X
Annons
X

Adam Erlandsson om digitala trender

Adam Erlandsson

Adam Erlandsson

TEKNIKBLOGG Det verkar finnas ett närmast oändligt antal teknikbloggar i världen. Få är så läsvärda som den som brittiske skådespelaren/författaren Stephen Fry har på sin sajt.

Där kan man bland annat få reda på att han och enormt saknade författaren Douglas Adams brukade fördriva tiden med att testa nya tekniska prylar och byta mjukvara. Med viss regelbundenhet testar han också prylar. Det är altlid läsvärt, som när han jämför de båda universalfjärrarna Philips Prestigo SRU 8015 och Logitech Harmony One:

Between them these two useless implements have sucked four hours out of
my life. Usually I don’t mind when time is frittered away in digital
device play, but somehow when it is lost trying to use objects whose
only purpose is to simplify and harmonise, I get very cross indeed.

Tydligen hatar han universalfjärrar mer än allt annat i teknikväg. Jag förstår honom.

Adam Erlandsson

DIGITAL MUSIK Myspace har lanserat sin musiktjänst Myspace Music i USA. Det är precis vad den sociala nätverkstjänsten behöver. För skivbolagen är det däremot annorlunda och frågan är vad de egentligen hoppas uppnå.

Ända sedan början av april har Myspace pratat om sin ambitiösa musiksatsning, som enligt medgrundaren och vd:n Chris DeWolfe, ”saknar motstycke” och kommer att ”skriva ett nytt kapitel i modern musikhistoria”. Men tiden har gått och det har inte hänt så mycket.

Nu vet vi varför. Myspace har fått med sig samtliga av de fyra stora bolagen på det avknoppade samarbetsprojektet. EMI höll ut in i det längsta, men har nu sållat sig till Universal, Warner, Sony BMG och ett stort antal mindre bolag.

Det är tur för Myspace att de lyckades få med EMI till slut. Utan dem hade Chris DeWolfes kaxiga uttalanden lätt kunnat slå tillbaka mot satsningen; utan storsäljare som Coldplay, Robbie Williams och Pet Shop Boys, hade man inte bara saknat potentiella kassakor utan även en hel del trovärdighet.

Myspace har redan i dag tiotals miljoner användare som är intresserade av musik och som sådana är de också potentiella kunder. Med Myspace Music bryter man inte bara in på nya affärsområden som försäljning av digital musik, konsertbiljetter och merchandise – man öppnar även upp för nya annonssamarbeten.

Men innan tjänsten har överlevt den prövning som en internationell lansering innebär och bevisat att konceptet fungerar är det för tidigt att tala i termer av revolution. Man är ju ganska luttrad när det gäller nya tjänster som ska ge nytt liv till den påstått döende musikindustrin.

Än så länge har jag inte sett något som tyder på att Myspace Music är den räddande ängeln. Att bjuda på annonsfinansierad streaming och nedladdningar utan kopieringsskydd är lovvärt, men knappast så revolutionerande som Chris DeWolfe och de andra vill få det till. Konceptet är inte så lite likt det som Last.fm lanserat. Det är bara backningen från skivbolagen som är bredare och användarbasen som är större.

Jag tror att skivbolagen hoppas lyfta Myspace Music till en trovärdig utmanare till Apples Itunes, som man menar har en för stark position.

Men för att bli en räddare i nöden hade Myspace Music behövt något mer än att bara förlita sig på den slitna klyschan ”det behöver bara bli lättare att köpa digital musik, då kommer kunderna tillbaka”. Det kommer inte att räcka.

Myspace Music kan säkert bli ett bra marknadsföringsverktyg för de inblandade skivbolagen och hålla kvar användarna på sajten längre. Det är nog så viktigt, men steget är fortfarande långt till att bli en stor aktör på den globala musikmarknaden.

Adam Erlandsson

ANDROID Så har den gjort debut, Googles första mobiltelefon. Av allt att döma är det en välgjord telefon med ett intressant operativsystem, som vi inte hade brytt oss om alls om den tillverkats av Samsung eller HP.

