Annons
X
Annons
X

Mitt Stockholm

Johan Lindberg

Johan Lindberg
 

Från inspelningen av Tårtan 1972. Foto: Carl Johan De Geer

Vi har ju berättat att att svaret på veckans Stockholmsgåta var Hornsgatan 32 där Tårtan spelades in (läs intervju med Carl Johan De Geer här). På torsdagskvällen klockan 17 är det invigning då caféet byter namn till just Tårtan. Då kommer Tårtans skapare Carl Johan De Geer att närvara.

Jag gav er ju chansen att ställa frågor till Carl Johan De Geer – och här är hans svar:

Rikard Blom: Var kom apdräkten från som du hade på dig när du spelade apan Saba? Kanske lite banal fråga men man önskar ju att svaret är att någons mamma knåpat ihop den.
Carl Johan De Geer: Apdräkten hyrde vi på Sandrew Film & Teater AB, en stor firma i branschen som ägde många biografer och teatrar. Den låg på Villagatan på Östermalm. Det som var så bra var käkens konstruktion, som var av aluminium med gångjärn. Vi försökte köpa loss kostymen, som var mycket sliten. Men det fick vi inte. Senare försvann hela bolaget.
Pär Pettersson: Skulle jag vilja tacka för detta, och andra, mästerverk som du skapat genom åren och jag skulle vilja fråga hur i hela fridens namn ni kom på en sådan underbart skruvad och bizarr historia, men ändå genialiskt enkel. Alltså, typ, var kom inspirationen ifrån?
Carl Johan De Geer: Vi var inbitna cineaster, hade på sett mycket stumfilm från 1910- 20-talet på Cinemateket, inspirationen till Tårtan var äldre svartvit film, speciellt Chaplin, Keaton samt tysk expressionism. Men enskilda avsnitt är parodier på olika enskilda verk, som Faust av Gœthe (Trollkarlen), svenska kulturprogram på tv (Frasses storverk), Ingmar Bergman-film (Prutten), opera och operett (Musikpillret), krigsfilm (när apan blir hämtad) och mycket annat.
Mikael: Är intresserad av Sonja Åkessons deltagande – hur mycket deltog hon i skapandeprocessen? Hur var hon att arbeta med och hur kom det sig överhuvud taget att hon var med? Vore också kul att få veta hur mycket som var improvisation och hur mycket som stod i manus?
Carl Johan De Geer: Sonja Åkesson bodde i samma kollektiv, Vita Hästen i Bromma, där Lars Hillersberg bodde. Ibland jobbade Lars och jag med tidningen Puss ute i kollektivet. Jag frågade då Sonja om hon ville vara med, och hon sa ja. Det var bara en inspelningsdag. Hon spelade sig själv, hade jobbat i bageri i sin ungdom. Manusen var så här: Alexandersson och jag hade skrivit en kortfattad handling, bara några rader. Sen repeterade vi scenerierna på förmiddagen. Då fick skådespelarna själva göra detaljutformningen av replikerna. När allt satt som det skulle så filmade vi, vanligen efter lunch.
Lennart Sennersten: Undrar om det finns några planer på en repris av serien?
Carl Johan De Geer: Om du menar: ska serien sändas igen? så är det helt upp till Sveriges Television, som äger serien. Om du menar: ska något liknande spelas in igen? så är svaret nej. Omständigheterna och tidsandan återkommer aldrig.
Maria Baldursson: Tror du att det hade varit möjligt att berätta historien om Saba inte varit en apa? Jag tänker t ex på hur fint hon tillfrisknar från sin depression i en ny miljö…
Carl Johan De Geer: På film går allt lättare än i verkligheten. Hela serien kan sägas handla om depression eller det som nu kallas utbrändhet (uttrycket fanns inte då).
Linn Jonsson: Hur ofta ser du själv på Tårtan i dag?
Carl Johan De Geer: En upphovsperson vill aldrig se sina egna verk. Om det inte är nödvändigt, vilket det varit eftersom jag skrtivit ner hela dialogen.
Från inspelningen av Tårtan 1972. Foto: Carl Johan De Geer
Niklas Ahlstedt: Kommer folk fortfarande fram och undrar om Tårtan? Har ni någon gång har tänkt att det skall komma en modern uppföljare? Jag tror att den skulle hålla även i dag.
Carl Johan De Geer: Ja, folk kommer fram och undrar om Tårtan. Nej, det kan aldrig komma en modern uppföljare. Tårtan var ett grupparbete, i samma andra som de fria teatergrupperna arbetade då. Nu tillåts ingen tv-produktion utan fullständigt manus. Det finns inte heller grupparbete.
Anna Persson:
Varför valde ni just de här tre personerna till huvudrollerna? Var ni aldrig osäkra eftersom de inte var utbildade skådespelare?
Carl Johan De Geer: Personerna var våra vänner från Konstfackskolan, där de flesta av oss gått. Där gjorde vi spex och parodier i samband med skolans fester. Så vi hade sett vad de kunde. Undantaget var Hilding, Mats. G. Bengtsson. han var pianist i Bandet Blå Tåget, där jag spelade trombon. Jag tcyke att han hade en mimisk talang. Det var viktigt att alla medverkande var musiker. Vi spelade gemensamt i ca 50 versioner av Tårtan-låten, som var komponerad av Krister Broberg, som spelade Frasse. Han var kapellmästare vid inspelningarna.
Tårtan-gänget 1972. Foto: Carl Johan De Geer
Sven Artursson: Gillade de tre skådepelarna att titta på Tårtan efter att den hade sänts?
Carl Johan De Geer: Nej, det gjorde de inte. De, liksom personalen på tv och de få som skrev om serien, ansåg att Tårtan var misslyckad. Mats G. Bengtsson (Hilding), som inte är i livet längre, såg aldrig ett enda avsnitt.
Pia Larsson: Fick ni någon gång panik under inspelningen? Att ni funderade på att avbryta?
Carl Johan De Geer: Ja, efter att ha kommit efter i inspelningschemat (vi hade tre månader på oss) så trodde vi att vi inte skulle hinna färdigt. Men då gjorde vi en spurt, spelade in fem avsnitt på en vecka, och kom ikapp. Vi kunde inte avbryta. Vi hade kontrakt. Personalen skulle ha lön. Leveransen var bestämd till ett visst datum. Lokalen och utrustningen hyrd för en viss tid.
Linus Lindberg: Var det aldrig på tal att spela in slutscenen i färg för att bryta av eller chockera?
Carl Johan De Geer: Alexandersson och jag beundrade svartvit film från stumfilmstiden. Det svartvita var ett ideal för oss. De flesta i Sverige hade dessutom inte färg-tv, själv hade jag aldrig sett det.
Anna Jonsson: Har du några projekt med Tårtan-anknytning på gång?
Carl Johan De Geer: Ja, men det är hemligt.
Lelle Bengtsson: Vad tycker du om cafét i dag? Är du ofta där?
Carl Johan De Geer: Kaféet är trevligt men jag har sen många år ett annat stamkafé. Denna vana grundades då det var herrekipering i den gamla Tårtan-lokalen, och man byter inte stamkafé. Lika lite som man byter Hammarby mot ett annat fotbollslag.
Britta Berglund: Träffas ni (som lever) i Tårtan-gänget då och då?
Carl Johan De Geer: Vi jobbar ihop vid sällsynta tillfällen. Jag har t ex gjort en bok ihop med Jan Lööf (Örnis bilar). Det har hänt att vi träffats och spelat musik, i samband med någon förlagsfest. Men mer än hälften av gänget är borta
Vi avslutar veckans Tårtan-special med ytterligare två läsarröster:
Fredrik Öberg: ”Tack för en alltid lika läsvärd avdelning i en dito tidning. Min hypotes är att Tårtan, kanske omedvetet, med sina anarkistiska övertoner utmanade det dåtida Sveriges föreställningar om ordning och hur ‘någonting får gå till’, såväl i TV som rent generellt. Landet var då genomorganiserat och det mesta var kringgärdat av starka normer, även om svallvågorna av -68 säkerligen ännu kändes. Här blev Tårtan en Ingohöger i uppfattningarnas solarplexus. Vi måste också dra oss till minne att vi då hade två tv-kanaler, ingen kommersiell radio, inget Internet, inga mobiler etc. – det som sändes fick alltså ett större genomslag än vi idag troligtvis kan tänka oss.
Leena Höijer: ”Älskade serien som barn på 1970-talet. Det var sådan fantastisk, bisarr humor. Vi kunde knappt bärga oss för att få se veckans galenskaper i bageriet med massor med mjöl i luften, degätande och allmänt snusk. Det var så misslyckat alltihop och fullständigt underbart! Ena stunden ville man hoppa in i rutan och hjälpa dem, nästa att de skulle sabotera så mycket som möjligt i en fullständig orgie! Lysande! Än idag säger jag ”Tååårtan” på det där släpiga viset. Alla på den tiden gillade serien, och dvd:n var ett givet köp. Den här serien var inte det minsta politisk, till skillnad från Ville, Valle, Viktor och andra mer samhällsinriktade barnprogram på den tiden. Det var bara ren humor, för alla åldrar!”

