Annons
X
Annons
X

Mitt Stockholm

Johan Lindberg

Johan Lindberg

Då är det dags för lösningen på veckans Stockholmsgåta. Jag tackar åter för den entusiasm ni visar kring gåtorna – den här veckan har det kommit över 500 gissningar via mejl (svettigt att hinna läsa alla!). Som många av er listade ut så befinner vi oss på Hamngatan vid Kungsträdgården. Bilden är från 1 juni 1972 och som ni ser var Gallerian ännu inte byggd vid denna tidpunkt:

Foto: Centrum för Näringslivshistoria

I gropen närmast i bild låg fram till 1970 de ståtliga Sagerska husen. Se här hur platsen såg ut 1968 jämfört med när jag fotograferade häromdagen…

Foto: Vänstra bilden: Lennart af Petersens/Stockholms stadsmuseum. Högra bilden: Johan Lindberg

Det är alltså Nordea som ligger på platsen i dag. 1974 blev det nya huset nämligen huvudkontor för PK-banken, som det då hette.

Men nog var det vackrare när Sagerska husen låg här. Under dagen har många läsare mejlat in sina synpunkter om rivningen.

Maria Lindström döpte mejlet till ”Chockerande!” och skrev följande: ”Sagerska var verkligen vackert. Chockerande att det revs! Tänk så fint det måste varit att promenera runt på Hamngatan då”.

Janne döpte sitt mejl till ”Gråter!!!”: ”Hur är det möjligt att man river ett sådant vackert hus och sedan ersätter det med den nuvarande skokartongen?”.

Xavier Ladu: ”Er artikelserie om Stockholm är intressant och seriöst det borde bli ett museum av alla rivningar. Som en slags läxa typ ”gör aldrig om detta”. I Madrid där jag studerade har de funderingar på att riva två äldre men vackra byggnader från början av 1900-talet och istället bygga nya modern byggnader. Det är faktiskt ledsamt att se hur mycket de fick för sig att riva istället för att restaurera byggnaderna. Stockholm är en vacker stad men för att vara ärlig så tror jag staden var än vackrare förut. Nu har ju vant sig med Kulturhuset eller Hötorgsskraporna men ändå, otroligt vad som fanns på de gatorna förut”.

Clea Hovstadius: ”När man ser bilderna från hur det såg ut före rivningen får man sorg i hjärtat. Hur kunde de riva och förstöra så många vackra hus och miljöer?!”.

Ni ska nu få följa med på en magisk tur in i detta hus 1969. Via denna länk kommer du till Stockholms digitala stadsmuseum och där finns bilddokumentationen som gjordes 1969-70. Nästan som en tidsmaskin… Det kan vara lite knepigt att komma på hur ni ska bläddra mellan bilderna, men det enklaste är att: 1) Klicka två gånger på bilden som dyker upp , 2) Klicka på ”Bläddra i dokumentet” (alternativt ladda ner PDF uppe till vänster), 3) Klicka er fram via de små pilarna i nederkant.

Här ett exempel på en bild ni möter. Så var det alltså att blicka ut från en av dessa balkonger mot Kungsträdgården 1969:

Foto: Lennart af Petersens/Stockholms stadsmuseum

Men hur kom det sig då att Sagerska husen revs? Det är en snårig historia som väckte stor uppmärksamhet i tidningarna och bland stockholmarna i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. Här ska ni nu få kortversionen:

Flera av de klassiska husen på Hamngatan – som Sidenhuset och Blanchs café – revs på 1960-talet i och med att gatan skulle breddas och möjliggöra en smidigare biltrafik. Det såg dock ut som att Sagerska husen skulle få vara kvar. Observera att Sagerska husen inte ska förväxlas med statsministerbostaden Sagerska huset (eller Sagerska palatset) på Srömgatan – även detta ägdes dock av Robert Sager som 1891 byggde det ena av de två Sagerska husen på Hamngatan. 1903 lät brodern Edvard bygga det andra.

Det fanns länge en politisk enighet på 1960-talet om att Sagerska husen skulle bevaras. En tidig plan att göra husen till parkeringshus skrotades. Engagemanget var också stort bland många stockholmare. Så här skrev exempelvis författaren Per Anders Fogelström om husen: ”De vita husen med sina svarta räck och balkonger gör åtminstone på mig ett intryck av sydländsk lekfullhet snarare än nordisk stramhet. De är personliga, roliga, just sådana som behövs för att göra Hamngatan till ett trivsamt stråk och inte bara en blankpolerad avloppsränna som på snabbast möjliga sätt spolar folkströmmar genom staden”, skrev Fogelström.

