Annons
X
Annons
X

Mitt Stockholm

Johan Lindberg

Johan Lindberg

Då har vi kommit till lösningen på veckans Stockholmsgåta. Som många av er har listat ut så är vi i Gamla Stan – närmare bestämt på Västerlånggatan 68 – von der Lindeska huset:

Foto: Johan Lindberg

I byggnaden till vänster ligger vikingakrogen Aifur som drivs av Martin ”E-Type” Eriksson. Jag stämde träff med E-Type inne på krogen och intervjun går att se via denna länk. Han väljer ut ett ögonblick i Stockholmshistorien som han skulle ha velat uppleva. Han berättar bland annat också om varför många tror att han röstar på Moderaterna… Slutligen berättar han om sin musikaliska framtid med tankar om nya låtar.

KLICKA PÅ BILDEN och se kortfilmen om E-Type!

Snabbast med rätt svar denna vecka var Mats Persson följd av Jan Öhrström, Niklas Lenkel, Sten Ericsson och David Krantz.

Många av er kunniga läsare hade verkligen koll på den här byggnaden, så denna vecka låter jag era berättelser måla upp historiken kring byggnaden på Västerlånggatan 68.

Vi börjar med Hannes Salo som verkligen visste mycket om byggnaden eftersom han bor i närheten:

Hannes Salo: ”Rätt svar är von der Lindeska huset, Västerlånggatan 68! I förgrunden, med vit fasad, ses Lydert Langs hus, Västerlånggatan 70, vars tidigare överbyggnad mot von der Lindeska markeras med den träportal som man nu går under för att komma till von der Lindeska valven och restaurang Aifur. Trots det snäva perspektivet ses den tidstypiska hörnkedjan och den mycket vackra blottade tegelfasaden med sin sandstensornamentik. Byggnaden uppfördes av Gustaf II Adolfs faktor Erik Larsson von der Linde ca 1627–1631, och var det första av stormaktstidens många privatpalats. Huset ansågs allmänt som stadens förnämaste privatbostad och har ägts av bland annat drottning Kristina och Gabriel Oxenstierna. Enligt en välgrundad förmodan bodde filosofen René Descartes i fastigheten månaderna innan sin död 1650. Han torde ha bott i huvudvåningen 1 TR längs nuvarande Torgdragargränd ned mot Kornhamnstorg 51, hos den franske ambassadören Pierre Chanut. Von der Lindeska husets trädgårdsflygel förlängdes mot Kornhamnstorg på 1680-talet av Johan Scharenberg, och avstyckades från von der Lindeska huset på 1710-talet. Torgdelen kallas nu för Scharenbergska huset, Kornhamnstorg 51. I entrén till Scharenbergska huset finns en minnesplakett över René Descartes. Jag bifogar en bild på von der Lindeska husets lilla gård, tagen från min bostad i Scharenbergska huset. Sandstensmaskaronen är ursprunglig, och man kan kanske föreställa sig Descartes speja från fönstret den bistra vintern 1649–1650”.

Hannes fortsätter: ”Att bo här är jättefint! Jag kan tänka mig vårt hus, Scharenbergska huset, Kornhamnstorg 51, ter sig litet som von der Lindeska huset gjorde på Descartes’ tid. Von der Lindeska hade då öppen vy över Söderström och Södermalm, och en egen trädgård på platsen där vårt hus nu står. Husens sydvästliga orientering medför att man vaknar till morgonsolens belysning av östra Mariaberget med sitt vackra stenhusgytter, mitt på dagen dränks i solljus, och på kvällen kan se solen gå ned över Schinkelska husets 1700-talsfronton. Dagtid hörs måsar på torget och duvor från gårdarna, och turister vandrar av och an och fotograferar”.

