Annons

Adam Erlandsson om digitala trender

Adam Erlandsson

Adam Erlandsson

NOSTALGI År 1995 började Rapport lägga ut sändningar på internet. Då sände man det här lilla inslaget för att berätta om nyheten. Bortsett från att det innehåller en del kul formuleringar som ”datanätet internet”, så är det rätt skönt att bli påminnd om att det hänt en del de senaste åren.

I inslaget säger datareporter Niklas Kranz följande:

”Poängen är att du kan titta precis när du vill och du kan också välja vad du vill se eller läsa eller höra. Du som tittare är inte helt beroende av den som sänder ut.”

Det tog några år, men i dag är det en självklarhet för många.

Nästa steg borde vara, både för SVT och alla andra aktörer – att öka utbudet av material som man kan se i efterhand, och kanske öppna upp ännu mer av det digra arkiv man samlat på sig under åren.

Men det kan dröja. Rättigheter måste säkras och sådana frågor löser man inte på en förmiddag.

YouTube Preview Image
Adam Erlandsson

GRUNDARE Förändringens vindar blåser på Apple och på Google och det är grundarna som står i centrum. På Apple har Steve Jobs sjukskrivit sig igen och lämnat över pinnen till Tim Cook. På Google lämnar Eric Schmidt vd-stolen till grundaren Larry Page.

Apple får under en period klara sig utan sin grundare och visionär. Google får visa att de klarar sig med sin.

Det kan vara värt att fundera över grundarens roll när ett företag vuxit upp, bortom den lilla kämpande startupen. Steve Jobs lämnade företaget efter en maktkamp och hans återkomst till rodret på Apple är inget annat än en triumf. Under 1997, samma år som Jobs återvände till bolaget handlades aktien för så lite som 3 dollar och 50 cent och bolaget var slaget, uträknat. I anslutning till bolagets kvartalsrapport häromveckan kostade aktien 348 dollar och Apple är nu världens högst värderade teknikföretag.

Steve Jobs har varit bolagets frontman, dess ansikte utåt – den person som förkroppsligar allt Apple står för; kompromisslöshet, noggrannhet och innovation. Apple har vunnit mycket på att marknadsföra honom som den förlorade sonen som återvänder och vänder företaget åter på rätt köl.

Ingen lär väl egentligen tveka på att han har kompetenta medarbetare bakom sig, men helt ärligt – hur många känner egentligen till vilka Phil Schiller, Tim Cook och Jonathan Ive är, än mindre skulle känna igen dem på bild?

Och då är det ändå de mest namnkunniga i leden bakom Steve Jobs. Det finns ingen tydlig successionsordning och varken kunderna eller marknaden känner eventuella ersättare särskilt bra.

En grundares starka kopplingar till sin skapelse är givetvis en stor tillgång, men är långt ifrån en garanti för framgång. Titta bara på Yahoo-grundaren Jerry Yang som misslyckades med att skaka nytt liv i företaget mellan 2007 och 2009. Det mesta kom att handla om alla turer kring om Microsoft skulle köpa Yahoo eller ej. Företagets nuvarande vd, Carol Bartz, brottas med i princip samma problem i dag.

Dell-grundaren Michael Dell lämnade över vd-stolen 2004, men återvände tre år senare efter en direkt förfrågan från bolagets styrelse. Men företaget har inte direkt varit någon raket på börsen sedan dess,

På Google handlar det visserligen inte om någon återkomst för grundaren Larry Page, han har ju aldrig lämnat företaget. Däremot tror jag att företaget hoppas på en ”återvändareffekt” – just den entusiasm och den visionära handlingskraft som ofta förknippas med grundarrollen. Trots åtskilliga försök har Google under Eric Schmidt aldrig lyckats bli en särskilt viktig aktör på den sociala webben, åtminstone om man tittar på rena destinationssajter – där har Facebook i dag en närmast total dominans och tidigare var det Myspace som ledde fältet.

Det finns fler exempel. Företaget missade helt när Twitter definierade realtidswebben. Ett mer nutida exempel är det misslyckade förvärvsförsöket av kupongtjänsten Groupon.

Apple måste bevisa att företaget kan fungera utan sin grundare, frontfigur och främsta visionär vid vd-rodret oavsett hur lång period Steve Jobs blir borta. Google måste bevisa att företaget kan fungera med en grundare i samma roll. Båda står inför intressanta utmaningar.

Adam Erlandsson

OPERATIVSYSTEM Webbläsaren Google Chrome har rönt stora framgångar det senaste året och klättrat till en trygg tredjeplats bakom Internet Explorer och Firefox. Mycket beroende på att den är snabb och trevligt avskalad. Nu hoppas Google att samma framgångsfaktorer ska fungera för det nya operativsystemet Chrome OS.

