Annons
X
Annons
X

Kulturbloggen

Erika Hallhagen

Erika Hallhagen
Den lilla lilla Zorromasken i "romantisk" spets.

Den lilla lilla Zorromasken i ”romantisk” spets.

Klädkedjan Kappahl fortsätter att inspireras av kulturvärlden. Efter att ha fått kritik för att ha snott lite väl mycket av Cirkus Cirkörs senaste verk Knitting peace i sin stickade höstkollektionsatsning tar man nu steget fullt ut och inleder ett samarbete med en kulturutövare. Denna är författaren E L James, som gjort sig ett namn och en förmögenhet på sina Fifty shades-böcker. Kappahl går således från helylle till BDSM, även om man likt boken framförallt jobbar med att antyda det utmanande. En reklamfilm visar en mängd påklädda skägg som betraktar en kvinna iklädd glansiga underkläder och liten liten Zorromask, även den i spets för ”den romantiska känslan”. Vi ser med spänning fram emot trailern där den manlige modellen åmar sig i sängen iförd kollektionens enda herraccessoar – den grå slipsen.

Kategorier

Harry Amster

Sångaren Manolo Escobar, som fick en hit med ”Y Viva Espana”, har avlidit 82 år gammal. I Sverige gjorde Sylvia Vrethammar internationell succé med låten och fick samtidigt kritik för att hon spelat in den.

Manolo Escobars låt blev en del av Spaniens kulturella identitet på 1970-talet, enligt BBC. Så sent som den här månaden sa han: ”Musik är mitt liv. Jag kommer aldrig att ge upp.” Det var ”Y Viva Espana”  som 1973 gjorde honom till en internationell stjärna. Låten baserades på ”Eviva Espana” som skrevs av den belgiska duon Leo Rozenstraten och Leo Caerts 1971. Artisten Samantha sjöng den på holländska. Escobars version sålde i sex miljoner exemplar och släpptes i samma veva som Spanien förvandlades från diktatur till demokrati och turismen höll på att explodera.

1974 fick Sylvia Vrethammar en stor hit med låten och gick upp till fjärde plats på den brittiska singellistan, stannade i 28 veckor och sålde närmare en miljon ex.

När jag intervjuade henne 2002 sa hon så här: ”Jag förstod ingenting förrän jag kom dit på turné och åkte skytteltrafik till Top of the Pops. Där stod jag med min spanska hatt bland alla popgrupper.”

I Sverige blev hon beskylld för att stödja Franco-diktaturen, något hon kommenterade så här: ”Jag trodde inte det var sant. Svenska pressen frågade mig om jag vet vad som händer i Baskien. Jag sa att låten var en hyllning till sommaren och ingen politisk sång. På turnépremiären protesterade jag och gjorde om texten till ”No Viva Espana, I want go to sunny Spain”. Det blev jätterubriker i England men i Sverige skrev man ingenting”, sa Sylvia Vrethammar.

Här är Manolo Escobars version:

YouTube Preview Image

Sylvia Vrethammar sjunger i Top of the Pops:

YouTube Preview Image

Till sist Samanthas original:

YouTube Preview Image

 

 

Anna Ångström

Slavinna i Cléopatra. Foto: Anna Ångström

Slavinna i ”Cléopatra”. Kostym av Léon Bakst 1909. Foto: Anna Ångström

DANS En rysk björkskog har vuxit upp i Dansmuseets källare. På de späda stammarna sitter dödsmasker av Sergej Djagilev, som viskar till oss. Det är suggestivt att via Ryska balettens (1909-1929) grundare föras in till den skattkammare där 40 färgrika kostymer från denna danshistoriska höjdpunkt exponeras. Speglar låter blicken följa kreationerna i siden, sammet och broderier från alla håll. Léon Baksts dräkter för ”Schéherazade” skimrar, och i Fokines balett ”Cléopatra” fick även slavinnorna glänsa. I mitten tronar ”Törnrosa”-kostymer från 1921 på rosenblad – i sanning ”Sleeping beauties”.

Dansmuseet har funnit en genial curator i scenografen och kostymskaparen Charles Koroly som presenterar de rika samlingarna på ett nytt, lekfullt och sensuellt närgånget sätt. Han har inte bara skapat utställningen om Ryska baletten, ”Sleeping beauties – drömmar och kostymer”, utan också den nya permanentutställningen i gatuplanet. Här följer vi museets grundare, världsresenären Rolf de Maré, i spåren, framför allt österut: Bali, Java, Japan, Thailand, Kina.

