Annons

Adam Erlandsson om digitala trender

Adam Erlandsson

Adam Erlandsson

Det är först när det finns en Iphone eller Android-telefon med 4G som den senaste generationens mobilteknik kommer att slå igenom brett bland svenskarna. Det hävdar en ny undersökning från mobiloperatören Tele2.

Bland de dryga 3 000 personer som svarade på undersökningen valde 428 att svara på frågan om vad som är viktigt när de går över till 4G under 2012. 2 574 valde att inte svara och har alltså inga som helst planer på att byta under året. Det är bara att konstatera att 4G/LTE har en bra bit kvar innan det verkligt breda genomslaget.

De tillfrågade fick också ange när de personligen tror att ”4G kommer att vara allmänt känt och användas av den breda allmänheten”. Här lyfter Tele2 fram att det  till stor del handlar om produkterna – till exempel tror 20 procent att det krävs en Iphone-telefon med 4G och 14 procent att det krävs en Android-telefon med 4G för att nå det breda genomslaget.

I pressmeddelandet säger Samuel Skott, affärsområdeschef för Tele2:s konsumentmarknad, att ”Produkterna är såklart extremt viktiga för 4G-succén. Bara det senaste kvartalet har det lanserats både en smartphone och en surfplatta med 4G-stöd. Och fler produkter kommer under 2012.”

Det är Samsung som börjat sälja LTE-versioner av Android-enheterna Galaxy SII och Galaxy Tab 8.9. Som användare märker man mest av den högre hastigheten när man använder dem som modem eller som hotspots. För den vanliga mobilsurfen är det andra saker som begränsar den upplevda hastigheten.

Men även om 60 procent av de som planerar att satsa på 4G under året i första hand tänker sig en mobiltelefon med tekniken så finns det siffror i undersökningsunderlaget som är betydligt mer intressanta. Till exempel anser 29 procent att det breda genomslaget kommer när nätet är fullt utbyggt samt att 46 procent tror att det kommer ”när operatörernas priser på 4G är jämförbara med dagens abonnemang (mobilt bredband ohc mobiltelefoni)”.

Kort sagt, när 4G är ett självklart inslag i såväl den hårdvara som man köper som i de abonnemang man vill ha, när tekniken inte längre innebär någon ytterligare kostnad jämfört med 3G. Det lär ta ett tag innan vi når fram dit.

Själv blev jag kontaktad av en säljare häromveckan som försökte övertyga mig om de stora fördelarna med att byta ut den fasta uppkopplingen hemma (Vi har 100/10 Mbit/s, fiber) mot en 4G-router. Han var inte helt lyckosam i sin argumentation. Argumenten om att det faktiskt  är en riktigt snabb uppkoppling som inte går att jämföra med gamla mobila bredband och att man får med en router så man enkelt kan dela uppkopplingen på andra datorer var inte lyckosamma.

Inte ens trumfkortet – att man minsann kan ta med routern till sommarstugan också – lyckades bita. Men det får väl någonstans erkännas att det åtminstone till viss del beror på att vi inte har någon sommarstuga att åka till.

Adam Erlandsson

Den nya spelvärldens största framgångssaga, amerikanska Zynga, har köpt OMGPOP, utvecklaren bakom omåttligt populära Draw Something. Enligt uppgift landar köpeskillingen på drygt 200 miljoner dollar.

Den digitala Pictionary-varianten Draw Something är en närmast osannolik framgångssaga. OMGPOP har släppt en bit över 30 spel tidigare och har sedan tidigare försökt få fart på konceptet bakom Draw Something på Facebook. Det var först när spelet släpptes till IOS och Android tog det fart ordentligt och i dag har det laddats ner över 30 miljoner gånger. Spelare i fler än 80 länder världen över har skapat fler än en miljard teckningar.

