Skulpturen som blev en het potatis

Roligt med det stora engagemanget kring senaste gåtan om Kvastmakargatan. Som jag tidigare har nämnt är jag inblandad i en SvD-satsning på historiskt material (här kan ni bland annat läsa om Eiffeltornets skapelse), vilket gör att det blir något glesare mellan Stockholmsgåtorna. Men måndag 9 februari kan jag utlova en ny lurig gåta!

I väntan på den gåtan ska ni få ta del av ett av alla spännande läsarmejl. Det rör en skulptur som sedan en tid inte längre finns vid Sergels torg. Nämligen denna:

klara1

Foto: Markus Andreasson

Den här häftiga skulpturen heter Klara och är borttagen nu under renoveringen av Sergels torg. Skulpturen restes 1980 och är utförd av skulptören Lasse Andreasson (1924–2007). Den läsare som har tagit denna bild är Markus Andreasson, son till Lasse. Så här skriver han: ”Statyn visar bland annat Stadshuset i kanten om gjort till en spade. En kritiskt inlägg i debatten om rivningarna som gjorde statyn till en het potatis i kommunfullmäktige. På statyn kan man se många kända hus och kulturpersonligheter. Jag har talat med de ansvariga som håller på och bygger om Sergels Torg. De säger att skulpturen KLARA är tillbaks någon gång först 2018. Lite tråkigt med sådan lång väntan”, skriver Markus.

Jag kan bara hålla med. För mig är detta ett självklart inslag på Sergels torg. Här några fler bilder:

klara

Foto: Holger Ellgaard

Här Brunkebergstorg:

Klara_skulptur_2010b

Foto: Holger Elgaard

Det här är ju en sådan skulptur som man kan titta länge på och hela tiden upptäcka nya detaljer. Stadshuset är alltså i form av en spade:

Klara_skulptur_2010d

Om ni har några egna tankar om skulpturen får ni gärna mejla till mittstockholm@svd.se. Mejla också gärna om ni har egna bilder eller berättelser om huvudstaden. Välkomna tillbaka framöver!

Många fina läsarbilder från Kvastmakartrappan!

Då är det dags för läsarhistorier om Kvastmakartrappan, som ju var lösningen på veckans Stockholmsgåta. Ni som inte har läst om lösningen och den fina historien om Elvira och Oscar 1917 får gärna kolla in denna länk. Här är gåtbilden än en gång:

g4

Nu följer de många historier som ni läsare har mejlat in om platsen. Otroligt roligt att så många av er bidragit med så många fina minnen och fakta! Det fördjupar verkligen intrycken av platsen.

Kenneth Ljungström: ”På våra långa och sköna promenader i Stockholm med vår Franska Bulldog Gösta hittar vi guldkorn i Stockholm. Undangömda parker, kvarter med historiska anor, vackra portar och fasader.  En av våra favoritpromenader är via Katarinavägen och Fjällgatan upp mot Vita Bergen via Lotsgatan och Kvastmakartrappan. Vi träffar också spännande människor som kan sitt Stockholm och kan berätta hur det var och hur det blivit. Våra promenader är som ett äventyr varje gång. Göstas upplevelser är väl inte riktigt lika våra utan han njuter nog mer av dofterna från spännande tikar och att han ibland får visa att han är en riktigt stilig hane”.

Här är Gösta i trappan:

gösta

Anna: ”Jag brukar köra stavgång och tar ofta Åsögatan. När jag kommer till den där trappan får jag extra energi av att höra historiens vingslag och tar extra fart för att först ta mig ner för trappan. Sedan upp på Fåfängan där jag pustar ut och njuter av vårt vackra Stockholm!”.

Svante Nyman: ”Min farmors far Otto Fahlström bodde inneboende på kvastmakarbacken 6, som ligger strax intill kvastmakarbacken. Otto bodde där från 1873 då han fått jobb på Stora Varvet nere på stadsgårdskajen. Otto var då 23 år gammal och hade utvandrat från Misterhult i småland. Några år senare flyttade Otto till Färgargården där min farmor föddes 1878. De hade ett omodernt rum som familjen delade med andra personer. Är det inte fantastiskt!”.

Berit Dahlström: ”När jag började i Sofia skola i slutet av 1950-talet så hade jag en klasskamrat som bodde i det stora huset på bilden. Jag var vid flera tillfällen och lekte på den lilla gården mellan de två husen. Familjen hade  flyttat in i huset nå´n gång under 1940-talet. Vad jag minns så bestod huset av ett stort kök, en liten kammare och en förstuga. I det andra huset, det mindre,på bilden bodde en man som samlade tidningar. Jag minns att det var tidningar från golv till tak i den lilla stugan. Jag har senare hört att han bodde kvar ända in på 1980-talet. För övrigt så är husen längs med Kvastmakartrappan de sista som renoverades inom Åsöbergets kulturreservat. Det var mellan åren 2002-03. Byggnadsarbetarna berättade för mig att de hade hittat en stenåldersyxa i jorden. Vattnet gick vid den tiden ca 20 meter högre så man tror att någon hade tappat den däri”.

Läsaren Jan Öhrström bidrar med följande bild från platsen:

jö

Martin C: ”Jag bodde på Åsögatan en sommar, alldeles i närheten av de små faluröda stugorna som ligger samlade i anslutning till Kvastmakartrappan. Jag hade för vana att gå upp där på höjden och tycker fortfarande mycket om platsen”.

Connie: ”Här kommer lite utfyllnad kring nämnda bild och litet till. Vi, mina lekkamrater och jag, lekte bland annat cowboys och indianer i det för oss småglin det enormt jättestora Åsöberget. Det var min närmaste lekpark som barn under 50-talet. Min pappa hade en “kompis”, som bodde i huset med bara en skorsten längst ned till vänster på fotot. Kompisen kallades Ludde, tror jag, och bodde med sin fru och katt där. De hade bara ett rum och kök, kallvatten och vedspis. Det var ruffigt, mörkt och lågt i tak, så pappa, som var 1,98 fick ducka rejält. Torrdasset låg på gården, och delades med andra boende runt gården, som inte syns på fotot. Huset med två skorstenar, som syns till vänster i bild, var ett boende för två familjer, och jag hade en kort tid en kamrat, som bodde i den ena. Jag är uppvuxen på Duvnäsgatan. De allra första åren i nr 16, sedan nr 10″.

Stina: ”Wow, vilken fantastisk Stockholmsbild. Roligt också att få veta vem Elvira var”.

Ulf Ivarsson: ”När jag bodde på Ploggatan i några år brukade jag springa nerför och tillbaka uppför Kvastmakartrappan och tänka på att de gamla stugorna har klamrat sig fast vid berget i flera hundra år. Då knogade söderborna uppför klippan av nödtvång, nu försöker vi bli av med överskottsenergi i samma trappor. Utsikten mot Fåfängan och havet är densamma”.

