Annons

Mitt Stockholm

Johan Lindberg

Johan Lindberg

Då är det dags för lösningen på veckans Stockholmsgåta. Det handlar om Stora stenskjulet vid Radiohuset – vilket många av er läsare till slut listade ut. Här ännu en bild där vi närmast ser statyn av radio- och tv-legendaren Lennart Hyland (Radiohuset syns i höger bildkant).

sk

Foto: Johan Lindberg

Tack för det stora intresset – över 400 läsare mejlade in gissningar. Allra snabbast med rätt svar var Micke Seid följd av Hans Gustafson, Lovisa Westerdahl, Kjell Åkerberg och Per Schönning.

Stora stenskjulet uppfördes 1750. Det användes under många år som kanonförråd och vagnslider (förvaring av jordbruksredskap och gårdens vagnar). I skriften ”Radiohuset, kv Förrådsbacken i Stockholm” finns många intressanta fakta. Bo Ancker skriver där bland annat att Stora stenskjulet var en slags centraldepå för den svenska kanontillverkningen från exempelvis Eskilstuna, Skultuna, Ankarsrum och Bofors. Hästar drog och släpade eldrören ut och in genom portarna på kullerstenen som ännu finns kvar.

Så här skriver Bo Ancker vidare i skriften: ”Avslutningsvis brukar jag summera epoken med att läsa – alt. sjunga – andra versen av ”Björneborgarnas marsch” med text av Runeberg: ’Bort! Bort! Vila, rast och fred- En storm är lös, det ljungar eld och fältkanonens åska rullar’. Denna svenska fältkanon, vars åska här hörs rulla, kom med allra största säkerhet från Stora Stenskjulet”, skriver han.

Men varför heter det Stora stenskjulet? Jo, därför att det skulle klinga ihop med byggnaden Stora träskjulet som fanns i närheten fram till slutet av 1800-talet. I en del av Stora stenskjulet bodde länge en vapenhantverkare med familj. De hade en trädgård och ginade över Artillerikyrkogården när de skulle ut och in. I våningen ovanpå bodde en annan civilanställd hantverkare med familj.

Här en bild från modernare tider – 1970 – då Sveriges radio hade byggnaden som restaurang.

3221356_2000_1536

Foto: SVT Bild

Här ser ni platsen på en karta – 1899 jämfört med i dag. Det inringade visar de tre byggnader som i dag är kvar på platsen – varav den långa naturligtvis är Stora stenskjulet:

karta

Karta: Stockholmskällan

Här en bild på Stora stenskjulet från Gärdesgatan:

g

Det har kommit in många spännande berättelse från läsare – här några:

Lars: ”Det där ser ut som den gamla byggnaden på Radiohustomten, länge personalrestaurang och nu kontor för bl.a Unionen. Lite orättvist i så fall, eftersom marken bara får tillträdas av SR- och SVT-anställda och deras gäster”.

Tommy: ”Byggnaden var personalmatsal en gång i tiden, men används nu för andra ändamål. T ex fackliga klubblokaler och hemliga planeringsrum för Melodifestivalen…”.

Per Schönning har mycket kunskap om området. Han tillför bland annat detta: ”Jag bor i det hus som många av Sveriges Radios och SVT:s chefer flyttade in i när verksamheten förlades intill. Glömmer aldrig när TV-chefen Nils Erik Bæhrendtz skulle klappa vår lilla tax på magen i trappan innan hunden hade varit ute och fick sig en dusch i ansiktet! Det tyckte Nils Erik bara var kul. Stora Stenskjulet gjordes om till restaurang för Sveriges Radio-TV men det krävde mycket jobb för man hade provskjutit med olika eldvapen inne i det långa huset!”.

Här berättar Per vidare om en historisk händelse på platsen: ”Det statliga byggnadsminnet Kungliga Borgen uppfördes 1818 på högsta punkten på berget framför Drottningberget över Ladugårdsgärdet för att Karl XIV Johan bekvämt skulle kunna följa de militärövningar, exerciser och krigsskådespel som redan då hade mycket gammal tradi­tion där. Den platsen gav god sikt från sydost runt kompassen till nordost över det öppna gärdet. Platsen var inte slumpmässigt vald. I nordost invaderade danska skepp med tyska knektar 1517 vid Lindarängsviken i Lilla Värtan – ett stort slag stod där svenskarna ner mot Vädla Kungsladugård lyckas slå tillbaks invasionsstyrkorna. 400 danskar och tyskar stupade. Platsen var i sydvästra delen av kvarteret Förrådsbacken. Den s k Radio-/TV-eken på Oxenstiernsgatan bevittnade detta slag, men fälldes av trafikkontoret strax innan 500 årsminnet av slaget vid Vädla ska celibreras. Inget minnesmärke finns ännu men borde placeras vid Berwaldhallen”.

Per tipsar också om en intressant film om planeringen för Sveriges Radios hus från 1957 finns att se via denna länk.

Karin Holmgren: ”Jag växte upp på Gyllenstiernsgatan på 1950-talet när den var gränsgata dvs den sista gatan mot Ladugårdsgärdet. Bebyggelsen tog slut här och mittemot vårt hus höll Svea Livgarde till med sina övningar. Jag minns att det var ett taggtråds- stängsel och ett dike som vi gick ner i och genom taggtråden, där växte syrener som vi plockade men inte fick. Detta var ”ett paradis”; vi barn hade obegränsade lek- utrymmen och vi spelade brännboll – ett av de bästa minnena från min barndom. Sen blev gatan asfalterad och då spelade vi brännbollen där. Det fanns bilar men ingen trafik. När vi kom så drog Svea och Göta Livgarde härifrån men det fanns en liten övergångstid då jag minns hur de värnpliktiga marscherade i långa rader fram och tillbaka. Karlavägen såg ut som en landsväg och knappt det. Man kan nästan se framför sig de sista kor och getter som gått ut på gärdet för att beta. När TV-ekens öde var avgjort väckte den starka minnen och känslor hos inte bara mig utan också hos många andra”.