Jag har testat den första datorn med Chrome OS, en snyggt mattsvart och avskalad maskin med det föga exalterande namnet Cr-48. 12 tum stor skärm, flashlagring. Den är funktionell och ungefär så spännande som namnet antyder. Det mest innovativa med hårdvaran lär vara att Google tagit bort Caps lock-knappen och ersatt med en sökknapp.

Ett annat sätt att beskriva den är skönt avskalad. Inget lull-lull alls. Men Cr-48 är tillräckligt mycket en prototyp för att det ska vara på tok för tidigt att dra några slutsatser om hur de datorer som bland annat Samsung och Acer väntas släppa till sommaren kommer att se ut.

Efter någon vecka med Chrome OS kan jag dock konstatera att hårdvaran kommer att bli viktig för operativsystemets framgångar. Jag återkommer till varför längre ner.

Vi börjar med några rader om användarupplevelsen. Cr-48:an startar på bara ett par sekunder (jag gillar att skriva så, det påminner om familjens gamla Datsun 120Y som jag övningskörde med. Den startade också ”på ett par sekunder”).

Chrome OS välkomnar med en liten logga på skärmen och en efterföljande inloggningsruta. Det är bara att koppla upp den mot ett nätverk och logga in med sitt Google-konto. Om man vill går det får man också ta en profilbild med den inbyggda webbkameran.

Ytterligare ett par sekunder efter inloggning möts man av ett webbläsarfönster. Det är operativsystemet. Det finns inget skrivbord, ingen katalogstruktur, ingen egentlig programmeny.

Att använda Cr-48 som sin enda dator är det ultimata testet av tesen att ”allt finns på nätet”. Och visst går mycket av de dagliga datorsysslorna att förlägga på nätet – från officepaket och enklare bildbehandlingsprogram till småspel.

Men till exempel får man klara sig utan Spotify och egentligen alla program man använder till vardags. Dessutom är man beroende av att vara uppkopplad. Än så länge är stödet för offlineläge inte särskilt utbyggt i den tämligen skrala programfloran som erbjuds.

Cr-48 har visserligen ett inbyggt 3G-modem, men datorn verkar låst till T-Mobiles nät och ville inte funka med ett svenskt simkort. Det bör vara åtgärdat när Chrome OS släpps på riktigt – då är tanken att man alltid ska kunna koppla upp sig.

Att använda operativsystemet påminner om de avskalade Linuxvarianter som en del datortillverkare skeppar med sina datorer som snabbstartade alternativ till Windows, för de tillfällen när man bara vill kolla något snabbt på internet eller lyssna på musik och inte orkar vänta på att Windows ska tröska igång. De är skapade som komplement till den vanliga datorupplevelsen. Chrome OS är inte tänkt som något komplement och ska inte köras sida vid sida med Windows eller något annat operativsystem.

En fråga är hur redo vi är för att helt lämna den datorvärld vi vant oss vid, med katalogstrukturer för våra filer och installerade program på hårddisken. I dag väljer vi själva vilka filer och vilken information vi vill överlåta åt molnet. Med Chrome OS får allt en plats uppe bland molnen, på någon server någonstans.

Det är lätt att se Chrome OS som en framgång på internetcaféer världen över. Förmodat billig hårdvara och ett underhållsfritt operativsystem som varken kräver antivirusprogram eller behöver rensas från skräpprogram. De startar snabbt, både vid kallstarter och från viloläge. Batteritiden är väl tilltagen och att använda Chrome OS är obetydligt mera komplicerat än att använda webbläsaren Chrome.

Men någon aha-upplevelse är det inte. Snarare en jaha-upplevelse.

Om operativsystemet inte kan leverera det så får hårdvaran antingen se till att vara riktigt fin och väcka det där flyktiga habegäret – det som får oss att strunta i vårt förnuft, får oss att blunda för vår snålhet och får oss att lägga gamla vanor åt sidan för att i stället lägga ut pengar på något nytt.

Alternativet är att se till att hårdvaran blir billig, så billig att vi är beredda att acceptera de kompromisser som Chrome OS medför. Så billig att det känns värt att skaffa en maskin som tredje- eller rent av fjärdedator

Men att bygga hårdvara som väcker habegär är inte helt enkelt. Och att bygga superbilliga datorer är inte den mest lönsamma verksamheten.

Nu ska det också i ärlighetens namn tilläggas att Chrome OS inte är färdigutvecklat och än så länge har inga tredjepartsutvecklare pressat gränserna för vad plattformen klarar av. Det finns mycket som säkert kommer att bli bättre när Chrome OS väl släpps på riktigt. Men de stora dragen finns där – och det är där det är svårt att se var Chrome OS ska passa in.