Att företaget bakom skulle bli uppköpt har varit i rykteskvarnen ett bra tag och att det skulle bli just Zynga som köpte det är knappast oväntat. Zynga har varit väldigt aktiva på uppköpsfronten, under förra året köpte man bland anant upp Bonfire Studios, den sociala webbläsaren Flock och Newtoy – utvecklarna bakom Words With Friends. Enligt teknikbloggen Techcrunch betalar Zynga totalt närmare 210 miljoner dollar för OMGPOP.

Det är mycket pengar för en spelutvecklare som bara haft en riktig hit, även om det råkar vara en väldigt stor framgång.

Men Zyngas största bidrag till spelvärlden är inte innovativa spelidéer, kreativ speldesign eller om spelkvalitet i den traditionella meningen. Zyngas verkliga bidrag till spelvärlden handlar om mätbarhet – företaget håller järnkoll på varje sekund i sina spel och vet precis vilka händelser i sina spel som gör att folk kan ge upp och lämna det till förmån för något annat. De gör konstant små förändringar i spelmekaniken för att hålla kvar spelarna ett tag till och om de väl vill lämna så har Zynga ett så stort utbud av andra spel att erbjuda – och de är bra på att marknadsföra dem – att det är sannolikt att någon som tröttnat på Cityville ger Castleville ett försök, eller hittar till Words with Friends eller något annat av företagets spel.

Det är väldigt genomtänkt, för att inte säga utstuderat. Och det fungerar. På Facebook finns några andra utvecklare som lyckats få till ett, kanske ett par, spel som nått upp till Zynga-nivå. Men ingen kommer i närheten i den totala sammanställningen.

Zynga är så stora att de blivit en faktor inför Facebooks kommande börsnotering – det sociala nätverket anses för beroende av spelutvecklaren.

Det finns gott om anledningar till varför Zynga vill köpa OMGPOP och Draw Something. Det är ju trots allt det största spelet just nu och även om Zynga har en tradition av att bygga egna varianter av framgångsrika spelkoncept så har OMGPOP haft flera år på sig att bygga ett team av utvecklare och designers. Där borde rimligtvis finnas en del talang som kan göra nytta även i framtiden. Men affären handlar inte bara om att köpa in talang, eller ens om en jätte som köper en utmanare för att man känner sig hotad. En viktig faktor är de tiotals miljoner människor som spelar Draw Something.

De är precis de människor som Zynga vill nå ut till med sina andra spel. Med Draw Something får de en utmärkt plattform för att sälja in sina nuvarande och sina kommande produkter. Och med deras noggranna mätmetoder och övertygande marknadsföring lär de locka en hel del nya spelare den vägen också.

 

Adam Erlandsson

Nu har jag haft Sonys Xperia S som huvudtelefon i ett par veckor och börjar bli redo att skriva ihop ett test. Ni kan få den verkligt korta versionen direkt: Det är en bra telefon. Men den är inte perfekt.

En mer detaljerad redogörelse om fördelar och nackdelar med skillsmässobarnet Xperia S kommer om ett par dagar. Men först en liten kort iakttagelse. Xperia S följer rådande trender i mobilvärlden och saknar fysiska knappar på fronten. Precis som många andra är det en liten pekkänslig yta under skärmen som (utmärkt med tre mycket små vita prickar) får agera tryckyta åt Android-funktionerna ”bakåt”, ”hem” och ”meny”.

Avsaknaden av fysiska knappar gör det möjligt att bygga en mer avskalad och estetiskt tilltalande telefon. Det är också betydligt häftigare och coolare än att ha gammaldags knappar. Men knappar har flera fördelar ur ett användbarhetsperspektiv – det går att hitta dem utan att man tittar på vad man gör och man känner tydligt om man tryckt ner en knapp. Den typ av lösning som Sony använder förlitar sig istället på en lätt vibration för att ge feedback på att man lyckats trycka rätt.

Och även om det är en konst att få till en fysisk knapp på ett bra sätt – den får inte vara för lätt eller för trög att trycka på, den får inte kännas plastig och den får absolut inte sitta löst – så är det ännu svårare att få till en sån här peklösning så att den känns intuitiv att använda. Här har väl ingenjörerna bakom Xperia S lyckats..sådär.

