Mitt Stockholm

Johan Lindberg

Johan Lindberg

I onsdags berättade vi ju att Lidingöbro värdshus var svaret på veckans Stockholmsgåta. Ni kunde också läsa om de nya planerna på hotell, restuarang och spa – där drömgästerna är musik- och filmstjärnor från utlandet.

Många av er läsare har mejlat in era synpunkter. Jag plockar ut två av dessa. Först Johan Strömstedt som hellre hade sett en annan framtid för värdshuset:

”Djurgården och dess sevärdheter är till för alla. Inte för en speciell kategori av människor. Att man skapar segregering även av allmänna ”ytor” är ett stort svek mot allmänheten. Stockholms stad har ett oerhört stort ansvar och är skyldig till denna negativa utveckling. Så fort det finns något som är folkligt trevligt och dessutom ligger på en bra och intressant plats, så skall detta exploateras. Skall göras än mer exklusivt så att charmen försvinner (men det fattar inte de, som bara har ”dollartecken för ögonen”). Allt för att göra ”snabba cash”.

Sedan Ulla Trenter Palm fina mejl som visar hennes starka känslor för platsen: ”Så glad jag blev över dagens artikel om Lidingöbro! Mitt arbetsliv inleddes där på 1940-talet när jag som nioåring serverade borden nere vid stranden. Servitriserna hade svårt att hinna med därnere, helst som trappan ner var ganska besvärlig. Min mamma var föreståndarinna där och vi bodde faktiskt därute på sommaren ibland. Synd bara att det blir hotell endast för prominenta gäster!”

51 av er läsare hade listat ut att det var Lidingöbro värdshus var svaret på Stockholmsgåtan (läs några av dessa fina historier lite längre ner).

Lidingöbro värdshus har en lång historia som sträcker sig ända till 1800-talet.

Så här såg det ut på platsen i början av 1900-talet:

Lidingöbro värdshus 1904.

Men den här synen mötte mig och fotograf Lars Pehrson när vi nu besökte platsen 108 år senare:

Lidingöbro värdshus 2012. Foto: Lars Pehrson

Här är en annan vinkel:

Lidingöbro värdshus. Foto: Lars Pehrson

Och här är lusthuset:

Lusthuset. Foto: Lars Pehrson

Jag ska snart berätta historien bakom Lidingöbro värdshus. Men vi börjar med det som är betydligt mer okänt: Framtidsplanerna.

Värdshuset har ju alltså anor från 1800-talet. Men när dörrarna åter slås upp hösten 2014 är tanken att stället ska vara skräddarsytt för stjärnartister som Lady Gaga och Coldplay när de är på Sverigebesök.

– Det är klart att vi hellre hade sett att det hade blivit något för den vanliga stockholmaren, säger Stellan Horwitz, styrelseledamot i Djurgårdens hembygdsförening.

Det har dragits många djupa suckar vid Lidingöbro värdshus de senaste åren. Sedan 2004 har ingen verksamhet bedrivits och den fina byggnaden har förfallit. Men nu finns det konkreta planer för framtiden och byggarbetet pågår för fullt när SvD besöker platsen. Förutom hotell och restaurang kommer det även att finnas ett spa på Lidingöbro när allt är klart 2014.

Målet är att det nya värdshuset ska locka en speciell kundkategori av utländska gäster som film- och musikstjärnor – som ska kunna bo på värdshuset med sina följen.

– Bedömningen är att behovet finns. Värdshusets läge vid vattnet är fantastiskt fint, säger projektledare Marcus Wiklander.

På hemsidan står att ”andra kategorier kunder är större familjer och företag som på hotellet ska kunna förlägga fester, bröllop, konferenser med mera”.

Stockholmare har genom historien kunnat äta på Lidingöbro värdshus. Kommer det att finnas möjlighet att ”slinka in och ta en bit mat”?

– Nej, inte som det ser ut nu, men det kan ju ändras med tiden, säger Marcus Wiklander.

Ägare till Lidingöbro Värdshus AB är 70-årige Uthman Khatib från Israel. Han är liksom sonen Salim, som är suppleant i företaget, bosatt i Cap d’Ail på franska rivieran. Ägarna har lovat att en del av det gamla värdshuset ska bevaras. Den gula herrgårdslängan från 1800-talet ska renoveras och finnas kvar. Den nya byggnaden är ritad av arkitekten Liora Krelenstein.