Christoffer Lindh: ”Jag är rätt säker på att bilden är tagen på Kvastmakartrappan. Jag bor i det gula stenhuset (Gröna Gården) i parken nedanför. Jag tog lite bilder i dag på morgonen. Den här bilden är tagen från min trappa och visar Kvastmakartrappan nerifrån:

1

Christoffer fortsätter: ”Den här visar hur brant trappan är, särskilt märktes det i dag när den var full av nedtrampad snö”:

2

Christoffer: ”Och här en bild på Gröna Gården, där jag bor”:

3

Christoffer: ”Huset renoverades under fjolåret och fick tillbaka en vacker gul färg. Gröna Gården, stod färdig 1855 och ägs och förvaltas numera av Stadsholmen, som det mesta på Åsöberget. Invändigt är det 16 små lägenheter i tre våningar och två portar med adressen Kvastmakarbacken 1a-b. Huset var satt att rivas inför förlängningen av Ringvägen och till en vidare förbindelse över Saltsjön och Djurgården, men fick stå kvar. Arkitekten Åbom har ritat lite av varje i Sverige, bl.a. Berns salonger och Gamla riksdagshuset. Jag vet inte varför stället heter Gröna Gården då huset tycks varit gult hela tiden. Kanske är det för att det ligger i en liten park? Tack för en kul blogg!”.

Författaren Lena Kallenberg kommer i vår ut med boken ”Trappa upp och trappa ned” som fokuserar just på trappor i Södermalms historia. Veckans gåta var förstås en enkel match för Lena Kallenberg som mejlade följande om Kvastmakartrappan: ”I  min roman Stockholmskärlek som utspelas 1884–1885 bor huvudpersonerna på Qvastmakarbacken, till granne har de en kvastmakerska. I mina efterforskningar för boken fann jag i mantalslängder att det också i verkligheten bott åtminstone en kvastmakare i gränden under andra hälften av 1800-talet. I boken säljer hon sina egenhändigt tillverkade disktvagor och kvastar vid Södra Bantorget nuv. Medborgarplatsen som då var ett stort salutorg”. Hur kan du läsa mer om Lena Kallenbergs böcker.

Britt-Marie Almström: ”Den här bilden tog jag i april 2011, när en internetvän var på besök i Stockholm och vi gick i hennes barndomstrakter. Hon växte upp där i krokarna men flyttade tidigt till Gävle. Hade aldrig varit på Åsöberget tidigare (när jag var liten på 40-talet så rörde vi oss mellan Kungsholmen, Norrmalm och Östermalm och Gamla stan) och tyckte det var en fascinerande utsikt trots att det var ruggigt, kallt och blåsigt den dagen. Har också förstått att Åsöberget och trakterna däromkring är de som P A Fogelström skildrar i Stadsserien. Så småningom har jag via Rotemansarkivet och Stadsarkivet insett att min mormor och morfar invandrade till Södermalm omkring 1870 som så många andra, men det var till Brännkyrkagatan och trakterna däromkring. Min mormorsmor öppnade snörmakeri vid Zinkensdamm och min morfarsfar innehade Stockholms sista lästskomakeri trakterna kring Bastugatan/Brännkyrkagatan”.

Här är Britt-Marie Almströms bild:

DSC06587

Emma: ”Jag bodde ett tag på en båt vid Mandelparken i Norra Hammarbyhamnen och brukade ta den vägen ibland för att slippa bilvägarna. Det är sällan en möter någon annan där, oftast är det alldeles lugnt och stilla och det är lätt att drömma sig bort och föreställa sig ett gammalt och annat Stockholm”.

Stefan Ö: ”Att jag kände igen trappan beror på att jag tidigare hyrde kontorplats i Masthamnen. Då promenerade jag där varje dag från hemmet på Åsögatan. Om jag minns rätt så bodde Anders Fogelströms huvudfigurer i bokserien Mina drömmars stad där”.

Claes Funck: ”Här är samma plats. Till höger på bilden trappan och huset. Stora Stadsvarvet till vänster med det lilla huset som ännu är kvar vid färjekajen vid Londonviadukten. Årtal? Inte en aning. Det är en kopia efter ett original av Hans Krogh, ses i bildens nederkant, och denna och några till från Hammarby Sjö finns på Saltsjöbadens Hembygdsförenings kansli, där jag är ´fotoledamot´”.

0426

Claes Funck fortsätter: ”Den här bilden har jag fotograferat hösten 1962, då jag blivit vuxenelev hos Christer Strömholm, Tor-Ivan Odulf, Rune Johnson och Jan-Olof Westerlund och Fotoskolan i Stockholm. Resterna av Stora Stadsvarvet vid nuvarande Londinviadukten. Längst upp till höger ses de hus som är publicerade i dagens SvD med frågan var det är någonstans”:

Bilden finns publicerad i Claes Funcks Stockholmsbok ”Stockholmsbilder, 1960-talets förlorade stadskultur”. Här är den:

sv

Foto: Claes Funck

Claes Funck mejlar också över en annan bild, som han inte själv har tagit men som är mycket spännande. Så här skriver han: ”Fåfängans station, Saltsjöbadståget och det lilla huset med person utanför. Vykort som finns i Saltsjöbadens Hermbygdsförenings kansli.  Årtal? Vet ej. Husen utmed järnvägen var bostadshus och verkstäder som med all sannolikhet till hörde Stora Stadsvarvet till vänster”.

fafangan

Ole Holmberg: ”Kvastmakartrappan på Söder ger mig så fantastiska minnen då jag är en äkta Stockholmare född på Kungsholmen o uppväxt i Vasastan/Rörstrand. Jag bodde i många år på Nytorget/Skånegatan och kvällspromenaderna var ofta och självklart ut mot vatten och utsikt då jag är simmare och båtmänniska. Stunderna o upplevelserna på söder bland annat med Carl-Anton i Vitabergsparken går aldrig att glömma därmed besöker jag ofta Söder igen som nuvarande Nackaboende – ”från Söder har Stockholm fått färgen”.

Calle: ”Jag är uppvuxen ett par hundra meter därifrån, på Bondegatan 65. Jag gick i Sofia skolan från 1-9 så Åsöberget har varit en ”lekplats” under hela min uppväxt. Vi begravde min kompis underlat 10 meter från där bilden är tagen. Just den delen av Söder (Åsöberget, där trappan slutar/börjar) var också centrum för våra, kanske lite för avancerade, röda vita rosen lekar runt 1993″.

Örjan Ekblom: ”Det är Kvastmakartrappan på bilden. Passerar uppför dem på väg till jobbet med jämna mellanrum. Stadsgården är alldeles för tråkig, jämfört med att ta Åsö- och Fjällgatan och sen Katarinavägen till Slussen”.

Ulf Schloss: ”Kul att jag hade rätt, faktiskt ingen gissning. Jag är i och för sig infödd Stockholmare i tredje generation men anledningen till att jag kände igen just den platsen är att jag var där i höstas för att ta bilder till en almanack som jag gör varje år. Årets tema var “Arkitekternas Stockholm-på gott och på ont”. Bifogade bild är tagen en bit västerut vid detta tillfälle”.

