signe tar sitt liv. Är det hans person och yrkesval som fått henne att ta detta drastiska steg? Mot slutet av sitt liv drömmer han ständigt om dem han dödat – långa komplicerade mardrömmar där han plötsligt ser människan inuti mördarna, och all deras skräck. Slutet är som ”Macbeth” där huvudpersonen under en ångestfylld kavalkad upplever alla han dekapiterat.

Det är mörkt där under fängelset. och platsen tynger liksom all den panik, leda och nöd som tegelvalven sett under alla år. Pjäsen spelar med rummet, och tvärtom. Anders Ahlbom Rosendahl är magnifik som Dalman, både när han agerar lejon och när han låter rollen krympa av ångest och självrannsakan. Det är teater av allra bästa sort – och så nära publiken, med självklar nerv och en fantastisk närvaro och psykologisk spänst.

Ännu en plats. Långholmen fastnaglad och förstådd genom scenkonsten. En mycket speciell upplevelse.

Visa kommentarer (11 st)

Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID.
Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chefredaktör SvD.se Läs reglerna i sin helhet

  • Anonym

    På ett annat gammalt fängelse i landet hade de medier som ser döda människor som våldnader lider i de gamla fängelsehålorna. Tänk att ha den sortens tillvaro även i döden. Jo jag kan tänka mig in precis hur hans långa komplicerade mardrömmar ser ut där han plötsligt ser människan inuti mördarna, och all deras skräck inför att bli halshuggen. 

    • Anonym

      Eller ser mördarnas offer och den skräck de kände i dödsögonblicket.

  • Anonym

    Vi fixar det med sharia så får vi dödsstraffet tillbaks. Snart på ett torg nära dig.

  • http://sv.wikipedia.org/wiki/Gere_och_Freke Gere

    Mycket intressant, men vad är det för mekanismer som leder till att en folkgrupp överger sitt nedärvda språk, och upptar en annans?

    • Henri Korvela

      I princip en fråga om kulturell påverkan och assimilering.
      Det lilla tenderar att uppslukas av det stora.
      En stark minoritet tenderar så småningom att smälta in i den tidigare befolkningen. Språket kan överleva längre som kultur/administrativt språk (tex svenskan i Finland). Speciellt om man har många olika underliggande språk (tex Engelska i Indien, Latin i Europa).
      En svag minoritet kan bevara sin särart i den grad man isolerar sig från resten av samhället/hur stark omgivande kultur är.

      • http://sv.wikipedia.org/wiki/Gere_och_Freke Gere

        Intressant.

        Tänk t ex på vad som hände med franskan i Storbritannien efter 1066.

        De som stammade från normanderna anväde sig av franska in på 1300- och 1400-talen, men sedan gick man åtminstone ”till vardags” över till engelska. Låt vara att engelska fick starka intryck från franskan i form av låneord.

        • Henri Korvela

          Precis.
          En annan faktor är ju om man tillför nytt. Tex engelskan tog många lånord från Indiska språk, och Spanskan från indianska språk för nya saker. På så sätt kan både minoriteter och ”svagare” påverka.
          Intressant nog i England verkar majoritets och minoritets språken Forn-Engelska och skandinaviska smält samman, och Engelskan blev mer lik de skandinaviska språken genom att man lånade in både gramamtik och ord för alldagliga saker.
          Det är annars ovanligt.

  • Henri Korvela

    Gallo-romersk syftar på den sammansmältning av romerskt och galliskt som skedde under århundradena. Ursprungligen en form av keltiska, som senare undanträngs av latinet.

    Fransmän kommer från Frankrike. Några direkta linjer till forntida folk är lite vanskligt att dra. Men i princip kan man se det en blandning av de romano-galler (mera keltiska än romare antagligen) och senare germanska folk som invandrade.
    I norr talar man om ”italienarna i syd”, och omvänt om ”tyskarna i norr”.

  • swerco

    nja? gallerna-kelterna var väl en utpräglad grupp med ett eget rike som erövrades av ceasar? asterix, obelix? sen har vi dessa franker från norr-vad var det för ena egentligen? inte fasen var det holländare som dick tror?
    det är en hunn begraven här…………………………har ni sett målningen där ceasar bevittnar strypningen av gallernas konung-en liten ettrig figur i toppig mössa…..

