Annons
X
Annons
X

Mitt Stockholm

Johan Lindberg

Johan Lindberg

Här ska ni få läsa mer om kalla kriget Stockholm genom läsarberättelser. Vi börjar med att fokusera på en speciell händelse 1961. Den 23 april detta år var stora delar av huvudstaden på tå. Det var under det ”kalla krigets tid” och man ville testa om det gick att utrymma Stockholm vid ett kärnvapenhot. Omkring 30 000 personer deltog i utrymningsövningen.

Här en bild från denna dag:

1961_civilförsvarsövning

Bilden är tagen av Valdemar Henrikson på en uppsamlingsplats i Upplands Väsby. En som minns denna dag är Henrik Henrikson som är den längsta pojken till vänster på bilden. Jag ringde upp Henrik för att få veta mer.

Så här berättar Henrik: ”Jag var då tolv år. Tidigt denna söndagsmorgon gick flyglarmet och telefonerna ringde i samtliga hus i utrymningsområdet. Det var en skrämmande och mystisk stämning att höra flyglarmstyfonerna med sina vemodiga ylanden. Det har var ju kalla kriget och atomhotet låg i luften. Mamma gjorde iordning mackor och sedan åkte vi iväg från Persikogatan i Hässelby med bussar. Folk evakuerades med privatbilar, bussar och tåg”.

Hur upplevde du kalla kriget som tolvåring?

– Som barn så förstod man ju inte så mycket mer än att ryssen var skurken och USA hjältarna. Det hade man ju lärt sig efter andra världskriget.

Kändes den här dagen dramatisk?

– Att höra flyglarmet var ju speciellt, men annars fick vi inte se några militärer. Vi hade nog hoppats på lite mer, säger Henrik med ett leende.

– Sedan var ju kungen med i övningen också. Det finns ju bilder där han åker tunnelbana. Så det var ju lite exotiskt: ”Kungen och jag gjorde övningen”.

Kan du berätta något mer om bilden.

– Min lillebror Torbjörn är den minsta grabben med händerna i fickorna. De andra är våra grannar – Strelings. Vi möttes av funktionärer från civilförsvaret, och vi utspisades med utlovad köttsoppa och ostsmörgås av lottorna.

Om det är någon av er läsare som minns något av den här dagen eller kanske har hört någon historia så får ni jättegärna mejla till mittstockholm@svd.se. Extra roligt är det förstås om ni har bilder från tillfället. 11 oktober inleds en utställning på Stockholms läns museum som berör detta ämne: ”Atombomb över Stockholm – en utställning om kalla krigets kulturarv”. Upphovet till detta inlägg var just ett tips från Stockholms läns museum så kanske någon av era berättelser eller bilder även kan bli en del av den utställningen.

Så här berättar Martin Kaup om övningen 1961: ”Vi medverkade genom att bege oss till det nyöppnade Arlanda där man kunde få följa med på en rundtur över Stockholm mot en slant, kommer inte ihåg hur mycket det var. Det var något speciellt att se ett ganska tomt Stockholm från luften. Sedan var det bara att sätta sig i bilen och åka hem till Skälby i Järfälla på smala vägar som var standard på den tiden”.

Via denna länk kan ni läsa mer om övningen och även se tidningsklipp med bilder på kung Gustav VI Adolf under utrymningsövningen. Här kan ni se vilka områden som skulle utrymmas.

Vi har ju tidigare haft en annan gåta som handlade just om Stockholm under kalla kriget. Det var Gunnar Nordqvists bild från Operation Strömmen i september 1959:

Här en bild till:

10atombomb-668x1024

Den gåtan gav ett enormt gensvar. Läsaren Lars Carlbom hittade följande utdrag ur en årsbok från 1959:

Jan-Olov Sundström hittade i ett gammalt fotoalbum bilderna han tagit från just Operation Strömmen. ”Jag var där. Jag var 14 år och fotograferade mycket och gick i Nya Elementar i Ängby där foto stod högt i kurs. Året var 1959.”, skriver Jan-Olov Sundström i ett mejl till SvD. Så här ser det ut i hans fotoalbum:

Här några andra röster om övningen 1959:

Göran Lysén: ”Jag tror att det var en militäruppvisning med flygande tunnor som svepte in på låg höjd över taken, det sköts och det skulle föreställa en atombomb, som detonerade på flotten. Min lillebror blev rädd och ‘gömde sig’ efter en husvägg uppe på Söder. Jag minns även vuxna, som gjorde samma sak. Det var fullt krig på strömmen, som jag och min pappa tittade på.”

Karl-Åke Johansson: ”Det här var på den tiden då Sverige fortfarande kände trycket från kärnvapenhotet. Jag måste varit ett av barnen som syns på bilden med min pappa och syster. Det var en väl annonserad uppvisningsövning. Det jag mest minst var att man hade en simulerad atombomb genom att man på en pråm hade flera ton dieselolja som detonerades med dynamit. Man talade om över högtalare hur det var gjort. Det blev en riktig svamp och jag som liten minns den mycket större. Sedan visade man hur en ubåtsjakt kunde gå till genom att skjuta ett par salvor med sjunkbomber mot ett tänkt mål. Det var många båtar och jag tror det även flögs med attackflyg.”