Det är inte helt självklart var man ska sätta fingret och hur länge man ska göra det. Inte sällan känns det som att det är en fördröjning mellan det tillfället man önskar att systemet ska reagera på knapptryckningen och det tillfälle då det vibrerar till och visar att det faktiskt reagerar. Det är säkert inte fråga om många tiondelar av en sekund, om ens så mycket. Men det är tillräckligt för att vara ett irritationsmoment.

Men å andra sidan finns det exempel på raka motsatsen också. Bredvid på bilden ligger Samsung Galaxy Nexus, den första telefonen på marknaden med Ice Cream Sandwich, version 4 av Googles operativsystem. Där har man helt skippat knapparna under skärmen och istället byggt in dem som en del av gränssnittet på skärmen. Det har sina fördelar, framförallt går de att minimera om man exempelvis kollar på film eller tittar på bilder och det går att göra skärmen till en större del av telefonens front. Det har också sina nackdelar. Det är oerhört enkelt att komma åt knapparna av misstag. Till exempel ligger ”hem”-knappen precis under mellanslag på skärmtangentbordet. Innan man vant sig blir det gott om ofrivilliga knapptryckningar.

Båda lösningarna är snyggare och känns mer moderna än de forntida fysiska knapparna. Men ur ett användarperspektiv är de inte helt klockrena. Kanske är det ett tecken på den här skribentens stigande ålder, kanske ett tecken på något slags överdriven kinkighet – men jag måste säga att jag föredrar fysiska knappar.

 

Uppdaterad: Nu ligger testet ute för läsning: Skilsmässobarnet står sig bra

Adam Erlandsson

Återförsäljarkedjan Phone House har gjort en sammanställning av de mest sålda abonnemangen i deras butiker under februari i år och jämfört med samma månad förra året. Slutsatsen är tydlig: Våra mobilabonnemang får kosta allt mer.

Förra året hamnade medelkostnaden för de 12 mest populära abonnemangen på 167 kronor i månaden med 499 kronor som högsta månadskostnad. I år är medelkostnaden för ett nytt abonnemang 290 kronor i månaden och det dyraste abonnemanget på topp-12 kostar 699 kronor i månaden.

Slutsatsen man kan dra är väldigt enkel och den viktigaste anledningen till det egenligen självklar. Vi är beredda att lägga allt mer pengar på mobiliabonnemang och vi gör det för att vi vill ha smarta telefoner, som både är dyrare i inköp (läs högre månadsavgift på abonnemanget) och som man vill ha ett dyrare abonnemang med datatrafik till.

Phone House räknar visserligen inte in rena avbetalningar på telefoner i statistiken, alltså det som ofta kallas ”förhöjd månadsavgift”. Men i många av de dyrare abonnemangen, hos exempelvis 3 och Telenor så är kostnaden för telefonen inbakad i månadskostnaden.

Det är lätt att tolka siffrorna som ett styrkebesked från mobiloperatörerna. Men det är inte alls säkert att en högre fast månadsavgift innebär en högre totalkostnad varje månad. Många överskrider inte de samtalsminuter och sms som ingår i månadsavgiften. För billigare abonnemang lär det vara en ganska liten andel som gör som min pappa, som troget betalar in sina 25 kronor varje månad för sin telefon som i princip bara används till att ta emot samtal och ta emot sms.

För de allra flesta är mobiltelefonen en betydligt viktigare del av livet än så; som socialt verktyg, som arbetsverktyg och som statusmarkör. Det har inte gått operatörerna förbi och just nu pågår en kapplöpning om att sätta ihop det mest attraktiva paketet med smarta telefoner och fastprisabonnemang.

Samtidigt höjs röster i branschen om att det börjar bli dags att byta strategi, att det inte är hållbart i ett längre perspektiv med fastprisabonnemang över huvud taget. Men som vanligt gör man bäst i att inte vara alltför petig när man jämför det som sägs med det som faktiskt görs.