Innergården. Foto: Hannes Salo

Mats Persson: ”Då jag för några månader sedan bläddrade i ett gammalt nummer av tidningen Idun från 1908 och hittade en notis kring byggnaden. I samband med arkitekten och hovintendenten Gustaf Lindgrens restaurering av det von der Lindeska huset så skall ”intressanta fynd gjorts, och under de automat– och restauranglokaler det innehåller ligga mörka källare, som tros ha varit munkceller eller fängelsehålor, och från hvilka lönngångar, på den tid då sådana hörde till nödvändig komfort till bostadslägenheterna, gått under Västerlånggatan”. Notisen illustreras med bilder av Stockholmsfotografen Anton Blomberg. Bland annat syns nya och vackert målade Gustav Adolfshallen. Finns det kvar lönngångar under Västerlånggatan? Och vad hände egentligen med Gustav Adolfshallen?”.

Jimmie Eliasson: ”Jag tog det på stensättningen i gatan och trottoaren, sen var jag tvungen att dubbelkolla exakta adressen på google maps. Mitt finaste minne från Västerlånggatan är förmodligen promenaden hem från Operakällaren vid 04.30 nyårsdagens morgon. (Tror det var 2009). Den stillheten som infann sig tillsammans med det avlägsna bruset från nattens fortfarande pågående nyårsfirande gav en svårslagen känsla”.

Oddmund Aase: ”Dette er inngangen til en Viking-restaurant som ligger i et kjellerlokale på Västerlånggatan i Gamla Stan, vegg i vegg med Ardbeg Embassy. Jeg husker i farten ikke navnet på restauranten, men de hadde meget god mat der! Min kone og jeg var i Stockholm for første gang i forrige uke (nei, vi kom ikke på grunn av et bestemt bryllup – vi visste faktisk ikke om det på forhånd en gang…) og hadde noen meget hyggelige dager i en virkelig flott by!”.

Foto: Johan Lindberg

Läsaren Robert har en undran: ”Inga personliga minnen men har förstås passerat där många gånger. Jag läste på lite mer om platsen:

http://www.stockholmgamlastan.se/lang_common/gator_torg_info.php?var=131

Det skulle vara kul att veta mer om Percy. Google och wikipedia ger så lite. Var han en stor kompositör? Dog han 1981, samma år som Torgdragargränd öppnades och fick sitt namn? Kanske mer än ett sammanträffande. http://www.skap.se/medlemmar … ”Percy Ahnhem (1904-1981)”.

Vi bollade detta vidare till Hannes Salo, som ju verkade ha koll på det mesta om huset. Han kom med följande svar:

”Percys trappor är ett icke officiellt namn på den igenstängda gränd som ligger sydöst om von der Lindeska huset. Den inköptes av Erik von der Linde 1634 och är således en del av von der Lindeska husets tomt. Den ledde troligen inte ned på Kornhamnstorg utan in till den muromgärdade trädgård som var belägen på sydöstra delen av den von der Lindeska fastigheten. Advokat Percy Ahnhem köpte von der Lindeska huset 1941 och inledde 1946 en förtjänstfull renovering där putsen knackades från fasaderna och dessa återställdes till den stil de hade då huset var nybyggt. Percys trappor leder ned till E-Types restaurang Aifur som serverar ”vikingamat”. Tidigare låg där restaurang von der Lindeska valven, och innan Ahnhems tid restaurang Gustaf Adolfs-hallen (öppnad 1907). Såvitt jag vet ägde Ahnhem huset till 1975 då det såldes till Murmästare Embetet, som är nuvarande ägare”.

Vi tackar Hannes för detta svar! Nu fler läsarröster:

Svante Helmbaek Tirén: ”Jag har en förkärlek för just den holländska renässansen och von der Lindeska är ju tillsammans med t ex Petersenska och Schantzka husen några av de få kvarvarande fasader som kan ge en känsla av hur palatset Makalös upplevdes. På det fantastiska kopparsticket av Le Pautre över Karl X Gustafs begravning ser man många Stockholmsbyggnader detaljerat (och kanske någotsånär trovärdigt) återgivna, och då ser nästan hela stan ut som en enda stor uppvisning i volutgavlar och broskornamentik, vilket tyvärr inte bevarats i nån större utsträckning”.