Det är en i bästa mening scenograferad och komprimerad resa, med mycket att titta på – också i taket där Nijinskij flyger i ”Le spectre de la rose”. Här finns skåp med lådor att dra ut, masker och filmer att fångas av. Allt leder, via avantgardistiska Svenska baletten i Paris, fram till dansen i Sverige i dag.

Fraktlådor utgör montrar – ett fräckt grepp lämpligt för samlaren Rolf de Maré som tog hem unika föremål, men också en påminnelse om Dansmuseets ambulerande tillvaro under 50 år. Åtskilligt av samlingarna må vila i magasin, men på nya adressen Drottninggatan 17 öppnas nu en magisk värld att upptäcka för alla med barnasinnet i behåll.

 

Harry Amster

Den brittiske sångaren Noel Harrison har avlidit, 79 år i gammal i sin hemstad Devon, enligt BBC. Han är mest känd för sin hit ”The windmills of your mind” från soundtracket  till ”Äventyraren Thomas Crown”. Den vann en Oscar 1968 för bästa låt och många gjorde cover på låten: Dusty Springfield, Petula Clark, Sting, Gunnar Wiklund och Barbra Streisand.

Noel Harrison, som var son till skådespelaren Rex Harrison, har en gång sagt om inspelningen av sin succélåt: ”Det verkade inte så märkvärdigt just då. Jag gick till studion en eftermiddag, sjöng låten och glömde mer eller mindre bort alltihop.”

Det var först senare han insåg vilket fin låt Michel Legrand hade komponerat. Harrison flyttade till USA, spelade i tv-serien ”The girl from UNCLE” och fick inga fler hits. Före ”The windmills of your mind” hade han två listplaceringar med  ”A young girl” och Leonard Cohens ”Suzanne”.

Här sjunger Noel Harrison sin hit ”The windmills of your mind”.

YouTube Preview Image

 

Ricki Neuman

…för vi tycks allt mer intressera oss för hans person och liv, på bekostnad av hans verk, och det hade han absolut inte gillat

nu senast är det den respekterade historikern Saul Friedländer som har skrivit en bok om författaren, och om vad som egentligen drev honom, om vad som de facto skapade ett djupt utanförskap och aldrig blev fullbordat, rätt gissat, hans bortträngda homosexualitet, något som vännen och uttolkaren Max Brod såg

enligt Friedländer har Brod redigerat bort passager hos Kafka som skulle kunna bekräfta dessa misstankar

vem bryr sig, varför är detta viktigt, kan man fråga sig, utan att få något bra svar, och sedan kan med fördel återgå till Processen eller Slottet, det ger så mycket mer

 

 

 

 

Harry Amster

På tisdag visar SVT1 filmen ”Våran Nixon”. Regissören heter – Penny Lane. Nej, det är inget skämt. Hon har faktiskt samma namn som den berömda Beatleslåten, som Paul McCartney skrev. Låten släpptes i februari 1967 som en dubbel a-sida tillsammans med ”Strawberry fields forever”, vilket gör den till världens bästa singel någonsin.

Regissören Penny Lane har spelat in prisbelönta dokumentärer som ”The abortion diaries” sedan 2002 och ”Our Nixon” är hennes första dokumentär i långfilmsformat. ”Våran Nixon” visas på SVT1, tisdag kl 22. Den består av klipp från cirka 500 rullar med Super 8-filmer som filmades av människor i president Nixons närhet. Filmsnuttarna har legat och dammat i något arkiv men har nu satts samman så det blir en hel del om Watergateskandalen som fick Nixon att avgå 1974.

Här är ”Penny Lane” och ”Strawberry fields forever” med Beatles.

YouTube Preview Image

 

Ricki Neuman

…först gläds hon åt att två stora amerikanska tv-bolag ska göra var sin dokumentärfilm om henne, med välkända och respekterade regissörer – och sedan blir hon djupt besviken när bägge projekten läggs ner, med hjälp av starka påtryckningar från ledande republikaner som ser dokumentärerna från CNN och NBC som partsinlagor, som ett sätt att lyfta fram demokraten Clinton inför presidentvalet 2016

men också med hjälp av Clintons egna rådgivare som är emot projekten, oroliga för att dessa filmer kommer att göra mer skada än nytta, genom att fokusera på Clintons mindre attraktiva sidor, och det finns som bekant flera sådana

det gick till och med så långt att ett avgörande möte mellan CNN:s regissör och Clintons pressrådgivare slutade i öppet bråk, där den senare sägs ha förklarat att han förstod vilken typ av film Charles Ferguson ville göra, en rulle där Clinton skulle ”tas ner på jorden”, och där den förre sägs ha anklagat pressrådgivaren för att inte begripa vad undersökande journalistik är

Harry Amster

Beach Boys är verkligen bandet som älskar att splittras. Sedan 50- årsjubileet plus plattan ”That’s why God made the radio” meddelade ju Mike Love i oktober 2012 att han fortsätter att turnera med Bruce Johnston och struntar i Brian Wilson (geniet som skrev alla låtarna), Al Jardine och David Marks.