  • Henri Korvela

    Väldigt få folk var en ”utpräglad grupp” med ”riken”. En stam hade sitt eget område eg. bara iom Romarna som vi får ett gallien.
    Frankerna var ett germanskt folk från vad som idag är Holland. Men problemet är, som andra samlande begrepp, att det används lite vagt i källorna.
    4 århundrade av stark romersk kultur präglade det folk som Frankerna betvingade. De såg knappast sig som kelter längre.
    Kom ihåg att Asterix hade en ”agenda”, lite som med Bamse som diskuterades tidigare.
    Forts. följer. ;-)

  • Henri Korvela

    Re: fransmän.
    I Bretagne bor folk med mera keltiskt påbrå, men de är senare inflyttare från de brittiska öarna.
    I Normandie ser man tydligt skandinaviskt inflyt(t)ande.
    Andra områden har olika influenser och inflyttare.
    Den germanska (frankiska) påverkan var starkare i norr än i söder precis som Dick beskriver.
    På samma sätt var det romerska inflytandet starkare och varade längre i söder.
    Att se sig som galler är ett uttryck av fransk nationalism, och har varierat i betydelse i historien.

Söndagsintervjun
Åsa Grennvall, serietecknare

”Jag är inte en sådan som drömmer”

Åsa Grennvalls mörker.

FOTO: Linus Sundahl-Djerf

Festivalerna där 9 av 10 bokningar är män

Mansdominans på svenska festivaler.

Kalifornien med
Joan Didions ögon

Om en resa i böckernas värld.

Steven Seagal portad från bluesfestival

kultursvep

Putinvän förargar Estland.

Gör Annie Lööf-tatuering

kultursvep

Komikern i ny tv-serie om politik.

Priset för lån av e-böcker fyrdubblas

litteratur

Flera bibliotek har inte råd.

Knausgård
floppar i USA

Litteratur

Kritik mot norsk ”sensation”.

Kritikern väljer konstutställningar

Konst

”Bergströms mönstervärld fascinerar”.

Utøyas minnesplats -
sår som aldrig läker

Tre år efter

”Vissa saker behöver människor och samhälle komma ihåg.”

Så här kan monumentet se ut

Bildspel

Se Jonas Dahlbergs förslag här.

”Teknologin
hatar mig med”

Profilen

Cameron Diaz i film om amatörporr.

Vad hände efter
självmålet i VM?

Quiz

Dick Harrison om Colombias historia.

”En film där
ingen är dum”

Recension

Sånger från Manhattan.

Jazz som etsat sig fast
i svensk självbild

Jazz på svenska 50 år

Georg Riedel berättar.

”Mamma måste skriva om barn som dör”

Krönika:

Gaza handlar om oss alla.

”Nya Apornas planet är omskakande”

Recension

Maffigt äventyr man rycks med i.

Inspireras till nya Attefallshuset

Bildspel

Se det flyttbara strandhuset.

Kartlade Sydafrikas moraliska slagfält

Under Strecket

Per Wästberg efter vännens död.

Mannheimer; skarp och opretentiös

Minnesord

Den krassa verklighetens mästare.

Sverige är beroende av impulser utifrån

Kulturchefen

”Extra viktigt för oss.”

Krönika

”Jämför språk med muskler”

Isabelle Ståhl: Jag skräms av retorikexpertens roll.

Det är på sommaren
vi ska läsa elithyllan

Krönika

Våga motstå spänningsromanen.

Checklista för dialektlyssnaren

Språkspalt

Koll på diftongerna i sommar!

Kulturchefen

Våra dörrar måste fortsatt vara öppna

Fristäderna bör bli fler.

Lokko

”Pavel, sök en förebild utan järnrör”

Det är förstås bara ett förslag.

Verskonst från exilen

Under strecket

Melitta Urbancics poesi nyupptäckt

Hon skapade en rysk vår i Sverige

under strecket

Ryssland var hett i 1880-talets Stockholm

Det litterära Odessa varken ryskt eller ukrainskt

Under strecket

En litterär rörelse föddes vidOdessas stränder.

Se unika färgbilder från förra sekelskiftet

Bildspel

Dokumenterade det ryska imperiet.

Kultur med livet
som insats

Leka med döden

Skottskadad för konsten.

Filmat våld lockar unga till Isis

Under strecket

Slåss om arvet efter bin Ladin.

Här är sommarens
bästa läsning

Del 2

SvD:s tips om läsning på semestern.

Tsarens rike på ett nytt sätt

Del II

Unika färgbilder från förra sekelskiftet.