Annons
X
Annons
X

Mitt Stockholm

Johan Lindberg

Johan Lindberg

Nu ska ni få lösningen på veckans Stockholmsgåta. Bilden är från Nöjesfältet på Djurgården på 1930-talet. Det handlar alltså inte om Gröna Lund (vilket flera hundra av er fullt naturligt gissade på) utan om en konkurrent som då fanns på andra sidan av Allmänna gränd. Visst är det en fin bild med många härliga detaljer. Konstiga kåken var alltså Nöjesfältets svar på Gröna Lunds Lustiga huset:

nöjesfältetslut1

Foto: Ur Gröna Lunds arkiv på Centrum för Näringslivshistoria

Omkring 70 år efter att denna bild togs ser det nu ut så här på platsen:b-1

Här två andra jämförelsebilder från platsen för Nöjesfältet. Så här såg det ut på 1930-talet:

nöje2

Och så här ser det ut i dag (lägg märke till Kastellet i bakgrunden som även syns på den svartvita bilen ovan). För att alla ska kunna orientera sig: Gröna Lund är alltså till vänster och Vasamuseet åt höger från min position:

slut500

Nu ska ni få höra den fascinerande historien om de två nöjesparkerna som var bittra konkurrenterna på Djurgården i början av 1900-talet. Gröna Lund slog upp portarna 1883, men fick 1924 en utmanare när ett resande tivoli slog sig ned på andra sidan Allmänna gränd och tog namnet Nöjesfältet. Rivaliteten mellan Gustaf Nilssons Gröna Lund och Johan Lindgrens Nöjesfältet blev snabbt så stor att tivoliägarna inte hälsade på varandra när de träffades på gatan.

Här en bild på Gröna Lund-chefen Gustaf Nilsson:

GustafNilsson_2

 Och här är Nöjesfältets Johan Lindgren:

Johan_Lindgren_1

Foto: Gröna Lund

– Det var hemska saker man gjorde mot varandra. En gång lades en död häst utanför Gröna Lunds entré för att folk inte skulle gå in där utan i stället välja Nöjesfältet. De kunde också ibland dra ut proppar när artister skulle uppträda på konkurrentens scen. De grävde diken så att man inte skulle kunna komma in. Familjerna avskydde verkligen varandra, berättar Nadja Bergén som faktiskt är barnbarn både till Gustaf Nilsson och Johan Lindgren…

Hur hänger då det ihop? Jo, en dag hände något som förändrade relationen mellan nöjesfälten – en ”förbjuden” kärlekshistoria mellan Nadja Bergéns föräldrar. Det var nämligen så att John – sonen till Nöjesfältets ägare Johan Lindgren – blev förälskad i Ninni – dottern till Gröna Lunds ägare Gustaf Nilsson.

– När mina föräldrar blev kära var det inte populärt och de fick träffas i smyg. Jag vet att mamma som 17-åring klättrade över staketet mitt i natten för att få träffa pappa. Inte förrän morfar och farfar dog vågade de gifta sig, berättar Nadja Bergén när jag talar med henne per telefon.

Ninni&JohnLindgren1941_3

John och Ninni Lindgren. Foto: Gröna Lunds arkiv/Centrum för Näringslivshistoria

1940 avled nämligen de båda ägarna Johan Lindgren och Gustaf Nilsson med blott två månaders mellanrum och då vågade John och Ninni äntligen ta steget ut och förlova sig. 1942 gifte de sig.

Ninni&JohnLindgren1941_2

John och Ninni Lindgren. Foto: Gröna Lunds arkiv/Centrum för Näringslivshistoria

Fejden var dock inte helt över mellan nöjesparkerna. John Lindgren ville gärna slå ihop nöjesparkerna, men det vill inte Gustaf Nilssons släkt. Ninni flyttade därför över till sin make John Lindgren och de drev tillsammans Nöjesfältet. 1957 stängdes dock Nöjesfältet för gott och när Ninnis mor sedan dog så tog John och Ninni Lindgren i stället över Gröna Lund.

Nadja Bergén föddes 1955 och har därför inga minnen från Nöjesfältet. Däremot minns hon med glädje hur det var att växa upp med föräldrar som ägde Gröna Lund.

– Det var underbart att som barn få ha Gröna Lund som lekplats. Men samtidigt la både mamma och pappa hela sin själ i Gröna Lund, vilket gjorde att jag på somrarna fick bo ute på landet och bara träffa dem en gång i veckan, säger Nadja som förde traditionen vidare genom att i början av 2000-talet vara tivolichef på Gröna Lund.