Missförstå mig rätt. Jag ser verkligen fram emot att de första telefonerna med Googles Android under skalet ska nå svenska butiker. Men gårdagens lansering av HTC Dream, eller T-Mobile G1 som den heter sedan operatören fått klistra på sin logga ovanför skärmen, är något av en besvikelse.

Telefonen ser ut som HTC-telefoner gjorde för några år sedan, innehåller ingen revolutionerande teknik och ska bara säljas via en enda amerikansk operatör.
Men nu är det ju Google som ligger bakom plattformen och om de lyckas med sin satsning finns en mobil annonsmarknad på sisådär 100 miljarder dollar per år runt hörnet. Alltså lyssnar vi.

Sett till ambitionen för Open Handset Alliance, den Google-ledda sammanslutningen bakom Android, så är det förvånande att man valt ett Apple-liknande upplägg för sin lansering. Exklusivt avtal med en operatör i ett land betyder låsta telefoner, liten potentiell marknad och eventuella intressekonflikter om utvecklare skriver program som krockar med Googles och/eller T-Mobiles intressen.

Så mycket för allt prat om öppenhet och revolution på mobilmarknaden. Mottagandet i amerikansk press har inte heller varit direkt överväldigande.
Även om det inte går att veta hur diskussionen gått innan lanseringen, så vill jag gärna leka med tanken att jag varit i Googles kläder. Då hade jag gjort följande:

• Väntat med lanseringen tills ytterligare tillverkare hunnit få klart sina Android-telefoner och släppt telefonen på fler marknader direkt.

• Sett till att telefonerna sålts olåsta. Inlåsning till en operatör öppnar bara upp för onödig kritik eftersom Android handlat så mycket om öppenhet.

• Skapat något som gör telefonen unik. För oss teknikintresserade räcker det med ett ”öppet operativsystem” för att väcka intresse. Vanliga konsumenter låter sig inte luras lika enkelt.

Uppdaterat: Jag har precis lyssnat på en telefonkonferens med Rich Miner, Group Manager for Mobile platforms på Google, tillsammans med journalister från övriga Nordiska länder.

Frågestunden kretsade mycket runt när det är dags för lansering i Norden och när det blir dags för nya modeller. Särskilt mycket intressanta svar kom det däremot inte. ”Vi har inte meddelat något om ytterligare lanseringar”, var ett återkommande tema.

Däremot kunde Rich Miner berätta att han sett fungerande Android-telefoner från flera andra tillverkare, gissningsvis LG, Samsung och Motorola som alla är medlemmar i Open Handset Alliance, samt att man sett ett ökat intresse från andra tillverkare om att bygga för plattformen. Bland annat talade han om en vikbar modell utan qwerty-tangentbord.

– Plattformen är öppen källkod. Vem som helst kan bygga en telefon som kör Android. Vi har inga problem med det.

Läs mer:
• Last 100 har samlat ihop de bästa länkarna om G1 från amerikansk press och bloggvärld.

Adam Erlandsson

Nördigt värre. Men underhållande:

”You can’t fly, you’re so heavy
the only hotmail you got is when Ballmer gets sweaty…”

Kolla fler battles på Searchenginerapbattle.com.

Adam Erlandsson

ANDROID Googles mobilprojekt Android ser äntligen ut att komma ut i butikerna. Ikväll svensk tid visas den upp för första gången, men redan nu har en del detaljer läckt ut på nätet.

Det är bloggen Tmonews som grävt fram lite specifikationer och bilder på HTC Dream, telefonen som får symbolisera de första stegen i vad som ofta kallats Googles motdrag mot Apples Iphone.

Dream är en avancerad telefon med bland annat tryckkänslig skärm och utfällbart tangentbord. Bland annat ska man kunna komma åt sökjättens tjänster som Gmail, Youtube, Calendar och Google Talk med bara en knapptryckning.

Däremot är den uppgivna standytiden på 130 timmar ett rejält frågetecken. Antingen har Tmonews fått tag på felaktiga uppgifter, eller så har Google/HTC gjort bort sig rejält – 130 timmar är rejält under vad konkurrenterna uppger.

Att de inte heller verkat ha satsat på att göra Dream till en företagsvänlig e-postmobil känns också som en missräkning. Antingen är det ännu en felaktig uppgift, eller så satsar man på samma upplägg som Apple och bakar in funktionen i en kommande uppdatering.

