Annons
X
Annons
X

Mitt Stockholm

Johan Lindberg

Johan Lindberg

Då är det dags för läsarhistorier om Kvastmakartrappan, som ju var lösningen på veckans Stockholmsgåta. Ni som inte har läst om lösningen och den fina historien om Elvira och Oscar 1917 får gärna kolla in denna länk. Här är gåtbilden än en gång:

g4

Nu följer de många historier som ni läsare har mejlat in om platsen. Otroligt roligt att så många av er bidragit med så många fina minnen och fakta! Det fördjupar verkligen intrycken av platsen.

Kenneth Ljungström: ”På våra långa och sköna promenader i Stockholm med vår Franska Bulldog Gösta hittar vi guldkorn i Stockholm. Undangömda parker, kvarter med historiska anor, vackra portar och fasader.  En av våra favoritpromenader är via Katarinavägen och Fjällgatan upp mot Vita Bergen via Lotsgatan och Kvastmakartrappan. Vi träffar också spännande människor som kan sitt Stockholm och kan berätta hur det var och hur det blivit. Våra promenader är som ett äventyr varje gång. Göstas upplevelser är väl inte riktigt lika våra utan han njuter nog mer av dofterna från spännande tikar och att han ibland får visa att han är en riktigt stilig hane”.

Här är Gösta i trappan:

gösta

Anna: ”Jag brukar köra stavgång och tar ofta Åsögatan. När jag kommer till den där trappan får jag extra energi av att höra historiens vingslag och tar extra fart för att först ta mig ner för trappan. Sedan upp på Fåfängan där jag pustar ut och njuter av vårt vackra Stockholm!”.

Svante Nyman: ”Min farmors far Otto Fahlström bodde inneboende på kvastmakarbacken 6, som ligger strax intill kvastmakarbacken. Otto bodde där från 1873 då han fått jobb på Stora Varvet nere på stadsgårdskajen. Otto var då 23 år gammal och hade utvandrat från Misterhult i småland. Några år senare flyttade Otto till Färgargården där min farmor föddes 1878. De hade ett omodernt rum som familjen delade med andra personer. Är det inte fantastiskt!”.

Berit Dahlström: ”När jag började i Sofia skola i slutet av 1950-talet så hade jag en klasskamrat som bodde i det stora huset på bilden. Jag var vid flera tillfällen och lekte på den lilla gården mellan de två husen. Familjen hade  flyttat in i huset nå´n gång under 1940-talet. Vad jag minns så bestod huset av ett stort kök, en liten kammare och en förstuga. I det andra huset, det mindre,på bilden bodde en man som samlade tidningar. Jag minns att det var tidningar från golv till tak i den lilla stugan. Jag har senare hört att han bodde kvar ända in på 1980-talet. För övrigt så är husen längs med Kvastmakartrappan de sista som renoverades inom Åsöbergets kulturreservat. Det var mellan åren 2002-03. Byggnadsarbetarna berättade för mig att de hade hittat en stenåldersyxa i jorden. Vattnet gick vid den tiden ca 20 meter högre så man tror att någon hade tappat den däri”.

Läsaren Jan Öhrström bidrar med följande bild från platsen:

jö

Martin C: ”Jag bodde på Åsögatan en sommar, alldeles i närheten av de små faluröda stugorna som ligger samlade i anslutning till Kvastmakartrappan. Jag hade för vana att gå upp där på höjden och tycker fortfarande mycket om platsen”.

Connie: ”Här kommer lite utfyllnad kring nämnda bild och litet till. Vi, mina lekkamrater och jag, lekte bland annat cowboys och indianer i det för oss småglin det enormt jättestora Åsöberget. Det var min närmaste lekpark som barn under 50-talet. Min pappa hade en “kompis”, som bodde i huset med bara en skorsten längst ned till vänster på fotot. Kompisen kallades Ludde, tror jag, och bodde med sin fru och katt där. De hade bara ett rum och kök, kallvatten och vedspis. Det var ruffigt, mörkt och lågt i tak, så pappa, som var 1,98 fick ducka rejält. Torrdasset låg på gården, och delades med andra boende runt gården, som inte syns på fotot. Huset med två skorstenar, som syns till vänster i bild, var ett boende för två familjer, och jag hade en kort tid en kamrat, som bodde i den ena. Jag är uppvuxen på Duvnäsgatan. De allra första åren i nr 16, sedan nr 10”.

