Annons

Kulturbloggen

Lina Kalmteg

Lina Kalmteg
”Får man inte existera om man inte följer normen?” Frédérique i höstens än så länge mest hyllade, och helt fenomenala, film ”Laurence anyways” slår näven i kafébordet så att kaffet stänker.
Hon vrålar, upprörd av ilska över att servitrisen har börjat ställa påträngande frågor om varför hennes pojkvän Laurence sitter där i smink och örhängen och kvinnokläder. Samtidigt har hon själv problem med just det där att hennes pojkvän, han som kanske snart blir hennes ex, har kommit ut med att han vill klä sig som kvinna, att han känt sig som kvinna sedan han var barn.
Det är något sorgset över hela filmen – inte bara i att den stora kärleken och paret som verkat ämnade för varandra resten av livet kanske inte längre klarar av att leva ihop – utan också i påminnelsen om att vi – när filmen utspelar sig någon gång på 1990-talet liksom i dag 2012 inte riktigt kan tolerera när någon bryter mot normen.
Jag kommer att tänka på Laurence och motståndet han möter när han äntligen, vid 35 års ålder, vågar leva som den han känner sig, som den han är, under ett av Bokmässans första seminarer, om barnboksförfattaren Pernilla Stalfelts bok ”Vem är du? En bok om tolerans.”
I ”Vem är du?” förklaras på ett enkelt sätt det där med att alla inte är lika. Man kanske varken ser lika ut, klär sig lika, pratar lika, eller tänker likadant och för att börja förstå varandra måste man först bli intresserad.
På scenen på bokmässan presenteras boken och projekten kring den. Pedagogen Tarja Håkansson älskar den och tycker själv att den är så mycket bättre än att bara måla flaggor på FN-dagen. (Just så minns jag alla FN-dagar från skolan.)
Även de senaste veckornas två stora kulturdebatter har handlat om tolerans och diskriminering, på sätt och vis. Som den om huruvida Stina Wirséns film ”Liten Skär och många små brokiga” är rasistisk eller ej och den nu häromdagen om att den konstnärlige ledaren Behrang Miri på biblioteket Tiotretton på Kulturhuset i Stockholm bestämde sig för att rensa ut alla serieböcker med Tintin från hyllorna för att han ”ville lyfta ett debattinlägg omkring diskrimineringsfrågor”.
”Vem är du?” delas ut till Sveriges samtliga tredjeklassare. Det vore en strålande idé att sedan fortsätta med resten av befolkningen, de som är som Laurence omgivning i Xavier Dolans fina film (och den lär nog behövas även i trängseln på Bokmässan). Pernilla Stalfelts bok har fått kritik för att innehålla för många öppna frågor och för få svar. Så är det väl delvis, samtidigt är det väl för att det inte finns några givna svar? Enkelheten i de komplicerade frågorna är hur som helst ofta befriande hoppfulla. Som slutet: ”VI+NI+DOM kanske kan bli ett jättestort VI. Lika stort som en vacker blågrön planet!”

Kategorier