Läsare erkänner 50 år gammal ”synd”

Efter senaste Stockholmsgåtan uppmanade jag ju er att mejla in egna historier om Arkitekturskolan eller byggnaden som fram till slutet av 1960-talet låg på platsen – Östermalmsfängelset (bilden här ovan). Många läsarberättelser har jag redan publicerat, men så kom i går ett brev som förtjänar ett separat nytt blogginlägg.

Det är skrivet av SvD-läsaren Peter och han har satt rubriken ”Sent ska syndaren vakna” på brevet. Hans berättelse har faktiskt inte bara en koppling till Östermalmsfängelset – utan även till Svenska Dagbladet. SvD skrev nämligen om en gåtfull ouppklarad stöld i oktober 1964. I detta blogginlägg får mysteriet äntligen en förklaring efter 50 långa år…

Så här skriver Peter i brevet: ”Jag var phösare på maskinsektionen, KTH 1964 (eller kanske 1965). Det var oktober och dags att hitta på ett nolleuppdrag för de nyanlända teknologerna. Då kom någon på att det vore roligt att se vad som fanns innanför de mystiska väggarna på det nedlagda kvinnofängelset (då Riksarkivet). Resultatet blev att ”nollan” tog sig in i fängelset och som bevis tagit med sig en tjock bok. Vad att göra? Vi skickade boken till Svenska Dagbladets redaktion. Vi väntade med spänning på en reaktion och den kom den 18 oktober (bifogas). Vi skickade in en liten blänkare att – numera det fina ordet – folianten kom från Kvinnofängelset. Det blev en ny notis den 23 oktober (bifogas). Notisen avslutas, som du kan se, med ”Vem hittade boken?”. Så 50 år efteråt, då fallet säkert är preskriberat, kan jag därmed ge ljus åt hela historien och kanske ska jag också vända mig till Visbypolisen”.

Peter har även bifogat de två notiserna som kom in i SvD 1964. De publicerades på den – i dag av många saknade – humoristiska avdelningen Marginalen. Det där med Visbypolisen var ett skämt i Marginalens anda (se slutet av notis 2 nedan). Men troligtvis tog inte Riksarkivet det hela som ett roligt skämt… De var nog väldigt konfunderade. Hur i all världen hamnade boken hos SvD? Det var heller ingen dyrgrip eller bestseller direkt. Det var en bok med cirka 1 500 handskrivna pensionsansökningar, ”ställda under åren 1917–18 till Prästerskapets änke- och pupillkassa”…

Här är notiserna:

Notis 1, 18 oktober 1964:

Fem dagar senare – notis 2, 23 oktober 1964:

Tack för detta brev, Peter, som efter många år bringar klarhet i vad som hände den försvunna boken. Det kan vara lite sent att vända sig till Visbypolisen, men om du gör det kanske detta brev kan anses vara en förmildrande omständighet. Och boken kom ju ganska snabbt tillbaka till sin ägare.

Om någon av er andra har någon historia som ni vill dela med er av så mejla gärna till mittstockholm@svd.se.

Om du vill veta mer om fängelset så ta gärna en titt på bildsvepet som jag har gjort med omkring 30 bilder från platsen. Där får du en bra bild av kvinnofängelsets och Arkitekturskolans historia.

• Lyssna också gärna på podcasten Mitt Stockholm – ta chansen att lära känna några av Stockholms mest spännande gator. I varje avsnitt fokuserar vi ju på en gata och låter en initierad person vandra med på gatan och ta ut fem pärlor. Första gången besökte vi Hamngatan (lyssna här), sedan Björngårdsgatan (lyssna här), Sturegatan (lyssna här) och Pipersgatan (lyssna här).

Den som promenerade med i femte programmet var skådespelerskan Helena af Sandeberg – som gick i gymnasiet på gatan på 1980-talet och var bosatt på Högbergsgatan på 90-talet.

Mer om hur du lyssnar på podcasten via denna länk.

Jag återkommer på måndag 10 november med en ny lurig gåta. Välkomna tillbaka då!