Annons
X
Annons
X

Mitt Stockholm

Johan Lindberg

Johan Lindberg

Hornsgatan 32. Foto: Johan Lindberg

Då är vi framme vid svaret på veckans Stockholmsgåta. Vår mejlkorg har åter bombarderats och det är imponerande att så många av er kunde svaret redan efter första bilden (se längre ner i blogginlägget) – 117 rätta svar kom till slut in. Vi är på Hornsgatan 32 där Café Franzén ligger. Men det heter faktiskt bara Café Franzén i några timmar till. På torsdag (invigning kl 17) döps cafét om – till Tårtan.

Det var ju här som den kultförklarade tv-serien Tårtan spelades in.

Den fullständiga historien bakom den älskade och hatade tv-serien finns i Carl Johan De Geers bok: ”Tårtan, 70-talet och jag”. Den har jag precis läst, men var ändå nyfiken på att höra Carl Johan De Geer (som skapade serien tillsammans med Håkan Alexandersson) berätta med egna ord.

Historien började 1972 med att filmarduon äntligen fick gehör för en idé hos Sveriges Radio (även tv ingick då där) – nämligen Tårtan. De fick en skral budget och fria händer. De föll för huset där Ellens Bageri tidigare legat på Hornsgatan 32 – en lokal som var igenbommad sedan många år. Där spelades nu Tårtan in.

Från inspelningen av Tårtan 1972. Foto: Carl Johan De Geer

Hornsgatan 32 1972. Foto: Carl Johan De Geer

– Vi tyckte att den här platsen på Hornsgatspuckeln var perfekt för det vi ville skildra – en hyllning till det Stockholm som var på väg att försvinna. Färgfilm i tv fanns redan då, men vi valde ändå att göra en svartvit film. Vi var inne på en mix av Buster Keaton, Ingmar Bergman och Åsa-Nisse, berättar Carl Johan De Geer.

Handlingen är ju att de tre sjömännen Hilding (Mats G Bengtsson), Janos (Jan Lööf) och Frasse (Krister Broberg) går i land och tar över ett bageri trots att de inte kan något om tårtor, bullar och degar. Många veckor pågick inspelningarna måndag till lördag – på söndagarna gjorde Carl Johan De Geer och Håkan Alexandersson upp en plan för veckan efter.

– Från början trodde vi att det inte behövdes något manus, men efter en stund förstod vi att det i alla fall behövdes 4-5 raders handling på ett A4, berättar Carl Johan De Geer med ett leende.

Tårtan-gänget 1972. Foto: Carl Johan De Geer

Efter en trög inledning av inspelningen blev tv-serien slutligen klar. De tre huvudaktörerna (som dolde sig bakom pseudonymerna Allan Fröding, Bengt Padda och Åke Zickus) var långt ifrån säkra på succé. Motståndet internt på Sveriges Radio var dessutom kompakt.

– Ingen gillade den. Alla var enormt negativa. En producent vill inte att serien skulle sändas, trots att den var betalad och klar. Än i dag grubblar jag över varför den väckte sådant hat. Vi var inte alls ute efter att provocera utan vi tyckte vi gjorde en folklig traditionell och inte alls radikal tv-serie, berättar Carl Johan De Geer som gärna vill att ni läsare kommer in med era teorier om vad som skapade hatet.

Från inspelningen av Tårtan 1972. Foto: Carl Johan De Geer

Foto: Carl Johan De Geer

Carl Johan De Geer tycker att en av styrkorna med barnprogrammen Tårtan och Vilse i Pannkakan (Staffan Westerbergs omtalade serie som kom några år senare) är att de inte är tillgjorda – att de tar barnen på allvar.

– Jag tittar ibland på barn-tv och jag tycker tyvärr att mycket är väldigt gapigt och tillgjort, säger Carl Johan De Geer.

Under nästan 10 år sågs Tårtan som ett misslyckande. Men sedan gick serien i repris flera gånger och då vände det.

– Plötsligt blev den populär och kultförklarad. Vi fick höra om poliser som bytte arbetspass för att kunna se alla avsnitt. Och om sjömän som ändrade kurs för att komma i hamn och se Tårtan. På den tiden i slutet av 1970-talet fanns inte möjligheten att spela in från tv:n.

– På 1980-talet när det kom VHS bildades en förening bland svensklärare som spelade upp avsnitten på VHS hemma hos någon. Medlemmarna lärde sig replikerna utantill. De spelade sedan upp serien utan ljud för att säga replikerna själva, berättar Carl Johan De Geer (som själv hade en roll – som apan Saba).