Har du själv någon gåta som du tycker vi ska använda i bloggen? Mejla i så fall gärna in den till mittstockholm@svd.se.

Vi återkommer i vanlig ordning med en ny gåta på måndag. Välkommen åter!

OM BLOGGEN



Välkommen till bloggen Mitt Stockholm! Här samlar vi gåtor, frågesport, bilder, filmer och berättelser om Stockholm förr och nu.

Vill du bidra med eget material eller har förslag på vad vi ska berätta mer om? Mejla till mittstockholm@svd.se

Klicka dig gärna runt i arkivet här nedan – där finns många okända pärlor om vår kära huvudstad.

/Hälsningar Johan Lindberg

Klicka dig runt!

karta

Här finns alla gåtorna och filmerna samlade – klicka dig runt och lär dig mer om Stockholm.

Johan Lindberg

Hornsgatan 32. Foto: Johan Lindberg

Då är vi framme vid svaret på veckans Stockholmsgåta. Vår mejlkorg har åter bombarderats och det är imponerande att så många av er kunde svaret redan efter första bilden (se längre ner i blogginlägget) – 117 rätta svar kom till slut in. Vi är på Hornsgatan 32 där Café Franzén ligger. Men det heter faktiskt bara Café Franzén i några timmar till. På torsdag (invigning kl 17) döps cafét om – till Tårtan.

Det var ju här som den kultförklarade tv-serien Tårtan spelades in.

Den fullständiga historien bakom den älskade och hatade tv-serien finns i Carl Johan De Geers bok: ”Tårtan, 70-talet och jag”. Den har jag precis läst, men var ändå nyfiken på att höra Carl Johan De Geer (som skapade serien tillsammans med Håkan Alexandersson) berätta med egna ord.

