Annons
X
Annons
X

Kulturbloggen

Tobias Brandel

Tobias Brandel

Hashtaggen #svpol, ett måste för den som vill följa svensk politisk debatt på Twitter, har börjat återhämta sig efter att ha kidnappats av Politiskt Inkorrekts läsare. En uppmaning i juli på den inflytelserika bloggen fick dem som normalt ägnar sin fritid åt kommentarsfälten på tidningssajter att även pröva sina förmågor på Twitter.

Plötsligt svämmade #svpol över av invandringsfientliga inlägg och personangrepp. En del av de gamla användarna tog debatten, andra slutade följa flödet.

På mikrobloggen har det varit lätt att undvika trollen på nätet – man väljer själv vem man vill följa – men genom att spamma populära hashtaggar har de också här hittat ett sätt att synas. När dagstidningarna nu inskränker möjligheten att kommentera ligger det nära till hands att tro att aktiviteten delvis flyttar till Twitter.

 

Kategorier

Tobias Brandel

Hur döper man en romanfigur? Ber sina Twittervänner om hjälp förstås. Expressenreportern Niklas Svensson, även känd som förlaga till ettriga Patrik i Liza Marklunds böcker, ska skriva en thriller och efterlyser på mikrobloggen namnförslag till en ”25-årig manlig journalist”.

Bland dem som kommit in finns neutrala Johan Ståhlsäter, strama Carl Vidall, pompösa Maximilian Sandén och mångkulturella Al-Sahlani. Andra tipsar om att välja ett namn som är lätt att läsa högt i en ljudbok och att undvika dödssynden att låta namnet vara en parafras på den person som eventuellt karikeras.

Fast den verkliga frågan är förstås om vi verkligen behöver ännu en deckare skriven av en kvällstidningsjournalist, med en hjälte som vi gissar är bara aningen yngre, snyggare och smartare än författaren själv.

 

Anders Q Björkman

Polarprisveckan började idag med Polar music talks, där Kronoskvartetten och Patti Smith utfrågades på Nalens scen i Stockholm. Kronoskvartettens grundare David Harrington berättade för intervjuaren Camilla Lundberg att han inte har haft frack på sig de senaste 37 åren – men att han skulle bryta den vanan på prisutdelningen imorgon. Patti Smith sa inget om hur hon tänkte klä sig, men övade på att ta emot priset genom att vackert niga för sin intervjuare Jan Gradvall.

Att få höra Polarpristagarna berätta om sig själva och sin musik känns som en positiv utveckling av prisarrangemangen. Och i år kan vi, förutom dagens offentliga intervjuer, faktiskt också lyssna på när en av pristagarna framför sin musik – Patti Smith ger en konsert på Konserthuset på onsdag.

Detta är ett steg i rätt riktning – det är mer intressant att höra pristagarna tala och spela än att se dem ta emot sina pris under sedvanligt juvelrassel och kunglig glans. Det känns kort sagt som att vi får mer valuta för Polarprispengarna.

Polarpristagarna Patti Smith (i mitten) och Kronoskvartetten (fr v Hank Dutt, David Harrington, John Sherba och Jeffery Zeigler) träffades på Polar music talks på Nalen i Stockholm.

Foto: Leif R Jansson/Scanpix

Harry Amster

Beatles har ställt sig bakom en kampanj som kämpar mot piratkopiering av musik. Gruppen går med på att deras musik används av Music Matters i en kort tecknad video som ska få folk att bli mer medvetna om värdet av originalmusik, enligt New York Times. Huvudkaraktären i filmen pratar om hur Beatleslåtarna blev milstolpar i hans liv och förde människor över hela världen samman.

De tecknade Beatlesfigurerna spelar Octopus’s garden, Something, Strawberry fields forever, Hey Jude och några låtar till. Det slutar med en slogan: That’s why music matters. Eftersom Beatles affärsbolag Apple Corps godkänt videon innebär det att Paul McCartney, Ringo Starr, Yoko Ono och Olivia Harrison står bakom den. Kolla videon här.

YouTube Preview Image
Erica Treijs

Vem minns inte Julia Robert och Hugh Grants numera välrepriserade kärlekshistoria i filmen Notting Hill? Centralt i detta kärleksdrama var The Travel Bookshop, med sin skönt indammade inredning och kungligt blå exteriör. I dag börjar utförsäljningen av reseguider och litterära alster som på olika sätt berör människors resande och inom två veckor slår affären igen för gott.

Var är Julia Robert och Hugh Grant när man för en gångs skull behöver dem?

Erica Treijs

Den kinesiske skulptören och konceptkonstnären som bl a fyllt turbinhallen på Tate i London med handmålade keramikfrön och som spenderat 81 dagar i arrest som politisk fånge är den konstnär som världens institutioner helst av allt vill ha.

