Annons
X
Annons
X

Mitt Stockholm

Johan Lindberg

Johan Lindberg

I dag ska ni få läsa en av de många läsarhistorier som har mejlats in till Mitt Stockholm-bloggen. Jag vill åter tacka för det stora gensvaret på bloggen – cirka 500 mejl kommer in varje vecka, vilket känns fantastiskt roligt. Vi gick förra veckan också över en ny ”drömgräns” för antalet visningar av webb-tv-filmerna som är kopplade till bloggen: Det är nu mer än 250 000.

Från och med denna vecka blir upplägget något annorlunda med gåta varannan vecka och läsarhistorier varannan.

Först ut är Marguerite Bjärevall Grosholm från Ekerö. Mejlet kom efter att hon hade sett vårt webb-tv-inslag om Stureplan.

Ovan: Marguerite Bjärevall Grosholm (född Kilbäck) då och nu.

Så här skriver Marguerite: ”Oj så kul att få ”träffa” på en bild av mitt gamla kvarter. Jag växte upp på Sturegatan 3, porten låg mitt emot Sturebadets entré. I dag, ingången till Sturecompagniet. Så mycket minnen som blommar upp från de tio åren (1945–1955) i city-kärnan som barn. Att växa upp på Stureplan känns i dag inte som en drömtillvaro. Det var det nog inte heller. Sturegatan 3, var det andra huset från Stureplan, granne med Anglais där mina föräldrar ofta intog sina middagar.

På bilden (Lennart af Petersens/Stadsmuseet, från Stockholmskällan): Marguerites barndomshus till höger om Anglais.

På andra sidan porten minns jag Beckers färghandel. Granne med Anglais var en delikatessaffär som hette Avéns. En lång disk med mycket delikatesser och många anställda bakom disken, med pennan bakom örat, då det gällde att räkna ut summan på en bit smörgåspapper som de drog från rullen. Allt var självklart manuellt betjänat. Där handlade vi ofta. Även catering till våra fester.

Anglais restaurang fick sina isleveranser via vår port ut genom gården till deras köksingång. Jag minns också hur mannen såg ut som körde ut isen, iklädd en mörkbrun skinnväst med en krage i halsen, och den stora vassa kroken som isblocket hakades fast i. Det var alltid en blöt rand i vår port efteråt där han hade gått. Sturegatan 3, med sina vita marmortrappor hade bara tre hyresgäster, en på varje plan, en konstnär, en arkitekt och min pappa som hade Stockholms största biluthyrning. Lägenheterna var stora med många rum och egen köksingång, dit bettlare och varubud var hänvisade. Det finns mycket att berätta om vårt boende med flera inneboende och avsaknaden av värme och varmvatten mm. Mjölkflaskor i glas som stod utanför dörren i farstun varje morgon, även aftontidningar kunde man prenumerera på.

På bilden (Lennart af Petersens/Stadsmuseet, från Stockholmskällan): Vy från 1953 med Anglais till vänster och entrén till Sturebadet till höger. Svampen skymtar längst ner i bild.

Bilen vi hade var en grön Grahamn, skulle flyttas varje kväll som startades med vev. Jag gick i Engelbrektskolan på Valhallavägen, det var lång väg för en förstaklassare, dessutom var det ingen av mina klasskamrater som bodde på min sida av Karlavägen ned mot Stureplan. Passerade Humlegården med statyn av Linné och Lidingöbanan. Skrämdes också nästan varje dag av ”bruna damen” som såg spöklik ut och smög alltid någonstans i Humlegården. Denna ”bruna dam” var klädd i en alldeles för stor brun kappa, en brun stor hatt och stora kängor. Hon såg så skum ut, och hade aldrig bråttom i sina steg. Hon lufsade fram, stannade gärna och tittade på mig med en underlig blick. Henne såg jag dagligen. Denna mystiska kvinna skapade en mörk-rädds-känsla hos mig som satt i många år. I dag om jag mötte någon liknande skulle jag trott att hon var en typisk ”uteliggare utan kassar” (moderna människor lufsar inte längre, alla bara rusar även om man inte har bråttom….. )

Svampen och även väggarna till entrén till Sturebadet hade tidningsförsäljning som innehades av en äldre ”tant”. Min pappa kom i kontakt med henne och efter hon beklagat sig att hon inte hade någon avlösare vid toa/kafferaster, så erbjöd min pappa sin dotter som han tyckte var på alerten trots ringa ålder – 9 år var jag då. Hela stammen på svampen var klädd med många utländska tidningar, som var fästade med någon slags ståltråd.  Det mest pinsamma då, var att det fanns ”nakentidningar som ”Piff & Paff”. Det var vidrigt. Pinsamt var ordet.