Brian Wilson är  inte den som ger upp utan är nu ute på turné med just Al Jardine och Davids Marks plus tidigare Beach Boys-medlemmen Blondie Chaplin. Han har också med sig brittiska rockhjälten Jeff Beck på gitarr. I kväll spelar de i Las Vegas, på söndag i Los Angeles och nästa fredag i Detroit.

Beach Boys har nyligen släppt samlingsboxen ”Made in California” (Universal). Här finns sex cd med demos, b-sidor och alternativa versioner, och många tidigare outgivna låtar med de avlidna bröderna Carl och Dennis Wilson. 174 låtar sammanlagt varav 60 tidigare outgivna. De flesta hitsen finns med, både i mono och stereo, BBC-spelningar och allt som en nördfan kan tänkas vilja ha. Och trots att allt inte är i ”Pet sound”-klass är det fortfarande lika överraskande att Beach Boys lyckades få till det så många gånger. Trots bråken, dödsfallen och splittringarna.

”I get around”, första listettan 1964.

YouTube Preview Image

”Help me Rhonda”, kolla in Mike Loves ”dans” längst till höger.

YouTube Preview Image

Medley från 1969, låtar som ”Darlin’”, Wouldn’t it be nice”, ”I can hear music”, ”California girls”. Kolla fortfarande in Mike Love.

YouTube Preview Image
Elias Björkman

Gravity

Kulturbloggen noterade i maj att trailern för Sandra Bullocks och George Clooneys nya film såg väldigt lovande ut. Nu har biopubliken i USA sagt sitt, och upplägget med Bullock och Clooney som två hjälplöst ensamma astronauter som kastas ut i rymden verkar ha en stark dragningskraft på publiken: sedan premiären för två veckor sedan har ”Gravity” inte bara slagit det amerikanska öppningsrekordet för en oktoberpremiär, 55,5 miljoner dollar spelade den in första helgen, det är också den mest inkomstbringande premiären för en Geroge Clooney-film någonsin. Det tidigare rekordet för Clooney är ”Batman & Robin” från 1997 med sina 42,8 miljoner dollar.

”Gravity” håller sig dessutom fortsatt fast vid förstaplatsen på amerikanska biotopplistan och tog förstaplatsen även den gångna helgen.

Filmen, som har 97 procent på filmsajten Rotten tomatoes, har svensk premiär 25 oktober. Bara den nästan 15 minuter långa öppningsscenen – helt utan klipp – bör vara motivering nog för att se den.

YouTube Preview Image
Anders Q Björkman

Ett bra val – men det var verkligen på tiden att Nobelpriset i litteratur gick till en nordamerikan. Så kan man sammanfatta reaktionerna i Tyskland på att Alice Munro får årets Nobelpris i litteratur.
Tyska dagstidningar ger stor uppmärksamhet åt Nobelpriset i litteratur och nyheten är förstasidesstoff. Süddeutsche Zeitung har en stor bild på årets pristagare på förstasidan medan Frankfurter Allgemeine, som över huvud taget inte är så benägen att publicera bilder, nöjer sig med en kortare text på förstasidan.
Gemensamt för de stora tyska tidningarna är att de är nöjda med att Alice Munto föräras, men trots det är ganska missnöjda med Svenska Akademien. ”Efter 20 år gick Nobelpriset i litteratur äntligen åter till Nordamerika”, skriver Die Welt – som man anar nog ändå hellre hade sett att amerikanen Philip Roth hade fått priset; tidningen väljer att illustrera förstasidan med ett foto på honom under rubriken ”Grattis till Nobelpriset i litteratur”.
Frankfurter Allgemeine gillar också årets val, men konstaterar att det ”i åratal har beklagats att den engelskspråkiga litteraturen, som i världen äras mest av alla, konsekvent har ignorerats av Svenska Akademien”.