Anders Holst: ”Det var rent detektivarbete som gav mig lösningen: Tyckte att det måste vara Gamla stan med den låga takhöjden (1 våning) på ett smalt hus mellan två högre som ser ut att vara väldigt gamla. Sedan anade jag en skylt i vikingastil som fick mig att tro att det kunde vara restaurangen Aifur (E-Types vikingarestaurang), sedan var det bara att kolla adressen.Intressant detalj är att Descartes år 1650 behandlades för lunginflammation (utan framgång) i huset (som då bara var 20 år gammalt). http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=13514 ”.

Sten Wennerström: ”Jag hade en diskussion med min son som nyligen hade varit på den medeltidsorienterade krogen Sjätte Tunnan på Stora Nygatan varvid vi även kom att beröra just Aifur. Det övre vänstra hörnet av en skylt i bilden förde tankarna till vikingaestetik vilket ledde mig till platsen. Jag har dock aldrig ätit på Aifur. Västerlånggatan har jag förstås promenerat på lite då och då”.

Petra Hellqvist: ”Det där är Västerlånggatan 68, vid E-types restaurang Aifur. Där har jag ätit utomordentliga spareribs! Jag kände igen skylten med medeltidsmönstret. Vi åt där efter en ölprovning förra sommaren”.

Stefan Jahge: ”Lyktorna o drakornamenten på skylten. Har gått förbi (men aldrig in). Men namnet har satt sig (uppenbarligen). Hade kontor på Ferkens gränd tidigare och det blev många lunchpromenader i Gamla stan”.

Simona Bonfiglioli: ”Inga större minnen än att jag älskar att strosa omkring i gamla stan och titta upp på fasaderna istället för in i skyltfönstren, och insupa historia och vacker arkitektur! Turistmyller eller inte, jag älskar att spendera tid i Gamla stan”.

Elias Arvidsson: ”Jag bor själv i Gamla Stan och jobbar uppe på söder, så sena kvällar när jag promenerar hem så går jag oftast Västerlånggatan eftersom det sena kvällar oftast är lite mer folktomt där. Det är ett respektingivande och vackert hus med vacker stenportal och de två kanonerna lutade mot fasaden. Även trädörrarna är en blickfångare med sitt intarsiaarbete!”.

Innergårdens takterass. Foto: Hannes Salo

Martin Kaup: ”Mina minnen av gatan inskränker sig till att en jobbarkompis hade turen att ha en lägenhet där och dessutom billigt. Han var den enda som bodde i porten, resten var företag. Han blev som motpresttaon till den billiga hyran kontaktperson för företag som fanns där gentemot värden när det behövdes hantverkare och liknande. Tycker att gatan förfallit till en turistfälla med en massa krims-krams och mestadels dålig dyr mat. Det finns andra gator i Gamla stan som är trevligare, bland annat Brända Tomten”.

Maria Lindström: ”Västerlånggatan som sådan är en av de första gatorna jag kände till i stan som barn, mina föräldrar hade vänner som bodde på Gåsgränd så då fick man ju åka tunnelbana till den ganska mörka något obskyra T-gamla stan. Senare år har jag mest undvikit just Västerlånggatan eftersom det är lite för mycket turister där tidvis. När jag var student kunde jag gå till det där kafét jag inte minns namnet på och sätta mig och plugga lite, chokladboll, coca-cola och ett antal cigaretter. Toaletten låg liksom utanför kaféet på nån vänster men nåddes genom en dörr en bit upp i trappen (eller ner då, om man kom från gatan)”.

Gunn Åberg: ”Konditori Kristina ligger nära och det var ett ”tillhåll” i tonåren då jag ofta gick på Gazell och ibland Bobbadilla. Jazzklubben kommer att finnas med i en ny svensk film framöver! Frekventerade Gamla Stan mycket under 60-talet, Slussen var den naturliga vägen hem på natten, helt lugnt att gå/åka ensam hem då via tunnelbanan… Narkotikan spreds senare och gjorde gatulivet oroligare”.