_DSC2612

Bo A: ”Det är Kvastmakartrappan vi ser. I huset till vänster bodde min kompis Leffe på 60-talet. De bodde omodernt med vedspis i köket och vattenpost på gården (som måste rinna hela vintern för att inte frysa). Saltsjöbanan gick någon meter från huset, men Leffe märkte inte när tåget kom”.

Lars-Olov: ”Som barn lekte jag på Åsöberget från början av 40-talet. På den tiden bestod sommarnöjet ofta i att familjer drog ut med filtar och kaffekorgar och bredde ut sig i gröngräset”.

Annika: ”Brukar passa på att gå den vägen till Åsögatan om sommaren. Den är lite hemlig och det gör det lite småspännande att gå till Konsum. Jag bor i krokarna och gillar kontrasterna mellan de riktigt nya kvarteren och de riktigt gamla med sina stugor och gränder”.

Johan Odvik: ”Min fars mormor & morfar bodde på Åsögatan nuvarande 149-151 i kvarteret mellan Nytorgsgatan & Renstiernas Gata, i typiska söderlängor, rödmålade tvåvåningshus med dubbeltrappa upp på utsidan till övervåningen, numera rivet och på plats står nu en sen 70-tals kåk. Tyvärr har min far inte några minnen kvar från den tiden när hans mormor & morfar bodde där. Farsan växte upp i Helgalunden och började skolan i den nya Eriksdalsskolan men flyttade sedan ut till Magnebergsvägen där farfar byggde hus, likt många andra vid den tiden. Efter utflytten från kom han tillbaka till det nya för den tiden ultramoderna höghuset vid SÖS, Marmorgatan 11. På en tiden en främmande fågel på Söder. Jag minns alla turer genom stan till farmor, på den tiden när familjen var ny, från en av de nya förorterna Edsberg genom ett närmast krigsskadat centrala Stockholm (som du beskrivit åskilliga gånger) hela vägen ut till Marmorgatan, för det var verkligen stans sista utpost ovan sockerbruket! Om man vill så kan man fortsatt se den fantastiska porttelefontavlan i entreén i huset den fungerar visserligen inte längre men är väl värd ett besök. Numera, som många andra fastigheter, omvandlad till bostadsrättsförening. Hade Landstinget behållit fastigheterna på Marmorgatan och på Ringvägen i anslutning till verksamheten hade det sannolikt varit lättare att rekrytera personal än vad nu är fallet när det endast är fråga om lön! När familjen sedan i slutet av -60 talet blev för stor för lägenheten i Edsberg letades det hus runt Stockholm, det billigaste största huset som de kunde finna var i… Djursholm, vid den tiden ej politiskt korrekt, och med den annalkande oljekrisen ett ekonomiskt vansinne. Drygt 45 år senare bor mina föräldrar fortfarande kvar i sitt hus och jag har som sagt återvänt till Söder sedan länge. Mina föräldrar reaktion när jag valde Söder var inte helt positiva, de mindes helt enkelt en annan värld, numera har de ändrat uppfattning, men valet för mig var helt självklart! Tack för bra och kluriga bilder!”.

Gabriele Borchert: ”Vilken fantastiskt vacker bild. Tack!! Jag förstod direkt att det var en av de fina trätrapporna som jag såg vid mitt första besök på Fåfängan den 19 juli 2014. (Efter 25 år i Stockholm var det äntligen dags!)”.

Här är Gabrieles bild från besöket på Fåfängen:

image-(2)

Margareta B: ”Det var lätt för mig att se var bilden var ifrån, eftersom jag bor på Klippgatan, inte långt från trappan. Åsöbergets kulturkåkar speglar ju en tid av Stockholms historia, och jag tror många svenskar sett miljön genom tv-serien ”Söderkåkar”. Carl Larsson bodde en gång på området som idag hyser Åsöbergets Förskola, vilket också kan ses på en av hans tavlor, som finns på Nationalmuseum och som föreställer hans barn åka spark/skidor? i ett underbart vintermotiv. Albert Engströms ”Kolingen” lär också har varit ”mantalsskriven” på denna adress”.

Bernt L: ”Gick trapporna ofta när jag körde buss för Söderhallen. Via Åsögatan eller gångvägen i Lotsgatans förlängning. Sommartiden brukade jag stanna till en stund i parken ovanför trapporna, särskilt tidigt på morgonen. Då var det sådär vackert och stämningsfullt att man inte kan sätta ord på det. Kanske har jag bilder, brukade plåta ibland. För det mesta gick jag bara halva trapporna för att ta stigen till höger och komma ner på Kvastmakarbacken och vidare över Bondegatan till grindarna vid Söderhallen. Ibland gick jag samma vägar hem om passet slutade vid garaget, det var en fin sätt att koppla av efter stressig stadsbusskörning”.

Micke Seid tillför följande fakta: ”Tack för en fullmatad och intressant artikel om Kvastmakartrappan. Vad som skulle kunna tilläggas är området (som nu kallas Londonviadukten) norr om trappan på andra sidan Saltsjöbanan. Nu en maskinell färjeterminal, förr en levande del av Stockholms hamn och ännu tidigare ett stort och viktigt varv”.

Här utsikt från Åsöberget 1969 – mot Tegelviksplan och Masthamnen. I fonden Waldemarsudde:

asaberget

Foto: Stadsmuseet

Micke Seid tipsar också om en annan bild från Stockholms hamnars arkiv på Stadsmuseet. Den är tagen 1948 från Fåfängan:

1948

Johan Silvander: ”Född och uppvuxen i Saltsjö-Duvnäs passerade jag redan som liten nedanför Kvastmakartrappan och de små husen på berget. På bilden syns järnvägsspåret för Saltsjöbanan som vi åkte till och från Slussen. Björknäsbussarna gick på Folkungagatan, då med sluthållplats vid Borgmästargatan. I tonåren på 1960-talet började jag sedan strosa runt i ”Stan”, som vi utifrån kallar Stockholm. Företrädesvis knatade jag mest runt på Söder och då blev det naturligt att avsluta med att gå Åsögatan och så just ta Kvastmakartrapporna ner till en busshållplats för att åka hemåt”.

Göran S: ”Vilken fin bild! Fåfängan i bakgrunden med Saltsjöbanan till höger. Längst till höger syn en skorsten av Liljeholmens stearinfabrik. Trappan ledde kanske upp till Sågargatan och vidare upp till Vitabergen och Sofia kyrkan om den nu var bygd då? Det påminner mig om när jag på början av sextiotalet jobbade som praktikant på Finnboda Varv. Jag jobbade tillsammans med Björk en äldre man och stockholmare, som var känd för att han svor så mycket. Vi väntade på att ett fartyg som skulle komma in till Stadsgården. Väntan blev lång och jag tänkte jag skulle testa gubben på vad jag läst i Fogelströms böcker. Vet du vad den här platsen kallas för frågade jag? Det hördes något muttrande och sen sa han, ”det är ju för helvete Franskabukten!”. Jaha det kunde han. Efter en stund frågade jag vet du var “Varma rännan” låg? Det var kylvatten-utloppet från Liljeholmens stearinfabrik. Björk var tyst länge men så sa han, “där har jag ju för fan lärt mig att simma”! Jag tycker det var ett fint minne!”.

