En Pridepjäs är en Pridepjäs är en Pridepjäs

Årets Priderepertoar på Stockholms stadsteater är större än någonsin, låter teatern själv meddela och listar hela fem pjäser. En närmare titt visar dock att det främst handlar om nypremiärer av föreställningar som redan spelats sedan tidigare, och där Pridekopplingen kanske inte alltid känns helt klockren. Blir Djungelboken, i en uppsättning från 2007, en Pridepjäs bara för att Bagheera gestaltas som transvestit? Blir Maria Callas en Pridepjäs för att Rikard Wolff svassar runt på högklackat i Camilla Thulin-klänningar? Är en Pridepjäs en Pridepjäs en Pridepjäs för att den handlar om Gertrude Stein?

I den interna hbt-debatten dyker ibland termen ”pinkwashing” upp, bland annat för att beskriva hur företag profilerar sig som gayvänliga för att locka bögar att lägga sina ”rosa” pengar på deras varor. Stadsteatern ska ha all kredd för att de upplåter sina lokaler åt Pridefestivalen, och ingen missunnar teatern den goodwill den får i hbt-samhället. Men frågan är om inte det slentrianmässiga stämplandet av var och varannan punkt i spelplanen under augusti som en del av Pride tangerar till falsk marknadsföring. Särskilt som den enda riktigt smaskiga bögpjäsen på Stadsteaterns repertoar just nu, Angels in America, har sommarlov ända tills december.