Kulturbloggen

Tobias Brandel

Tobias Brandel

Youtubefenomen kommer och går. De senaste dagarna har du kanske sett ett av de största någonsin flimra förbi i ditt digitala flöde, med uppmaningar om att sprida vidare: Kony 2012.

Dokumentären, med hollywoodsk dramaturgi, snygg klippning och djup speakerröst, har på bara några dagar setts av över 50 miljoner människor på Youtube. Bakom ligger den amerikanska organisationen Invisible Children. Deras syfte är att väcka global uppmärksamhet kring den kristna rebellsekten Herrens motståndsarmé i Uganda och dess ledare Joseph Kony, åtalad för brott mot mänskligheten men på fri fot.

För att vara en Youtubefilm är den anmärkningsvärt lång, en halvtimme. Att döma av de många uppenbart berörda kommentarerna på Facebook är det dock en ansenlig del av de 50 miljonerna som klickat på länken som faktiskt också tittat igenom hela filmen. På Facebook har även evenemang skapats med uppmaningar om att mötas i verkligheten och klistra upp affischer för kampanjen.

Men samtidigt som filmen sprids som ett virus på sociala medier så växer en nästan lika stark motreaktion. Kritiker menar att bara en liten del av de pengar organisationen samlar in går till hjälpverksamhet i Afrika, att filmen innehåller faktafel och att den uppmanar till en militär intervention i Uganda i sunkig postkolonial anda, samt stöttar Ugandas regering som också gjort sig skyldig till grova övergrepp.

Organisationens svar på kritiken har i sin tur också delats flitigt på nätet.

De sociala medierna brukar lyftas fram för sin förmåga att granska fakta, avslöja och spräcka osanningar genom de många användarnas gemensamma ansträngningar. Det sammantagna intrycket av Kony 2012 just nu är emellertid större osäkerhet än någonsin. Nätet flödar av åsikter i ett ställningskrig som snabbt låst sig. Tänker du sprida filmen vidare?

YouTube Preview Image

 

Kategorier

Fler bloggar