Stina: ”Wow, vilken fantastisk Stockholmsbild. Roligt också att få veta vem Elvira var”.

Ulf Ivarsson: ”När jag bodde på Ploggatan i några år brukade jag springa nerför och tillbaka uppför Kvastmakartrappan och tänka på att de gamla stugorna har klamrat sig fast vid berget i flera hundra år. Då knogade söderborna uppför klippan av nödtvång, nu försöker vi bli av med överskottsenergi i samma trappor. Utsikten mot Fåfängan och havet är densamma”.

Christoffer Lindh: ”Jag är rätt säker på att bilden är tagen på Kvastmakartrappan. Jag bor i det gula stenhuset (Gröna Gården) i parken nedanför. Jag tog lite bilder i dag på morgonen. Den här bilden är tagen från min trappa och visar Kvastmakartrappan nerifrån:

1

Christoffer fortsätter: ”Den här visar hur brant trappan är, särskilt märktes det i dag när den var full av nedtrampad snö”:

2

Christoffer: ”Och här en bild på Gröna Gården, där jag bor”:

3

Christoffer: ”Huset renoverades under fjolåret och fick tillbaka en vacker gul färg. Gröna Gården, stod färdig 1855 och ägs och förvaltas numera av Stadsholmen, som det mesta på Åsöberget. Invändigt är det 16 små lägenheter i tre våningar och två portar med adressen Kvastmakarbacken 1a-b. Huset var satt att rivas inför förlängningen av Ringvägen och till en vidare förbindelse över Saltsjön och Djurgården, men fick stå kvar. Arkitekten Åbom har ritat lite av varje i Sverige, bl.a. Berns salonger och Gamla riksdagshuset. Jag vet inte varför stället heter Gröna Gården då huset tycks varit gult hela tiden. Kanske är det för att det ligger i en liten park? Tack för en kul blogg!”.

Författaren Lena Kallenberg kommer i vår ut med boken ”Trappa upp och trappa ned” som fokuserar just på trappor i Södermalms historia. Veckans gåta var förstås en enkel match för Lena Kallenberg som mejlade följande om Kvastmakartrappan: ”I  min roman Stockholmskärlek som utspelas 1884–1885 bor huvudpersonerna på Qvastmakarbacken, till granne har de en kvastmakerska. I mina efterforskningar för boken fann jag i mantalslängder att det också i verkligheten bott åtminstone en kvastmakare i gränden under andra hälften av 1800-talet. I boken säljer hon sina egenhändigt tillverkade disktvagor och kvastar vid Södra Bantorget nuv. Medborgarplatsen som då var ett stort salutorg”. Hur kan du läsa mer om Lena Kallenbergs böcker.

Britt-Marie Almström: ”Den här bilden tog jag i april 2011, när en internetvän var på besök i Stockholm och vi gick i hennes barndomstrakter. Hon växte upp där i krokarna men flyttade tidigt till Gävle. Hade aldrig varit på Åsöberget tidigare (när jag var liten på 40-talet så rörde vi oss mellan Kungsholmen, Norrmalm och Östermalm och Gamla stan) och tyckte det var en fascinerande utsikt trots att det var ruggigt, kallt och blåsigt den dagen. Har också förstått att Åsöberget och trakterna däromkring är de som P A Fogelström skildrar i Stadsserien. Så småningom har jag via Rotemansarkivet och Stadsarkivet insett att min mormor och morfar invandrade till Södermalm omkring 1870 som så många andra, men det var till Brännkyrkagatan och trakterna däromkring. Min mormorsmor öppnade snörmakeri vid Zinkensdamm och min morfarsfar innehade Stockholms sista lästskomakeri trakterna kring Bastugatan/Brännkyrkagatan”.

Här är Britt-Marie Almströms bild:

DSC06587

Emma: ”Jag bodde ett tag på en båt vid Mandelparken i Norra Hammarbyhamnen och brukade ta den vägen ibland för att slippa bilvägarna. Det är sällan en möter någon annan där, oftast är det alldeles lugnt och stilla och det är lätt att drömma sig bort och föreställa sig ett gammalt och annat Stockholm”.