Historien började 1972 med att filmarduon äntligen fick gehör för en idé hos Sveriges Radio (även tv ingick då där) – nämligen Tårtan. De fick en skral budget och fria händer. De föll för huset där Ellens Bageri tidigare legat på Hornsgatan 32 – en lokal som var igenbommad sedan många år. Där spelades nu Tårtan in.

Från inspelningen av Tårtan 1972. Foto: Carl Johan De Geer

Hornsgatan 32 1972. Foto: Carl Johan De Geer

– Vi tyckte att den här platsen på Hornsgatspuckeln var perfekt för det vi ville skildra – en hyllning till det Stockholm som var på väg att försvinna. Färgfilm i tv fanns redan då, men vi valde ändå att göra en svartvit film. Vi var inne på en mix av Buster Keaton, Ingmar Bergman och Åsa-Nisse, berättar Carl Johan De Geer.

Handlingen är ju att de tre sjömännen Hilding (Mats G Bengtsson), Janos (Jan Lööf) och Frasse (Krister Broberg) går i land och tar över ett bageri trots att de inte kan något om tårtor, bullar och degar. Många veckor pågick inspelningarna måndag till lördag – på söndagarna gjorde Carl Johan De Geer och Håkan Alexandersson upp en plan för veckan efter.

– Från början trodde vi att det inte behövdes något manus, men efter en stund förstod vi att det i alla fall behövdes 4-5 raders handling på ett A4, berättar Carl Johan De Geer med ett leende.

Tårtan-gänget 1972. Foto: Carl Johan De Geer

Efter en trög inledning av inspelningen blev tv-serien slutligen klar. De tre huvudaktörerna (som dolde sig bakom pseudonymerna Allan Fröding, Bengt Padda och Åke Zickus) var långt ifrån säkra på succé. Motståndet internt på Sveriges Radio var dessutom kompakt.

– Ingen gillade den. Alla var enormt negativa. En producent vill inte att serien skulle sändas, trots att den var betalad och klar. Än i dag grubblar jag över varför den väckte sådant hat. Vi var inte alls ute efter att provocera utan vi tyckte vi gjorde en folklig traditionell och inte alls radikal tv-serie, berättar Carl Johan De Geer som gärna vill att ni läsare kommer in med era teorier om vad som skapade hatet.

Från inspelningen av Tårtan 1972. Foto: Carl Johan De Geer

Foto: Carl Johan De Geer

Carl Johan De Geer tycker att en av styrkorna med barnprogrammen Tårtan och Vilse i Pannkakan (Staffan Westerbergs omtalade serie som kom några år senare) är att de inte är tillgjorda – att de tar barnen på allvar.

– Jag tittar ibland på barn-tv och jag tycker tyvärr att mycket är väldigt gapigt och tillgjort, säger Carl Johan De Geer.

Under nästan 10 år sågs Tårtan som ett misslyckande. Men sedan gick serien i repris flera gånger och då vände det.

– Plötsligt blev den populär och kultförklarad. Vi fick höra om poliser som bytte arbetspass för att kunna se alla avsnitt. Och om sjömän som ändrade kurs för att komma i hamn och se Tårtan. På den tiden i slutet av 1970-talet fanns inte möjligheten att spela in från tv:n.

– På 1980-talet när det kom VHS bildades en förening bland svensklärare som spelade upp avsnitten på VHS hemma hos någon. Medlemmarna lärde sig replikerna utantill. De spelade sedan upp serien utan ljud för att säga replikerna själva, berättar Carl Johan De Geer (som själv hade en roll – som apan Saba).

En annan intressant poäng är att de tre skådespelarna inte visste om att ”de hade varit sjömän” förrän mot slutet av inspelningarna. Det var nämligen en idé som dök upp efter hand och det första avsnittet spelades därför in sist…

Är det något annat ni läsare undrar över? Då får ni gärna via bloggen ställa frågor till Carl Johan De Geer om Tårtan! Mejla in till mittstockholm@svd.se så vidarebefordrar jag det till Carl Johan. Hans svar får ni på torsdag här i bloggen. Sedan får ni förstås också bara mejla in era egna synpunkter på Tårtan och gärna försöka lösa Carl Johan De Geers grubbel: Varför blev den så hatad på 1970-talet?

OBS! Följ denna länk så får ni läsarnas frågor och Carl Johan De Geers svar om Tårtan.

Carl Johan De Geer kommer också finnas på plats i morgonkväll, torsdag, klockan 17 då cafét alltså byter namn till Tårtan. Emma Franzén, caféts ägare, tycker att det känns bra med namnbytet från Café Franzén till Tårtan:

– Många kommer in och frågar ”Var det här som Tårtan spelades in?”. Så då kände jag att det var bättre att göra det tydligare.

Emma Franzén.

Det blir ingen jätteförändring av caféts utformning, men det blir lite nymålat, flytt av kassan och förstås ny skylt. Sedan kommer det finnas fler tårtor att köpa. Dock inte den som det sjungs om i Tårtan – den med socker, grädde, nötter, mandelflarn, krikon, smörkräm, gelé, deg, saft, sylt och en ros av marsipan…

– Nej, jag tror inte att den är så god, säger  en leende Emma som dock lovar att det kan bli aktuellt att göra en sådan tårta om det finns starka önskemål från kunderna på cafét.

117 läsare svarade alltså rätt på gåtan. Här är de läsare som kom först in med rätt svar: Stefan Schierbeck (som var allra snabbast!), Fredrik Hultin, Urban, Gabriel Wikman, Håkan Eriksson, Calle Sandberg, Mårten Bäckman, Fredrik Norberg, Helmuth Föll, Marie, Maria Baldursson, Jonas Sjögren, Håkan Lindberg, Pontus Carlsson, Stefan Jäder, Peter Fagerström, Mats Lingström, Thomas Sundström, Hernik Claesson Pipping.

