Annons
X

Kulturbloggen

Harry Amster

Harry Amster

Paul Simon har precis fått Polarpriset. I många år drömde jag om att få intervjua Paul Simon och en kväll 2002 blev det äntligen klart. Intervjun skulle äga rum tidigt på kvällen men agenten ringde hela tiden och beklagade att det hade blivit förseningar med Mr Simon. Tiden gick och jag tror det var efter 23-tiden som det ringde igen och en röst sa “Hello, this is Paul Simon”. Overkligt, var ordet.

Den första skiva jag köpte var Bookends med Simon & Garfunkel. 25 kronor på NK-hörnan i Farsta 1968. Två år innan dess lyssnade jag alltid på I am a rock . Det var lätt att gripas av hans krossade hjärta-text:

Don’t talk of love,
Well, I’ve heard the word before.
It’s sleeping in my memory.
I won’t disturb the slumber of feelings that have died.
If I never loved I never would have cried.
I am a rock,
I am an island.

Och slutorden:

And a rock feels no pain;
And an island never cries.

Här är intervjun från 2002:

Paul Simon tar med sig ett stort band för att kunna framföra låtarna som varierar från akustiska folklåtar till peruansk, sydafrikansk, jamaicansk och brasiliansk musik.

– Och om någon undrar så ska jag spela hitsen från min karriär inklusive Simon & Garfunkel-låtar. Det här blir min sista stora turné. Men det säger jag å andra sidan varje gång, säger Paul Simon som ringer upp en sen kväll från New York under en paus i repetitionerna.

Hittills har det gått bra. Men den berömda rampfebern lurar någonstans i
bakgrunden. Redan 1976 berättade han i en stor intervju i tidningen Rolling Stone om återkommande mardrömmar där han inte nådde upp till mikrofonen eller att han sjöng inne i ett glasbås och ingen hörde något.

– Jag är inte nervös på scenen men ångesten kommer oftast någon månad före premiären. Jag drömmer om att låtplaneringen försvinner eller att det är fel gitarrer på scen.

Paul Simon har sjungit så länge att det kanske inte är förvånande att en yngre kompis utbrister: ”Va, lever han fortfarande?!”

Men han influerar ständigt nya artister. I Europa finns mängder av band med rötter i folkrocken som buntats ihop under begreppet the New Acoustic Movement. I intervjuer brukar just Paul Simon hyllas som inspiratör av musiker som Gorky”s Zygotic Mynci, Kings of Convenience, Alfie, Badly Drawn Boy och I Am Kloot.

– Jag har aldrig hört talas om dessa band. Men jag anser att min egen generation med Lennon/McCartney, Jagger/ Richards och Dylan var ovanligt talangfulla. Vi hade mer att välja på och inspireras av. Under en kväll kunde man på en konsert lyssna på Johnny Cash, Ray Charles, Frankie Lyman och något bluesband. Ju mer varierad musik du lyssnar på desto rikare blir din egen musik.

Själv fick Paul Simon en gitarr som tolvåring av sin pappa som hade en dansorkester.

– Jag skrev omedelbart låtar och drömmen var att höra dem på radion. Det var otroligt när det verkligen hände med Hey schoolgirl som Art Garfunkel och jag gav ut under namnet Tom & Jerry.

När jag påpekar att det första album jag någonsin köpte var Bookends med Simon & Garfunkel minns han sin första singel.

– Det var Pledging my love med Johnny Ace och ett par Everly Brothers-skivor.

Var Everly Brothers viktiga för dig?

– Ja, deras stämsång var helt avgörande för Simon & Garfunkels sound.

Genombrottet för Simon & Garfunkel kom när den akustiska låten The sound of silence släpptes i en ny version 1966 med elgitarr, bas och trummor.

– Jag visste om att producenten Tom Wilson elektrifierade låten men jag blev förvånad över att den blev en så stor hit. Det var en händelse som jag inte alls kunde kontrollera och som totalt förändrade mitt liv.

Paul Simon är inte förtjust i att lista sina egna favoritalbum. Han tycker det är svårt att skilja försäljningsframgångar från den egna åsikten om albumet.

– Men Graceland och Bridge over troubled water var de stora hit-albumen i min karriär och har därmed en speciell plats i mitt hjärta. Även Bookends från Simon & Garfunkel-perioden var ett mycket bra album liksom There goes Rhymin” Simon och Still crazy after all these years.

Han påpekar att han inte varit så produktiv under sin 35-åriga karriär. Sammanlagt handlar det om 14 studioalbum. Han har precis börjat jobba på sitt tionde soloalbum som blir uppföljaren till You”re the one från 2000.

Är du förvånad över din långa karriär?

– Nej. Jag lever bara mitt liv och det är ungefär som att fråga ”är du förvånad över att du fortfarande är vid liv och inte död”.

När Paul Simon nyligen valdes in i the Rock and Roll Hall of Fame sa han i tacktalet att han ångrar ovänskapen med Art Garfunkel: ”Jag hoppas att vi någon dag innan vi dör ska kunna försonas”.

Enligt Paul Simon ansåg Art Garfunkel att en tidig soloplatta var ett förräderi. I en intervju i Playboy har Paul Simon sagt:

– Vi pratade om det nyligen och jag sa, ”Artie, för Guds skull, jag var 15 år gammal! Hur kan du gå och bära på förräderitanken i 25 år? Även om det var fel så var jag bara en kid på 15 år som ville vara Elvis Presley en stund istället för att vara Everly Brothers med dig. Även om du blev sårad, lägg ner.” Men det gör han inte.

Å andra sidan sägs Paul Simon ha varit mycket irriterad när Art Garfunkel ständigt fick dundrande applåder när han sjöng Simons komposition Bridge over troubled water.

– Det är sorgligt att vänskapen kraschat eftersom jag känt honom sen jag var elva år. Men tyvärr tror jag inte på en försoning just nu.

Paul Simon blir riktigt upprörd när terrorattacken i New York den 11 september kommer på tal. Han har inget till övers för europeiska intellektuella som anser att USA straffas för sina synder.
– Det innebär att de oskyldiga som dog får skylla sig själva. Jag förstår inte hur man kan komma fram till den ståndpunkten. Obegripligt.

1975 släppte Paul Simon albumet Still crazy after all these years. Jag bara måste fråga om han fortfarande är ”crazy” även om han är lite humorlös i intervjusituationen.

– Jag är inte galen. Det tycker jag faktiskt inte. I”m not crazy.
HARRY AMSTER

Född: 1941 Bor: New York Familj: Edie Brickell (spelar i The New Bohemians) och tre barn Låtar han brukar spela: The sounds of silence, 50 ways to leave your lover, Me & Julio down by the schoolyard, You can call me Al, Homeward bound, I am a rock, Mrs. Robinson, The boxer, Mother and child reunion
Några soloskivor: Paul Simon, There goes rhymin” Simon, One trick pony, Graceland, Rhythm of the saints, You”re
the one
Gjort fiasko med: Musikalen The Capeman på Broadway 1998
Turnerat med: Bob Dylan 1999

Här är Kodachrome med Paul Simon som börjar med orden ”When I think back of all the crap I learned in high school…”

YouTube Preview Image

 

 

 

Kategorier