En annan intressant poäng är att de tre skådespelarna inte visste om att ”de hade varit sjömän” förrän mot slutet av inspelningarna. Det var nämligen en idé som dök upp efter hand och det första avsnittet spelades därför in sist…

Är det något annat ni läsare undrar över? Då får ni gärna via bloggen ställa frågor till Carl Johan De Geer om Tårtan! Mejla in till mittstockholm@svd.se så vidarebefordrar jag det till Carl Johan. Hans svar får ni på torsdag här i bloggen. Sedan får ni förstås också bara mejla in era egna synpunkter på Tårtan och gärna försöka lösa Carl Johan De Geers grubbel: Varför blev den så hatad på 1970-talet?

OBS! Följ denna länk så får ni läsarnas frågor och Carl Johan De Geers svar om Tårtan.

Carl Johan De Geer kommer också finnas på plats i morgonkväll, torsdag, klockan 17 då cafét alltså byter namn till Tårtan. Emma Franzén, caféts ägare, tycker att det känns bra med namnbytet från Café Franzén till Tårtan:

– Många kommer in och frågar ”Var det här som Tårtan spelades in?”. Så då kände jag att det var bättre att göra det tydligare.

Emma Franzén.

Det blir ingen jätteförändring av caféts utformning, men det blir lite nymålat, flytt av kassan och förstås ny skylt. Sedan kommer det finnas fler tårtor att köpa. Dock inte den som det sjungs om i Tårtan – den med socker, grädde, nötter, mandelflarn, krikon, smörkräm, gelé, deg, saft, sylt och en ros av marsipan…

– Nej, jag tror inte att den är så god, säger  en leende Emma som dock lovar att det kan bli aktuellt att göra en sådan tårta om det finns starka önskemål från kunderna på cafét.

117 läsare svarade alltså rätt på gåtan. Här är de läsare som kom först in med rätt svar: Stefan Schierbeck (som var allra snabbast!), Fredrik Hultin, Urban, Gabriel Wikman, Håkan Eriksson, Calle Sandberg, Mårten Bäckman, Fredrik Norberg, Helmuth Föll, Marie, Maria Baldursson, Jonas Sjögren, Håkan Lindberg, Pontus Carlsson, Stefan Jäder, Peter Fagerström, Mats Lingström, Thomas Sundström, Hernik Claesson Pipping.

Och här är några av alla läsarhistorierna:

Stefan Schierbeck: ”Tårtan är ett konstnärligt mästerverk. Det är improvisationsteater på högsta nivå gjord med en minimal budget. Den illustrerar det oskuldsfulla barnet, här i skepnad av tre sjömän som tröttnat och öppnar konditori med endast en magisk kärlek till hantverket som enda kompetens. Vuxenvärlden illustreras av den förhatliga hälsovårdskontrollören som inte kan se i mellan fingrarna när det dyker upp apor och möss i bageriet och krossar drömmarna med sin småaktighet och sin oförmåga att se hemligheten bakom hemligheten. Naturligtvis har jag serien på dvd”.

Gabriel Wikman: ”God morgon. Jag har inget minne av den från när den sändes ”på riktigt” på 70-talet, men har den på DVD och först tyckte jag det var bisarr, och billig humor när jag såg den i vuxen ålder. Men om man ser den som ett tidsdokument från just 70-talet så är det få TV-serier som jag tycker fäster tidsandan som den. Just denna barnslighet och vänlighet som vi alla förknippar med 70-talet. En lekfullhet och orädsla för just det ”pratiga” och banala som aldrig skulle fungera idag. Mina barn och jag älskar den. Min 73 åriga mor avskyr den och kallar det för ”Kommunist-TV”, min sambo som växte upp i Sovjet tycker att den är ”Vidrig”. Så kan det vara. Annat som vi sett  på från 70-talet är Fem myror, Trazan och Banarne och Pojken med guldbyxorna”.

Gunnar Högberg: ”Naturligtvis befinner vi oss på Hornsgatspuckeln där de tre bröderna Janos, Hilding och Frasse mönstrade av och helt plötsligt blev ägare till Ellens bageri. Det hela skildrades på ett mästerligt sätt i den fantastiska TV-kultserien Tårtan (som jag har njutit av i fyrtio år vid det här laget). Jag har också haft glädjen att fika i lokalen efter att den ånyo blivit konditori (det fanns ju under många år ett företag som sålde barnkläder etc. i lokalerna). Jag vill minnas att gatuadressen är Hornsgatan 32”.

Fredrik Hultin: ”Jag älskade serien och när den gavs ut på VHS tvingade jag mina barn att titta på den.De satt som fågelholkar i soffan och skakade skeptiskt på sina huvuden. ”Stackars pappa som bara hade det här att titta på när han var liten” kommenterade dom sammanbitet. Serien var alltså ingen hit i deras ögon men jag tycker fortfarande den var banbrytande”.