Och här är några av alla läsarhistorierna:

Stefan Schierbeck: ”Tårtan är ett konstnärligt mästerverk. Det är improvisationsteater på högsta nivå gjord med en minimal budget. Den illustrerar det oskuldsfulla barnet, här i skepnad av tre sjömän som tröttnat och öppnar konditori med endast en magisk kärlek till hantverket som enda kompetens. Vuxenvärlden illustreras av den förhatliga hälsovårdskontrollören som inte kan se i mellan fingrarna när det dyker upp apor och möss i bageriet och krossar drömmarna med sin småaktighet och sin oförmåga att se hemligheten bakom hemligheten. Naturligtvis har jag serien på dvd”.

Gabriel Wikman: ”God morgon. Jag har inget minne av den från när den sändes ”på riktigt” på 70-talet, men har den på DVD och först tyckte jag det var bisarr, och billig humor när jag såg den i vuxen ålder. Men om man ser den som ett tidsdokument från just 70-talet så är det få TV-serier som jag tycker fäster tidsandan som den. Just denna barnslighet och vänlighet som vi alla förknippar med 70-talet. En lekfullhet och orädsla för just det ”pratiga” och banala som aldrig skulle fungera idag. Mina barn och jag älskar den. Min 73 åriga mor avskyr den och kallar det för ”Kommunist-TV”, min sambo som växte upp i Sovjet tycker att den är ”Vidrig”. Så kan det vara. Annat som vi sett  på från 70-talet är Fem myror, Trazan och Banarne och Pojken med guldbyxorna”.

Gunnar Högberg: ”Naturligtvis befinner vi oss på Hornsgatspuckeln där de tre bröderna Janos, Hilding och Frasse mönstrade av och helt plötsligt blev ägare till Ellens bageri. Det hela skildrades på ett mästerligt sätt i den fantastiska TV-kultserien Tårtan (som jag har njutit av i fyrtio år vid det här laget). Jag har också haft glädjen att fika i lokalen efter att den ånyo blivit konditori (det fanns ju under många år ett företag som sålde barnkläder etc. i lokalerna). Jag vill minnas att gatuadressen är Hornsgatan 32”.

Fredrik Hultin: ”Jag älskade serien och när den gavs ut på VHS tvingade jag mina barn att titta på den.De satt som fågelholkar i soffan och skakade skeptiskt på sina huvuden. ”Stackars pappa som bara hade det här att titta på när han var liten” kommenterade dom sammanbitet. Serien var alltså ingen hit i deras ögon men jag tycker fortfarande den var banbrytande”.

Maria Baldursson: ”Jag tycker Tårtan är närmast genial. Serien är av mycket god kvalitet, och är ändå berättad med så enkla medel (till exempel Carl Johan De Geers apkostym!), den har djup och många dimensioner. Det sista gör att den kan ses flera gånger och barn har behållning av den långt upp i pensionsåldern”.

Christian Grundh: ”Hej, platsen är caféet där Maria Trappgränd möter Hornsgatan. Första bilden var svår. Man ser höjdskillnaden och griffeltavlan som antyder någon form av servering. Sjömännen som bytt spår får mig genast att tänka på Tårtan. Vid den andra bilden blir det lätt. Kyrkan i bakgrunden är Maria Magdalena. Med hjälp av Google:s kartjänst kan vi sen kolla upp exakt var vi är. Det är inspelningsplatsen för kult-serien Tårtan”.

Pär Pettersson: ”Historian om de tre snälla sjömännen som gick iland, och fick ett bageri, sitter som en smäck! Således, hörnet av Maria Trappgränd och Hornsgatan. Tack SvD, Carl Johan de Geer och Håkan Alexandersson!”

Pontus Carlsson: ”Jag har vaga minnen av Tårtan som som barn, men kom ihåg att jag gillade de där figurerna. Nu när jag ser den igen med mina barn tycker jag att den är fantastisk. Skillnaden mellan dagens barn-tv och Tårtan tycker jag nog ligger i att man vågar låta figurerna vara som de är, de är inte tillrättalagda för att ingå i någon sorts barnvärld. De är tre misslyckade bagare som klantar till det för sig själva. Det är en berättelse i sig själv och man litar på att barnen ska förstå”.

Jonas Sjögren: ”Jag är född 1953, så Tårtan har jag sett först i vuxen ålder. Älskade den. Jag tror nästan att jag var ett större tårt-fan än mina barn”.

Fredrik Norberg: ”Jag tyckte själv att serien var rätt obehaglig när den sändes, kommer ihåg att jag blev livrädd för apan. Men jag köpte serien på DVD häromåret och mina barn (och jag) tycker att den är mycket underhållande”.

Mårten Bäckman: ”Sanningen att säga så tyckte jag att den var lite obegriplig och obehaglig som barn. Någon sorts skräckblandad förtjusning över allt slabbande och förundran över de betedde sig så konstigt. Jag tog adressen på pollarna i bakgrunden, få gatstumpar i Stockholm har ”öppen” sida och tre gånger om året låter jag mig luras att äta lunch på Franzens/Puck”.

Rikard Blom: ”Platsen är uppe på puckeln på Hornsgatan. På nummer 32, där numera Café Puck ligger, spelades det eminenta barnprogrammet Tårtan in i början av 70-talet. De tre sjömännen Frasse, Hilding och Janos får oväntat ta över ett bageri/konditori som leder till underbara komplikationer och fantastiska scener. Vilken glädje denna serie har skänkt mig under årens lopp. Den håller fortfarande!”