– Vi vill ta hänsyn till det kulturella arvet. Vi är noga med paneldetaljer och liknande på herrgårdslängan, säger Marcus Wiklander.

Kommer den även i fortsättningen att vara gul?

– Nja, det är inte helt säkert än var det blir för färg.

Hotellets planerade beläggning är 30-50 dagar per år. Något som får Djurgårdens hembygdsförening att känna viss oro.

– Vi är lite misstänksamma mot att stället kanske inte kommer att vara lönsamt. Vad händer då sen? Blir det bostadsrätter i stället? Det känns lite osäkert, säger Stellan Horwitz.

– Vi är glada att det blir någon form av verksamhet här eftersom det har sett så hemskt ut de senaste åtta åren. Men samtidigt känner vi förstås att fler stockholmare borde ha fått chansen att njuta av den här platsen. Det är ju ett av Stockholms vackraste lägen, säger Stellan Horwitz.

Har någon av er läsare några tankar om Lidingöbros framtid? Mejla gärna din åsikt till mittstockholm@svd.se.

Då ska vi berätta lite mer om värdshusets stolta historia. Det ligger alltså vid stranden mot Lilla Värtan vid Kaknäs på Gärdet. Namnet Lidingöbro uppkom i början av 1800-talet i samband med att man byggde en bro till Lidingö. I en av brovaktarstugorna startades samtidigt en krog. 1823 förvandlades krogen till ett nybyggt värdshus en bit längre upp på land.

Här en bild från 1895 vid värdshuset. I cyklistraden finns bland annat ingenjör V Hallberg (längst till höger) och Alfred Larsson (trea från höger) – blivande Öververkmästare. Bilden kommer från Centrum för Näringslivshistoria och visst känner man historiens vingslag i bilden. Tio stolta personer uppställda framför kameran. Eller? Visst finns det ytterligare en person som kikar ut genom fönstret – zooma gärna in och kolla…

Lidingöbro 1895. Foto: Centrum för Näringslivshistoria

Här en annan bild från värdshuset som vi har fått från Stockholms Spårvägsmuseum. På bilden syns en motordriven buss, kallad bullerbussen från 1899 med skylten Tegnérgatan-Roslagstull 1.

Lidingöbro 1899. Foto: Spårvägsmuseet

En större brand år 1925 totalförstörde tragiskt nog den större tvåvåningsbyggnaden där krogen låg. Därför flyttades verksamheten till på 1870-talet till en herrgårdslänga. På 1960-talet uppfördes en serveringsveranda. I dag återstår dock bara Herrgårdslängan och ”Ungmöpaviljongen”. Sedan 2004 har ingen verksamhet bedrivits.

Vad hände förresten med bron? Jo, den revs 1884 och i stället byggdes en ny, större bro vid Ropsten.

Som vanligt var det en njutning att läsa alla fina historier från er läsare. Det märks att många har en relation till värdshuset. 51 läsare kom in med rätt svar – av dessa svarade 20 rätt redan första dagen.

Allra snabbast var Helena Olsson:

”Det tog en stund innan jag kom på det, men jag har nog suttit på uteserveringen och tittat på det där lusthuset mer än en gång. Tidigare när jag bodde i stan brukade jag cykla dit på sommaren och äta middag. För min kompis som just fått barn och då bodde bredvid var det väldigt praktiskt, ”babyvaktens” räckvidd var precis till uteserveringen…”, skrev Helena i sitt mejl.

Här är några fler av svaren:

Ann-Charlotte Olsson: ”Jag och en kompis hade en fantastiskt rolig studentskiva där i början av 80-talet. Har inte varit där på säkert 20 år men fick genast en intuition när jag såg bilden. Tack för en mycket intressant och tankeväckande serie. Väcker tankar kring tidens gång och hur vi värderar och behandlar vår omgivning över tid”.

Anita Englund: ”Jag var där många gånger på 70- och 80 talet. Det var så vackert och fint. De hade fantastiskt god mat, speciellt deras grillade. Jag har ett fint minne från en dammiddag i lusthuset vid vattnet, men  tyvärr inga foton. För några år sedan åka jag förbi och fick en chock, jag trodde inte mina ögon”.

Sten Ericsson: ”Mönjade koppartak är inte vanliga och arkitekturen inte helt vanlig med den spiran, så – Lidingöbro Värdshus.”

