X
Annons
X

Adam Erlandsson om digitala trender

Adam Erlandsson

Adam Erlandsson

Nu har jag haft Sonys Xperia S som huvudtelefon i ett par veckor och börjar bli redo att skriva ihop ett test. Ni kan få den verkligt korta versionen direkt: Det är en bra telefon. Men den är inte perfekt.

En mer detaljerad redogörelse om fördelar och nackdelar med skillsmässobarnet Xperia S kommer om ett par dagar. Men först en liten kort iakttagelse. Xperia S följer rådande trender i mobilvärlden och saknar fysiska knappar på fronten. Precis som många andra är det en liten pekkänslig yta under skärmen som (utmärkt med tre mycket små vita prickar) får agera tryckyta åt Android-funktionerna ”bakåt”, ”hem” och ”meny”.

Avsaknaden av fysiska knappar gör det möjligt att bygga en mer avskalad och estetiskt tilltalande telefon. Det är också betydligt häftigare och coolare än att ha gammaldags knappar. Men knappar har flera fördelar ur ett användbarhetsperspektiv – det går att hitta dem utan att man tittar på vad man gör och man känner tydligt om man tryckt ner en knapp. Den typ av lösning som Sony använder förlitar sig istället på en lätt vibration för att ge feedback på att man lyckats trycka rätt.

Och även om det är en konst att få till en fysisk knapp på ett bra sätt – den får inte vara för lätt eller för trög att trycka på, den får inte kännas plastig och den får absolut inte sitta löst – så är det ännu svårare att få till en sån här peklösning så att den känns intuitiv att använda. Här har väl ingenjörerna bakom Xperia S lyckats..sådär.

Det är inte helt självklart var man ska sätta fingret och hur länge man ska göra det. Inte sällan känns det som att det är en fördröjning mellan det tillfället man önskar att systemet ska reagera på knapptryckningen och det tillfälle då det vibrerar till och visar att det faktiskt reagerar. Det är säkert inte fråga om många tiondelar av en sekund, om ens så mycket. Men det är tillräckligt för att vara ett irritationsmoment.

Men å andra sidan finns det exempel på raka motsatsen också. Bredvid på bilden ligger Samsung Galaxy Nexus, den första telefonen på marknaden med Ice Cream Sandwich, version 4 av Googles operativsystem. Där har man helt skippat knapparna under skärmen och istället byggt in dem som en del av gränssnittet på skärmen. Det har sina fördelar, framförallt går de att minimera om man exempelvis kollar på film eller tittar på bilder och det går att göra skärmen till en större del av telefonens front. Det har också sina nackdelar. Det är oerhört enkelt att komma åt knapparna av misstag. Till exempel ligger ”hem”-knappen precis under mellanslag på skärmtangentbordet. Innan man vant sig blir det gott om ofrivilliga knapptryckningar.

Båda lösningarna är snyggare och känns mer moderna än de forntida fysiska knapparna. Men ur ett användarperspektiv är de inte helt klockrena. Kanske är det ett tecken på den här skribentens stigande ålder, kanske ett tecken på något slags överdriven kinkighet – men jag måste säga att jag föredrar fysiska knappar.

 

Uppdaterad: Nu ligger testet ute för läsning: Skilsmässobarnet står sig bra