Men av naturliga skäl är det inte hårdvaran som står i centrum. Dream är den första i vad som ska bli en hel radda telefoner baserade på Android, den mobilplattform som Google utvecklat i samarbete med ett 30-tal andra teknikföretag och som ska bli sökjättens väg bort från datorn.

Målet är ganska givet – att få ut ett stort antal telefoner från flera olika tillverkare med samma mjukvarubotten. Om de lyckas är den potentiella belöningen för Google enorm. De ekonomiska incitamenten bakom satsningen finns i att få fler att använda sin mobiltelefon för att surfa på internet.

Det finns en enorm och i det närmaste helt outvecklad potential i mobil marknadsföring, som Google givetvis vill ta en minst lika stor del av som man gjort på sökmarknaden.

Men för att nå dit måste man sälja stora mängder telefoner och för att lyckas med det måste man leverera en produkt som överglänser de etablerade aktörernas telefoner, Apples Iphone inräknat.

Att döma av den här första tjuvtitten så är det inte Dream som kommer att nå målet, även om HTC räknar med att sälja närmare 700 000 exemplar i år.

Läs mer:
T-Mobiles informationssida om G1, operatörens namn på HTC Dream. Efter presskonferensen fyller de på med bilder och information om telefonen.

Adam Erlandsson

DIGITAL MUSIK Slot Music är ett nytt format som skivbranschen lanserar tillsammans med minnesjätten Sandisk. I kort handlar det om att lägga nya heta album i mp3-format på Micro SD-kort.

Gäsp. Skivor på minneskort små som tioöringar var yttersta science fiction 1988, men i dag känns det sömnigt. Det är inte utan att man blir lite imponerad över marknadsavdelningen på Sandisk, som lyckats övertyga de fyra stora skivbolagen att hoppa på satsningen.

Sandisks incitament är ganska givet. De har utvecklat Micro SD-tekniken och får in licenspengar från andra tillverkare. Det är också Sandisk som ska sälja minneskorten till skivbolagen.

Skivbolagen i sin tur är i en position där de verkar beredda att testa så gott som vad som helst för att motverka den fallande skivförsäljningen. Musik på minneskort? Visst, vi testar gärna…

För konsumenterna är det däremot lite knivigare att se värdet. Att köpa ett minneskort med musik på skiljer sig inte så mycket från att köpa samma musik på en cd, bortsett från att man inte kan lyssna i bilstereon eller cd-spelaren i vardagsrummet.

Men några saker finns trots allt på pluskontot – enligt uppgift ska prislappen inte överstiga vanliga skivor och eftersom musiken levereras på vanliga Micro SD-kort så kan man alltid formattera dem och använda dem till annat.

Att musiken ligger lagrad i 320 Kbit/s mp3 betyder att det inte finns något kopieringsskydd alls. Det är trevligt, men lär inte spela någon avgörande roll för den genomsnittliga konsumenten om man ska tro Warner Music Group.

Men det är klart. Passa på och köp ett gäng om du kommer över dem på Bestbuy eller Wall Mart i USA. Nästa höst lär Slot Music vara ett bortglömt experiment och vem vet, om tio år kanske det blir samlarvärde på dem…

Adam Erlandsson

JOOST Som jag skrev tidigare i veckan så är Joost mitt uppe i en stor strategisk omvandling. Bort med det separata programmet och rakt in i webbläsaren. Nu visar det sig att vägen blir betydligt rakare än de sagt tidigare.

Joost kommer inte bara att förlita sig på ett separat plug-in till webbläsaren, utan kommer även att använda Flash, precis som Hulu, Youtube och de flesta andra. Vem som helst kommer alltså att kunna gå in på sajten och titta på de filmer som finns upplagda.

Joost hoppas dock att de flesta kommer att använda plug-in-versionen av sajten, eftersom det utnyttjar den p2p-teknik som var en så viktig faktor bakom den första hajpen av sajten. Den sparar in en hel del på bandbreddskostnaderna. För att locka så många som möjligt att ladda hem extraprogrammet så lockarn man med tillgång till högupplöst material och direktsändningar. Bland annat har man sänt collegebasket från USA och raider i onlinespelet World of Warcraft.