Elisabeth Moldeus: ”Vi hade vår bröllopslunch på Lidingöbro Värdshus en solig junidag 1980. Sedan återvände vi varje bröllopsdag med våra barn och åt middag vid uteserveringen. Det var en underbar miljö med utsikten över vattnet och de vackra husen, så det var inte svårt att känna igen paviljongen. Döm om min förvåning när vi i somras kom dit och allt förvandlats till en stor grop!”.

Caroline Åkerhielm: ”Lidingöbro värdshus. Känner igen det: Gult lusthus med tillhörande större hus och den lite speciella spiran på taket, sedan mindes jag att vi var ett gäng väninnor som ett par år i följd hade vårfest i det högra lusthuset ner mot sjön. Det var alltid fantastiskt trevligt. Sedan gick det tyvärr utför med restaurangen och jag har inte varit där på många år”.

Catharina Nilsson: ”Lidingöbro värdshus. Jag har bara varit där en enda gång, men minns känslan av bedagad skönhet kanske, spiran (jag vill minnas ett lusthus trädgården) och så naturen intill. Det låg liksom undangömt, bortglömt – ett brohus som förlorat sin bro. Jag var där och åt middag en gång, en fantastisk kväll när de grillade ute i trädgården. Ett större sällskap firade födelsedag inne i byggnaden, och vi smög oss in för att titta på den vackra gamla lokalen. Det är nog runt 10 år sedan, och jag minns att jag tänkte att hit ska vi komma ofta. En tid därefter fick jag veta att verksamheten var nedlagd, och senare den ledsamma historien om rivning och oviss framtid. Men tiden ska ju som bekant ha sin gång, på gott och ont. Ser fram emot nya gåtor”.

Lorentz Brydolf: ”Mycket välkänd silhuett för mig då Lidingöbro Wärdshus var en självklar träffpunkt på söndagar under andra halvan av sjuttiotalet. Många glada minnen därifrån, bl.a serverades asado på somrarna och jag vet med bestämdhet att några av Kungens får som betade vid Kaknäs hamnade på tallrikarna.”.

Tobias Peedu: ”Lidingöbro värdshus. Jag tog det på takformen med spiran och vinkeln mellan byggnadskropparna. När jag var barn – på 80-talet – åt vi middag där varje sommar. Men vad är där i dag ; antar att jag får läsa på onsdag…”

Calle: ”Ser ju ut som Lidingöbro Värdshus! Var inne och klättrade när det revs häromåret – och kände sorgen faktiskt. Jag gjorde en avstickare med bilen en vacker dag för att titta på menyn. Men så fick jag se förödelsen. Själv är jag förtjust i just den där “punchveranda-stilen “ och stilromantiken som verkade vara en trend runt sekelskiftet och senare, typ Djurgårdens gamla byggnader. Det var verkligen sorgligt att se grävskoporna och ruinerna – och dessutom en hemsk projektskylt med storstilade illustrationer på en ny modern konferensanläggning eller något liknade. Samtidigt är jag barnsligt förtjust i ruiner och labyrinter och spökslott och sådant, så jag missar sällan ett tillfälle. Det var lördag så arbetet låg nere. Det gav mig en chans att klättra upp i längan (på bilden) och känna den gamla atmosfären. Nästan spökligt – som att dyka omkring i ett gammalt skeppsvrak. Kanske låg krogen för avsides för stockholmarna? Har inte varit där sedan dess. Vad hände sedan?”

Åke Spets: ”Gamla fina Lidingöbro värdshus. Jag fick den funderingen redan på den första bilden. Den förstärktes då jag såg den andra bilden med det lysande gula planket, den gula färg jag har så starkt minne av från mina besök på värdshuset. Det finns en bra bild på värdshuset på Wikipedia, där lusthuset syns tydligt, så där kom bekräftelsen! Oftast har det blivit sommarluncher ute på terrassen (jag arbetade vid Tegeluddsvägen och hade nära dit), men faktiskt också en stämningsfull julmiddag med arbetskamraterna”.

Joachim Bergenstråhle: ”Lidingöbros värdshus. En gång i tiden ett vackert beläget vattenhål, därpå en skandalomsusad och misskött krog. Vad det är idag vet jag inte… Men den ärevördiga innebandyklubben Birka OK (som i år fyller 33!) brukade ha säsongsavslutningar där i lusthuset vid vattnet. En försommardag när vi hade kommit för att inta “vårt” lusthus som vanligt var stället förbommat och stängt. Det var början till förfallet.”

