Kan det bli för mycket Breivik?

Nyligen avslutades den första rättegångsveckan i målet mot Anders Behring Breivik. Vi på Svenska Dagbladet har under de inledande sju dagarna haft 31 sidor om förövaren, offren och rättegången. Nu väntar ytterligare nio veckors förhandling och mediebevakning. Tidningar, radio, tv och nyhetssajter kommer att fortsätta rapportera, och vrida och vända på händelserna i rättssalen och utanför, för att få fram nytt material.

Själv orkar jag inte längre. De senaste dagarna har jag mobiliserat för att klara av att läsa, ansträngt mig för att gå vidare i ärendet, som om jag måste, som om det är en moralisk plikt, som om jag är en dålig människa om jag inte följer fallet. Inte så att det är synd om mig, och inte så att jag är omedveten om att detta är en viktig rättegång, att det är väsentligt att försöka förstå hur denne unge norrman kunde mörda 77 oskyldiga människor.

Men jag orkar ändå inte. En inre mättnad har uppstått, kanske samma typ av trötthet som den israeliske historikern Yehuda Bauer syftar på när han pratar om Holocaust Fatigue, en modern företeelse som han hitintills har observerat i Sverige, Tyskland och Israel. Man klarar inte att ta emot mer.