Stefan Ö: ”Att jag kände igen trappan beror på att jag tidigare hyrde kontorplats i Masthamnen. Då promenerade jag där varje dag från hemmet på Åsögatan. Om jag minns rätt så bodde Anders Fogelströms huvudfigurer i bokserien Mina drömmars stad där”.

Claes Funck: ”Här är samma plats. Till höger på bilden trappan och huset. Stora Stadsvarvet till vänster med det lilla huset som ännu är kvar vid färjekajen vid Londonviadukten. Årtal? Inte en aning. Det är en kopia efter ett original av Hans Krogh, ses i bildens nederkant, och denna och några till från Hammarby Sjö finns på Saltsjöbadens Hembygdsförenings kansli, där jag är ´fotoledamot´”.

0426

Claes Funck fortsätter: ”Den här bilden har jag fotograferat hösten 1962, då jag blivit vuxenelev hos Christer Strömholm, Tor-Ivan Odulf, Rune Johnson och Jan-Olof Westerlund och Fotoskolan i Stockholm. Resterna av Stora Stadsvarvet vid nuvarande Londinviadukten. Längst upp till höger ses de hus som är publicerade i dagens SvD med frågan var det är någonstans”:

Bilden finns publicerad i Claes Funcks Stockholmsbok ”Stockholmsbilder, 1960-talets förlorade stadskultur”. Här är den:

sv

Foto: Claes Funck

Claes Funck mejlar också över en annan bild, som han inte själv har tagit men som är mycket spännande. Så här skriver han: ”Fåfängans station, Saltsjöbadståget och det lilla huset med person utanför. Vykort som finns i Saltsjöbadens Hermbygdsförenings kansli.  Årtal? Vet ej. Husen utmed järnvägen var bostadshus och verkstäder som med all sannolikhet till hörde Stora Stadsvarvet till vänster”.

fafangan

Ole Holmberg: ”Kvastmakartrappan på Söder ger mig så fantastiska minnen då jag är en äkta Stockholmare född på Kungsholmen o uppväxt i Vasastan/Rörstrand. Jag bodde i många år på Nytorget/Skånegatan och kvällspromenaderna var ofta och självklart ut mot vatten och utsikt då jag är simmare och båtmänniska. Stunderna o upplevelserna på söder bland annat med Carl-Anton i Vitabergsparken går aldrig att glömma därmed besöker jag ofta Söder igen som nuvarande Nackaboende – ”från Söder har Stockholm fått färgen”.

Calle: ”Jag är uppvuxen ett par hundra meter därifrån, på Bondegatan 65. Jag gick i Sofia skolan från 1-9 så Åsöberget har varit en ”lekplats” under hela min uppväxt. Vi begravde min kompis underlat 10 meter från där bilden är tagen. Just den delen av Söder (Åsöberget, där trappan slutar/börjar) var också centrum för våra, kanske lite för avancerade, röda vita rosen lekar runt 1993″.

Örjan Ekblom: ”Det är Kvastmakartrappan på bilden. Passerar uppför dem på väg till jobbet med jämna mellanrum. Stadsgården är alldeles för tråkig, jämfört med att ta Åsö- och Fjällgatan och sen Katarinavägen till Slussen”.

Ulf Schloss: ”Kul att jag hade rätt, faktiskt ingen gissning. Jag är i och för sig infödd Stockholmare i tredje generation men anledningen till att jag kände igen just den platsen är att jag var där i höstas för att ta bilder till en almanack som jag gör varje år. Årets tema var “Arkitekternas Stockholm-på gott och på ont”. Bifogade bild är tagen en bit västerut vid detta tillfälle”.

_DSC2612

Bo A: ”Det är Kvastmakartrappan vi ser. I huset till vänster bodde min kompis Leffe på 60-talet. De bodde omodernt med vedspis i köket och vattenpost på gården (som måste rinna hela vintern för att inte frysa). Saltsjöbanan gick någon meter från huset, men Leffe märkte inte när tåget kom”.

Lars-Olov: ”Som barn lekte jag på Åsöberget från början av 40-talet. På den tiden bestod sommarnöjet ofta i att familjer drog ut med filtar och kaffekorgar och bredde ut sig i gröngräset”.