Nikus Nordling: ”I slutet av 50-talet var jag med min pappa och såg på en militäruppvisning på Skeppsholmen. Där fick vi se svenska soldater i moderna gröna uniformer (troligen m/59) och ”fiendesoldater” i gamla gråbruna uniformer (m/39). De simulerade gatustrider och sköt med lösa skott mot varandra bland husen som syns på Gunnar Nordqvists bild. En högtalarröst berättade vad som hände. En höjdpunkt var när ett svampmoln steg upp bakom husen, och högtalarrösten förklarade att det såg ut så när fienden hade sprängt en atombomb. Det var alltså den pyrotekniska laddningen som vi kan se på bilden när den sprängs på en boj på Strömmen. Jag tror att det också syntes stridsflyg och krigsfartyg, men det minns jag inte helt säkert. Striden avslutades förstås med att svenskarna vann, och fienderna bar iväg sina sårade liggande på sina långa uniformskappor.”

Via denna länk kan du läsa ännu mer om Gunnar Nordqvists bild och läsarhistorierna kring den.

Bidra som sagt gärna själva om ni har någon historia/bilder från kalla krigets Stockholm. Mejla till mittstockholm@svd.se .

Lösningen på senaste gåtan var ju Drottninggatan 7–9 (läs om lösningen här). Nästa Stockholmsgåta kommer måndag 9 september. Tills dess får ni gärna via denna länk en titt på någon av de 27 kortfilmerna som presenterats här i bloggen sedan start för ett år sedan. Från Telefontornet till dubbelmatch där J-O spelade med en jojo och ”Äpplet” med ett äpple…

Vi har ju också samlat alla gåtor och filmer på en interaktiv karta. Så varsågod att klicka er runt och besök de olika platserna! Kanske finns det något som handlar om din favoritgata?

Mejla gärna till mittstockholm@svd.se om det är någon annan plats eller företeelse som du tycker vi ska använda i bloggen eller om du kanske har en egen historia eller bilder.

 

 

OM BLOGGEN



Välkommen till bloggen Mitt Stockholm! Här samlar vi gåtor, frågesport, bilder, filmer och berättelser om Stockholm förr och nu.

Vill du bidra med eget material eller har förslag på vad vi ska berätta mer om? Mejla till mittstockholm@svd.se

Klicka dig gärna runt i arkivet här nedan – där finns många okända pärlor om vår kära huvudstad.

/Hälsningar Johan Lindberg

Klicka dig runt!

karta

Här finns alla gåtorna och filmerna samlade – klicka dig runt och lär dig mer om Stockholm.

Johan Lindberg

Tack för allt engagemang kring veckans Stockholmsgåta (läs om lösningen här) ! Flera läsare har mejlat och undrat vad som egentligen hände med mittenstatyn som var försvunnen på Urban Duhrins bilder på Drottninggatan 7–9 från slutet av 1970-talet.

drottngammal

Det har vi ännu inte lyckats ta reda på, men däremot har det dykt upp bilder som tar oss närmare lösningen.

På den här SvD-bilden från 1931 syns ju mittenstatyn i full blomstring:

mittstatyn

Så här ser det ju ut i dag:

drottn-ny

Foto: Johan Lindberg

Sedan fick jag i går ett mejl från Centrum för Näringslivshistoria som har hittat en teckning en teckning på Nordstjernans fastighet från 1921, där man kan se statyerna på högersidan av huset i bild.

teckn1

Här en lite närmare titt:

teckn2

Mejla gärna till mittstockholm@svd.se om du vet något mer om mittenstatyn så att vi kan gå till botten med detta. Hur såg den ut? Vad hände med den?

I helgen kommer ett inlägg om en särskild händelse som fick Stockholm på fötter på 1960-talet. Tills dess får ni gärna via denna länk ta en titt på någon av de 27 kortfilmerna som presenterats här i bloggen sedan start för ett år sedan. Från Telefontornet till J-O:s match med en jojo…

Vi har ju också samlat alla gåtor och filmer på en interaktiv karta. Så varsågod att klicka er runt och besök de olika platserna! Kanske finns det något som handlar om din favoritgata?

Mejla gärna till mittstockholm@svd.se om det är någon annan plats eller företeelse som du tycker vi ska använda i bloggen eller om du kanske har en egen historia eller bilder.

 

Johan Lindberg

Då är det dags för lösningen på veckans Stockholmsgåta. Tack för det stora intresset med över 300 gissningsmejl – varav 78 träffade rätt. Vi befinner oss på Drottninggatan – ni ser Storkyrkan och Tyska kyrkan i bakgrunden. Gåtan byggde ju på SvD-läsaren Urban Duhrins bild från slutet av 1970-talet.