Calle Sandberg: ”Kanon naturligtvis. En del av min barndom och en inspirationskälla i mitt arbete. Och är man förtjust i Jan Lööfs sagor så är ju Tårtan ett måste i sammanhanget. Janos depression, Frasses deg och en flaska saft! Det du!”.

För er som vill veta ännu mer om Tårtan så finns som sagt historien från början till slut i ”Tårtan, 70-talet och jag”. Där får man bland annat läsa om…

… att det var en helt annan handling från början.

… hotet under kontraktsskrivningen.

… tidsandan under 1970-talet.

Vi återkommer i vanlig ordning med en ny gåta på måndag, men redan under torsdagen får ni alltså svaren på Carl Johan De Geers läsarfrågor. Välkommen åter!

Har du själv någon gåta som du tycker vi ska använda i bloggen? Mejla i så fall gärna in den till mittstockholm@svd.se.

 

Johan Lindberg

Då är det dags för den sista ledtråden för veckans Stockholmsgåta. På denna plats spelades en tv-serie in som väckte både kärlek och hat. I morgon kommer ni att kunna läsa en intervju med seriens skapare och också ställa frågor till honom.

Här dagens tidigare ledtrådar:

Ny bild från platsen (byggnaden vi söker skymtar högst upp i bild):

Foto: Johan Lindberg

En annan ledtråd är också: Tre sjömän som bytte spår.

Men, okej, jag känner mig snäll i dag: Ni får en bild till (byggnaden är den till vänster i bild):

Foto: Johan Lindberg

Frågorna är alltså: Var i Stockholm är vi? Hur hamnade huset i fokus på 1970-talet?

Mejla din gissning till mittstockholm@svd.se. Rätt svar får ni onsdag morgon med en längre historia om platsen. Där ingår också en intervju med en av de som gjorde platsen berömd.

Här är några av alla läsargissningar från måndagen:

Anders Thelin: ”Det där är ju kvarteret Mullvaden på Södermalm – korsningen Torkel Knutssonsgatan / Krukmakargatan. Känd för en stor ockupation av rivningskåken”.

Anita Englund: ”Detta får bli en vild chansning. Tror att det kan var Pizzeria Opera vid Gustav Adolfs torg. Det var den första pizzerian som kom till Sverige och det var naturligtvis jättespännande och annorlunda”.

Johan Lybeck: ”Kan det månne vara Kreditbankens hus på Norrmalmstorg (som väl då var stensatt), upphov till hat liksom den kärlek som kallas ”norrmalmstorgssyndromet…”.

Harald Akselsson: ”Jag tror fotot 29/10 är taget på Klarabergsviadukten, norra gaveln på SJ centralstation”.

Anders Berggren: ”Min gissning är ”Hornsgatspuckeln”, som är en bit av den ursprungliga Hornsgatan. Av vad jag läst så var planerna att under 70-talet riva och göra om den delen av Hornsgatan, det sk Söder 67, men som efter en massa protester inte blev av. Istället renoverades de befintliga byggnaderna”.

 

Johan Lindberg

Foto: Johan Lindberg

Då är det dags för en ny Stockholmsgåta. Förra veckan mejlade ju 309 SvD-läsare in det rätta svaret (här kan du läsa mer om Per Albin och Ålstensgatan). Med andra ord var den för enkel… Den här ska nog vara knepigare. Det gäller huset som syns till höger i bild.

Frågorna är: Var i Stockholm är vi? Hur hamnade huset i fokus på 1970-talet?

Mejla in din gissning till mittstockholm@svd.se. Ny ledtråd kommer på tisdag och svaret som vanligt på onsdag tillsammans med en lärorik historia om platsen.

Lycka till!

Har du själv någon gåta som du tycker vi ska använda i bloggen? Mejla i så fall gärna in den till mittstockholm@svd.se.

 

Johan Lindberg

Som jag tidigare har uttryckt här på bloggen är det roligaste att ni läsare är så aktiva med egna historier. Ett exempel på det är när det i går damp ner ett svarsmejl om senaste gåtan (läs om Albin Hansson och Ålstensgatan här) som inleddes så här: ”Hej! Det är ju Ålstensgatan. Huset där jag själv växte upp ett antal år efter att Per-Albin Hansson bodde där”.

Mejlet lockade förstås till följdfrågor och några minuter senare talade jag med Caroline Johansson Sjöwall i telefon.

– När jag var inne på SvD.se så såg jag plötsligt bilden av huset där jag hade växt upp, berättar Caroline som vid fem år ålder flyttade in i huset tillsammans med sina föräldrar 1988.

– De bor fortfarande kvar där tillsammans med min lillasyster, säger hon.

Caroline Johansson Sjöwall

Hur medveten var du som barn om att Per Albin Hansson hade bott i huset före er?

– Det fick jag lära mig tidigt, vi pratade mycket om det. Sedan har jag alltid intresserat mig mycket för Per Albin som person. Han har nästan känts som en del av familjen, som en person som står mig nära.

Extra stort kändes det när Caroline såg dramadokumentären ”Andra världskriget och Sverige” (av Hans Willus och Olle Häger – inspelad 1993) där Ernst-Hugo Järegård spelade statsminister Per Albin Hansson. Den var delvis inspelad i deras hus på Ålstensgatan.

– Det var svindlande att tänka sig att i det rum där vi varje dag satt och fikade så hade en gång beslut fattats som kanske var avgörande för Sveriges framtid. På 1940-talet satt de där och  diskuterade om Sverige, krig, liv och död, säger Caroline.