Men den uttalade politiska ambitionen att försöka bevara husen vältes över ända i mitten av 1960-talet då en bytesaffär gjordes upp mellan Stockholm stad och Kreditbanken – staden fick av banken den nybyggda ”hötorgsskrapan” närmast Sergels torg medan Kreditbanken fick anlägga sitt huvudkontor på platsen där Sagerska husen då låg. En av flera orsaker till affären var att de ledande politikerna inte ville ha ytterligare en bankfasad mot Sergels torg. Kritikstormen mot rivningsbeslutet medförde att möjligheten utreddes att behålla Sagerska husens fasader utvändigt. Ritningar gjordes, men det ansågs bli för dyrt.

Några som särskilt sörjde över rivningen var medlemmarna i Stockholms modelljärnvägsklubb, som sedan1950-talet hade sin mycket stora modelljärnväg i källaren till Sagerska husen. När huset revs var man tvungen att slå upp stora hål i källarväggarna för att kunna föra ut delar av järnvägsanläggningen. Läs mer via denna länk.

Mer om rivningarna av Sagerska husen kan du höra i den fantastiskt välgjorda P3-dokumentären ”Rivningen av Klarakvarteren” av Erik Hedtjärn – lyssna via denna länk. Om ni spolar er fram till minut 39 så landar ni i ett avsnitt om Sagerska husen. När jag förra veckan samtalade med Erik Hedtjärn om Sagerska husen kom han med en intressant upplysning: Under researchen fick Erik höra att portarna från Sagerska husen i dag står i en lada i Södermanland! Är det någon av er bloggläsare som vet något mer? Hör i så fall gärna av er till mittstockholm@svd.se. Ni får också gärna mejla er synpunkt – och kanske minnen – kring Sagerska husen.

Snabbast med rätt svar på gåtan denna vecka var förresten Jan Öhrström följd av Mats Lindholm, Johan von Garrelts, Sten Wennerström och Janne Lundén.

Här också några läsarröster om Sagerska husen:

Vi börjar med Kerold Klang som tog denna fina bild 1970:

Foto: Kerold Klang.

Så här skriver Kerold i mejlet till bloggen: ”Jag tog bilder på Sagerska Husen i sista stund, den 18 februari 1970. Då hade rivningsställningar redan satts upp på grannlängan mot hörnet av Norrlandsgatan. Som bilden visar var ställningarna av trä, kanske sista gången sådana användes. Jag handlade ofta i Hasselblads Foto i det äldre (västra) av de två Sagerska husen när jag jobbade på Lantmäteristyrelsen i Kungsan. Det östra huset var det vackraste, i fransk jugend, men det västra var också franskinspirerat. Minns att rivningsfolket fann en lyxbil från tjugotalet i källaren till det östra. Den hade hade stått där i decennier och tillhört Sager själv. Bilen rullades upp på en träspång och togs om hand av någon. Grundläggningen av PK-huset pågick samtidigt som den så kallade almstriden. På byggbaracken hade NK satt upp reklamflaggor utan logga, men med en röd stuga och en hare som motiv. Jag minns att flera demonstranter klättrade upp och stal flaggorna eftersom de var så snygga. Man såg dessa flaggor på väggarna hemma hos folk långt därefter”.

Kerold Klang har förresten en mycket sevärd Stockholmsblogg som du når via denna länk. Här en bild till från honom:

Här följer nu ytterligare läsarröster:

Åke Spets: ”Min mormors syster var kokfru i huset under tidigt 20-tal (men har inget med det blivande PK-husets öknamn ”Kalvsyltan” att göra, det var den chockerande färgsättningen)”.

Karl-Olov Fentorp: ”På 1970-talet var jag chef för Sveriges Tegelindustriförening. Tillsammans med några andra som hade intresse för murning och putsning bildade vi Föreningen för Murat Byggande. På den gavel som syns putsade vi upp en bild ur Per Åhlins film  ”I huvet på en gammal gubbe” med en murare. Texten löd ”Det muras på tok för lite nuförtiden”: En reklam i verkligt jätteformat. Troligen finns bilden fortfarande kvar på väggen dold av Det som då kallades PK-bankshuset, nuvarande Nordnet. Tänk vad man kommer att fundera över bilden när man om så där 40-50 år river bankhuset!”.

Torbjörn Modin: ”Bilden torde vara tagen 1971 eller 1972 eftersom Sagerska husen som låg där tidigare måste ha rivits något år tidigare, då jag fortfarande gick i skolan och åkte bussen förbi där nästan dagligen. På andra sidan gata liger 7 Sekel, en ICA-krog som i folkmun också gick under namnet 7 Äckel, kanske bidrog maten till detta epitet. Numer ligger TGI Friday på denna plats. Jag gick förbi där för några veckor sedan då hela Kungsan stod i vackert rosa körsbärsblom”.