Här får ni nu se hela bilden:  

helabilden500

Jag besökte häromdagen platsen och tog då denna bild:

drottningny500

Foto: Johan Lindberg

Som ni ser finns alltså skulpturerna kvar på fasaden på det högra huset – Drottninggatan 7–9. När renoveringen gjordes på slutet av 1970-talet valde man att renovera men behålla fasaden, medan däremot blev interiören i byggnaden (Nordstjernas hus) helt ny. Under byggnationen rasade halva byggnaden mot Drottninggatan. Nya replikfasader uppfördes.

Efter att ha tagit denna nya bild kontaktade jag Urban Duhrin som tog 1970-talsbilden. Han blev häpen men glad över att skulpturerna fortfarande finns kvar på platsen.

”Det var som sjutton”, blev Urban Duhrins svar och han fortsatte: ”Det där är stilfullt. Tänk om det hade bevarats fler sådana hus. Vilken atmosfär det skulle bli. Folk skulle känna sig mer harmoniska”.

Den här bilden tog Urban Duhrin på skulpturerna samma dag där i slutet av 1970-talet:

drottngammal

Här samma plats nu:

drottn-ny

Som ni ser har fasaden bevarats, men också förlängts. Förmodligen hade detta att göra med att en del av fasaden alltså rasade under renoveringen.

Läsaren Jan-Olov Sundkvist tipsade om en äldre SvD-bild från 1931 som han hittat på nätet. Där syns mittenstatyn! Dessutom syns att Drottninggatan då var öppet för bilar:

mittstatyn

Foto: SvD

Om någon av er läsare vet något mer om mittenstatyn så mejla gärna till mittstockholm@svd.se och berätta.

Via Spårvägsmuseets Carl-Axel Pettersson fick jag även datumet för när busstrafiken upphörde på Drottninggatan: 5 april 1964. Linje 33 var den sista linjen som trafikerade Drottninggatan.

Här en bild från Drottninggatan, nära Klarabergsgatan, 1962:

drottn

Foto: Spårvägsmuseet

Snabbast med rätt svar av er läsare denna vecka var Niklas Lenkel följd av Birgit Landström, Hans Olsson, Erik Eriksson och Anders Alling.

Urban Duhrin – som alltså tog bilden – minns att det var en speciell stämning i stan under ombyggnationen på 70-talet: ”Det jag kommer ihåg var att det låg många vackra hus utmed Drottninggatan. Jag hade gått förbi husen tidigare och sett utsmyckningen men hade jag då inte kameran med mig. Några dagar senare gick tillbaka för att dokumentera husen, för rivningen hade börjat. Just då lyste figurerna speciellt mycket, mot den mörka, smutsiga fasaden. Lite vemodigt. Jag skulle ha gått runt och plåtat mer där”.

Vi har ju tidigare här på bloggen berättat om Sagerska husen på Hamngatan (där i dag Nordeas byggnad finns). Många ville där behålla den vackra fasaden. Urban Duhrin har sin teori om varför inte fler fasader behölls vid rivningarna i Klara-kvarteren:

”Det finns alltid en massa ytliga människor som inte ser/tänker längre än näsan räcker. Många vill göra sig ett namn och kunna säga: ‘Jag förändrade staden och den blev modern’. Men vad har man fått, en stad eller kvarter som saknar charm. Reste runt lite i Nordtyskland på försommaren. Oj vilka vackra städer. Jag tror vi Sverige är särklass när det gäller att riva. Sedan finns det de som också tycker att husen var fula, nerslitna och en skam att visa upp. Men det går ju att renovera”.

Här några berättelser från er bloggläsare apropå veckans plats:

Hans Olsson: ”I den fina bankhallen som fanns på den överbyggda gården låg, när jag var liten på 1950- och 1960-talen, PFA, dvs Postens Filateliavdelning. Dit kunde en frimärksintresserad pojke gå och köpa (fortfarande giltiga) frimärken från början av 1900-talet i valörerna ett och två öre. För en enkrona kunde man köpa att helt ark med ett hundra frimärken! Huset finns ju kvar men är rejält ombyggt inuti. I butikslokalen mot gatan huserar nu Drottninggatans bok och bild, en av de få affärer i dessa kvarter som inte lever på att sälja krims-krams till turister. Jag har nog inga ettöresmärken kvar. Men om Du vill se hur de såg ut så finns de via denna länk”.

Gunilla Bergendahl: ”Ett minne från platsen (ungefär) har jag. Här på Drottninggatan låg en leksaksaffär som, tror jag, hette ”Meccanicks” (vi uttalade det så). Nu talar jag tidigt 50-tal. De sålde bl.a. Meccano-bygglådor. I jultid hade de elektriska tåg som gick runt i tunnlar genom landskap och små minisamhällen i sitt skyltfönster. Min bror och jag stod där och tittade och önskade fascinerat i långa stunder! I övrigt har jag arbetat på Ratos i 30 år i kvarteret och minns ombyggnationerna runt omkring med ett ständigt växande regeringskansli och departement i takt med att många småaffärer försvann. Leksaksaffären glömmer jag aldrig!”.

Rolf Körnemark: ”Jag körde ofta omkring där på 1960-talet med taxi medans jag pluggade vid Handels. På den tiden kunde man obehindrag köra såväl hela Drottninggatan som Strömgatan. Speciellt den sistnämnda var en bra ”smitväg” då man som taxiförare ville komma snabbt fram”.

