Annons

Adam Erlandsson om digitala trender

Adam Erlandsson

Adam Erlandsson

DATORSPEL Vad är kultur? Det är en klassisk fråga med nästan lika många svar som det finns tillfrågade. Vad är finkultur? Det är en annan fråga, som oftast hänger ihop med vad någon med tillräckligt stark ställning och tillräckligt gott rykte valt att lyfta fram.

E.T.Om Fredrik Reinfeldt säger att Da Buzz är hans favoritartister, så lär inte många höja rösten och kräva att bandet i fråga blir en del av musikutbildningen i skolan. Men om Smithsonian American Art Museum i Washington, ett av USA:s främsta konstmuseer gör en storsatsning på datorspel så kanske det kan ha effekt.

Syftet med utställningen The Art of Videogames är dels att presentera datorspelens historia, som numera sträcker sig över fyra decennier och göra det ur ett artistiskt perspektiv – hur har teknikutvecklingen egentligen förändrat det konstnärliga uttrycket?

Utställningen ska öppna i mars 2012 men innan dess håller man en omröstning där de bäst utformade spelen ska utses. En jury bestående av bland annat spelpionjärer, mer nutida spelutvecklare och designers har valt ut 240 spel, uppdelade på olika kategorier och olika tidsepoker för att det ska bli så rättvist som möjligt. Space Invaders står alltså inte i direkt tävlan med Portal.

Och det bästa är att vem som helst kan gå in och rösta. Själv insåg jag ganska snabbt att jag har en hel del luckor i min spelhistoriska bildning, och kanske framförallt mer sentida alster till moderna konsoler.

Lite kul är det dock att Atarispelet E.T. The Extra-Terrestrial från 1982 fått en plats på listan – det framstressade licensspelet brukar vanligtvis dyka upp i topp på listor över världens sämsta spel någonsin.

Annars är det både högt och lågt på listan, både stora utvecklare och indiespel. För oss svenskar är det kanske extra kul att Marcus Perssons/Mojangs Minecraft fått en plats bland de 240 utvalda spelen.

Adam Erlandsson
BETALMODELLER I dagarna har både Apple och Google presenterat betallösningar för digitalt innehåll. Marknaden för digitalt innehåll har mognat och konsumenterna är i dag beredda att betala för innehåll till sina mobiltelefoner och pekdatorer i en utsträckning som varit otänkbar för bara ett par år sedan.

Enligt undersökningsföretaget Gartner kommer app-marknaden att vara värd minst 15 miljarder dollar, omkring 100 miljarder kronor i år. Bland innehållsproducenter hoppas många på digital distribution till mobila enheter som framtida inkomstbringare. Det går exempelvis knappt att räkna antalet tidningar med en egen Ipad-app. Rupert Murdoch har satsat 30 miljoner dollar på att ta fram Ipad-tidningen The Daily och filmbolaget Warner Bros släppt storfilmerna Inception och The Dark Knight i appform.
Apple har i dag ett försprång. Deras programbutik innehåller fler program och hittills har Iphone/Ipad-användare visat sig mer villiga att betala för innehåll än Android-användare. Dessutom har Cupertinoföretaget hunnit skaffa en stark ställning på pekdatormarknaden – Ipad har stått för omkring 90 procent av försäljningen hittills.
Apple var också först ut med att berätta om sina planer på en prenumerationslösning för sin App Store.
För konsumenterna innebär Apples förändringar många förbättringar – de behöver bara lämna sina kontouppgifter på ett ställe och behöver i princip bara trycka på en knapp för att lägga en beställning eller säga upp en prenumeration.
Bland tidningsutgivare och företag som säljer digitalt innehåll, som exempelvis Amazon och deras Kindle-app, har tongångarna varit hårdare. Apple tar nämligen samma 30 procent av försäljningspriset som de gör för varje app som säljs.
Medieföretagen får visserligen sälja innehåll och prenumerationer utanför appen, men det får inte finnas några länkar i appen som leder dit. Dessutom måste det prenumerationspris som finns i appen vara det lägsta som finns på marknaden.
Prissättning får alltså inte användas som incitament för att locka användare bort från Apples ekosystem. Dessutom säger Apples regler att medieföretaget enbart får tillgång till adress- och namnuppgifter om prenumeranten aktivt ger sitt medgivande.
Att med kort varsel så fullständigt ändra villkoren och samtidigt kräva nästan en tredjedel av försäljningspriset går att beskriva som både maktfullkomligt kaxigt och kanske till och med okänsligt. Men samtidigt är det affärsmässigt begåvat. Potentialen är enorm och Apple är så pass medvetna om sin starka ställning att de törs ställa sig upp och säga ”Ni kan inte göra det här utan oss, så vi tar 30 procent för besväret.”
Google har valt en annan strategi med sin nylanserade betallösning One Pass. Den vänder sig inledningsvis bara till tidningar och magasin. Systemet är också mer inriktat mot betalning på webben, även om det också kan användas i appar som Android.
Om man ser One Pass som ett direkt motdrag till Apples planer så är villkoren närmast insmickrande gentemot utgivare: Google nöjer sig med 10 procent av försäljningspriset och som användare måste man göra ett aktivt val om man inte vill dela med sig av sin personliga information till medieföretaget.