Först i februari nästa år visar Magasin 3 en stor soloutställning med den politiskt engagerade konstnären, medan danska Louisiana kan skylta med Weiwei redan i november. Brittiska V&A visar keramiska alster i utställningen Dropping the urn med start 15 oktober.

Konstnären själv är belagd med munkavle, men man kan gissa att allt som visas, signerat Ai Weiwei blir till veritabla publik- och kassasuccéer. Konstnären har tusentals fans på Twitter och Facebook.

 

 

Harry Amster

Först Jerry Leiber och nu Motowns Nick Ashford. Han blev 70 år och dog i måndags i New York av cancer. Tillsammans med sin låtskrivarpartner och hustru Valerie Simpson skrev han gigantiska Motown-hits som Ain’t no mountain high enough och Ain’t nothing like the real thing.

Romantiska Ain’t no mountain high enough fick Marvin Gaye och Tammi Terrell en hit med 1967 (kolla in nedan). Diana Ross sjäng Ashford & Simpsons Reach out and touch somebody’s hand och fick sin första listetta efter Supremestiden 1970 med just Ain’t no mountain high enough. Paret skrev även hits till Gladys Knight and the Pips och Smokey Robinson and the Miracles.

Paret fick även hits själva som duon Ashford & Simpson: Solid, Don’t cost you nothing och Found a cure. De hoppade av Motown 1973 men fortsatte att skriva succélåtar som I’m every woman till Chaka Khan. Amy Winehouse samplade en bit av Ain’t no mountain high enough på sin låt Tears dry on their own.

YouTube Preview Image
Harry Amster

Jerry Leiber, som tillsammans med Mike Stoller, skrev rockklassiker som Hound dog, Stand by me, Kansas City och Yakety yak, är död. Han blev 78 år gammal. Jerome Leiber föddes i Baltimore av judiska immigranter från Polen. Hans pappa dog när han var fem år, enligt New York Times, och han flyttade med sin mor till Los Angeles som 12-åring.

Teamet Leiber och Stoller startade låtskrivandet redan på 1950-talet. Leiber skrev texterna och Stoller musiken. 1952 skrev de Hound dog till blussångerskan Big Mama Thornton. Fyra år senare blev den en gigantisk hit för Elvis Presley. Leiber/Stoller fortsatte att skriva för rockkungen: Jailhouse rock, Loving you, Don’t, King Creole, Treat me nice.

Även Drifters fick massor av hits av paret som On Broadway och Ben E King fick  Stand by me och Spanish Harlem. Coasters fick Charlie Brown, Searchin’, Posion Ivy och Yakety yak. De skrev också Kansas City, som Beatles spelade in. Och Love potion no 9 till Clovers och Searchers. För att inte tala om Leader of the pack med Shangri-Las. Ni hör, det är oöveerträffat.

Här är Hound dog live från 1956.

YouTube Preview Image.

 

Johan Hellekant

Så här i ekonomiska orostider kan även en sommarthriller uppfattas som något ytterst känsligt att publicera. Det får Le Monde erfara sedan nätet fyllts av kommentarer om att följetongen ”Terminus pour l’euro” (Slutstation för euron) bara är verklighet. Thrillern publicerades i tolv avsnitt som ett spännande politiskt-ekonomiskt fiktivt drama som utspelar sig nästa år – 2012.

I korthet är handlingen att Europa då skakas av total kris, inledd av att brittiska traders – för att tjäna pengar – sätter ett rykte i svang om att Tyskland överger euron. Ryktet tolkas som sant av CIA, vars aktiviteter skapar kaos i hela EU.

Den gångna veckan såg sig Le Monde tvunget att kommentera de många kommentarerna om sommarföljetongen. Man välkomnade bland annat att Frankrikes finansinspektion nu ska utreda att börsfall för en fransk storbank inte har med följetongen att göra, och man dementerade att serien på något vis kan ha inspirerat brittiska Daily Mail on Sunday till en elak artikel om att den franska storbanken (Société Générale)… Vi är ”en europaälskande tidning” skrev Le Monde som förklarade att man med med thrillern bara ville ”driva ut onda andar…”

Tobias Brandel

De har dykt upp på allt fler ställen i sommar, ljusslingorna med stora lampor i rött, gult, blått och grönt: på uteserveringar, partytält, altaner och nu senast på Stockholms kulturfestival, där de inhägnar Brunkebergstorg i en enda stor folkparksnostalgisk omfamning.

En närmare titt på armaturen visar att det i nästan samtliga fall handlar om exakt samma modell, med moderna energisnåla LED-lampor innanför de färgglada plastkuporna. Alla spår pekar i samma riktning – lågprishemmafixarkedjan Clas Ohlson, som nyligen tog in den tio meter långa partyslingan i sortimentet för facila 249 kronor.

Ljussättningen av den svenska sommaren 2011 går således i bjärta färger. Men så ger de också bag in box-rosén en alldeles speciell lyster i plastglaset.