Foto: Johan Lindberg

– Rummet med rundeln, på ovanvåningen, där mina föräldrar alltid haft sitt sovrum, var Per-Albins arbetsrum och det rum som jag och min bror delade som små var antagligen Per-Albins sovrum. Har också ett minne från då jag var liten och åkte över Västerbron från Hornstull mot Västerbroplan, på vänster sida ser man då höga hus som också är byggda i en veckad formation, liksom husen på Ålstensgatan. Har fått höra av mina föräldrar att jag då utbrustit att där var ju också statsministerhus. Tänker alltså att jag hade det i mig redan som liten, historien om statsministern på Ålstensgatan, men jag kanske inte hade helt klart för mig att det var speciellt, att det inte bott statsministrar i alla hus som var byggda i veckad stil…

Hon märkte också av det extra stora intresset för deras radhus.

– Det har inte varit ovanligt att bli till allmän beskådan medan man satt och åt helgfrukost, då grupper av folk eller enstaka par stannade upp utanför, talade och pekade in mot huset. Det var en speciell känsla, säger Caroline och skrattar till.

– Det var också känsligt när mina föräldrar skulle bygga om vissa saker i huset. Det har då alltid kommit funderingar över hur familjen ska förhålla sig till husets historia. Så hade det förstås inte varit om vi hade bott i ett annat hus.

Vi har också fått några bilder från Spårvägsmuseet. En mängd bilder tagna av Sven Goliath har donerats till museet. Här två på Per Albin Hansson från 1945:

Statsminster Per-Albin Hansson i 1 maj-demonstration på Strandvägen 1945. Foto: Sven Goliath/Spårvägsmuseet

Per Albin Hansson i talarstolen på 1 maj-demonstrationen i Stockholm 1945. Foto: Sven Goliath/Spårvägsmuseet

Och här en bild (även den från Spårvägsmuseet) som föreställer Ålstensgatan 1954:

Ålstensgatan 1954. Foto: Stockholms spårvägsmuseum

Har du också någon historia om Ålstensgatan eller om Per Albin? Mejla i så fall gärna till mittstockholm@svd.se.

Mejla också gärna in förslag till kommande gåtor. Allra helst egna bilder från Stockholm som du inte vet var de är tagna. Bloggläsarna brukar nämligen vara experter på att lösa alla sådana mysterier…

Välkomna tillbaka på måndag då nästa gåta kommer. Då ska det handla om en helt annan byggnad – och ett helt annat årtionde.

Har du själv någon gåta som du tycker vi ska använda i bloggen? Mejla i så fall gärna in den till mittstockholm@svd.se.

 

Johan Lindberg

Ålstensgatan i Bromma. Foto: Johan Lindberg

Då är det dags för lösningen på veckans Stockholmsgåta. Som många av er har listat ut så handlar det om Ålstensgatan i Bromma – de så kallade Per Albin-husen. Där bodde nämligen statsminister Per Albin Hansson under många år.

Här en bild på Per Albin Hansson vid huset:

Per Albin Hansson på Ålstensgatan. Foto: Okänd

Innan vi berättar mer om Per Albin Hansson och huset vill jag bara konstatera hur roligt det är att så många har engagerat sig i veckans gåta. 309 rätta svar har mejlats in. Gåtan lades ju ut natten till måndag. Redan klockan 9 på måndagsmorgonen hade följande 111 läsare mejlat in rätt svar:

Sten Ericsson var allra snabbast, sedan följde Mikael Jonsson, Stefan R Grazia, Anders Hansén, Catherine Rumenius, Charlotte Steen, Karin Hernmarck, Johan Hultgren, Johan Bohman, Christer Levihn, Jörgen Gustavsson, Stefan Friberg, Annika Rane, Göran Dahlgren, Ulla Risling, Martin Sahlborn, Patrik Pollare, Hans Tingsäter, Fia Liljedahl, Margareta Sundell, Marcus Fridenäs, Ann-Charlotte Kardälv Wikström, Britt-Marie Mellqvist, Margareta Sundell, Anders Lehman, Mats Arvidsson, Lotta Runnestad, Nils-Olof Dahlgren, Peder Ahlberg, Niclas Bergström, Rolf Asmundsson, Jacob Lindberg, Kent Persson, Jakob Gidlund, Nicklas Wallin, Anders Melin, Ingrid Nelly, Olle Castelius, Johan Orange, Peter Ohrstedt, Anders B Jansson, Peter Sandblad, Rolf Hertzman, Bo Lindström, Tomas Börjesson, Andreas Kaltenegger, Vera Svanberg, Lars Hägg, Lena Lilja-Svanberg, Per Sjöblom, Jesper Ingre, Robert Trygg, Marit Pehrson, Johan Kuylenstierna, Anita Ranke, Per-Olof Kristoffersson, Benny Liberg, Lars Westin, Henrik Paulsson, Skille Svensson, Olle Persson, Mikael Bouveng, Anita Söderlind, Erik Alphonse, Björn Krogstad, Björn I Gustafsson, Erik Lindmark, Ewa Bergman, Carl-Henrik Bratt, Sten Wennerström, Per Zetterquist, Mats Rendel, Birgitta Carlsson, Rebecca Svedin, Lars Ingeson, Åke Torneklint, Karl-Olov Fentorp, Per Janérus, Thomas Arvidsson, Mats Engström, Arne Hilldén, Anne-Christine Norström, Anton Askenström, Lennart Löfgren, Niklas Lenkel, Johan Lindman, Mats, Suzanne M Tapper, Rolf Körnemark, Richard Thorstrand, Staffan Thunell, Anders Gunnarsson, Arne Persson, Margita Nordell, Catharina Hartsö, Anita Englund, Per Lodin, Staffan Skott, Staffan Ekeroth, Richard Hede, Ralph Emtemark, Rebecca Stadener, Bror Martin Nilsson, Kerstin Lundgren, Folke Westling, Peer Kinnmark, Johan Andersson, Philip Wahrén, Robin Elfving, Gunnar Arnkvist och Ami Christophersson.