Maria Baldursson: ”Jag tycker Tårtan är närmast genial. Serien är av mycket god kvalitet, och är ändå berättad med så enkla medel (till exempel Carl Johan De Geers apkostym!), den har djup och många dimensioner. Det sista gör att den kan ses flera gånger och barn har behållning av den långt upp i pensionsåldern”.

Christian Grundh: ”Hej, platsen är caféet där Maria Trappgränd möter Hornsgatan. Första bilden var svår. Man ser höjdskillnaden och griffeltavlan som antyder någon form av servering. Sjömännen som bytt spår får mig genast att tänka på Tårtan. Vid den andra bilden blir det lätt. Kyrkan i bakgrunden är Maria Magdalena. Med hjälp av Google:s kartjänst kan vi sen kolla upp exakt var vi är. Det är inspelningsplatsen för kult-serien Tårtan”.

Pär Pettersson: ”Historian om de tre snälla sjömännen som gick iland, och fick ett bageri, sitter som en smäck! Således, hörnet av Maria Trappgränd och Hornsgatan. Tack SvD, Carl Johan de Geer och Håkan Alexandersson!”

Pontus Carlsson: ”Jag har vaga minnen av Tårtan som som barn, men kom ihåg att jag gillade de där figurerna. Nu när jag ser den igen med mina barn tycker jag att den är fantastisk. Skillnaden mellan dagens barn-tv och Tårtan tycker jag nog ligger i att man vågar låta figurerna vara som de är, de är inte tillrättalagda för att ingå i någon sorts barnvärld. De är tre misslyckade bagare som klantar till det för sig själva. Det är en berättelse i sig själv och man litar på att barnen ska förstå”.

Jonas Sjögren: ”Jag är född 1953, så Tårtan har jag sett först i vuxen ålder. Älskade den. Jag tror nästan att jag var ett större tårt-fan än mina barn”.

Fredrik Norberg: ”Jag tyckte själv att serien var rätt obehaglig när den sändes, kommer ihåg att jag blev livrädd för apan. Men jag köpte serien på DVD häromåret och mina barn (och jag) tycker att den är mycket underhållande”.

Mårten Bäckman: ”Sanningen att säga så tyckte jag att den var lite obegriplig och obehaglig som barn. Någon sorts skräckblandad förtjusning över allt slabbande och förundran över de betedde sig så konstigt. Jag tog adressen på pollarna i bakgrunden, få gatstumpar i Stockholm har ”öppen” sida och tre gånger om året låter jag mig luras att äta lunch på Franzens/Puck”.

Rikard Blom: ”Platsen är uppe på puckeln på Hornsgatan. På nummer 32, där numera Café Puck ligger, spelades det eminenta barnprogrammet Tårtan in i början av 70-talet. De tre sjömännen Frasse, Hilding och Janos får oväntat ta över ett bageri/konditori som leder till underbara komplikationer och fantastiska scener. Vilken glädje denna serie har skänkt mig under årens lopp. Den håller fortfarande!”

Calle Sandberg: ”Kanon naturligtvis. En del av min barndom och en inspirationskälla i mitt arbete. Och är man förtjust i Jan Lööfs sagor så är ju Tårtan ett måste i sammanhanget. Janos depression, Frasses deg och en flaska saft! Det du!”.

För er som vill veta ännu mer om Tårtan så finns som sagt historien från början till slut i ”Tårtan, 70-talet och jag”. Där får man bland annat läsa om…

… att det var en helt annan handling från början.

… hotet under kontraktsskrivningen.

… tidsandan under 1970-talet.

Vi återkommer i vanlig ordning med en ny gåta på måndag, men redan under torsdagen får ni alltså svaren på Carl Johan De Geers läsarfrågor. Välkommen åter!

Har du själv någon gåta som du tycker vi ska använda i bloggen? Mejla i så fall gärna in den till mittstockholm@svd.se.

 

OM BLOGGEN



Välkommen till bloggen Mitt Stockholm! Här samlar vi gåtor, frågesport, bilder, filmer och berättelser om Stockholm förr och nu.

Vill du bidra med eget material eller har förslag på vad vi ska berätta mer om? Mejla till mittstockholm@svd.se

Klicka dig gärna runt i arkivet här nedan – där finns många okända pärlor om vår kära huvudstad.

/Hälsningar Johan Lindberg

Klicka dig runt!

karta

Här finns alla gåtorna och filmerna samlade – klicka dig runt och lär dig mer om Stockholm.