Annika: ”Brukar passa på att gå den vägen till Åsögatan om sommaren. Den är lite hemlig och det gör det lite småspännande att gå till Konsum. Jag bor i krokarna och gillar kontrasterna mellan de riktigt nya kvarteren och de riktigt gamla med sina stugor och gränder”.

Johan Odvik: ”Min fars mormor & morfar bodde på Åsögatan nuvarande 149-151 i kvarteret mellan Nytorgsgatan & Renstiernas Gata, i typiska söderlängor, rödmålade tvåvåningshus med dubbeltrappa upp på utsidan till övervåningen, numera rivet och på plats står nu en sen 70-tals kåk. Tyvärr har min far inte några minnen kvar från den tiden när hans mormor & morfar bodde där. Farsan växte upp i Helgalunden och började skolan i den nya Eriksdalsskolan men flyttade sedan ut till Magnebergsvägen där farfar byggde hus, likt många andra vid den tiden. Efter utflytten från kom han tillbaka till det nya för den tiden ultramoderna höghuset vid SÖS, Marmorgatan 11. På en tiden en främmande fågel på Söder. Jag minns alla turer genom stan till farmor, på den tiden när familjen var ny, från en av de nya förorterna Edsberg genom ett närmast krigsskadat centrala Stockholm (som du beskrivit åskilliga gånger) hela vägen ut till Marmorgatan, för det var verkligen stans sista utpost ovan sockerbruket! Om man vill så kan man fortsatt se den fantastiska porttelefontavlan i entreén i huset den fungerar visserligen inte längre men är väl värd ett besök. Numera, som många andra fastigheter, omvandlad till bostadsrättsförening. Hade Landstinget behållit fastigheterna på Marmorgatan och på Ringvägen i anslutning till verksamheten hade det sannolikt varit lättare att rekrytera personal än vad nu är fallet när det endast är fråga om lön! När familjen sedan i slutet av -60 talet blev för stor för lägenheten i Edsberg letades det hus runt Stockholm, det billigaste största huset som de kunde finna var i… Djursholm, vid den tiden ej politiskt korrekt, och med den annalkande oljekrisen ett ekonomiskt vansinne. Drygt 45 år senare bor mina föräldrar fortfarande kvar i sitt hus och jag har som sagt återvänt till Söder sedan länge. Mina föräldrar reaktion när jag valde Söder var inte helt positiva, de mindes helt enkelt en annan värld, numera har de ändrat uppfattning, men valet för mig var helt självklart! Tack för bra och kluriga bilder!”.

Gabriele Borchert: ”Vilken fantastiskt vacker bild. Tack!! Jag förstod direkt att det var en av de fina trätrapporna som jag såg vid mitt första besök på Fåfängan den 19 juli 2014. (Efter 25 år i Stockholm var det äntligen dags!)”.

Här är Gabrieles bild från besöket på Fåfängen:

image-(2)

Margareta B: ”Det var lätt för mig att se var bilden var ifrån, eftersom jag bor på Klippgatan, inte långt från trappan. Åsöbergets kulturkåkar speglar ju en tid av Stockholms historia, och jag tror många svenskar sett miljön genom tv-serien ”Söderkåkar”. Carl Larsson bodde en gång på området som idag hyser Åsöbergets Förskola, vilket också kan ses på en av hans tavlor, som finns på Nationalmuseum och som föreställer hans barn åka spark/skidor? i ett underbart vintermotiv. Albert Engströms ”Kolingen” lär också har varit ”mantalsskriven” på denna adress”.

Bernt L: ”Gick trapporna ofta när jag körde buss för Söderhallen. Via Åsögatan eller gångvägen i Lotsgatans förlängning. Sommartiden brukade jag stanna till en stund i parken ovanför trapporna, särskilt tidigt på morgonen. Då var det sådär vackert och stämningsfullt att man inte kan sätta ord på det. Kanske har jag bilder, brukade plåta ibland. För det mesta gick jag bara halva trapporna för att ta stigen till höger och komma ner på Kvastmakarbacken och vidare över Bondegatan till grindarna vid Söderhallen. Ibland gick jag samma vägar hem om passet slutade vid garaget, det var en fin sätt att koppla av efter stressig stadsbusskörning”.

