Annons

Adam Erlandsson om digitala trender

Adam Erlandsson

Adam Erlandsson

FORMATKRIG För inte så länge sedan utkämpade bluray och hd-dvd en hård kamp om filmköparnas gunst. Det utmålades som världens hittills största formatkrig, med hundratals miljarder dollar i insats. Men så här i efterhand framstår det allt mer som en dispyt i en liten sandlåda för nördar.

Hittills har det nämligen inte handlat om några jättesummor. Försäljningen är allt annat än imponerande, trots sänkta priser och ett växande utbud av bluray-filmer.

Sedan de första spelarna dök upp i svenska butiker för ett par år sedan har det sålts ungefär 15 000 spelare och enligt färska siffror från Elektronikbranschen säljs det ungefär 800 spelare i månaden. Det är en bra bit från prognosen på 40 000 som ställdes inför året.

”Men de har ju inte räknat med Playstation 3”, skrockar blurayfantasterna säkert. Men även om man lägger till de 135 000 exemplar som distributören Nordisk Film säger sig ha sålt i Sverige är det en bra bit upp till de 700 000 vanliga dvd-spelare som kommer att säljas i år.

Lägg till det att en av Samsungs chefer i Storbritannien förklarat att formatet bör vara dött inom fem år och absolut inte finnas kvar om tio, att Sony själva sagt att ”bluray är det sista optiska formatet”.

När Apple, som faktiskt finns med bland de företag som backar bluray, lanserade nya datorer häromsistens fanns det inte ens med som tillval på de allra dyraste maskinerna.

Samtidigt blir våra bredbandsuppkopplingar allt snabbare och det lär inte direkt vara en nackdel för de tjänster som satsar på högupplöst film som nedladdning.

Kommer du ihåg SACD? Laserdisc? Minidisc? Betamax? DVD-audio? Historiskt finns det betydligt fler förlorare än det finns vinnare när det gäller lagringsmedier.

Det finns en hel del som pekar på att Bluray står på tur att ta plats på denna formatkyrkogård. Men det allra viktigaste skälet är att vi konsumenter inte bryr oss i tillräckligt stor utsträckning. Helt vanliga dvd-filmer är helt enkelt bra nog för de allra flesta.

Adam Erlandsson

DIGITAL MUSIK Skivbolag efter skivbolag gräver med stridsyxan och skakar hand med Youtube för att få ut sina videos. Samtidigt har MTV många andra kvalitetsserier att de knappt har plats i tablån att sända några musikvideos längre. Men de har ett ganska stort arkiv…

…som de nu tagit det klockrena beslutet att göra tillgängligt på internet. På MTV Music finns 16 000 musikvideos tillgängliga i nuläget, men ambitionen är ungefär samma som hos Spotify – ”allt” ska finnas tillgängligt.

Sajten som sådan är en ganska generisk videotjänst-möter-socialt-nätverk, det går att kommentera filmer och länka direkt till dem. Bra så, men det är innehållet som gör tjänsten och tillgängligheten till innehållet som avgör om den kommer att bli framgångsrik. Eftersom jag kan göra så här…


Daft Punk |MTV Music

…och MTV dessutom erbjuder ett API som låter utvecklare göra samma sak på exempelvis Facebook och Myspace finns det gott om chanser för MTV Music att lyckas.

Adam Erlandsson

KARTOR Det finns gott om schyssta karttjänster på nätet. Flygradar.nu är ett färskt tillskott som säkert kan intressera många, åtminstone aviationens motsvarighet till trainspotters.

Flygradar.nu kan man enkelt se vilka flygplan som flyger över Sverige för tillfället. Svenska Resenätverket AB, som driver sajten, har placerat ut mottagare som tar emot information från sändare på flygplanen (åtminstone de större utrikesplanen):

”I dagsläget är inte alla flygplan utrustade med en Mode-S/ADS-B-transponder. Generellt kan man säga att ju större flygplanet är, dessto större är chansen att flygplanet har denna transponder. De flesta flygplan som flyger internationellt har transpondern. Mindre inrikesplan saknar ofta denna transponder.”