Janne Lundén: ”Det är tidigt sjuttiotal. 71 eller 72. Jag har ett alldeles färskt trafik-kort, som det hette på den tiden, och kör lastbil för att finansiera mina något förvirrade studier. Blivande PK-huset i hörnan Hamngatan / Norrlandsgatan. En bit upp på Norrlandsgatan, utanför bild, fanns en lång ranglig träbro/brygga brant sluttande ner i gropen med en 90 graders vinkel mitt i och längst ut i änden en grävskopa som i sin fullaste längd grävde nere i botten av gropen. Det gällde att backa ut dit med åtta ton lastbil. Vid varje tag som grävskopan hämtade gudvetvad från botten gungade och rörde sig hela träställningen. Åren har gått och jag har varit med om en hel del, för att inte säga det mesta, men så rädd har jag aldrig varit i hela mitt liv…”.

Mathias Koskinen: ”Jag är litet för ung för att ha egna minnen från platsen innan PK-Husets uppförande (född-68) men Hamngatan med dess affärsstråk har under hela min uppväxt varit en central del av mitt Stockholm, även så Kungsträdgården med skridskoåkning, restaurangbesök och allmänt flanerande. För tillfället passerar jag platsen där veckans bild är tagen praktiskt taget var dag – på väg till mitt arbete på Riddarholmen”.

Åke Johnsson: ”Först den senaste bilden gav mig full insikt, fast jag ”borde” ha känt igen gropen från beskådande för omkring fyrtio år sen, och då dessutom NK-husets blottade vägg mot öster. Arbetade då i ”Citypalatsets” baksida mot Norrlandsgatan, och från fönster åt det hållet kunde arbetet följas (samt den störande spontningen höras även utan utsikt mot bygget)”.

Sten Wennerström: ”Jag har väl inga spektakulära minnen men kom ihåg juvelerar, och klockbutikerna samt den trevliga byggnadsskalan och stadskänslan utmed Hamngatan. På andra sidan Hamngatan låg Sidenhuset dit jag då och då följde med min mor som var stamkund där. De Sagerska husen var ju väldigt ”Parisiska” med sina fina, böjda fönsterspröjsar i art deco-fasaderna. Tänk att man ens kunde komma på tanken att riva den miljön”.

Trygve Zetterqvist: ”Mina minnen från de Sagerska husen är som ung grabb när de stora runda gasarmaturerna utanför var tända under julhandeln och jag var på väg med min kompis för att åka skridskor i Kungsan. Jag minns de vackra smidda räckena en trappa upp på fasaderna och alla ljusen i butiksfönstren – en helt annan estetik än det man ser idag….betydligt torftigare nu. Tyvärr har jag inga egna bilder”.

Johan von Garrelts: ”När det en gång gick snett, så fylldes hela gropen med vatten och kallades under en tid för ”Sagerska Sjön” eftersom några av de hus som revs för detta bygge var de så kallade Sagerska Husen. Jag hade gått i skolan invid Humlegården och alltså haft rikliga tillfällen att röra mig i den centrala delen av Stan. Tog studenten 1967 och jobbade sedan den sommaren i en butik på Hamngatan strax ovanför NK, i det som då kallade Hästskopalatset, och kunde alltså på nära håll följa utvecklingen som, vid den tiden var brutal. Hösten 1971 avslutade jag mina formella studier vid Stockholms Universitet som då fortfarande till största delen låg inne i Stan. Jag läste en rad geologiska ämnen och var då främst i trakten kring Observatorielunden. Kungstensgatan var adressen. Mitt fokus var främst på den praktiska tillämpningen av rådande geologiska förhållanden när det gällde byggandet. Det går ju att i stor utstäckning på ett tidigt stadium, förutse de risker och därmed problem man närmar sig när man skall bygga. Ett sådant exempel var just den djupa grundläggningen i Kv Hästen. Det kom att bli den djupaste i Stockholm. En synnerligen komplicerad lösning mitt i Brunkebergsåsen. Valet av en utländsk entreprenör kan i viss mån ha bidragit till problemen eftersom de aldrig tidigare hade gjort något liknade i den geologiska miljön. Nåväl, det gick ju till sist bra, även om det långa tider var lite oroligt. Det bidrog sedermera till en så kallad ”djupbyggnadsbegränsning” vilken har bidragit till att sätta stopp för många tokiga byggplaner. Grundvattenförhållandena i Stockholm är ju både komplserade och känsliga för störningar och många byggnader är beroende av att den balansen inte rubbas. Jag kommer ihåg hur vi dels under studietiden gjorde just studiebesök där i Kv Hästen och hur jag senare med mina kollegor var där för att på nära håll följa utschaktningen innanför den komplicerade så kallade slitsmuren. En mur gjuten i en smal schakt runt hela tomten. En metod som tidigare aldrig använts i Sverige. Till slut gick det ju bra och PK-Huset står där, med sin fasad av fin sandsten från dalarna, som en symbol för gediget byggande”.