Bilden (Foto: Scanpix): Tidningsförsäljning vid Stureplan.

Bänkarna runt svampen var täckta med de mest frekventa tidningarna som DN, AT, Expressen och Aftonbladet. Priset för dagstidningarna var  25 öre. Jag varierade att efter skolan stå på de två olika ställen, och min pappa övervakade mig från våra fönster eller balkongen. Vid flera tillfällen fick jag lön, en fin 2-krona, som jag snabbt handlade god marmelad för på en tjusig butik (bredvid apoteket Svanen med adressen, tror jag, Birger Jarlsgatan) som sålde kaffebönor och fin choklad, det luktade gott ända ut på Stureplan.

På bilden (Stadsmuseet/Stockholmskällan): Ostermans marmorhallar 1951 – med prins Carl Gustaf (i dag kung Carl XVI Gustaf) på besök.

Jag har massor med minnen, mer och mer ”poppar” upp när jag nu skriver detta. Ostermans marmorhallar (Lagerhaus/Systembolaget i dag) med sina ormutställningar. Spännande. Kristallkronorna på Arvid Nordquist (största affären närmast, Hugo Boss i dag, tror jag) m m.

På bilden (Lennart af Petersens/Stadsmuseet, från Stockholmskällan): Kristallkronorna på Arvid Nordquist handel AB.

Vi var tvungna att flytta 1955 på grund av att kvarteret skulle rivas. Vid denna tidpunkt bodde vi stort, centralt och ståndsmässigt vid Stureplan. Min pappa var köpman/direktör, han hade en massa affärer på gång. Min mamma som var betydligt yngre men hade hjärtproblem hade väl ingen större uppfattning om vad det skulle betyda att behöva flytta. Huset skulle rivas, och pappa kontaktade förmodligen själv någon av aftontidningarna om att han vägrade flytta för hans ”hustru var hjärtsjuk”. Så illa ställt var det nog inte med hennes hjärtproblem, men reportage i tidningen blev det.  Man började riva Sturegatan 1, närmast Stureplan.

På bilden (Foto: Spårvägsmuseet): Så såg Stureplan ut från ovan 1949 när Marguerite bodde där.

Då hände det som inte skulle ske. Av misstag så rev grävskopan  ett stort hål öppnades i väggen hos oss mellan matsal och serverings-gång.  Då ringde pappa igen till någon av aftontidningarna. Nytt reportage med bild på framsidan av tidningen. Men jag och min bror hade det väldigt livat o kul. Han stod på Stureplan och jag inomhus med ett rep som jag band en kastrull i, som jag sänkte upp och ned för att han skulle se var hålet var! Men repet räckte inte ned då vi bodde på tre trappor! Huset revs trots min fars många protester…

Jag är således inte född på stenåldern som man kan tro när man minns så mycket som är otänkbart i dag, utan dagens 67-åringar är piggare än så. Det är värre att komma ihåg vad man åt i onsdags! Kände för att skriva ned vissa delar av livet på Sturegatan, det finns mycket kvar att berätta. Min historia här är ett skrap på ytan”.

Vi tackar förstås Marguerite för den här historien som verkligen ger härliga perspektiv på platsen. Om någon av er andra har en historia om någon plats i Stockholm – eller kanske några fina bilder – så mejla gärna till mittstockholm@svd.se. Här är förresten tv-avsnittet om Stureplan som vi gjorde i december (följ denna länk eller klicka på bilden här under).

Titta också gärna på de andra filmerna och gåtorna på bloggen.

Här är den senaste filmen där du får se 10 bilar och Stockholmsmiljöer på 45 sekunder i unika filmsekvenser från 60-talets Stockholm. Mer än 21 000 läsare har hittills sett den.

Vinterns mest sedda film på bloggen är historien om 90-årige Karl-Väinö Tahvanainen som berättade om när det klassiska Telefontornet brann 1952. Det är alltså telefontrådar på bilden nedan som gick över huvudstaden hustak! Se filmen här.

OM NI VILL SE FLER GÅTOR OCH FILMER OM STOCKHOLM – FÖLJ DENNA LÄNK

Måndag 11 februari kommer nästa gåta. En riktigt klurig gåta utlovas!

 

OM BLOGGEN



Välkommen till bloggen Mitt Stockholm! Här samlar vi gåtor, frågesport, bilder, filmer och berättelser om Stockholm förr och nu.

Vill du bidra med eget material eller har förslag på vad vi ska berätta mer om? Mejla till mittstockholm@svd.se

Klicka dig gärna runt i arkivet här nedan – där finns många okända pärlor om vår kära huvudstad.

/Hälsningar Johan Lindberg

Klicka dig runt!

karta

Här finns alla gåtorna och filmerna samlade – klicka dig runt och lär dig mer om Stockholm.