De flesta andra kartsajter behöver inte åka runt och placera ut några mottagare eller annat, de tar bara informationen från en annan sajt och kombinerar den med en karta från någon annan.

Serieentreprenören Ted Valentin har gjort detta till sitt signum på senare tid. Sushikartan, Cafékartan och Annonskartan är bara några exempel på lycjkade kartsajter i hans nätverk.

Via läsvärda bloggarna Hjalmars it-blogg & Ohsohightech.se

Adam Erlandsson

APPLE I går rapporterade Apple sitt resultat för det som är det fjärde kvartalet i bolagets brutna räkenskapsår. Försäljningen ökade kraftigt, vinsten likaså. Investerarna var nöjda, analytikerna var nöjda, men allra nöjdast var Steve Jobs.

Jag ska inte tråka ut er med allt för mycket hårda siffror (7,9 miljarder dollar i intäkter och vinst på 1,14 miljarder dollar, 1,26 dollar per aktie, för Q4, läs mer här).

Siffror som gladde den ikoniske Apple-vd:n så mycket att han dök upp under företagets telefonkonferens till investerare, analytiker och journalister. Den främsta anledningen? Apple har passerat Research in Motion, företaget bakom Blackberry, i antal sålda telefoner.

Under kvartalet sålde Apple 6,9 miljoner Iphones och med ett kvartal kvar av kalendereråtet 2008 är målet att sälja 10 miljoner telefoner redan passerat. Med 4,6 miljarder dollar i intäkter från Iphone-försäljningen har man också tagit ett rejält kliv upp på listan över världens mobiltillverkare. En liten redovisningsteknisk parentes: dessa 4,6 miljarder dollar är inte inräknade i bolagets kvartalsintäkter på 7,9 miljarder, eftersom de till stor del är kommande abonemmangsavgifter och som sådana redovisas över flera kvartal i enlighet med amerikanska redovisningsprinciper.

Men när Steve Jobs och Peter Oppenheimer räknar samman intäkterna får de siffran 4,6 miljarder dollar, vilket placerar företaget bakom Nokia (12,9 miljarder dollar) och Samsung (5,9 miljarder) men före Sony Ericsson (4,2 miljarder) och LG (3,4 miljarder).

Cupertinoföretaget är inte längre bara en datortillverkare som pysslar med annat vid sidan.

Steve Jobs passade också på att poängtera att Apple står stadigt inför framtiden:

”Vi har nästan 25 miljarder dollar på banken och noll i skulder. Det ger oss en fantastisk stabilitet och en möjlighet att investera oss ur den här nedgången. […] Den här nedgången kan också ge utmärkta möjligheter för företag som har pengar nog att dra nytta av dem, som Apple har.”

Apple har 25 miljarder dollar på banken och en vilja att satsa sig ur krisen. Som en av analytikerna som deltog i telefonkonferensen påpekade skulle företaget kunna anställa majoriteten av alla utvecklare och ingenjörer i Silicon Valley utan att göra slut på den summan.

Det skulle inte förvåna om Apple ger sig ut på en liten shopping-spree snart. Frågan är bara vad man köper. Kanske är det dags att göra slag i saken och göra det här återkommande ryktet till sanning?

Lyssna på telefonkonferensen här, eller läs en transkription här.

Adam Erlandsson

SPAM Ibland dyker det upp e-post av det mer tveksamma slaget även i min hårdfiltrerade inkorg. Klockan 04.32 i natt fick jag ett synnerligen luckrativt erbjudande, som fick mig på riktigt gott humör denna regniga morgon.

Mr. Hank Smith på ”Citibank” i London vill tydligen att jag ska hjälpa honom begå ett litet bedrägeri i mångmiljonklassen. Om jag ställer upp och spelar anhörig till en av hans avlidna klienter så ska vi dela på 16,5 miljoner efterlämnade dollar. Inte illa alls.

Från brevet:

Jag vet att detta meddelande kommer att visas för dig som en överraskning men innan jag fortsätter, Mitt namn är Mr Hank Smith från Storbritannien och jag arbetar med Citibank International Abp. LONDON filial som revisionen chef och jag kontaktar dig via e-post från mitt kontor som kommer att bli en enorm fördel för oss båda.