Richard Caspar: ”Lidingöbro värdhus. Jag tog det på din formulering om byggnaden samt självklart fotot, klickade till och kändes som det självklara svaret. Jag tycker själv att det är otroligt trist att Lidingö Bro inte är en levande plats som det har varit och borde vara. Har själv fantastiska minnen härifrån då jag efter gymnasiet arbetade under julen på Lidingö Bros Wärdshus, bland annat tillsammans med Greve Jan Bernadotte som var hovmästare här (och som är relativt lik Gustaf V på gamla dagar). Just denna jul var någon fraktion av vänsterpartiet här som högljutt proklamerade ”att de aldrig varit så nära Lidingö som nu”. När de dessutom möttes av Jan i dörren var succén ett faktum! Jag jobbade också där för 10 år sedan och var av en händelse där och promenerade igår. Vad är de som sker där egentligen?!”.

John Göransson: ”Det var nog 15-20 år sedan jag var vid Lidingöbro värdshus senast. Men som ung Lidingöbo var Djurgården en del av lekytan och det var Lidingöbro och Djurgårdsbrunn (numera nerbrunna Skänkrummet) som vi oftast tog oss till”.

Patrik A Edgren: ”Jag tror att huset/platsen är f d Lidingöbro Värdshus i Kaknäs. Jag har ätit julbord där. Jag är Lidingöbo sedan 1936 och har alltid varit intresserad av öns historia. Och Lidingöbro hör ju nästan till Lidingö. Ibland åker vi dit och har en liten picknick vid stranden och då har jag noterat att det långa gamla huset (där det var restaurang för inte så många år sedan) nu var delvis rivet för att ge plats åt hotellbygget. Det finns mycket historia om Lidingöbro. Flottbron till Larsberg, byggd av stockar från Lidingös skogar, lär ha initierats av Lars Fresk, som hade enh klädesfabrik på Elfvik och behövde bra transportväg till Stockholm. På Lidingöbro spelade Anders Zorn m fl kägel. August Blanche har skrivit en novell, som delvis utspelar sig på flottbron.”.

Niklas Lenkel: ”Svårare och svårare! Svaret denna vecka är Lidingöbro värdshus, eller är svaret var? Det är väl numera rivet?”

Lars Rune Roos: ”Kan det möjligen vara Lidingöbro värdshus? Det var ju en pärla som försvann – det revs 2010 bortsett från en flygel. Jag tog nog bildgåtan på att jag vid otaliga tillfällen har tittat ner på värdshuset från min mors balkong i Larsberg på andra sidan vattnet. Jag tyckte det såg bekant ut och jag såg när det revs”.

Även Catharina Nilsson, Gunnar Arnkvist, Christian Westling, Kajsa Osterling och Per Sandin svarade rätt första dagen.

Under andra dagen svarade 31 av er läsare rätt.

Här är tre av dem:

Nils Setterwall: ”Jag vet att det är Lidingöbro Värdshus, jag och min fästmö cyklade förbi ett par veckor sedan och insåg att nästan allt var rivet, tyvärr. Lidingöbro var poppis som lokal för studentskivor i slutet av 90-talet också minns jag”.

Anders Lindqvist: ”Det är Lidingöbro Värdshus .. dom har ju rivit delar av gården och sedan lämnat det så. Det var ganska inne på slutet av sjuttiotalet. Vill minnas att man hade grillkvällar ( lite innan det var allmängods ) och en ganska cool uteservering”.

Björn Ihlar: ”Lidingöbro världshus på Norra Djurgården. Nästan helt säker – även om jag inte sett det på 15 år… Minns att ”Stockholm Records” hade sina fester där – så ibland var det hålligång där med hela festeliten!”

Har du också upplevt något på Lidingöbro värdshus? Kanske har du till och med någon fin bild från platsen? Mejla i så fall gärna till mittstockholm@svd.se.

På måndag kommer som vanligt en ny gåta. Välkomna tillbaka då!

 

OM BLOGGEN



Välkommen till bloggen Mitt Stockholm! Här samlar vi gåtor, frågesport, bilder, filmer och berättelser om Stockholm förr och nu.

Vill du bidra med eget material eller har förslag på vad vi ska berätta mer om? Mejla till mittstockholm@svd.se

Klicka dig gärna runt i arkivet här nedan – där finns många okända pärlor om vår kära huvudstad.

/Hälsningar Johan Lindberg

Klicka dig runt!

karta

Här finns alla gåtorna och filmerna samlade – klicka dig runt och lär dig mer om Stockholm.

Fler bloggar