Louis Hagströmer: ”Elis Reinius låg ju där på hörnet Drottninggatan/Strömgatan. De sålde exklusiva tyger. Min mor älskade att besöka dem. Tror de flyttade senare till Karlavägen. Det fanns en annan fin tygaffär runt hörnet på Fredsgatan också, som jag tror hette Harald Löfberg eller något liknande”.

Bo Lagerqvist: ”Min pappa jobbade i huset som just rivits på bilden (nr 11) bredvid huset med statyerna. Uppsala Kappfabrik hade sitt Stockholmskontor där på 1 tr. I gatuplanet låg en fruktaffär och på kontoret på 1 tr var det alltid en stark och speciell doft av frukt. I den butiken hade jag mitt första jobb en jul när jag var i 12-årsåldern. Jag tjänade en hel 50-lapp på några dagar. Man kan också notera att när 33:an var eldriven trådbuss var trafiken dubbelriktad på Drottninggatan!”.

Lorentz Brydolf: ” I hörnan Fredsgatan låg Nordiska bokhandeln som var en institution. Jag var ofta där i unga år med min far och köpte det senaste i bokväg. Grannbutiken på Fredsgatan var Bodeckers hattar som också var en institution för folket med huvudprydnader. Farsan köpte sina plommonstop där. Jag minns att det doftade gammalt inne i butiken som väl hade funnits sedan 1880-talet”.

Lennart: ” Jag gick i plugget i ”Norra latte” så man var ju en hel del i kvarteren runt Drottninggatan. Nära bilden till vänster på Fredsgatan låg Bodecker där man kunde köpa hatt. Jag började med hatt när jag var 14 – två år tidigare hade jag fortfarande svart skolmössa. Och när man blev lite äldre och snobbigare passade man gärna på när Silfvanders herrkläder hade rea, något längre upp på Drottninggatan. Lyckan var att fynda randiga skjortor med lös stärkkrage. Så var det på 50-talet”.

Janne Gustavsson: ”Jag har starka minnen av Drottninggatsbacken eftersom det var den som ledde ner till Hötorget från oss på vid Observatorielunden. 1950-talet var en helt annan tid. Jag minns inte om Drottningatan var enkelriktad, men det var alltid trafikstockning och trådbussarna hade svårt att väja tillräckligt mycket utan att tappa kontaktledningen. Hästtransporter var vanliga, jag minns de illaluktande täckta sopvagnarna med stora luckor och iskarlarna med sina läderskynken på ryggen. När mamma trodde jag sov kunde hon lämna mej fastspänd i sittvagnen när hon var inne på EPA och jag kunde titta på hur hästarna mumsade hö och bajsade på gatstenarna. Under tonåren styrde man ju inte direkt kosan till rivningskvarteren när man nån gång var på bio (fanns ingen i Täby). Jag minns bara att Drottninggatan söder om Klarabergsgatan alltid varit trist, kan det ha varit så att det var Odenplan-Drottninggatan-Kungsgatan-Stureplan som var dåtidens shoppingstråk? Kungsgatan åt Kungsholmen från Hötorget kändes även den som död”.

Anders Alling: ”Då jag växte upp mest på Östermalm har jag inga direkta minnen från delen av Drottninggatan. Men som liten grabb när man gick runt i stan tyckte man att alla rivingar och byggnationer var spännande, kul med grävskopor.  Långt senare i livet bodde jag på Drottninggatan 88b i ca 20 år. Nummera bor jag i Etiopien, Addis Ababa”.

Lars van der Heeg: ”Jag minns mest från några år senare, och då var det bok-, vykort och skivaffären i bottenvåningen av huset. 1979 var jag ganska ofta på café i Gamla Stan och gick via Drottninggatan och den täta farliga oreglerade trafiken på Fredsgatan. Blandningen av sunkiga hus i Södra Klara och nybyggda p-palats och hård trafik gav för en 16 åring ett ganska ogästvänligt intryck på vägen mot caféerna i Gamla Stan. Men läraktigt”.

Tack för dessa berättelser som fördjupar intrycket av platsen! Det finns en hel del annat intressant att berätta om byggnaden på Drottninggatan 7–9. Den stod klar 1874 och Nordstjernan blev då det första försäkringsbolaget i landet som uppförde ett representativt hus för sitt kontor. 1876 skrevs följande berömmande ord i Ny Illustrerad Tidning (som gavs ut på lördagar i Stockholm 1865–1900: ”’Nordstjernan’ gick upp, på andra sidan gatan. Dess blida strålar tröstade många mot lifvets osäkerhet, att talrika ’premier’ snart gåfvo stjernan gyllene strålar. Då slog hon ned sin lysande femudd i det gamla qvarteret midt över Drottninggatan, och vi kunna i dag, som en bild från ’det Stockholm som kommit’, afteckna Nordstjernans hus”. Tidningen finns i Kungliga Bibliotekets samlingar. Det går att läsa mer om detta på Stockholmskällan via denna länk.

