Tjatigt värre om gaypubliken

Stockholm Prides program börjar klarna och vi går nu in i den tid på året då heterosexuella artister bedyrar sin kärlek till gaypubliken, allmänt känd som världens allra bästaste publik.

– Det här är den roligaste spelningen jag gör i sommar! Jag har en så oerhörd kärlek till gaypersoner, de är mina absolut bästa vänner, utropar Camela Leierth, en av artisterna som uppträder på Prides avslutningsgala, i ett pressmeddelande.

– Det var från gaypubliken jag först fick uppskattning, intygar Loreen i senaste numret av QX.

– Jag minns mitt senaste besök på Stockholm Pride vilket var helt fantastiskt, vilket mottagande! Publiken är helt fantastisk och det är en härlig känsla att stå på scenen, schlagerkvällen på Pride är fylld av värme och kärlek, säger Arja Saijonmaa apropå att hon för vem vet vilken gång i ordningen uppträder på festivalen.

Och så vidare.

Det har länge varit tröttsamt med heterokändisar som reservationslöst hyllar gaypubliken med svepande formuleringar. Exakt på vilket sätt den icke-heterosexuella publiken är så mycket bättre än alla andra är oklart. Det förstås, om man är van vid att uppträda i lokaler fyllda med drängfulla heterokillar som brölar ”visa pattarna” är ju vilken annan publik som helst ett steg i rätt riktning. Men det går med fog att påstå publiken på exempelvis just avslutade Sweden Rock – där det förstås finns både en och annan hårdrocksbög och -flata – kvalar in som minst lika kärleksfull och entusiastisk. Eller varför inte svensk-iranierna när persiska popdivan Googoosh spelar i Globen. Och Pridepubliken i sin tur kan – förutom under schlagerkvällen då den infiltreras av påfallande många heterosexuella schlagerfans – faktiskt vara rätt ofokuserad.

Och inte kan väl ”gaypubliken” fortfarande vara så svältfödd på kärlek och törstande efter majoritetssamhällets acceptans att den i sin tur oreflekterat lapar i sig av berömmet och älskar vem som helst som säger att hon älskar den?

Rimligen är tiden mogen att ställa lite högre krav från båda sidor om scenkanten.

Foto Gunnar Lundmark

Bästa publiken någonsin?