Kulturbloggen

Harry Amster

Harry Amster

Bluegrasspionjären Earl Scruggs är död, 88 år gammal. Han blev mest känd för låten Foggy mountain breakdown, som fanns med i soundtracket till filmen Bonnie and Clyde 1967.

Redan 1949 spelade Scruggs in låten med Foggy Mountain Boys. Även The ballad of Jed Clampett, som var signaturlåt till sitcom-serien The Beverly Hillbillies på 1960-talet, blev uppmärksammad.

Tillsammans med sin gitarrpartner Lester Flatt var Scruggs med om att forma 1900-talets countrymusik, enligt New York Times. Earl Scuggs började spela banjo som fyraåring och slog igenom när han gick med i Bill Monroes band Blue Grass Boys 1946. Monroe, som brukar kallas bluegrassens fader, hade också med Lester Flatt i bandet liksom Cedric Rainwater på bas och Chubby Wise på fiol. Scruggs brukade presenteras som ”pojken som får banjon att tala”.

Scruggs lämnade bandet efter ett par år för att betalningen var så dålig och det fick till följd att Monroe inte pratade med honom på 20 år. Istället blev Foggy Mountain Boys snart var populärare än Monroes band. De uppträdde på Newport Jazz festival 1969, började spela in Dylans låtar och precis som honom elektrifierade Scruggs sitt band.

Han spelade även live med Dylan, Joan Baez och The Byrds trots att konservativa bluegrassfans protesterade. Det fick Scruggs att tänja ännu mer på gränserna och snart spelade han också med saxofonisten King Curtis och sitarvirtuosen Ravi Shankar.

Så sent som 2001 släppte han albumet Earl Scruggs and friends där han samarbetade med artister som Elton John, Sting, John Fogerty. Johnny Cash och skådisen Steve Martin, som också spelar banjo. När han fyllde 80 år 2004 sa countrysångaren Porter Wagoner: ”Earl var för den femsträngade banjon det Babe Ruth var för baseball.”

Här är två versioner av Foggy mountain breakdown, först med the Festival banjo players på Camp Springs Bluegrass Festival in 1971. Och sedan med skådespelaren Steve Martin i Lettermans late show.

YouTube Preview Image YouTube Preview Image

Kategorier

Fler bloggar