Här kan ni också läsa mer om den inventering av byggnaden som Stadsmuseet gjorde på 1970-talet.

Här också detaljbilder på en av skulpturerna från 1970-talet samt nu:

Figur-Drottn-g

Foto: Urban Duhrin

drottnslut

Foto: Johan Lindberg

Har du en egen historia om platsen så mejla gärna till mittstockholm@svd.se.

Här några fler bilder från Spårvägsmuseet från 1949 som är tagna i närheten:

1949

ny1949

I helgen kommer ett inlägg om en särskild händelse som fick Stockholm på fötter på 1960-talet. Tills dess får ni gärna via denna länk ta en titt på någon av de 27 kortfilmerna som presenterats här i bloggen sedan start för ett år sedan. Från Telefontornet till J-O:s match med en jojo…

Vi har ju också samlat alla gåtor och filmer på en interaktiv karta. Så varsågod att klicka er runt och besök de olika platserna! Kanske finns det något som handlar om din favoritgata?

Mejla gärna till mittstockholm@svd.se om det är någon annan plats eller företeelse som du tycker vi ska använda i bloggen eller om du kanske har en egen historia eller bilder.

 

Johan Lindberg

Nu ska ni få sista ledtråden till säsongens första Stockholmsgåta! Gåtan bygger alltså på en bild som läsaren Urban Duhrin tog för ett antal år sedan. Frågan är var i Stockholm han tog bilden. Här kan du se ledtråd ett två och tre.

Här en närmare bild på skulpturerna som togs samma dag som den ursprungliga gåtbilden:

statyer

Så här ser ju alltså gåtbilden ut:

nynyfig

Var i huvudstaden är vi? Mejla din gissning till mittstockholm@svd.se. Fler ledtrådar följer som vanligt fram till torsdag morgon då lösningen ges här i bloggen tillsammans med fler bilder och en utförlig historia.

Vi har ju samlat alla gåtor och filmer på en interaktiv karta. Så varsågod att klicka er runt och besök de olika platserna! Kanske finns det något som handlar om din favoritgata?

Mejla gärna till mittstockholm@svd.se om det är någon annan plats eller företeelse som du tycker vi ska använda i bloggen eller om du kanske har en egen historia eller bilder.

 

Johan Lindberg

Då är det dags för ännu en ledtråd till säsongens första Stockholmsgåta! Gåtan bygger alltså på en bild som läsaren Urban Duhrin tog för ett antal år sedan. Frågan är var i Stockholm han tog bilden. Här kan du se ledtråd ett och två.

Här får ni nu se mer av bilden:

nynyfig

En ny ledtråd är att bilden togs i slutet av 1970-talet.

Här några gissningar som kom efter förra ledtråden:

Roger Edman: ”Det kan mycket väl vara rivningen av Blancheteatern, som revs vid mitten av 60-talet. Där ståtar nu Sverigehuset”.

Sanna Karlsson: ”Jag får ingen ordning på bilden. Får en känsla av Sveavägen – men det låter ju helt otroligt att det kan ha sett ut så…”.

Maria Lindström: ”Kul med nya gåtor. Inleder mycket osäkert. Min första tanke var Holländargatan, vet inte varför dock. Säkert helt fel men kan inte låta bli att gissa ändå”.

Sverker Unnes: ”Är det gamla Hamburger börs? Alltså snett emot Jacobs kyrka…”.

Olle Augustsson: ”Känner mig ganska säker på att det är Drottninggatans början”.

Lotta Dickinson: ”Mitt förslag är Regeringsgatan”.

Mejla din gissning till mittstockholm@svd.se. Fler ledtrådar följer som vanligt fram till torsdag då lösningen ges här i bloggen.

Medan ni funderar får ni gärna via denna länk ta en titt på någon av de 27 kortfilmerna som presenterats här i bloggen sedan start för ett år sedan. Från Telefontornet till J-O:s match med en jojo…

Vi har ju också samlat alla gåtor och filmer på en interaktiv karta. Så varsågod att klicka er runt och besök de olika platserna! Kanske finns det något som handlar om din favoritgata?

Mejla gärna till mittstockholm@svd.se om det är någon annan plats eller företeelse som du tycker vi ska använda i bloggen eller om du kanske har en egen historia eller bilder.

 

Johan Lindberg

Då är det dags för en ny ledtråd till säsongens första Stockholmsgåta (här finns första ledtråden). Många tyckte att det här varit riktigt knepigt! Gåtan bygger alltså på en bild som läsaren Urban Duhrin tog för ett antal år sedan. Frågan är alltså var i Stockholm han tog bilden. En ny ledtråd: Skulpturerna på bilden finns faktiskt kvar än i dag på platsen!

g500

Här några fler läsargissningar (som kom in efter första ledtråden):

Angela Wannbäck: ”Bilden är från en gård på Södermalm. Man kommer in på denna gård om man går in från Kocksgatan, Östgötagatan eller Folkungagatan. Gården tillhör en av Stockholms tidigt bildade bostadsrättsföreningar”.

Agneta Malmberg:Kungsgatan”.