Jonas Bengtsson: ”Jag tycker att det är en vacker promenad hem till Danviksklippan, när jag handlat på Cajsa Warg”.

Här en bild som Jonas Bengtsson har tagit:

jonas

Foto: Jonas Bengtsson

Johan Hertzberg: ”Min mor växte upp på Duvnäsgatan och gillade att på äldre dar promenera runt det om rådet.Hon berättade om filminspelningar som gjordes i området typ Vårat Gäng. Det var populärt bland ungarna att titta på skådisar och regissörer. I bekantskapskretsen ingick poeten Paul Andersson och fotbollsspelaren Nacka Skoglund Hennes far och farfar arbetade på dåtidens SL med att köra hästdrivna spårvagnar och senare som ingenjör (fadern). Själva platsen är ju fantastisk att sitta och titta på utsikten”.

Återigen stort tack för alla dessa fina historier. Välkomna tillbaka till en ny gåta framöver här på bloggen.

 

 

Här fotograferades Elvira av Oscar 1917

Då är det dags för lösningen på veckans Stockholmsgåta. Uppdraget var ju att lista ut var denna bild från 1917 togs.

g4

I de första beskärda versionerna av bilden var det förstås lurigt, men när Fåfängan till slut syntes i bakgrunden blev det totalt 187 läsare som kom på att platsen var Kvastmakartrappan på Södermalm. Snabbast av er läsare var Hans Bergström följd av Bo Nilsson, Rebecca Stadener, Jan Öhrström och Kenneth Ljungström. Många läsare mejlade in fina berättelser och bilder från trappan – de kommer i ett uppföljande inlägg.

Jag åkte förstås dit och fotograferade platsen som den ser ut nu. 1700-talshusen vid trappan står kvar – se här:

ny

Kvinnan på bilden är Kerstin Oddsdotter. Hon är barnbarn till Elvira Lundkvist på svartvita bilden och står här vid samma träräcke nästan 100 år senare! När jag tar med Kerstin till platsen blir hon förvånad: ”Oj, finns trapporna kvar i sin helhet. Det trodde jag inte. Det här var ju fantastiskt att se. Tänk att farmor stod här en gång och blickade ut över vattnet”, säger Kerstin.

SvD-läsaren Kerstin Oddsdotter har tidigare guidat oss i poddavsnittet om Hamngatan. Nu ska hon fylla på den fascinerande berättelsen om farmor Elvira och farfar Oscar Lundkvist. Veckans gåtbild, där farmor Elvira är i centrum, är tagen just av farfar på en promenad då kärleken mellan dem var i sin tidiga blomstring. Innan ni får ta del av den fina kärlekshistorien om Elvira och Oscar ska ni få veta mer om gåtbilden. Här har jag lagt in några punkter som gör att det blir lättare att orientera sig:

ny

För att alla ska förstå exakt var vi befinner oss så får ni också en kartjämförelse mellan 1913 och nutid där Kvastmakartrappan är utmärkt.

B-Kvastmakartrappan-Karta-översikt-alt-1

Karta: Stockholmskällan

Då ska ni få veta mer om bakgrunden till att bilden togs 1917. Elvira Eriksson (senare Lundkvist) föddes i Stockholm 1896. Under några år på 1910-talet utbildade hon sig till texterska på Tekniska skolan (nuvarande Konstfack) som låg nära Hötorget.

Här en bild på Elvira tillsammans med några av studiekamraterna (Elvira sitter längst fram till vänster). ”Det var bara tjejer som gick i hennes klass”, berättar barnbarnet Kerstin Oddsdotter.

konstskola

Sommaren 1914 reste Elvira till en studiekamrat i Strömstad. Här en bild från den vistelsen – Elvira längst fram i randig blus:

Viran-sommaren-1914

Hon är där i några härliga sommarveckor strax innan det stora kriget bryter ut… När första världskriget startar vill Elvira snabbt bege sig tillbaka till Stockholm. Kerstin Oddsdotter berättar mer om sin farmors situation: ”Elvira behöver pengar till tågbiljetten hem till Stockholm och mamma Elin ska sända henne 15 kronor till en tågbiljett, men när Elvira ska hämta ut pengarna på posten så finns det inga pengar att hämta ut. Alla ville ju ta ut sina pengar när kriget började – så posten hade inga kontanter kvar. Farmor skriver i sitt brev en av de första krigsdagarna den 3 augusti till sin mamma om att det är oroligt i Strömstad, ’inga pengar finns, banken är stängd och mat är det också knalt om. Badgästerna far som yra höns, alla reser sin väg så snart är det tomt i Strömstad.’ Men till slut fick Elvira ihop pengarna och kunde återvända till Stockholm”.

Farfar Oscar Lundkvist, som tog bilden på farmor Elvira på Kvastmakartrappan 1917, hade levt ett helt annat liv fram till deras första möte 1915. Oscar föddes 1881 och var alltså 15 år äldre än Elvira. Skånefödde Oscar Lundkvist gjorde efter flytten till Stockholm 1902 snabbt karriär på NK, som då låg vid Stureplan. Han blev så småningom chefsdekoratör och den rollen skulle han behålla ända fram till 1932 då han själv valde att starta eget inom reklambranschen. Oscar skapade de allra första julskyltningarna på NK – en tradition som lever än i dag.

För exakt 100 år sedan – 1915 – flyttade NK till Hamngatan. Här en bild på Oscar Lundkvist året efter flytten:

1916

Det var också här Kerstins farfar och farmor träffades. Detta berättade Kerstin under ”poddpromenaden” på Hamngatan här i bloggen. Visst är historien härlig:

– Elvira söker arbete 1915 och är på väg att ge upp när en väninna tipsar om att NK söker texterskor. Vid Smålandsgatan ringlar då en kö av unga flickor och när det är Elviras tur är det Oscar som öppnar dörren, berättar Kerstin Oddsdotter och fortsätter.

– Oscar släpper in Elvira i ett rum. Där finns det ingenstans att hänga av sig kappan. Då tar Oscar fram hammare och spik. Han spikar sedan utan att tveka i spiken i väggen och hänger upp Elviras kappa. Denna resoluta handling imponerade stort på Elvira, hon blev nog kär redan då och säkert blev Oscar mycket förtjust i den unga flickan redan vid detta första möte, säger Kerstin.

Här ytterligare en bild på Elvira:

Viran-NK-1915-1916

Det finns många bilder från den kärleksfulla tid som följde för Oscar och Elvira. Här är två fina Stockholmsbilder från 1916 och 1917:

ny

ny2

Elvira Eriksson bodde 1915 på Lästmakargatan tillsammans med sin mamma Elin Eriksson. Oscar Lundkvist flyttade efter en tid in i tvårummaren. Modern Elin hade under graviditeten 1896 som ensamstående velat utvandra till USA. Hon satte sig i januari 1896 på en av Amerika-båtarna, men efter den långa båtresan till New York fick hon inte stanna. På Ellis Iland i New York fick hon beskedet att hon inte fick komma in i USA på grund av graviditeten. Hon fick ta båten tillbaka och i maj 1896 föddes Elvira.