[…]

I min avdelning, jag upptäckte en övergiven summan av ($ 16.5 miljoner) Sexton miljoner femhundra tusen USA-dollar på ett konto som tillhör en av våra avlidna utländsk kund Late Mr Denis Cook en amerikansk medborgare som tyvärr miste livet i olyckan i Osama bin Laden bombningen av World Trade Center den 11 september 2001 och valet av kontaktar du är upphetsad av geografisk karaktär av var du bor i synnerhet på grund av känslighet för transaktionen och sekretessen här.

Notera att det sista citatet är en enda sammanhängande mening. På något sätt är det imponerande, om än inte grammatiskt korrekt. Att ”valet av kontaktar du är upphetsad av geografisk karaktär” gör inte direkt saken sämre…

För att få mina 40 procent av de 16,5 miljonerna behöver jag bara uppge tre saker:

1. Fullständigt namn
2. Ditt telefonnummer
3. Din adress.

Låter ju hur fint som helst, men givetvis är det ett bedrägeriförsök av klassiskt Nigeriabrevssnitt. Mest kul för att det är på svenska. Ska kolla om den som skickat det förstår ett svar på svenska…

Adam Erlandsson

MAC vs PC Apple och Microsoft har haft sina pr-avdelningar i attackläge ganska länge nu. Men det som i början var tämligen underhållande har alltmer utvecklats till pajkastning i en överbefolkad ankdamm.

Pajkastningen började egentligen när Microsoft kontrade mot Apples framgångsrika reklamfilmer. Först genom att rekrytera Jerry Seinfeld och låta Bill Gates spela mot honom i ett gäng lågmälda filmer. (Som inte direkt fick det bästa mottagandet)

Efter bara någon vecka slutade de visas. Sedan blev det dags för Microsofts nästa steg. ”I’m a PC”-kampanjen skulle kontra mot Apples ”I’m a Mac”, där den överviktiga tönten i brun kostym spelar PC och skådisen Justin Long spelar den coola unga killen (Mac).
”I’m a PC” skulle hjälpa till att vända på förhållandet genom att visa upp alla häftiga människor som använder Windows.

Det lyckades något bättre än Seinfeld-filmerna. Här finns i alla fall ett budskap att förstå. Nu har Apple tagit nästa steg i reklamduellen och det är väl egentligen bara logiskt att det är Microsofts marknadsföring som attackeras.

Att Apple kör den här vinkeln är inte konstigt. Men är det inte lite intern pajkastning över det hela? Hur många presumtiva datorköpare har egentligen koll på hur mycket pengar Microsoft lägger på marknadsföring?

Det börjar redan bli trångt i ankdammen och jag undrar hur mjukvarujätten kommer att kontra…kanske är det dags att skapa en Mac-stereotyp. För att fullborda pajkastningen bör pinsamma personpåhopp bli nästa steg. När kommer egenligen Microsofts ”I’m a Mac”, om den 53-årige nörden som sover i sina jeans och sin svarta polotröja och gör allt för att verka ungdomlig och cool?

Adam Erlandsson

NYA MACAR Apple har uppdaterat sin produktportfölj. Den här gången var det de bärbara datorernas tur. Vi fick se lite ny design, mer aluminium och en knapplös pekplatta. Särskilt revolutionerande är det däremot inte.

Enligt förhandsspekulationerna var det upplagt för att Apple skulle ta sina första revolutionerande steg mot världsherravälde.

Det verkade så logiskt. Världsekonomin rasar. Allt fler tillverkare slåss med sina netbooks på budgetmarknaden. Apples finanschef Peter Oppenheimer har berättat om företagets hemliga innovation som konkurrenterna inte skulle kunna mäta sig med, men som skulle sänk marginalerna. Lägg till det att Apple har omkring 20 miljarder dollar i sin kassakista.