Micke Seid tillför följande fakta: ”Tack för en fullmatad och intressant artikel om Kvastmakartrappan. Vad som skulle kunna tilläggas är området (som nu kallas Londonviadukten) norr om trappan på andra sidan Saltsjöbanan. Nu en maskinell färjeterminal, förr en levande del av Stockholms hamn och ännu tidigare ett stort och viktigt varv”.

Här utsikt från Åsöberget 1969 – mot Tegelviksplan och Masthamnen. I fonden Waldemarsudde:

asaberget

Foto: Stadsmuseet

Micke Seid tipsar också om en annan bild från Stockholms hamnars arkiv på Stadsmuseet. Den är tagen 1948 från Fåfängan:

1948

Johan Silvander: ”Född och uppvuxen i Saltsjö-Duvnäs passerade jag redan som liten nedanför Kvastmakartrappan och de små husen på berget. På bilden syns järnvägsspåret för Saltsjöbanan som vi åkte till och från Slussen. Björknäsbussarna gick på Folkungagatan, då med sluthållplats vid Borgmästargatan. I tonåren på 1960-talet började jag sedan strosa runt i ”Stan”, som vi utifrån kallar Stockholm. Företrädesvis knatade jag mest runt på Söder och då blev det naturligt att avsluta med att gå Åsögatan och så just ta Kvastmakartrapporna ner till en busshållplats för att åka hemåt”.

Göran S: ”Vilken fin bild! Fåfängan i bakgrunden med Saltsjöbanan till höger. Längst till höger syn en skorsten av Liljeholmens stearinfabrik. Trappan ledde kanske upp till Sågargatan och vidare upp till Vitabergen och Sofia kyrkan om den nu var bygd då? Det påminner mig om när jag på början av sextiotalet jobbade som praktikant på Finnboda Varv. Jag jobbade tillsammans med Björk en äldre man och stockholmare, som var känd för att han svor så mycket. Vi väntade på att ett fartyg som skulle komma in till Stadsgården. Väntan blev lång och jag tänkte jag skulle testa gubben på vad jag läst i Fogelströms böcker. Vet du vad den här platsen kallas för frågade jag? Det hördes något muttrande och sen sa han, ”det är ju för helvete Franskabukten!”. Jaha det kunde han. Efter en stund frågade jag vet du var “Varma rännan” låg? Det var kylvatten-utloppet från Liljeholmens stearinfabrik. Björk var tyst länge men så sa han, “där har jag ju för fan lärt mig att simma”! Jag tycker det var ett fint minne!”.

Jonas Bengtsson: ”Jag tycker att det är en vacker promenad hem till Danviksklippan, när jag handlat på Cajsa Warg”.

Här en bild som Jonas Bengtsson har tagit:

jonas

Foto: Jonas Bengtsson

Johan Hertzberg: ”Min mor växte upp på Duvnäsgatan och gillade att på äldre dar promenera runt det om rådet.Hon berättade om filminspelningar som gjordes i området typ Vårat Gäng. Det var populärt bland ungarna att titta på skådisar och regissörer. I bekantskapskretsen ingick poeten Paul Andersson och fotbollsspelaren Nacka Skoglund Hennes far och farfar arbetade på dåtidens SL med att köra hästdrivna spårvagnar och senare som ingenjör (fadern). Själva platsen är ju fantastisk att sitta och titta på utsikten”.

Återigen stort tack för alla dessa fina historier. Välkomna tillbaka till en ny gåta framöver här på bloggen.

 

 

OM BLOGGEN



Välkommen till bloggen Mitt Stockholm! Här samlar vi gåtor, frågesport, bilder, filmer och berättelser om Stockholm förr och nu.

Vill du bidra med eget material eller har förslag på vad vi ska berätta mer om? Mejla till mittstockholm@svd.se

Klicka dig gärna runt i arkivet här nedan – där finns många okända pärlor om vår kära huvudstad.

/Hälsningar Johan Lindberg

Klicka dig runt!

karta

Här finns alla gåtorna och filmerna samlade – klicka dig runt och lär dig mer om Stockholm.