Nu tillbaka till kärlekshistorien: Oscar och Elvira fortsatte att bo tillsammans med Elviras mamma Elin även i deras nästa boende – 1917 flyttade de till en trerummare i ett av hörnhusen på Bondegatan/Erstagatan.

Här en färsk bild på huset som fortfarande står kvar:

bondegatan

Här en bild från 1920 på Elin (till höger) tillsammans med dottern Elvira och barnbarnen Bengt (stående i barnvagnen) och Odd (pappa till Kerstin Oddsdotter).

odd

Kerstin Oddsdotter har en känsla av att det spirade en stor och varm kärlek mellan farfar och farmor. ”Ja, jag känner verkligen att de älskade varandra. De verkar ha skrattat och haft mycket roligt ihop. Sedan hade de förstås det gemensamma intresset för konst. Det finns flera exempel på hur kreativa de var ihop: Min far har bland annat berättat hur hela familjen satt runt matsalsbordet och gjorde dekorationer som sedan användes på NK. . De hade en stor entreprenörsanda”.

Vi tackar Kerstin Oddsdotter för historien och att vi fick använda släktbilden som gåta. När det gäller Kvastmakartrappan kan det vara intressant att veta att platsen är i fokus i en av Per Anders Fogelströms böcker – två personer, Henning och Lotten, har sin bostad just här.

Intilliggande Kvastmaktarbacken fick 1806 sitt namn (då Quastmakare Backen) och förmodligen hade det bott en eller flera kvastmakare i några av de små husen på Åsöberget. Kvastmakartrappan fick sitt namn 1968. Området har kvar sin 1700-talskaraktär och husen ägs av AB Stadsholmen.

Här ytterligare några bilder från platsen:

Så här såg det ut 1961:

F-1961-Kvastmakartrappan-med-påskrifter

Här åter gåtbilden 1916/17 att jämföra med:

ny

Från platsen där gåtbilden togs syns följande vy om man vänder sig åt vänster:

vänster

Och så här om man vänder sig åt höger:

höger

Foto: Johan Lindberg

Om ni läsare har något mer att berätta om platsen så får ni gärna mejla till mittstockholm@svd.se. Jag har som sagt redan fått in jättemånga många fina historier och bilder – dessa kommer i ett blogginlägg framöver.

 

Ta en titt – här är hela gåtbilden

Då är det dags för en ny ledtråd till Stockholmsgåtan. Nu får ni se SvD-läsaren Kerstin Oddsdotters bild – som är tagen 1917 – i sin helhet. Den föreställer alltså Kerstins farmor Elvira Lundkvist. Nu blev det lite enklare. Var i huvudstaden togs bilden?

g4

Foto: Oscar Lundkvist

Mejla gärna en gissning till mittstockholm@svd.se. I de tidigare inläggen har ni kunnat se vad andra läsare har gissat på – se bland annat här. På fredag kommer en fin historia om Elvira och platsen.

Nu ännu mer av gåtbilden!

Då är det dags för en ny ledtråd till Stockholmsgåtan. Nu får ni se ännu mer av SvD-läsaren Kerstin Oddsdotters bild som är tagen 1917. Den föreställer alltså Kerstins farmor Elvira Lundkvist. Var i huvudstaden togs bilden?

g3

Foto: Oscar Lundkvist

Mejla gärna en gissning till mittstockholm@svd.se. Några av de tidigare gissningarna hittar du här och här.

Här några färska gissningar:

Björn: ”Kan järnvägen vara den gamla sträckan under berget vid SöS? Isf är bilden tagen mellan Tanto och Årstaviken”.

Hans: ”Jag tycker det ser ut som någonstans uppe på Kungsklippan med Bolinders fabriker nere i bakgrunden”.

Malena: ”Kan det vara Tyskbagarbergen?”.

Berit: Mamsell Josabeths trappor!”.

Joakim: ”Kan hon vara uppe vid Sofia kyrka på väg ned mot Renstiernas gata? Vid Bergsprängargränd någonstans?”.

Greger: ”Det kan vara trapporna från Bolinders Plan upp till Kungsklippan”.

Mer av bilden kan göra gåtan enklare

Då är det dags för en ny ledtråd till Stockholmsgåtan. Nu får ni se mer av SvD-läsaren Kerstin Oddsdotters bild som är tagen 1917. Den föreställer Kerstins farmor Elvira Lundkvist. Var i huvudstaden togs bilden?

g2

Foto: Oscar Lundkvist

Om du vill gissa så mejla gärna till mittstockholm@svd.se.

Här ytterligare några gissningarna (här hittar ni de tidigare):

Sophia: ”Jag tror att det är Mamsell Josabeths trappor från Stigbergsgatan ner till nuvarande Tjärhovsplan. Jag tycker att det påminner om dagens trappa som jag gått tusentals gånger, då jag tidigare bodde på Stigbergsgatan. Bebyggelsen ser väldigt ”södersk” ut och skulle ju då ligga i slänten som dels tas upp av Norska kyrkan, dels av ett schakt ner till nuvarande Tjärhovsplan där Jimmys Steakhouse ligger”.

Yvonne: Sista styverns trappa? Vid Fjällgatan?”.

Barbro: ”Jag tror att det är Thor Modeens trappor, som går från Mosebacke ner till Slussen”.

Anders: ”Nu gissar jag vilt på att bilden är tagen nära Katarinahissen på den passage som börjar vid Urvädersgränd och går mot Klevgränd sen vidare till Katarinavägen”.

Henrik: Kristineberg! Exakt var får vi se när nästa ledtråd kommer”.

Carl: Berget som ligger i korsningen av Renstiernas gata och Skånegatan. Jag antar att det har sprängas bort en bit berg och byggts några nya hus där sedan dess”.

Delia: Styverns trappor på Fjällgatan”.

Jörgen Gustavsson: ”God morgon igen! I dag läser jag papperstidningen. Där finns bilden lite mindre beskuren. Ser en järnväg i överkant. Det ser ut att kunna vara norr om Tanto, upp mot Zinkens Damm. Trapporna i bilden skulle i så fall ligga ungefär där Maria bangata, Wollmar Yxkullsgatan och Ringvägen möts i dag”.

Medan ni väntar på nästa ledtråd får ni gärna kolla in en av de filmer som tidigare visats här i bloggen. Dessa fina filmsekvenser är från vänstertrafikens Stockholm 1964. Titta, njut och dröm er bort till 1960-talets Stockholm. Den som intervjuas i tv-inslaget är Margit Claesson som var Stockholms första kvinnliga busschaufför.

KLICKA PÅ BILDEN OCH FÖLJ MED TILL 1960-TALETS STOCKHOLM

 

Ny gåta: Var i Stockholm är vi?