Tack så hjärtligt för alla dessa inlägg som verkligen fördjupar intrycket av platsen!

Att just Sagerska husen blev gåta denna vecka när vi fokuserar på Stockholms vackraste hus är förstås ingen slump. Lennart af Petersens bild (som visas överst i blogginlägget) är en av de härligaste bilderna av huvudstaden som jag har sett. Det finns någon vackert och vilsamt över bilden. Är du sugen på fler bilder kan du titta på Stockholmskällan.

Men man ska också veta att Nordea-huset som ligger där nu också uppskattas av många. 2007 blåmärktes huset av Stadsmuseet. En blåmärkning innebär att fastighetens kulturhistoriska värde motsvarar fordringarna för byggnadsminnen i kulturminneslagen. Blåmärkningen innebär ett starkt ställningstagande mot rivningar och förvanskningar.

Foto: Johan Lindberg

Många har redan mejlat in sin åsikt om vilken av dagens Stockholmsbyggnader som är en allra vackraste. Mejla gärna du också till mittstockholm@svd.se.

Här har ni några av de läsarröster och bilder som hittills har kommit in (de färskaste först):

Caroline Åkerhielm: ”Riddarhuset är Stockholms vackraste byggnad”.

Foto: Scanpix

Bo Johansson: ”När det gäller fina hus i Sthlm som jag skulle kunna se som favorithus tänker jag gärna på jugendbyggnader som Rosenbad, gamla postkontoret på Vasagatan, Dramaten och Thielska galleriet, men mycket gärna även affärshuset på Birger Jarlsgatan 15″.

Jörgen Jonasson: ”Jag har många favoritbyggnader i Stockholm, en av dem är funkisbyggnaden i hörnet Sveavägen/Kungstensgatan där Handelsanställda har ett kontor, Sveavägen 90, tror jag att det är. Trygg Hansa-huset sett från Barnhusbron är också en favorit”.

Johan von Garrelts: ”När det sedan gäller favoriter, så är ju en av dem Riksdagshuset som genom sin form och placering ser ut att vara helt i harmoni med sin omgivning där mellan Mälaren och Saltsjön, men ändå tycker jag nog mer om det hus i vilket Stockholms Handelskammare ligger. När man ser det från Kungsträdgården upp genom Lantmäteribacken i rätt ljus, ja då är det fantastiskt vackert. Men ändå är min absoluta favorit KB på Smålandsgatan. En byggnad som i sin fasad knappast ser ut att vara i Stockholm. Jag har flera gånger haft den med på bild i rebustävlingar. Jag har då uteslutit bottenvåningen och det är väldigt sällan någon lyckats tala om vilken byggnad det är. Titta själv en dag och bli förvånad”.

Foto: Johan von Garrelts

Se fler läsarbilder och röster via denna länk. Mejla som sagt gärna du också och berätta om vilken plats i staden du gillar bäst till mittstockholm@svd.se.

Är ni inte mätta på Stockholm än så kan jag tipsa om följande apropå Hamngatan: Vi har ju tidigare gjort en kortfilm (byggd på filmmaterial från 1973) om hur det såg ut innan Gallerian byggdes –  den kan du se här:

En av de senaste filmerna hade ju dock en helt annan touch: J-O Waldner och Mikael Appelgren spelade en match mot två bloggläsare förra veckan. J-O med en jojo och ”Äpplet” med ett äpple… Se hur det gick i denna kortfilm.

Vi har samlat alla gåtor och filmer på en interaktiv karta. Så varsågod att klicka er runt och besök de olika platserna!

Via denna länk hittar du ett blogginlägg där samtliga gåtor och filmer är samlade.

Mejla gärna till mittstockholm@svd.se om det är någon annan plats eller företeelse som du tycker vi ska använda i bloggen eller om du kanske har en egen historia eller bilder.

 

OM BLOGGEN



Välkommen till bloggen Mitt Stockholm! Här samlar vi gåtor, frågesport, bilder, filmer och berättelser om Stockholm förr och nu.

Vill du bidra med eget material eller har förslag på vad vi ska berätta mer om? Mejla till mittstockholm@svd.se

Klicka dig gärna runt i arkivet här nedan – där finns många okända pärlor om vår kära huvudstad.

/Hälsningar Johan Lindberg

Klicka dig runt!

karta

Här finns alla gåtorna och filmerna samlade – klicka dig runt och lär dig mer om Stockholm.