Stephan Kinnmark: ”Kan detta vara från Berzelli Park och Berns salonger, före upprustningen?”

Gunnar Söderman:Regeringsgatan – nuvarande Gallerian”.

Ingrid Mandéus: ”Tycker mig se en liten del av Operan i fonden, kan det vara vid Västra Trädgårdsgatan, mittemot Jacobs kyrka och nära Tändstickspalatset?”.

Hessel van Ketwich: ”Jag tror senaste bilden är från N:a Smedjegatan, Eugeniakyrkans rivning”.

Mejla din gissning till mittstockholm@svd.se. Fler ledtrådar följer som vanligt fram till torsdag då lösningen ges här i bloggen.

Medan ni funderar får ni gärna via denna länk ta en titt på någon av de 27 kortfilmerna som presenterats här i bloggen sedan start för ett år sedan. Från Telefontornet till J-O:s match med en jojo…

Vi har ju också samlat alla gåtor och filmer på en interaktiv karta. Så varsågod att klicka er runt och besök de olika platserna! Kanske finns det något som handlar om din favoritgata?

Mejla gärna till mittstockholm@svd.se om det är någon annan plats eller företeelse som du tycker vi ska använda i bloggen eller om du kanske har en egen historia eller bilder.

 

Johan Lindberg

tellus-tower

I dag blev det alltså offentliggjort att Stockholm vill bygga en 225 meter hög skyskrapa med 75 våningar vid Telefonplan. ”Tellus Tower” blir i så fall norra Europas högsta bostadshus – läs en SvD-artikel och se fler bilder via denna länk.

Många av er läsare nappade på en uppmaning att tycka till om bostadsbyggandet i huvudstaden. Här är några av de över 100 åsikter som kommit in under eftermiddagen:

Mattias: ”Jag tycker det är helt rätt ifall det är ekonomiskt lönsamt. Folk vill bo i Stockholm och det finns ju inga nackdelar med det förutom brisen på mark i närheten av infrastruktur. En riktigt så hög tycker jag är onödigt. Men kanske 100 meter är lagom”.

Mats Andersson: ”Vi har en vacker stad med luft och vatten som bör nyttjas som den är. Däremot kan man ju fundera på att avkontorisera många fastigheter. Telefonplan är helt OK, men tänk om den skulle byggas i innerstaden eller än värre Gamla stan: Det skulle nog inte så många gilla”.

André: ”Bygg gärna en skrapa på 1 000 meter”.

Mikael Rennerhorn: ”JAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!! Äntligen någon som vågar utmana opinionen, klart att vi ska ha höga hus, det ger en omedelbar skjuts i självförtroendet och visar att Stockholm äntligen tar språnget in i 2000-talet. Sätt gränsen vid 250 meter då”.

Nicholas Ryderås: ”Gärna skrapor i ytterstan som här och i Värtahamnen – nära stan men inte i den. Synd att gasklockan 3 krympte. Typiskt Stockholm att läckra planer slutar med sorgliga halvmesyrer. Inget får sticka ut, så det slutar nog med typ 27 våningar här också… Ungefär där. För en sjyst skyline krävs dock flera skrapor i ett område av varierad höjd och arkitektur”.

Håkan Eriksson: ”Stockholms karaktär och särart är den låga bebyggelsen. Stockholm är fortfarande en vacker stad men med fler skyskrapor skulle snart Stockholm se ut som vilken stad med som helst. Politikerna hänvisar gärna till New York. Samma sak gjorde politikerna för drygt 50 år sedan. Politikerna har alltså samma idéer och lösningar som för 50 år sedan. Längre än så har de inte kommit. Skyskrapor löste inga problem då och kommer inte att göra det nu heller. Att bygga skyskrapor handlar bara om politiker som vill manifestera sig själva. Det modiga i dag är att bygga lågt”.

Bo Hermansson: ”Tolv våningar är max tycker jag”.

Käftsmällen: ”Nej. Huvudstaden ska fortsätta vara storstad. Höghus förstör metropolen Stockholm. 6-8 våningar max, såsom det är i Stockholm just nu”.

Erik: ”JAAAAAA! Ingen gräns”.

hög

I dag presenterade stadsbyggnadsborgarrådet Regina Kevius (M), SSM:s vd Mattias Roos och finansborgarrådet Sten Nordin (M) byggplanerna.

Nina: ”Vi vill bo i en modern stad som har något att säga till om i jämförelse med resten av världen! Så högt som möjligt!”.

Leena Grant: ”En jämn siffra som t ex 200 meter vore väl bra att bestämma om som maxhöjd. Lite väl högt med 225 m. Det fattas väl mark för det enorma behovet av bostäder. MEN ni får se till att ”normala” människor har råd att bo i dessa byggnader!

Stig Lind: ”Nej, det löser inga problem! Förstör bara staden för all framtid. En EGO tripp för arkitekter och byggare. Stockholm är en unik stad förstör den inte. Det finns tillräckligt höghus städer i värden.”

Erik Jansson: ”Fantastiskt initiativ! Sätt världsrekord! Slå Dubai!