Då är det dags för en ny Stockholmsgåta. Den här gången är det SvD-läsaren Kerstin Oddsdotter som bidrar med en bild från 1917. Den föreställer Kerstins farmor Elvira. Bilden är kraftigt beskuren och därför blir denna första version lite kornig. Det blir bättre kvalitet ju mer ni får se av bilden. Frågan förstås: Var i huvudstaden togs bilden?

g1

Foto: Oscar Lundkvist

Om du vill gissa så mejla gärna till mittstockholm@svd.se.

Här några av de första gissningarna:

Kalle: ”En vild gissning men den kan mycket väl vara rätt. Sista Styverns trappor på Fjällgatan. Det finns en hel drös med trappor från Fjällgatan. Frans Chattas trappor, Mamsell Jonsabethas trappor. Mitt emot på andra sidan Katarinavägen ligger Albert Engströms trappor och Dilströms trappor, men jag gissar på Sista Styverns Trappor. Det låg en krog där på 1800 talet som fick namnet Sista Styvern”.

Maria: ”Jag vet att det finns den typen av trappor på Djurgården. Eftersom jag jobbar i närheten ska jag gå dit och titta på lunchen! Men kan trapporna verkligen finnas kvar i dag? Det var ju ändå 98 år sedan bilden togs… Tack för att du fördjupar våra kunskaper om staden.”

Pelle Avelin: ”Bättre en dålig gissning än ingen alls … jag tror att bilden är tagen i Slussenområdet och att trappan ledde ned till Söder Mälarstrand ifrån där Hilton hotell är i dag”.

Sten: ”Intressant bild. Det finns ju några självklara gissningar utefter Söders, eller Kungsholmens sluttningar. Man kan även tänka sig en liten luring på Skansen men jag går nog på Söder, trots allt. Kvinnan på bilden är fint klädd med bl a hatt och vita handskar. Kan det vara en kyrka i närheten? Min gissning får bli att trapporna en gång ledde upp mot Sofia Kyrka, dvs där Mäster Pers Gränd löper i dag”.

Jörgen Gustavsson: ”Hej Johan – så blev papperstidningen oläst denna frukost och jag tittar på gammal bild istället… Nåväl, finns ju några ställen runt stan att välja mellan när man inte ser direkt var det är. Av dem gissar jag på trapporna upp från nuvarande Bolinders plan till Kungsklippan”.

Medan ni väntar på nästa ledtråd får ni gärna kolla in en av de filmer som tidigare visats här i bloggen. Dessa fina filmsekvenser är från vänstertrafikens Stockholm 1964. Titta, njut och dröm er bort till 1960-talets Stockholm. Den som intervjuas i tv-inslaget är Margit Claesson som var Stockholms första kvinnliga busschaufför.

KLICKA PÅ BILDEN OCH FÖLJ MED TILL 1960-TALETS STOCKHOLM

 

Middag på kafét kostade då 2 kronor och 30 öre…

Senaste inlägget handlade ju om var stockholmarna åt på 1920-talet – läs gärna här.

Ni som har en egen historia om någon av restaurangerna får alltså gärna mejla till mittstockholm@svd.se. Här några av historierna som har kommit in:

Maria Lindström: ”Vad roligt med denna sammanställning. Påfallande många namn känns ju igen/finns än i dag. Jag arbetar på Storgatan 5, där Östermalmskällaren legat i många år. Sedan 1803 låg här en krog med olika namn, först Ladugårdsland-Källare, senare Restaurant du Nord och från 1895 Östermalmskällaren, kallad ”Femman” av sina stamgäster efter adressen. Den stängde 1957 på nyårsafton, då den gamla byggnaden skulle rivas. 1960 togs den nya moderna kontorsfastigheten i bruk. 1960 öppnade den nya Östermalmskällaren i Verkstadsföreningens hus. Fram till slutet av 1990-talet låg den sen här under olika namn. DN på Stan skrev om nedläggningen under rubriken ”Krogepok dog i svindlande affärer”. Invigningen av det nya kontorshuset skedde den 25 maj 1961 och 83 olika dagstidningar ska enligt uppgift skrivit om det. Det fanns även en inredningsbutik i gatuplan med skyltfönster mot Jungfrugatan men nu är det endast konferenslokaler för eget och medlemsföretagens bruk. Jag har noterat att en restaurang ned namn Östermalmskälkaren ligger i t-banenedgången (Sibyllegateuppgången) men det ser öde ut där numer och en skylt anger att de letar nya lokaler. Jag misstänker att det endast är namnet som återuppstått!”.

Jörgen Gustavsson: ”Kommer på en som torde vara med i förteckningen – Mäster Anders i hörnet Hantverkargatan-Pipersgatan, som omtalades i samband med gatufördjupningen om Pipersgatan förra säsongen”.

Sverker: ”Väldigt många finns kvar – en del med nytt namn i samma lokaler – värsta skräckexemplet är nog Brända tomten följd av Sturehof? De flesta har jag besökt från 1960 och framåt. Men det saknas Fenixpalatset på Adolf Fredriks kyrkogata – nu Citykyrkan – och SHT på Hötorget som försökte en nystart 1993 men det gick tydligen inte”.

Stefan R Grazia: ”Jag hade Tegnergatan 14 som officiell uppväxtadress, och – där låg ett enklare matlokus med vänliga, bastanta tanter som serverade. För ett decennium sedan fick jag av farsans änka bifogade matsedel. Själv försökte jag under gymnasisttiden coola ned med en pilsner efter skolan, men blev ganska snabbt avvisad… Så – var det då…”.

Här är matsedeln:

meny

Björn Lindberg bidrar med ett spännande brev. Så här skriver han: ”Jag vill gärna delge denna beskrivning av min farfar i ett brev till hans fästmö år 1911:

Kära Ingeborg,

”Jo ser du, det var så, att farbror Gustav kom till oss för någon tid sedan. Så tyckte han att jag kunde gå med honom ut och ta en grogg och prata lite. Som du vet pratar man bättre vid ett glas. Om det beror på att det blanka glaset har någon speciell inverkan på själen, vet jag inte, men det är ett odisputabelt faktum. Så gick vi till Rydbergs bar och tog en grogg (vi började halv fyra på Rydberg). Därefter skulle vi låtsats som vi hade ätit middag och gick till Operaterassen och tog kaffe och punsch. Här viggade (lånade, red. amn.) farbror Gustav en femma af en gammal bekant, en arkitekt. För femman skulle vi äta middag och gingo därefter till Dramatens Restaurang: Smörgåsbord, middag och glace.

Därefter gingo vi in i ofvannämnda kafé: Kaffe och punsch. Här träffade farbror Gustav en gammal vän, redaktör för Idun Nordling och flygbaronens svåger Poppius. Här dracks det ”skarusi”; whisky, wermuth och punsch. Ja, kapellmästaren där kände farbror Gustav också och han satt under pauserna vid vårt bord. Men så tyckte Nordling att man behövde fast också, och bjöd därför på kräftsupé i matsalen varför vi; Nordling, Poppius, farbror Gustav och jag gingo dit igen. Smörgåsbord med åtta till tio rätter, kräftor, biffstek och champagne. Här gick det muntert till. Jag träffade en hel del bekanta. Och vid ”champisen” drack jag du-skål med redaktören.

