”Få vågade gå på Västerbron”

Då och då kommer det in intressanta och roliga Stockholmsberättelser från er läsare. Peter Wiking berättar följande om Västerbron:

”Min svärfar berättade hur Stockholm förändrades totalt då Västerbron öppnades, 1935. Få vågade, från början, gå eller cykla på den, det var så högt så man kallade in armén som fyllde bron med lastbilar – den höll. Men bron gjorde att folk slapp dra genom Gamla Stan för allting. Annars var ju Slussen bromsen mellan Södermalm och Östermalm”.

Peter Wiking ska få berätta mer om broar längre ner i inlägget, men först lite mer om tillkomsten om av Västerbron. Här en bild från när den byggdes på 1930-talet:

Foto: Stadsmuseet

Innan Västerbron byggdes hade en bro i väster debatterats sedan 1900-talets början. Gatuborgarrådet Yngve Larsson skapade 1930 års trafikkommitté där en västerbro ingick i uppdraget. Bygget var en del av en stor omdaning i funktionalistisk anda – vilket vi tidigare belyste i filmen om Stockholmstutställningen – av västra Kungsholmen, med bygget av Rålambshovsleden, ombyggnad av Rålambsvägen, Gjörwellsgatan och Drottningholmsvägen och bygget av Tranebergsbron.

Här ett flygfoto från byggandet 1933:

Foto: Spårvägsmuseet (Stockholmskällan)

Bild från Norr Mälarstrand:

Foto: Stadsmuseet

Foto: Stadsmuseet

Här ännu en bild från byggandet – nu från 1935:

Bron uppfördes av tyska och svenska företag med arkitekterna Paul Hedqvist, Birger Borgström och David Dahl som hade bearbetat det tyska förslaget. Bron konstruerades av tyska ingenjörer och är en bågkonstruktion av stål.

Här en kul bild från 1933. En del av Västerbron, tillverkad av Ekensbergs varv. På fotot syns ingenjörerna Pira och Jacoby.

Foto: Stadsmuseet

Det är den största bågbron i stål som någonsin byggts i Sverige. Fram till högertrafikomläggningen 1967, trafikerade även spårvagnar bron.

Så här såg det ut dagen då bron invigdes 1935:

En beskrivning av invigningsdagen finns i Per-Erik Lindorms bok ”Stockholm genom sju sekler ” som kom 1951: ”Västerbron invigdes den 20 november 1935 av konungen. Det blåste snålt och duggregnade till på köpet, men flaggorna smällde friskt i vinden, och 20 000 stockholmare trängdes på sin nya bro, obekymrade om novemberrusket. ”Mälardrottningens nya smycke” kallade general Åkerman den i sitt tal, och det var ej blott en tom fras, tyckte man på kvällen när 25 strålkastare riktades mot de silverglänsande bågarna över Riddarfjärden”. 

Här kommer nu mer från Peter Wiking om en annan av stadens broar:

Den bron som går mellan Skeppsholmen och Nationalmuseet har också en historia. En rik och excentrisk son från Amerika bodde på Grand Hotell och blev intresserad av en ångbåt som gick under Skeppsholmsbron – på sin dagliga tur. Varje gång måste fartygschefen dra ner skorstenen, för att inte krocka med bron. Den rike amerikanen ville se hur den där skorstenen krockade med bron – innan åkte hem. Fadern i USA telegraferade ivrigt att han skulle hem men inget hände. Men tiden gick och hösten kom och dagligen satt han vakt för att se när olyckan inträffade. Slutligen kom fadern till Stockholm och köpte den där skorstenen. Så dagen därpå körde skepparn rakt in i bron och krockade med densamme och skorstenen föll av. Då blev sonen nöjd, packade och drog till hemmet i Amerika. (Den där sista historien hade Gits Olsson hittat då vi gjorde en skrift på 80 sidor över Grand Hotells 100-åriga historia – en historia MW gillade. Markus Wallenberg, ägaren av hotellet, skrattade muntert åt denna historia då vi gick igenom skriften…)”.

Vi tackar Peter Wiking för denna tillbakablick.

Nästa vecka kommer en ny utmaning här på bloggen. Tills dess får ni gärna ta en titt på filmerna här på bloggen via denna länk.