Annons
X
Annons
X

Kulturbloggen

Harry Amster

Harry Amster

Regissören Ken Russell, som dog i söndags, 84 år gammal, fick en Oscar för När kvinnor älskar. Men han var också intresserad av den brittiska rockscenen och gjorde 1975 en filmversion av rockoperan Tommy, albumet som The Who släppte 1969. I uppföljaren Lisztomania, som kom samma år, spelade Who-sångaren Roger Daltrey huvudrollen som Franz Liszt och Beatles-trummisen Ringo Starr gestaltade påven.

I scenen här ligger Daltrey med en naken nunna när på Ringo skrider in. Liszt kysser påvens sko ofantligt länge. Påven vill att Liszt ska driva djävulen ur Wagner. Resten är historia.

YouTube Preview Image

 

 

 

Kategorier

Anders Q Björkman

Major Tom, Starman, Ziggy Stardust, Life on Mars?… David Bowies repertoar är full av spejsade figurer från den yttre världsrymden. Nu blir några av dem rollfigurer i en musikal som sätts upp i London, skriver The Guardian. Det handlar om Heroes: The Musical, en futuristisk historia där Major Tom, en ”starman” och en ”young dude” kämpar mot elaka Diamond dogs i en dystopisk framtid.

David Bowie har sagt ja till projektet som får premiär i London i mars. Hugade Bowie-fans bör dock känna till att musikalen enligt nuvarande planer bara ska spelas en enda gång. Tanken är att föreställningen ska dra in pengar till tre kulturorganisationer som lär ut nya färdigheter till unga människor med olika hjälpbehov.

Bowie ska för övrigt redan för två år sedan ha sagt ja till en annan musikal med rymdtema – en scenversion av filmen The man who fell to earth (där Bowie spelade en utomjording som landar på vår planet). Också i denna musikal skulle Bowies musik användas. Om det blir någon sådan föreställning återstår att se.

Uppdaterat:DavidBowie.com förnekar man nu att Bowie eller hans skivbolag skulle ha godkänt planerna för Heroes: The Musical. Så det blir kanske inte ens en enda föreställning…

Foto: AP/Scanpix

Tobias Brandel

La Cage aux folles blir Oscarsteaterns stora uppsättning hösten 2012, kan SvD avslöja. Musikalen, som spelades för 25 år sedan på samma scen, sattes nyligen upp i en ny version på Broadway.

– Den var jättebra, den lyfte verkligen fram kärlekshistorien mellan de två killarna. Det blir något åt det hållet här också, säger producenten Vicky von der Lancken.

Just nu pågår hemliga förhandlingar om vilka som ska spela huvudrollerna, vilket väntas bli klart före jul.

En inte helt långsökt spekulation är att en av dem kan komma att bli komikern Henrik Dorsin, som kommit så nära en fast anställning på Oscars som man kan på den frilansbaserade privatteatermarknaden – La Cage aux folles skulle i så fall bli hans femte uppsättning på raken på samma teater. Dessutom har han vanan inne att spela man i kvinnokläder på Oscars scen, från I hetaste laget. Just nu medverkar han i teaterns uppsättning av Spamalot, och var även med i My fair lady och Singin’ in the rain.

 

Harry Amster

Hon blev känd för sin diskoklassiker More, more, more  med textraden ”How do you like it?” som upprepas gång på gång. Andrea True, avled den 7 november i New York, 68 år gammal.  Hon flyttade från Nashville till New York 1968 och försökte sig, enligt New York Times, på skådespeleri, sjöng på nattklubbar, skrev musik till tv-reklam och spelade i porrfilmer.

1976 small det till då hon skrev en låt om det hon hade varit med om i porrindustrin. Hon spelade in More, more, more, kallade sig Andrea True Connection och nådde fjärde platsen på den amerikanska Billboardlistan med textrader som ”But if you want to know how I really feel, just get the cameras rolling, get the action going”. 1977 fick hon en mindre hit med New York, you got me dancing.

Här är More, more, more.

YouTube Preview Image.

Johan Hellekant

Är Slussen ett exempel på att demokratin är satt ur spel? Det menar en av Värmdös mest omtalade politiker, Olle Markstedt. Hans egen vision kallas Knutpunkt Slussen som har en sajt med ett beryktat FP-protokoll från 28 november 2008. Där visas att Värmdöpolitikerns synpunkter på Slussen var så ovälkomna att de inte fick redovisas för partivänner i Stockholm.
”I dag finns fyra alternativ för förändring av Slussen samt ett för bevarande. Att dessa inte jämförs i miljökonsekvensbeskrivningar gör vanligt folk förtvivlade”, hävdar den stridslystne fritänkaren som varnar för att partipiskan har gått för långt.
”Att bara släppa fram elitens idéer är precis omvänt mot demokratins idé”, resonerar Markstedt som ser en trend att väljare blir så frustrerade att de i stället börjar driva enfrågerörelser utanför partierna, direkt mot de högsta ledarna.

Tobias Brandel

Liksom föregångaren Ingrid Eiken är även kulturdepartementets nya statssekreterare ekonom, Joakim Stymne. På meritlistan står titeln chefsekonom för såväl skandalomsusade investmentbanken Kaupthing som för Alfred Berg Fondkommission. Han har även varit redaktör på nedlagda tidskriften Initierat, där den kontroversiella men kortlivade kulturministern Cecilia Stegö Chiló var chefredaktör. Senast var Stymne statssekreterare hos biståndsminister Gunilla Carlsson, men avgick efter en dispyt tidigare i år.