När supén var slut återgingo vi till kaffet och fortsatte med våra dryckesvaror och rökverk. Nordling hade en hel låda spensliga cigarrer med sig. Här sutto vi till vi blevo ”utsparkade” d.v.s. till hofvmästaren för tredje gången kom och bockade sej och sade,  ”Mina herrar, klockan är över ett…..” Nå det lilla kalaset gick till 45 kr utom det farbror Gustav givit ut för oss på Rydbergs, Operaterassen och middagen……..    Vad sägs om det? Väl använd eftermiddag, eller hur? Hälsningar Din fästman”.

Om ni missade lösningen på förra veckans bonusgåta kan ni ta en titt via denna länk. Vi landade alltså på Wennerbergsgatan 6 (huset har även adress Svedbergsplan 5) på Kungsholmen:

bonus

Jag arbetar som sagt nu även med ett SvD-projekt om historiskt material utanför Stockholm. Ta gärna en titt på bildspelet som fokuserar på sju svenska utvandrare som gjorde avtryck i USA i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Här ett exempel – Alexander Samuelsson:

utv1samuelson

Här åt stockholmarna på 1920-talet

Välkomna till en ny vecka här på bloggen. Jag har som sagt flera projekt igång just nu, men nästa vecka utlovar jag en ny gåta med ett riktigt spännande slut – ni får då en okänd fascinerande historia från äldre tiders Stockholm. Den gåtan drar igång 19 eller 20 januari.

Men i väntan på den ska jag besvara en läsarfråga. Så här skriver Elli: ”Hej och tack för en givande blogg. Jag och några kompisar diskuterade häromdagen vilka mat- och nöjesställen som man gick på förr. Typ när min farmors farmor var ung. Det skulle vara så roligt att veta om de gick och åt och drack på samma ställen som vi går nu! Men vilka ställen fanns exempelvis på 1920-talet? Tacksam för svar”.

Tack för mejlet, Elli. För en tid sedan fick jag faktiskt ett mejl på detta tema. Det var från Stig Lundquist och hans mor var föreståndare på ett ölkafé i Stockholm på 1920- och 1930-talet. Modern, Maria Lundquist, gjorde en förteckning över många av de restauranger som då fanns i huvudstaden. En riktigt häftig sammanställning med små tidstypiska kommentarer. Så här skrev Stig Lundquist i sitt mejl till bloggen: ”Hej. Har en förteckning över alla Stockholms krogar under det glada 1920-talet som jag fick efter min mor som jobbade på Söders mest kända ölkafé Porterstugan, Hon var föreståndare där under åren 1924–1936″.

Så ta gärna en titt här, Elli. Och ni andra också förstås! Ni som har en egen historia om någon av restaurangerna får gärna mejla till mittstockholm@svd.se. Det går lika bra med färska som äldre intryck! Och om ni kommer på några restauranger som skulle kunna tillfogas till listan – Mäster Anders är ett exempel – får ni också gärna höra av er:

Här är Maria Lundquists sammanställning:

rest1

rest2

rest3

rest4

Här några äldre bilder på Stockholmsrestauranger:

Berns salonger (någon gång mellan 1890–1920):

berns

Foto: Stockholms stadsmuseum

Hotell Continental på Vasagatan i början av 1900-talet:

continental

Foto: Stadsmuseet

Gyllene Freden början av 1900-talet:

freden

Foto: Stadsmuseet

Ni som har en egen historia om någon av restaurangerna får alltså gärna mejla till mittstockholm@svd.se.

Maria Lindström: ”Vad roligt med denna sammanställning. Påfallande många namn känns ju igen/finns än i dag. Jag arbetar på Storgatan 5, där Östermalmskällaren legat i många år. Sedan 1803 låg här en krog med olika namn, först Ladugårdsland-Källare, senare Restaurant du Nord och från 1895 Östermalmskällaren, kallad ”Femman” av sina stamgäster efter adressen. Den stängde 1957 på nyårsafton, då den gamla byggnaden skulle rivas. 1960 togs den nya moderna kontorsfastigheten i bruk. 1960 öppnade den nya Östermalmskällaren i Verkstadsföreningens hus. Fram till slutet av 1990-talet låg den sen här under olika namn. DN på Stan skrev om nedläggningen under rubriken ”Krogepok dog i svindlande affärer”. Invigningen av det nya kontorshuset skedde den 25 maj 1961 och 83 olika dagstidningar ska enligt uppgift skrivit om det. Det fanns även en inredningsbutik i gatuplan med skyltfönster mot Jungfrugatan men nu är det endast konferenslokaler för eget och medlemsföretagens bruk. Jag har noterat att en restaurang ned namn Östermalmskälkaren ligger i t-banenedgången (Sibyllegateuppgången) men det ser öde ut där numer och en skylt anger att de letar nya lokaler. Jag misstänker att det endast är namnet som återuppstått!”.

Jörgen Gustavsson: ”Kommer på en som torde vara med i förteckningen – Mäster Anders i hörnet Hantverkargatan-Pipersgatan, som omtalades i samband med gatufördjupningen om Pipersgatan förra säsongen”.

Om ni missade lösningen på förra veckans bonusgåta kan ni ta en titt via denna länk. Vi landade alltså på Wennerbergsgatan 6 (huset har även adress Svedbergsplan 5) på Kungsholmen:

bonus

Jag arbetar som sagt nu även med ett SvD-projekt om historiskt material utanför Stockholm. Ta gärna en titt på bildspelet som fokuserar på sju svenska utvandrare som gjorde avtryck i USA i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Här ett exempel – Alexander Samuelsson:

utv1samuelson

Läsare: Så var det att leva i kollektivhus

Då är det dags för lösningen på veckans bonusgåta. En hel del av er läsare listade ut att SvD-läsaren Rebecca Stadeners bilder var tagna på Wennerbergsgatan 6 (huset har även adress Svedbergsplan 5) på Kungsholmen. Snabbast med rätt lösning var Yvonne Stenberg följd av Jörgen Gustavsson och Anders Asp.

bonus

Rebecca Stadener har pratat med Gösta Rune om hans minnen från barndomen i huset. Om hur det var att växa upp i kollektivhuset i Marieberg på 1960-talet.

