Der Spiegel: ”Nu är vi de onda tyskarna igen”

För några veckor sedan samtalade jag med en ung tyska om hur det kändes att vara tysk och bära det tunga arv som nazismen, andra världskriget och Förintelsen har efterlämnat. Hon beskrev halvt på skämt, halvt på allvar hur man som tysk vaknar upp på morgonen, tar sig för pannan och säger till sig själv: ”Åh nej, jag är ju tysk!”.
Men sedan beskrev hon hur något hade hänt sommaren 2006. Tyskland arrangerade fotbolls-VM och hela världen kom på besök – och gillade det de såg. ”Världen sa till oss att rycka upp oss. Vårt land var ju riktigt trevligt – och vi också!”, berättade min tyska vän. Plötsligt tycktes världen kunna älska Tyskland.
Nu verkar dessa glada dagar vara över för Tyskland. Åtminstone om man får tro en essä av författaren och journalisten Dirk Kurbjuweit, publicerad i det senaste numret av Der Spiegel. Kurbjuweit beskriver hur 2012 har inneburit att bilden av den antisemitiska och ondskefulla tysken har återkommit. Han finner det i Grekland och Spanien, där den ekonomiska krisen och den roll det ekonomiskt starka Tyskland spelar i detta sammanhang, får greker och spanjorer att protestera med bilder där den tyska förbundskanslern Angela Merkel försetts med en armbindel med hakkors eller med en Hitlermustasch. Han hittar det i en bok av den amerikanske författaren Tuvia Tenenbom, som har rest i Tyskland och funnit att landet fortfarande är antisemitiskt. Tenenbom, vars bok nyligen har kommit ut på tyska, beskriver till och med tyskarna på ett sätt som skulle ha klassats som rasistiskt om det sagts om något annat folk – att de ”har antisemitismen i blodet” och liknande saker.
Kurbjuweit säger dock att Tyskland inte behöver utlänningar för att på nytt falla tillbaka i sin gamla roll. Det klarar de bra självs. Under 2012 har Günter Grass skrivit en dikt som var så kritisk till Israel att den av somliga klassats som antisemitisk. En stor diskussion utbröt om huruvida en kvinnlig roddare, vars pojkvän är medlem i en nynazistisk grupp, verkligen skulle få delta i London-OS. En annan debatt har gällt frågan om en rysk operasångare med ett hakkors tatuerat på sin kropp verkligen skulle få uppträda på Bayreuth-festivalen. Och ytterligare en debatt har rasat kring det faktum att en högerextrem terroristgrupp har lyckats mörda nio invandrarmän och en poliskvinna.
Och vad är då lösningen? Enligt Dirk Kurbjuweit är det varken att ständigt tänka på Nazitysklands brottsliga förflutna eller att helt glömma det. I stället föreslår han att man intar samma inställning som alla de unga européer som i dag väljer att weekendturista i Berlin. De partajar tillsammans med tyska klubbkids den ena dagen, men kanske besöker Förintelsemuseet den andra. På så sätt flyger de hem med en fullständig och sammansatt bild av Tyskland. Och just så måste också tyskarna klara av att se helheten av sig själva och sin nation, menar Kurbjuweit.