– Det har verkligen blivit fint så jag känner mig stolt över att vår släkt ligger bakom Gröna Lund, säger Nadja Bergén.

nadja

Nadja Bergén.

Här en bild på Nöjesfältet från ovan 1936 – vägen till höger i bild är Allmänna gränd:

nöjesfältet

Foto: Stockholms läns museum

Nöjesfältet hade Stockholms första berg- och dalbana och kontakt med vattnet – vilket Gröna Lund då saknade. Här är ytterligare några 1930-talsbilder från Nöjesfältet som är hämtade  ur Gröna Lunds arkiv på Centrum för Näringslivshistoria:

nöje3

nöje4

nöje5

Här syns Snurriga rummet. Nöjesfältet hade även en egen scen och en liten djurpark: Noaks ark.

Är det någon av er läsare som har något mer att berätta när det gäller Nöjesfältet så mejla gärna till mittstockholm@svd.se. Snabbast med rätt svar denna vecka var förresten Lasse Ulander följd av Per Sjöberg, Karl-Erik Sundquist, Jörgen Gustavsson och Britt-Marie Almström. Här är några av läsarberättelserna som har kommit in om Nöjesfältet:

Birgith: ”När vi var barn fanns det inte råd att gå på sådant, men i vårt fall kunde vi gå på söndagarna då det från – har jag för mig – kl 13.00 var gratis inträde. Att vi inte kunde åka något eller köpa något spelade inte så stor roll. Ibland hade vi hittat pengar under gallret i telefonkiosker, så då blev det åka av. Sedan var det bara att promenera hem till Hjorthagen när vi tröttnat”.

Britt-Marie Almström: ”Jag var nog mest rädd för Gröna Lund och Nöjesfältet när jag var liten. Men vi var mycket på Djurgården, bodde på Gärdet, Erik Dahlbergsgatan, från 1946. Det ser ut som att en del av herrarna och pojkarna på bilden har tagit i med armen samtidigt som de haft roligt. Läste att man kunde bryta arm med Kronblom på Nöjesfältet men minns nu inte var”.

Stefan R Grazia: ”Jag var där några gånger under 50-talet innan det lades ned 1957. Men det var ju Grönan som gällde förstås. Om bilden togs på 30-talet, så var det mycket tidigt; redan 1930 rentav! Fortfarande mycket 20-tal i klädslarna…”.

Gröna Lund firar ju förresten 130 år. Sista chansen att besöka Grönan i år är på söndag.

I väntan på nästa Stockholmsgåta får ni gärna via denna länk ta en titt på någon av de 27 kortfilmerna som presenterats här i bloggen sedan starten förra året. Från Telefontornet till matchen då två bloggläsare fick möta J-O Waldner och Mikael Appelgren i en match där ”Äpplet” spelade med ett äpple och ”J-O” med en jojo…

Ett annat exempel är filmen om Stureplan som du kan se härVi tog ett samtal med Ella Öström, 82, och Frida Wall, 28 om Stureplan. I denna kortfilm finns flera fina bilder och du får också följa med på en åktur till Stureplan med spårvagn 1962.

Om ni är sugna på en kortfilm med lite äldre touch så kan jag rekommendera intervjun med 90-åriga Margit Claesson  som 1958 blev Stockholms första kvinnliga busschaufför. Fler män vägrade gå på bussen

Du är också välkommen att klicka dig runt och besöka platserna för bloggens filmer och gåtor! Kanske finns det något som handlar om din favoritgata?

Mejla gärna till mittstockholm@svd.se om det är någon annan plats eller företeelse som du tycker vi ska använda i bloggen eller om du kanske har en egen historia eller bilder.

OM BLOGGEN



Välkommen till bloggen Mitt Stockholm! Här samlar vi gåtor, frågesport, bilder, filmer och berättelser om Stockholm förr och nu.

Vill du bidra med eget material eller har förslag på vad vi ska berätta mer om? Mejla till mittstockholm@svd.se

Klicka dig gärna runt i arkivet här nedan – där finns många okända pärlor om vår kära huvudstad.

/Hälsningar Johan Lindberg

Klicka dig runt!

karta

Här finns alla gåtorna och filmerna samlade – klicka dig runt och lär dig mer om Stockholm.