Karin Holmgren hörde ju också av sig när vi tidigare på bloggen fokuserade på Tv-eken. Hon mejlade då över denna fina bild som är tagen från balkongen på Gyllenstiernsgatan 1951. Lägg märke till Tv-eken längst till höger och den då helt annorlunda Oxenstiernsgatan. Då fanns ju varken Tv-huset eller Kaknästornet…

Foto: Georg Assarsson

En som också har väldigt mycket kunskap om denna plats är läsaren Jan Dock – som tidigare medverkat i bloggen i den nämnda filmen om TV-eken – se denna länk.

Så här skriver Jan Dock: ”Förrådsbacken – där det nuvarande Radiohuset och TV-huset finns – har anor sedan århundraden tillbaka. Mina minnesbilder sträcker sig från slutet av 1940-talet och över 50- och 60-talen. Född hösten 1943 växte jag upp på Valhallavägen mitt emot Gärdesskolan och flyttade 1955 till nybyggda fastigheten Oxenstiernsgatan 31 och bodde där till dess att jag flyttade till studentrum 1963. Mina föräldrar bodde kvar i lägenheten så länge de levde, min mor avled -99”.

Här Jan Docks bild på en kamrat på Gärdet 1957.

dock1

Här fortsätter Jan Docks historia: ”Detta innebar att jag vid återkommande besök kunde följa förändringen på och kring Oxenstiernsgatan. I unga år lekte vi på det nerlagda militärområdet, rikligt försett med buskar och hög växtlighet samt gamla spännande hus. Det som heter Carl XIV Johans förrådshus låg högt och lite mer oåtkomligt för oss. Det fanns massor av bråte på området som var inhägnat med rostigt ståltrådstaket, här och var trasigt och genomsläppligt. De gamla stenbyggnaderna, som jag efterhand lärde mig namnen på, tyckte vi var häftiga och annorlunda och i början nog lite skräckinjagande. Det löpte ett vattenfyllt dike utefter Valhallavägen nedanför området och där letade vi efter småfisk, grodor och ödlor. Senare under gymnasietiden väcktes mitt livslånga fågelintresse och militärområdet och hela Ladugårdsgärdet var något av en oas att upptäcka fåglar i, inte minst under flyttningen höst och vår. Jag minns t ex min första blåhake i ett snår, ja, då bultade hjärtat. En jätteflock snösparvar fladdrade omkring som stora snöflingor en blåsig marsdag. Fjällvråkar kunde cirkla över området på väg norrut. En berglärka fann jag en gång i en flock sånglärkor, på flytt söderut, på fältet nedanför Borgen. Att en tidig vårdag strosa omkring på Gärdet, som vi sa, under sånglärkornas jubel minns jag ännu som något stort. Och att dra ut förbi Hakberget en kolsvart höstkväll och spana efter planeter och senare även passerande Sputnik var ett äventyr – inga lampor distraherade! Oxenstiernsgatan var ju på 50talet en grusväg med den mäktiga eken i centrum. När Radiohuset stod klart 1961 förändrades platsen även om det sk Stora Stenskjulet stod kvar – lika långt som det jättelika radiohuset (160 m) nu med status som personalmatsal. Oc h när TVhuset var klart 1969 kom hela området att vara annorlunda. ”TV-eken” var nu inte längre ett gammalt vackert, skuggande träd i en backe utan stod omgivet av tätnande och brusande trafik. Trädet fälldes 2011 pga bedömd risk att kunna skada trafikanter”.

Här ytterligare en bild tagen av Jan Dock från 1957. Det är Karl-Johans-förrådet – taget från balkongen på Oxenstiernsgatan-Taptogatan:

förrådssbacken-div-020

Om du har en egen historia om platsen så mejla gärna till mittstockholm@svd.se.

Jan Docks balkong ser ni längst ner i det vita huset till vänster på bilden. Lägg märke till att varken Tv-huset eller Kaknästornet fanns vid denna tidpunkt…

Kriminalitet är just nu aktuellt på Stadsmuseet och Medeltidsmuseet genom utställningen Skuggsidan – en tidresa genom Stockholms brottshistoria. Jag har därför samlat några exempel på uppmärksammade brott i Stockholms historia – bläddra gärna i bildspelet och läs historierna.

kärlekny

Foto: Stadsarkivet

Ta också gärna en titt på någon av kortfilmerna som gjorts här på bloggen – se denna länk eller klicka på bilden.

 Välkomna tillbaka till en ny Stockholmsgåta framöver!

OM BLOGGEN



Välkommen till bloggen Mitt Stockholm! Här samlar vi gåtor, frågesport, bilder, filmer och berättelser om Stockholm förr och nu.

Vill du bidra med eget material eller har förslag på vad vi ska berätta mer om? Mejla till mittstockholm@svd.se

Klicka dig gärna runt i arkivet här nedan – där finns många okända pärlor om vår kära huvudstad.

/Hälsningar Johan Lindberg

Klicka dig runt!

karta

Här finns alla gåtorna och filmerna samlade – klicka dig runt och lär dig mer om Stockholm.