Enligt många bedömare var det här tillfället när Apple skulle lansera en billig dator och i ett slag lämna premiumsegmentet och verkligen gå i klinch med verkligt stora datortillverkare som HP och Dell.

Men efter gårdagens lansering är det bara att konstatera att Apple inte alls tänkt gå åt det hållet. De nya modellerna är istället dyrare än sina föregångare och någon ny produkt riktad mot massmarknaden hade man inte att visa upp.

Det enda man gör för att blidka de budgetbekymrade är att behålla den gamla vita plast-Macbooken med ett lite lägre pris.

Jag undrar om någon egentligen väntat sig något annat?

Apple är i dag ett välmående företag i stark medvind. De tjänar gott om pengar som det är och ökade sin andel på världsmarknaden med den tidigare produktportföljen. Alltså har man inte mycket att vinna på att sänka sina priser.

Däremot finns det en hel del att förlora.

En riktigt billig Mac skulle göra rejält med skada på försäljningen av de dyrare modellerna. De dyra modellerna är nyckeln bakom Apples höga marginaler. De höga marginalerna är nyckeln bakom Apples välfyllda kassakista.

Steve Jobs är inte intresserad av att bygga upp världens största datortillverkare, han trivs bra med att vara en av de mest lönsamma.

Adam Erlandsson

DIGITAL MUSIK Så har Sandisk presenterat lite mer information om Slot Music, den nya banbrytande distributionsformen för musik där den lite större runda plastskivan ersatts av ett frimärksstort minneskort.

Sandisk har fått med sig flera stora skivbolag och vid lanseringen kommer ett par dussin skivor från förväntade och harmlösa artister att finnas tillgängliga. För 15 dollar kan konsumenterna köpa med sig en skiva på sd-kort. För 20 dollar till får man en mp3-spelare som man kan stoppa in minneskortet i och lyssna på musiken.

Det jag skrev i mitt förra inlägg om Slot Music stämmer fortfarande:

Gäsp. Skivor på minneskort små som tioöringar var yttersta science fiction 1988, men i dag känns det sömnigt.

Det mest fascinerande är väl egentligen att man hoppas lansera ”det nya formatet” i Europa och resten av världen under 2009.

Det lär inte hända. Slot Music lär inte överleva så länge. Hhoppas bara att Sandisk ordnat en fin plats på kyrkogården för idéer som var dödsdömda långt innan de nådde marknaden.

Läs pressmeddelandet här och kolla in vilka artister som släpps på Slot Music här.

Adam Erlandsson

DIGITAL MUSIK Det senaste årets mest hajpade tjänst, svenska musikströmmaren Spotify, har äntligen lanserats. Med avtal på plats med flera av de stora skivbolagen har man löst ett av de viktigaste problemen. Men ännu är man inte i hamn.

Spotify grundades 2006 av entreprenörerna Martin Lorentzon, som drog i gång Tradedoubler, och Daniel Ek. Bolaget har sitt formella huvudkontor i Luxemburg, men har också lokaler ett stenkast från Stureplan i Stockholm.

Ända sedan de första ryktena om tjänsten började sippra ut för ett drygt år sedan har en inbjudan till tjänsten varit det mest eftertraktade bland nätets musikälskare sedan Oink slog igen portarna. I den svenska bloggosfären började hyllningarna snabbt trilla in. Sedan blev det tyst. Tills för en dryg vecka sedan. Då skickade man ut inbjudningar till flera av oss som tillbringat månader för att få testa tjänsten.

Strax efteråt kom uppgiften att de två riskkapitalbolagen Creandum och Northzone Venture Partners gått in som delägare i bolaget. Ett fullständigt normalt förfarande för de flesta teknikföretag i uppstartsfas, det som fick många att rynka lite på näsan var storleken – enligt Techcrunch UK ska bolaget dragit in 15,3 miljoner euro och värderats till 71,6 miljoner euro före investeringen. Totalt skulle Spotify alltså vara värt i runda slängar 850 miljoner kronor.

Uppgifterna har inte bekräftats, varken av Spotify eller de två riskkapitalbolagen, men om de stämmer är det är en rejäl summa för ett bolag som vid tillfället enbart hade en programvara som lanserats i en testversion för ett fåtal inbjudna testare.