E. Dacey-Fondelius: ”Det finns ställen i Stockholms innestad där ett höghus skulle passa in, t.ex Frihamnen och till en viss höjd i Klara (högre än Högtorget) Höjdgränsen är bara begränsad till det priset som kan ordnats privat, alltså inte med skattepengar”.

Berit Ljunggren: ”Gröna parker och alla kyrktorn ska kunna beskådas. Gräsen är redan nådd”.

Kent: ”Jag vill inte ha några skyskrapor i innerstaden. Skatteskrapan och Folksamhuset räcker. Utanför innerstaden – hur högt som helst. Samtidigt tycker jag den här ”pink”-tävlingen svenska städer emellan är patetisk. Låt Malmö ha sin Turning Torso i fred”.

Andreas Sek Hofmann: ”Nej. Kan inte tänka mig att någon vill bo så eller vill arbeta så högt upp om man inte arbetar med fåglar, flygplan, satelliter, stjärnor eller övervakning. Eller höjdhopp eller stavhopp eller hissar. Oklar riskanalys dessutom. Som om arkitekterna aldrig sett Skyskrapan brinner, eller sov de när det var 11 september???? Vi har gott om strövområden, parker, sjöar, skogar runt om i Stockholm. Så mycket att det knappast kan behövas hus högre än 3 meter. Ev någon meter till om man ska ha sovloft men man kan ju tänka sig källare i stället”.

Eva Fahlander: ”Absolut, mer på höjden och mer modernt! The sky is the limit”.

modell

Foto: Scanpix

Peter: ”Nej, Stockholm är en stad med nästan 1000 år på nacken. Det är inte någon amerikansk stad. Ska man bygga höghus så får man göra det någon annanstans. Stockholm är en av världens vackraste städer just eftersom vi inte har några riktiga skyskrapor. I USA är städerna annorlunda, där passar det mer med skyskrapor. Det passar inte här. Jag vet inte hur högt som är lämpligt med inte så högt i alla fall. Slottet har en ganska bra höjd”.

Svante Törngren: ”Ja, om det är rätt läge. Men en ensam skyskrapa ser alltid lite löjlig ut. Hitta en plats, kvarter där man kan bygga en grupp av höga hus som harmonierar med varandra, som La Defence utanför Paris. Jag tror mer på sådan byggnation strax utanför tullarna. Telefonplan är väl ett bra försök. Vi behöver ju inte slå världsrekord i höga hus, det är stan för liten för. Men anledningen till att hus har rasat i höjden på andra håll är ju dyrare mark och mindre tillgång på byggbar mark. Det läget börjar ju faktiskt Stockholm närma sig. Så bygg högt men med hänsyn till stadens karaktär och storlek”.

Johan T: ”Man måste bygga på höjden eftersom efterfrågan på stadsmiljö är hög. Uppenbarligen finns behovet. Det går inte att bevara varenda kullersten i en levande stad, den måste få växa, andas och förändras. 2 km borde gränsen ligga på”.

A Svensson: ”Jag tycker fyra våningar ska vara max”.

Rasmus: ”Framtidens huvudstad är tätare, har fler höga hus och fler hus som inte är högre än idag. Den byggs efter en stadsplan, som är ett långsiktigt bindande dokument som specar var det får byggas, var det inte får byggas och vilken infrastruktur som vid behov byggs. Låt behov och naturlagar sätta gränserna. Behöver vi en två kilometer hög skyskrapa, låt oss bygga den”.

Niclas Fredriksson: ”Det är absolut rätt att bygga skyskrapor i Stockholm, varesig det är i innerstan eller strax därutanför som t.ex. Telefonplan. Det borde inte finnas någon höjdgräns”.

Jesper Lövkvist: ”Varför inte bygga högt. Bara de inte är så bedrövligt fula och själlösa som den här. The sky is the limit. Varför prata så mycket om hur högt det ska få byggas när det istället borde pratas så mycket mer om hur bra det borde byggas”.

Daniel Hessel: ”Skyskrapor är något som ger en imponerande stad. Man behöver inte sprida ut dem över hela staden utan försök få flera i samma område så ger det en landmärke. Städer måste också kunna förändras av dem som lever i dem för tillfället och inte låsas av personer som inte längre finns eller inom en inte helt avlägsen framtid kommer göra det. 250-300 meter är max”.

Joakim Kjellander: ”Stockholm är ursprungligen medvetet bebyggd med låga byggnader, och skall så förbli. Ca 30 meter är enligt min mening maxhöjd”.

Tilde: ”Stockholm är inte ett museum och behöver byggas ut, tätas igen och framförallt växa på höjden för att den växande befolkningen ska få plats. Tycker inte det bör finnas någon gräns mer än vad som är rimligt av byggnadsmässiga skäl (alltså vad t ex marken klarar av)”.

Peter Bergmark: ”Bygg skyskrapor för guds skull! Fler lägenheter (hyres-lgh) riktat till ett yngre klientel behövs i Stockholm! Fler skrapor för studenter också, när vi ändå håller på! Höjd innebär ju fler lgh, men det måste ju bli lönsamt, säkert samt se ok ut och passa in i omgivningen, dvs höjd är inte allt…”.

