Kontroll är nyckelordet

FÄNGSLADE KOPIOR Microsoft har slagit upp dörrarna för en ny musikbutik på internet. Följaktligen avvecklar man den gamla. Tyvärr gör man det samtidigt omöjligt för de kunder som köpt musik via nedlagda MSN Music att flytta sin musik till andra datorer.

För även om Microsoft har sålt musikfilerna till sina kunder har de behållit den slutgiltiga kontrollen över materialet med hjälp av kopieringsskydd. Den 31/8 stänger företaget av de servrar som verifierar licenser för musiken. Så länge kunderna behåller samma dator kommer de att kunna lyssna på musiken. När de byter är det kört. Då får de köpa de digitala låtarna igen.

Sannolikheten att de vänder sig till Microsoft för inköpen lär inte vara särskilt stor.

På vissa sätt påminner det om den gamla eran inom musik- och filmkonsumtion, när folk kastade bort sina vinylspelare eller videobandspelare och köpte om sin favoritmusik på cd och sina favoritfilmer på dvd. Denna ”formatbytesekonomi” var länge en av hörnstenarna bakom film och musikbranschens starka utveckling.

Man kan argumentera för att övergången till högupplöst film innebär ytterligare ett formatbyte att profitera på. Men sedan kan det mycket väl vara slut på de gyllene åren av återanvändning. Förr eller senare kommer vår konsumtion av film och musik att vara digital. Och i den digitala eran är formatbytesekonomin irrelevant.

Cd-kvalitet är fullt tillräckligt på musik, även för inbitna audiofiler. När filmer och tv-serier levereras i högupplöst format kommer det att dröja mycket lång tid innan konsumenterna kräver något bättre.

Kanske är det så att den tekniska utvecklingen den här gången underminerar innehållsbranschens möjligheter – åtminstone till att hålla fast vid gamla affärsmodeller.

Framförallt om man gör som Microsoft – musiken på nedlagda MSN Music och nya Zune Marketplace levereras i samma format som tidigare. Det finns inget som helst sätt att motivera det så kallade formatbytet för konsumenterna.

När formatet förblir detsamma tvingas branschen ta till andra medel för att få konsumenterna att betala flera gånger för samma material.

I viss mån gör vi det redan – vi ser en film på bio och köper den kanske när den kommer ut på dvd. På ett sätt betalar vi, tillsammans med annonsörerna, för den en gång till när den sänds i tv. Här spelar dock den tekniska utvecklingen innehållsproducenterna i händerna.

Vi skaffar oss fler och fler enheter som kan användas för att kolla på digitaliserad film och lyssna på digitaliserad musik – mobiltelefonen, datorn och mediespelaren är bara några exempel. Fler möjligheter att sälja innehåll, med andra ord.

Men det hänger på att företagen behåller den tekniska kontrollen över materialet. Ju större kontroll, desto fler möjligheter att tjäna pengar. Eller kanske snarare – ju större kontroll, desto fler möjligheter att sälja samma film/låt/avsnitt fler gånger.

Fysiska medier är ett utmärkt sätt att ha kontroll, så länge de inte dupliceras. Om du sitter fast i sommarstugan en regnig semesterdag har du ingen som helst glädje av Gudfadern-boxen som står i bokhyllan där hemma.
Vill du trots allt hänge dig åt den ikoniska maffiatrilogin så är det bara att åka hem och hämta den, eller bege dig till närmaste videobutik och hyra eller köpa den. I en snar framtid finns den säkert att tillgå i digital form hos någon nätbutik.
Oavsett vilket får du betala lika mycket för att se filmen, om du redan betalat för den eller ej spelar ingen roll alls.

Men det är enkelt för den tekniskt kunniga att kringå systemet genom att lägga över en kopia av filmen på sin dator eller Ipod. På samma sätt kan den upphovsrättsligt likgiltiga lägga någon minut på att sätta igång en illegal nedladdning.

Kort sagt, med några enkla handgrepp går det enkelt att få tag på en digital kopia utan några som helst tekniska begränsningar – en digital kopia som branschen inte har någon kontroll över. En kopia som kan bli hur många kopior som helst utan att kvaliteten blir sämre, en kopia som aldrig slits ut. En kopia med kopieringsskydd är en kontrollerad kopia. Tillgång till oskyddade digitala kopior kanske inte är en rättighet, synd bara att tillgången ska vara förbehållen de tekniskt kunniga och upphovsrättsligt likgiltiga.