I och med dagens lansering är det lättare att förstå värderingen – Spotify slår upp portarna i Sverige, Finland, Norge, Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien. Dessutom har man knäckt en svår nöt – avtal finns på plats med sju internationella musikjättar: de fyra stora (EMI, Universal, Warner Music och Sony BMG), samt Bonnier Amigo, Merlin och indiejätten The Orchard.

I och med att skivbolagen hoppat på tåget har en av de stora svagheterna med tjänsten rättats till. Flera luckor i utbudet har täppts till, framförallt när det gäller ny musik och en sökning på hajpade band som Glasvegas eller Fleet Foxes ger numera resultat.

Därmed bör tjänsten passa en större målgrupp betydligt bättre. Men tyvärr har det också inneburit att en del skivor försvunnit ur katalogen. Utan att ha något vetenskapligt belägg för det handlar det mest om musik ganska långt ut i den berömda svansen (till exempel finns det knappt något av Revolting Cocks kvar på sajten).

Det lär inte vara något större problem för majoriteten av användarna, men för att Spotify verkligen ska göra avtryck och bli något mer än bara ”ännu en tjänst som strömmar de fyra storas musik över internet” måste katalogen byggas ut. Tänk om all musik som getts ut i världen bara fanns ett klick bort – det är en del science fiction, en del våt dröm för världens musiknördar – men också en tjänst som många skulle betala för att använda.

I och med lanseringen har man också visat hur man tänkt att affärsmodellen ska se ut. En gratisversion med reklam och en premiumvariant för 99 kronor i månaden för den som vill slippa höra de radioreklamlika annonserna. Det finns även ett dagpass för 9 kronor om man vill slippa höra reklam under ett dygn.

I nuläget behöver man en inbjudan för att kunna lyssna gratis, men den som vill betala verkar kunna komma in på studs.

Jag har själv använt Spotify i en dryg vecka. Låtarna börjar spela nåstan direkt och ljudkvaliteten är bättre än det mesta i strömningsväg. Det går att lägga upp spellistor och dela med sig av dem till andra Spotifyanvändare, vilket tillför en social dimension som säkert kan utvecklas längre fram.

Sedan en vecka tillbaka har jag inte ens startat Itunes på jobbdatorn, jag har kommit åt det mesta och lite till via Spotify-molnet istället. Det är ett gott betyg.

Med en lite mer välfylld svans skulle de vara så gott som i hamn. Men för att det ska räknas som att de är förtöjda och förankrade i hamnen så måste de få till en välfungerande mobilversion också.

Adam Erlandsson

ANTIVIRUSBLUFF Vi har alla stött på dem, de irriterande pop-up-fönstren som deklamerar att våra datorer infekterats med något elakt virus och att vi helst ska klicka på en länk för en gratis genomsökning av maskinen. Att Microsoft och statsåklagaren i Washington gett sig efter bluffmakarna är lovvärt, men de kommer inte att lyckas.

På sin höjd kommer de kanske att få det aktuella Texasföretaget fällt, men bakom dem finns hundratals, om inte tusentals, likartade aktörer. Gömda bakom anonyma ip-adresser och ständigt flyttade domäner är det ett sisyfosarbete att bara identifiera dem och lyckas man fälla en så finns det tio andra som hoppar fram och försöker fylla tomrummet.

Så länge folk inte kan se skillnad på legitima och falska pop-up-fönster och dessutom låter sig skrämas av de alarmistiska utropen i dem och faktiskt betala för de här bluffprogrammen så kommer de inte att försvinna.

För många låter det som världens enklaste sak, men enligt en färsk rapport från North Carolina State University har vi internetanvändare märkligt svårt att skilja på legitima och falska pop-up-fönster.

Läs mer:
Den senaste tiden har det formligen svämmat över av nya varianter på det här blufftemat. Sunbelt och F-Secure har lagt ut några exempel på sina bloggar. Kan vara bra att titta lite närmare på så blir det lättare att känna igen skojarna…