Och efter dessa kom alltså ytterligare 197 rätta svar. Som vanligt har jag besvarat alla, men den här gången kan jag erkänna att jag började känna mig lite seg när svaren fortsatte att droppa in på tisdagskvällen… Tur att ni skriver så underhållande mejl!

Jag har valt ut två godbitar ur era mejl:

Mats Arvidsson: ”God morgon! Dagens bild ser ut att vara Ålstensgatan 40. Det radhus på Ålstensgatan som beboddes av Per Albin Hansson 1933-1946. Radhusen byggdes av Olle Engkvist (Bygg Oleba) och ritades av Paul Hedqvist. Min far var anställd på Bygg Oleba i 35 år från 1944 till 1979 då han gick i pension. Lite lustigt är det att just nr 40 är det enda huset som har en utbyggd absid och alltså är något större än de andra. Jag är själv uppvuxen i nr 54 och hade även huset ett antal år på 80-talet då jag hade köpt det av mina föräldrar”.

Anita Englund: ”Jag gick i Ålstensskolan på sextiotalet och minns därför Ålstensgatan väldigt väl. Inte minst Avas godisaffär”.

Aldrig tidigare har så många gissat rätt. Med andra ord: Jag utlovar en betydligt svårare gåta nästa vecka!

Nu mer om Per Albin Hansson och huset: Varför blev då detta funkishus en viktig symbol? Jo, bostaden gjorde statsminister Per Albin Hansson folklig på allvar. Anders Isaksson (1943–2009), som skrev en biografi i fyra delar om S-ledaren, beskrev bland annat detta i en intervju med tidningen Sveriges Arkitekter.

När Per-Albin Hansson hade sin 50-årsbjudning i radhuset 1935 blev symboliken som tydligast:

– Det var statsminister Per Albin i ett vanligt hus utan tjänstefolk. Hans fru Sigrid, Per Albin själv och dottern spillde i kaffe till kalasgästerna, alla var där, sade Anders Isaksson.

Per Albin Hansson fick flera politiska efterföljare som bodde i radhus, som exempelvis Olof Palme i Vällingby och Ingvar Carlsson i Tyresö.

Hur hamnade då Per Albin Hansson i Bromma? Orsaken var att en god vän, byggmästare Olle Engkvist, hade byggt radhusen i Ålsten. Engkvist var på väg mot konkurs eftersom de som skulle köpa husen hade drabbats hårt av Krügerkraschen. Per Albin Hansson såg därför Ålstenshusen som ett bra val av bostad. Nu var just Per Albins hus lite speciellt – det finaste i området. Det enda med rundel och betydligt större än de andra. Per Albin fick det också billigare mot att han blev områdets affischnamn. I dag ses alla ”Per Albin-husen” som väldigt fina radhus och priserna är därefter.

Jag besökte platsen förra veckan och tog då denna bild:

Foto: Johan Lindberg

Här är några viktiga stolpar kring Per Albin Hansson (1885-1946) – en av tidernas mest omtalade svenska statsministrar:

• Var statsminister 1932–1946 (med ett kort uppehåll 1936).

• Införde under en remissdebatt 1928 begreppet ”Folkhemmet” i den socialdemokratiska retoriken.

• Sade i ett tal några dagar före Andra världskriget 1939 – de klassiska orden: “Vår beredskap är god.”

• Som statsminister under Andra världskriget fick han ta många viktiga beslut som av eftervärlden har fått blandad kritik. Sverige hölls utanför kriget, men det fattades många kontroversiella beslut – som exempelvis när tyska trupper fick åka tåg genom Sverige till Finland (för att bekämpa Ryssland) och även till Norge. Per Albin Hansson var även den som tog beslutet om ”Baltutlämningen” 1945.

• Levde i två familjer. Han hade med hustrun Sigrid Vestdahl barnen Anna Lisa och Per Gunnar. Efter skilsmässan 1926 flyttade han ihop med Elisabeth Fryckberg och de fick två döttrar. Per Albin Hansson vistades långa tider hos båda familjerna, vilket pressen var medveten om men aldrig skrev om.

• Avled av en hjärtattack 6 oktober 1946. Det inträffade precis efter att han klivit av spårvagnen efter ett möte en sen kväll på väg till hemmet på Ålstensgatan.

Per Albin Hansson vid spårvagnen i Bromma 1945. Foto: Okänd

Hoppsan. Det blev ju nästan en historielektion, men jag tycker att det är en historia om vår huvudstad som är värd att känna till. Även om många av er kanske redan kände till det mesta.

Välkomna tillbaka på måndag då nästa gåta kommer. Då ska det handla om något helt annat.

Har du själv någon gåta som du tycker vi ska använda i bloggen? Mejla i så fall gärna in den till mittstockholm@svd.se.


Johan Lindberg

Härligt att konstatera det stora intresset för veckans Stockholmsgåta. Nästan 300 läsare har redan mejlat och jag är särskilt glad över att det kommit många fina historier och bilder som vi kommer att återkomma till framöver här på bloggen.