Magnus: ”Känns som lite hybris. bör undvikas om vi har möjlighet att växa på ”bredden” i stället”.

Mikael Grahn: ”Det finns inget behov av godtyckliga höjdgränser och andra onödiga förbud. Jag säger 4 miljoner kilometer för att dra upp genomsnittet i den här undersökningen”.

Johan Manner: ”Naturligtvis är det rätt att bygga skyskrapor i innerstaden! Det är stor brist på både bostäder och lokaler, och blir samtidigt allt mer uppenbart att trafiksystemet i Stockholm (både spårbunden kollektivtrafik och vägnät) är överbelastat. Ökad befolknings- och kontorsytetäthet i innerstaden löser båda dessa problem. En större täthet kan uppnås på flera sätt: Genom att bebygga nya ytor (i innerstaden är dessa till stor del välanvända parker), genom att minska ytanvändningen per person (ökad trångboddhet, sämre arbetsmiljö) eller genom att bygga högre. Kanske finns fler sätt – men högre bebyggelse har väldigt få nackdelar. Där det blir oekonomiskt att bygga högre. Staden bör inte, som idag, basera markpriser på golvyta i den planerade bebyggelsen, utan på det faktiska marknadsvärdet för marken. På så sätt byggs hus som är lagom höga på varje plats, och fler får möjlighet att bo där många vill bo”.

Thomas Hallin: ”Jag tycker vi skall vara rädda om innerstans historiska skyline. Vi måste inte ängsligt hoppa på allt bara för att det är modernt – Stockholm måste inte se ut som Manhattan. Jag tycker att vi skall vara mycket rädda om det den historiska bebyggelse som Hjalmar Mehr och grabbarna inte hann med eller hade råd att förstöra. Moderniser varsamt, i samspel med det gamla. Riv inte hus som är äldre än 1930. Utanför tullarna tycker jag att man kan bygga högt. Skyskrapan i Midsommarkransen kan få bli hur hög som helst för min del. (Jag vill påpeka att jag bor strax intill, i Aspudden – jag är ingen nimby.).

Tyck gärna till du också via denna länk.

Sedan får ni förstås också gärna gissa på veckans Stockholmsgåta här på bloggen. Gåtan bygger alltså på en bild som läsaren Urban Duhrin tog för ett antal år sedan.

g500

Var i Stockholm togs denna bild? Mejla din gissning till mittstockholm@svd.se. Fler ledtrådar följer som vanligt fram till torsdag då lösningen ges här i bloggen.

 

Johan Lindberg

Välkommen till säsongens första Stockholmsgåta! Gåtan bygger på en bild som läsaren Urban Duhrin tog för ett antal år sedan.

g500

Var i Stockholm togs denna bild? Mejla din gissning till mittstockholm@svd.se. Fler ledtrådar följer som vanligt fram till torsdag då lösningen ges här i bloggen.

Första gissningarna kom på uppstuds:

Jörgen Gustavsson: ”Fritt ur mitt sommarförsegade huvud gissar jag på rivningen av Vasagatan 7-9, där en stor del av SJ:s administration huserade fram till i början av 80-talet. Vid tidigare resonemang i samband med en Stockholmsgåta, där jag var fullständigt ute och cyklade, kom jag tillsammans med frugan fram till att det borde vara typ 1980-81”.

Rebecca Stadener: ”Det är Olof Palmes Gata! Välkommen tillbaka förresten!”.

Jag tackar så mycket för detta! Ska bli kul att köra igång igen. Medan ni andra funderar får ni gärna via denna länk ta en titt på någon av de 27 kortfilmerna som presenterats här i bloggen sedan start för ett år sedan. Från Telefontornet till J-O:s match med en jojo…

Vi har ju också samlat alla gåtor och filmer på en interaktiv karta. Så varsågod att klicka er runt och besök de olika platserna! Kanske finns det något som handlar om din favoritgata?

Mejla gärna till mittstockholm@svd.se om det är någon annan plats eller företeelse som du tycker vi ska använda i bloggen eller om du kanske har en egen historia eller bilder.

 

Johan Lindberg

Då är det dags att dra igång bloggen igen efter sommaruppehållet! På måndag inleds säsongens första Stockholmsgåta som bygger på en läsarbild från 1970-talet.

Men redan nu vill jag tipsa om ett reportage som finns på SvD.se i dag – nämligen det som handlar om Norrmalmstorgsdramat som inträffade för 40 år sedan. Se bilder och lyssna på det klassiska samtalet mellan statsminister Olof Palme och gisslan Kristin Enmark via denna länk.

Du kan också via denna länk titta på det tv-inslag som gjordes tidigare här på bloggen som handlar både om dramat och om Norrmalmstorgs historia.

Norrmalmstorg00002_936887c

Foto: Scanpix

Testa också gärna ett quiz om Norrmalmstorg där du får lära dig ännu mer om det klassiska torget.

Vi hörs igen på måndag då ni ska få en riktigt klurig Stockholmsgåta!