Anders Q Björkman

Talking Heads-filmen Stop making sense – som Jonathan Demmes regisserade 1984 – är en fantastisk konsertfilm (”Förmodligen är det den bästa konsertfilm som gjorts” skrev till exempel Jan Gradvall i Expressen). Nu släpps dvd:n Talking Heads Chronology med live-framträdanden 1976–1983, alltså bandets historia fram till Stop making sense. Det blir en resa från gruppen tidiga new wave på rockklubben CBGB’s till den vita, neurotiska funk som bandet landade i under 80-talet. Enligt sångaren och förgrundsgestalten David Byrne visar den nya filmen att Talking Heads ”i stor utsträckning var ett live-band”.

Filmen finns i två versioner, varav deluxe-varianten också innehåller fotografier och en tidigare opublicerad essä av rockjournalisten Lester Bangs.

Jonathan Demmes Stop making sense och den nya dvd:n Talking Heads Chronology.

Erica Treijs

Magkänsla, 2008 av Kico Wigren.

Experiment 3, 2010 av Olof Lindström

Två konstnärer fick i år dela på det prestigefulla Maria Bonnier Dahlin-stipendiet och får 75 000 kronor vardera. Den  20-årige pristagaren Olof Lindström är den yngste mottagaren någonsin och han sökte han med verk han skapade under sin gymnasietid. Juryn föll för hans tankefragment fångade på ljud och video och motiverar sitt val med: ”Olof Lindström svävar kring film, musik och måleri, för att inte säga vibrerar mellan dem. Brummar. Svänger. Det svänger.”

Kico Wigren, född 1976, undersöker materialens olika egenskaper. I installationen Magkänsla som visas på Bonniers konsthall är det nylonlinor, glas och sugkroppar som skapar reflektioner, solkatter och en känsla av skör osäkerhet.

Priset delas i år ut för 25:e gången och bland tidigare stipendiater märks Gunnel Wåhlstrand, Klara Kristalova, Cecilia Edefalk och Thomas Broomé.

Erica Treijs

Foto: Reuters

Kinesiska Ai Weiwei är utsedd till världens mäktigaste konstnär och är definitivt den mest omtalade.  Själv har han reseförbud och brottas med en påstådd skatteskuld motsvarande 15 miljoner kronor, av vilka han nu med hjälp av donationer, betalat tillbaka hälften. I dagarna har konstnären också anklagats för att ha brutit mot Kinas pornografilagar. Enligt tyska Süddeutsche zeitung är det bland annat bilden med Ai Weiwei omgiven av fyra kvinnor – alla nakna, som orsakat den senaste debatten. Men det är svårt att med västerländska mått mätt påstå att bilden är pornografisk. Snarast smågulligt oskyldig.

 

 

Erica Treijs

Plötsligt publiceras en mängd inlägg på svenska sajter och bloggar om att den kinesiske konstnären och regimkritikern Ai Weiwei på twitter publicerat namn och telefonnummer till regeringstrogna skribenter. Detta som svar på de kritiska, och enligt konstnären lögnaktiga artiklar som de publicerat om honom. Men hur kollar man att detta påstående stämmer? Söker mig till ”källan”, som i det här fallet får bli twitter. På @ Aiww publiceras alla tweets på kinesiska, vilket gör att Google translate är vad som finns att tillgå för en svensk journalist i tidsnöd. Det finns några rader som postades för några timmar sedan:

”Ah kasta avföring fastnar ~ RT @ liilrnothing : Ai Weiwei, som har begått två att misskreditera vad Demokratiska-RT @ aiww : femtio cent ledare: Hu Xi Jin: 13901374854. Wu lag Dag: 13910643119.Sima Nan: 13901191001 Wang: 13717988957. . . Tillsammans med avseende på moderlandet”.

Oj, vilken översättning…? Är det här rätt tweet? Och är det ens den ”riktige” Ai Weiwei som ligger bakom kontot (det finns nämligen flera). Om det är rätt person, är det då han som skrivit det? Frågorna hopar sig. Samtidigt rapporterar allt fler svenska sajter om att de fyra omnämnda journalister och bloggare ”blivit överösta av sms och samtal från hela världen till stöd för den kontroversielle konstnären”.

Söker vidare efter information och hittar av en slump en liveblogg på NBC News Behind the wall där Ai Weiwei svarar på frågor direkt från Beijing. Skickade frågan till konstnären. Var det din tweet och varför gjorde du det i så fall? Fick inget svar. Dock pågick en intressant diskussion, väl värd att uppmärksamma.

”I think everybody, when he’s thinking about china, or dealing with china, has to respect the people who still don’t have freedom of expression, still don’t have independent judicial system. We always have to be conscious about it and we always have to remind our politicians to face it. There’s no excuse to sacrifice humanity for short time profits in any circumstances”, skriver konstnären på chatten.

Allt Ai Weiwei säger och gör får enorma rubriker och hans mod går inte nog att prisa. Dessutom är han något så ovanligt som både en skicklig konstnär och en politisk dito. Men hur ska en svensk journalist som inte behärskar kinesiska kunna sortera i den flod av information som skapas i konstnären och regimkritikern Ai Weiweis kölvatten just nu?

– I’m not talking to press. I’m talking to people, säger konstnären innan chatten är slut.