Nu är det dags för en ny ledtråd (här hittar du första ledtråden). Dels får ni en ny bild, dels får ni veta att det aktuella huset skiljer sig från de övriga i området (på onsdag får ni veta mer om orsaken).

Här är bilden:

Foto: Johan Lindberg

Mejla in ditt svar till mittstockholm@svd.se. Ett uttömmande svar kan jag utlova här i bloggen på onsdag.

 

Johan Lindberg

Då är det dags för ännu en Stockholmsgåta. En del av er kommer att lösa den direkt. För andra blir det knepigare, men förhoppningen är att gåtan ska fördjupa era huvudstadskunskaper.

Frågan är: Var i Stockholm är vi och varför är huset närmast i bild speciellt?

Foto: Johan Lindberg

Ni får en ledtråd: ”Här grubblades det över ett krav som Adolf Hitler ställde”.

Mejla in ditt svar till mittstockholm@svd.se. Ny ledtråd kommer på tisdag och svaret på onsdag.

Lycka till!

Har du själv någon bild eller gåta som du tycker vi ska använda i bloggen? Mejla i så fall gärna in den till mittstockholm@svd.se.

 

Johan Lindberg

På måndag kommer som vanligt en ny Stockholmsgåta. I väntan på den kan ni gärna ta en titt på våra tidigare filmer och gåtor.

En av de mest fascinerande är ju filmen SvD-läsaren där Fritz Ericson berättar om den otäcka känslan när de gamla husen revs på 50-talet. Han gick då runt och fotograferade i Stockholm.

Så här såg det ut på Klarabergsgatan där Åhléns City i dag ligger:

Foto: Fritz Ericson

Så här ser det ju ut i dag:

Foto: Scanpix

Se den fascinerande filmen (följ denna länk) där Fritz Ericson ger en bild av Stockholm på 1950-talet.

Fritz berättar om ett helt annat Stockholm.

– Det är svårt att förstå att Åhléns City ligger här i dag. Känslan när man gick i 50-talets Stockholm var: Har det varit ett bombanfall i staden, berättar Fritz.

—-

Har du själv någon bild, film eller gåta som du tycker vi ska använda i bloggen? Mejla i så fall gärna in den till mittstockholm@svd.se.

 

Johan Lindberg

Nu tänkte jag att ni ska få ett litet test när det gäller Stockholmskyrkor. Och testa nu utan att ta hjälp av Google…

Jag bad de tre tioåringarna Adam, Dennis och Magnus ta bilder på åtta kyrkor i Stockholm stad. Här har ni nu resultatet i form av ett quiz (följ denna länk).

Lycka till!

På måndag kommer som vanligt en ny Stockholmsgåta. I väntan på den kan ni gärna ta en titt på våra tidigare filmer och gåtor.

Morgan Deile gav oss ju denna vecka en inblick i hur det gick till när Flottan hade övning på Stockholms ström 1967. Se filmen genom att klicka på bilden:

Stockholms Ström har ju funnits med även i en annan av våra Stockholmsfilmer. SvD-läsaren Gunnar Nordqvist fick sitt eget Strömmen-mysterium från 1959 löst tack vare bloggläsarna.

Klicka på bilden och se filmen:


Observera dock att hans gåta om Strömmen alltså är besvarad.
Här en annan läsarfilm:

Filmen där SvD-läsaren Holger Joné berättar om hur det för 50 år sedan var att delta i bygget av Hötorgsskraporna är fascinerande. Klicka på bilden och få en inblick i den tidens anda:

Foto: Holger Joné

Observera att gåtan i slutet av inslaget är löst – följ denna länk och få svaret.

Här är första säsongens tv-avsnitt av ”Kan du ditt Stockholm”.
FILM 1: SERGELS TORG – se hur platsen såg ut före Sergels torg.
 

FILM 2: NK-HUSET – här får du se gropen där Gallerian i dag ligger.
FILM 3: NORRMALMSTORG – här får du inblick i Norrmalmstorgsdramat:
FILM 4: KLARAKVARTERENhär får du lära dig mer om de klassiska Klara-kvarteren:
FILM 5: HÖTORGEThär får du se hur det såg ut före skrapornas tid:

FILM 6: DJURGÅRDEN – här får du historiken kring badplatserna:

I höst ska vi göra sex nya filmer om Stockholm. Hör gärna av dig om du har några idéer om vad de ska handla om. Mejla till mittstockholm@svd.se.

Här är några fler av filmerna:

• STAFFAN TJERNELD – MANNEN SOM UTMANADE BERGMAN 

Staffan Tjerneld är journalisten vars 70-talsfilmer tv-serien bygger på. Han kritiserade Ingmar Bergman hårt och kallade en av filmer för ”ett kontnärligt missfall”. Klicka på bilden och se filmen:

• FRITZ ERICSON – TOG BILDER PÅ ETT ”BOMBAT STOCKHOLM”

SvD-läsaren Fritz Ericson berätta om den otäcka känslan när de gamla husen revs. Han gick på 1950-talet runt och fotograferade i Stockholm.

Har du själv någon plats eller företeelse som du tycker vi ska använda i bloggen? Mejla i så fall gärna in den till mittstockholm@svd.se.

Ta också gärna en titt på några av våra tidigare Stockholmsgåtor:

Vad betydde skylten 700 plan?
Vad hände på bilden vid Strömmen?

Var låg badstugan på Badstugatan?
Varför säljs det inte kött på Hötorget?

Har du själv någon gåta som du tycker vi ska använda i bloggen? Mejla i så fall gärna in den till mittstockholm@svd.se.