Meta Waernulf: ”Trodde först det var Gråmunken eller Sten Sture men när vi körde Google maps på hela Västerlånggatan så insåg vi att det inte var det och sen såg vi husfasaden och då var vi i mål”.

Åke Spets: ”På min tid i Stockholm var det här nedgången till ”von der Lindeska valven”, men jag känner inte igen skylten ovanför nedgången. Kanske har de bytt namn? Fast å andra sidan – jag har inte varit där nere sedan 60-talet …”.

Mats Forsberg: ”Bor i Gamla stan och är historienörd. Kände igen kanonen som står lutad vid porten. Sedan var det lätt att klura ut den lilla flaggbiten som är reklam för E-Types restaurang”.

Thomas Sundström: ”Jag kände igen fasaden och ’ormhuvudet’. Jag har en kompis som jobbar som kock där”.

Britt-Marie Almström: ”Jag har bott i Gamla stan 1963 på Köpmantorget och bl a var det tal om att hålla bröllop i von der Lindeska valven. Jag tycker fasaden är vacker och minns den väl. Portalen är magnifik. Fönstrens placering var nog avgörande. Att det är Västerlånggatans gågata är svårt att komma ifrån med de platta stenarna”.

Jan Öhrström: ”Jag fikade ibland under min ungdom (tidigt 70-tal) på Drottning Kristinas fik (tror jag det hette) som låg i grannhuset. Numer också en krog. Jag kommer ihåg att det kondiset hade en sorts jukebox-paneler vid varje bord. Ganska kul att leka med när man satt där å fikade. Ibland på sent 70-tal (kanske…) så var det spelningar där också. Men det var ett ställe som man inte var på så ofta. Jag har varit en hel del i Gamla Stan och även fotat en hel del där. Här är en del av dessa foton: http://www.panoramio.com/user/739663/tags/Old%20Town ”.

Tack för alla dessa fantastiska historier som fördjupar upplevelsen av platsen! Här finns mer information om byggnaden från fantastiska bild- och faktabanken Stockholmskällan.

För er som direkt började läsa historierna och hoppade över veckans film som kommer här en ny chans. Följ med ner i byggnadens innandöme för ett möte med Martin ”E-Type” Eriksson:

Jag vill också passa på att tipsa om ett av Stockholm stadsmuseums evenemang. Eftersom det är 100 år sedan Brännkyrka socken blev en del av Stockholms stad finns två cykelturer i museets sommarprogram (16 juni och 25 augusti).

Har ni inte fått nog av stockholmiana för i dag så kan ni via denna länk ta en titt på någon av de övriga 26 kortfilmerna som presenterats här i bloggen sedan starten för ett år sedan. Från Telefontornet till J-O:s match med en jojo…

Vi har ju också samlat alla gåtor och filmer på en interaktiv karta. Så varsågod att klicka er runt och besök de olika platserna! Kanske finns det något som handlar om din favoritgata?

Mejla gärna till mittstockholm@svd.se om det är någon annan plats eller företeelse som du tycker vi ska använda i bloggen eller om du kanske har en egen historia eller bilder.

 

OM BLOGGEN



Välkommen till bloggen Mitt Stockholm! Här samlar vi gåtor, frågesport, bilder, filmer och berättelser om Stockholm förr och nu.

Vill du bidra med eget material eller har förslag på vad vi ska berätta mer om? Mejla till mittstockholm@svd.se

Klicka dig gärna runt i arkivet här nedan – där finns många okända pärlor om vår kära huvudstad.

/Hälsningar Johan Lindberg

Klicka dig runt!

karta

Här finns alla gåtorna och filmerna samlade – klicka dig runt och lär dig mer om Stockholm.