Så här berättar Gösta Rune: ”Vi var ett helt gäng med ungar som bodde i de två stora 5-våningshusen och man kan säga att vi var helt självständiga. Från det att vi kröp gick vi på ett en dagisavdelning för spädbarn som låg på nedre botten med en egen inhängd gård, sedan gick vi på en småbarnsavdelning som låg i det andra huset där vi hade en mycket mindre gård men hade en lekbacke utanför. När vi sedan började skolan var det Klastorps-skolan som låg ett stenkast från huset och på eftermiddagarna gick vi hos Tant Paula”, berättar han.

gr

Foto: Rebecca Stadener

Gösta Rune fortsätter berätta: ”På småbarnsavdelningen minns jag en fröken Rut, hon hade rött hår och brukade leta efter oss när vi var uppe på vinden eller piskbalkongen och lekte eller gömde oss. Hon sa: jag vet att ni är där. Och så fnissade vi i mörkret. Det fanns även en källare och många olika korridorer alla i olika färger på tapeterna så att man skulle hitta hem och ej bli förvirrad. Hos Tant Paula fick vi först äta det gamla brödet även om det var torrt innan vi fick börja med det färska brödet. Det var just matsalen som gjorde att vi blev så självständiga som grupp, vi kollektivhusbarn. Först var vi på dagis eller i skolan, sedan hos Tant Paula och sedan tog vi bara våra matkuponger och gick ner till den gemensamma matsalen och hämtade mat och satte oss till bords. Vilket gjorde att vi kunde vara samma barn som hängde ihop en hel dag och kväll innan det var dags att gå hem och lägga sig”, berättar han.

Kollektivhusets ljusa matsal låg på nedre botten i den ena av kollektivhusen. Husen bands ihop av en korridor i rött tegel. ”När det började bli 1968 och framåt hade vi gårdsfester och balkongtävlingar om vilken balkong som var finast. Kollektivhustanken fungerade verkligen eftersom det var så tryggt för barnen att allt låg i de båda husen; dagis, fritids, matsal och två gårdar. Det var Storbyggmästaren Olle Engkvist som började bygga kollektivhuset Marieberg 1943. Arkitekten var Sven Ivar Lind som samarbetade med Rolf “Jefts” Engströmer, som gjorde egna mönster; de fina tapeterna med fint tecknade buketter av ängsblommor. På 70-talet lades kollektivhustanken ner och i dag finns det dagis och fritids i det gamla köket”, berättar Gösta Rune.

Hyresrätterna är i dag en bostadsrättsförening som heter Signalpatrullen 13. Adressen är alltså antingen Wennerbergsgatan 6 eller Svedbergsplan 5.

Läsaren Jörgen Gustavsson har en historia som nästan hakar på där Göstas berättelse slutar. På 1980-talet var det kris när det gällde dagisplatser i området. Jörgen Gustavsson fanns då bland de som bestämde sig för att starta ett föräldrakooperativ. Så här berättar han: ”Dammsugande efter lokaler på Kungsholmen började. Flera alternativ undersöktes. Antingen var de för små eller för stora och dyra, saknade tillräcklig uteplats, hade undermålig ventilation eller krävde alltför kostsamma ombyggnader för att vi skulle kunna använda dem. Till slut, efter ett halvår dök lokalerna i bottenvåningen på Wennerbergsgatan 6 upp. De hade inrymt någon kommunal barnverksamhet som skulle läggas ned eller flytta för att lokalen inte var riktigt anpassade efter den verksamheten. Men lokalen hade redan då använts som barnkrubba, daghem och förskola i nästan 50 år, så den krävde minimal anpassning för oss. Vi var i hamn. I mars 1990 började de första barnen inskolningen och det är fortfarande, efter 25 år, samma montessoriförskola som finns i lokalerna”.

En annan läsare, Jan Romander, har också en historia om huset: ”Jag hälsade på min mormor som bodde där till sin död 1957. Jag och familjen var även där samma dag på kvällen som Essingebroolyckan inträffade (vid 8-tiden på morgonen) i nov 1948 strax intill. Sorgemusik på radion hela dagen – ett av min allra tidigaste barndomsminnen. Särskilt minns jag doften i matsalen och den goda maten!”, skriver han.

Har någon annan av er läsare en egen historia om platsen får ni gärna mejla till mittstockholm@svd.se. Väkomna tillbaka till en ny lurig gåta framöver!

Jag arbetar nu även med ett SvD-projekt om historiskt material utanför Stockholm. Ta gärna en titt på bildspelet som fokuserar på sju svenska utvandrare som gjorde avtryck i USA i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Här ett exempel – Alexander Samuelsson:

utv1samuelson

– En generation av Hongkong-bor har fått ett politiskt uppvaknande, säger Eason Chung. Regeringen kan inte längre ljuga. Vi kommer att resa oss upp och ta kampen för demokrati i alla aspekter av livet. Svd i Hongkong

”Regeringen kan
inte längre ljuga”

Demokratiaktivister anordnar en ny demonstration.

Stiernstedt: Debatten om kön tog fart direkt

perspektiv

”Inte förvånande att hon lyfts fram”.

Expert: KD kan frestas högerut

kd:s framtid

Skulle innebära splittring för Alliansen.

”Så får flyktingarna
bättre mottagande”

Brännpunkt

C: Ersätt kommuner fullt ut.

Många döda i egyptiska Sinai

tidninsgbyggnad förstörd

Minst 26 döda och fler skadade i attack.

Webb-tv

”Arbetsförmedlingen på Hisingen jublar”

två minuter

Efendic om Volvos satsning.

Misstänkt mord i Rättvik

En förundersökning om mord har inletts efter att en person påträffats död i en fastighet i Rättvik i Dalarna.

Se bilden på galax 11,5 miljoner ljusår bort

bild

Cigarrgalaxen fotad från station i Halland.

FN: ”Sverige måste åtgärda hatbrotten”

Granskas

Över 200 rekommendationer från FN.

Pippa på startlinjen i stentufft lopp

BLOGG

Ställer upp med svensk lagkamrat.

”Jag har alltid
fantiserat om smisk”

Tre delar

Sex, makt och underkastelse.

Vd tog affärsflyget
till fotbolls-VM i Rio

Nytt SvD-avslöjande

Nota på 3 miljoner.

Så gick det för
nazi-förbrytarna

Historia

Hess hävdades vara sinnessvag.

”Muslimer dagens syndabockar”

Intervju

Rainer Höss är barnbarn till nazistisk tyrann.

Detta är världens säkraste städer

Stockholm rankas högt på The Economists lista.

Bildresa
<b>1935 </b>
Dagens Slussen invigs. Den klöverbladsformade anläggningen är resultatet av 40 års diskussioner, utredningar och förslag om Slussenområdet. Även för 100 år sedan var Slussenfrågan en svår nöt att knäcka.
Flera av tidens stora arkitekter ritade förslag som ratades. Till slut blev det en klöverbladsformad trafikkarusell, signerad Tage William Olsson. Klöverbladet är del av en funkismiljö, tillsammans med Katarinahissen och KF-huset.

Slussens historia i bilder

Ödestimmen närmar sig. Hur gick det så fel?

FOTO: TT arkiv

Närbilder fångar livet
under 1:a världskriget

Englunds nya bok

Har tidigare inte visats.

”En oändlig vandring i lera”

Ny bok

Första världskriget verkar ha varit tråkigt.

Hon torterades av Gestapo – röjde inget

Hemligt

6 spionaffärer med dödlig utgång.

Ex-spion strålades till döds via te

Litvinenko kan ha mördats av politiker.