Utöver detta har man lagt in lite communityfunktioner och putsat på hur programmen är sorterade. Därmed kommer de flesta grundkriterier för att sajten ska kunna nå någon större spridning att finnas på plats.

Men frågan är om det räcker. Innehållet är fortfarande av b- och c-karaktär jämfört med konkurrenterna, oavsett om det är Hulu, Piratebay eller helt vanlig traditionell tv. Och let’s face it…det är innehållet som avgör, inte tekniken bakom.

Plug-in-versionen är tillgänglig redan nu, Flashversionen slår upp dörrarna i mitten av oktober för den som vill testa.

Adam Erlandsson

MUSIKSPELARE Microsofts mp3-spelare Zune har ännu inte kommit till den svenska marknaden. I USA har den nyligen presenterats i en tredje installation. Det är inte mycket som skulle göra spelaren till en framgång i Sverige. Men en sak har Microsoft gjort väldigt rätt med sina musikspelare.

Nej, det är inte att den första generationens spelare fanns att köpa i en trevlig brun färg – en inte helt obetydlig anledning till att mjukvarujättens musikspelarsatsning blivit så bespottad på andra sidan Atlanten.

Det som gör att Microsofts satsning sticker ut är inställningen till de befintliga kunderna. Den som köpte den där bruna Zunen, eller någon av dess mer färgglada syskon, har tillgång till exakt samma funktioner som den som köper en av de nylanserade modellerna.

Till exempel har mjukvarujätten uppdaterat menysystemet och lagt till flera nya funktioner som utnyttjar det inbyggda trådlösa nätverket. Från att i början bara kunna användas till att skicka hårt begränsade låtar (maximalt 5 spelningar) till andra Zunespelare i närheten, går det nu att köpa låtar direkt till spelaren och strömma musik över Wlan.

Varje gång Microsoft förbättrar mjukvaran i spelarna eller lägger till nya funktioner får samtliga Zune-ägare tillgång till dem. Oavsett om de har en sliten brun spelare som reades ut ganska snabbt efter lanseringen, eller om de har en helt ny värstingmodell.

Det är föredömligt, men tyvärr inte alls så vanligt som man skulle önska. Legio är snarare att man som konsument behöver köpa en marginellt förbättrad produkt, kanske inkapslad i ett nytt fint skal, ungefär en gång om året bara för att få tillgång till de senaste funktionerna.

När Apple presenterade den nya versionen av Ipod Classic sades det inte ett ord om de kunder som köpt den förra generationens spelare. När det gäller uppgraderingar till den Iphonelika Ipod Touch tar Cupertinoföretaget betalt av sina kunder.

Jag föredrar nog Microsofts inställning framför Lex Ipod. Den känns liksom generös snarare än…sniken.

Adam Erlandsson

SOCIALA NÄTVERK Facebook nådde nyligen 100 miljoner användare och enligt färska trafiksiffror så har sajten numera passerat Myspace som störst i världen. Men det betyder inte att världshärravälde och evig rikedom står för dörren.

Det är framförallt två saker som står i vägen. Facebook är ett socialt verktyg och användarna är inte intresserade av annonser på sajten. Därför kommer de att få rejält svårt att ens tiodubbla de uppskattade 150 miljoner dollar som företaget drog in förra året och därigenom komma något närmare att rättfärdiga fantasivärderingen på 15 miljarder dollar från när Microsoft köpte 1,6 procent av företaget för 240 miljoner dollar.

Det andra skälet är tydligt kopplat till det första. För att få upp annonsintäkterna – företagets enda egentliga chans att tjäna mer pengar – måste det till radikala förändringar av annonssystemet och därigenom även sajten. Och förändring, det är inget som den genomsnittlige Facebookanvändaren verkar särskilt förtjust i.

I dagarna blev det nya upplägget av sajten permanent och ofrånkomligt för alla användare. Det har gett upphov till flera protestgrupper på sajten, några med fler än 1 miljon medlemmar – det traditionella sättet att protestera på Facebook. Så många som 800 000 användare rapporteras ha registrerat sig som utvecklare för att hålla fast vid det gamla Facebook ett tag till.

Många har också passat på att fylla sajtens utvecklarforum med klagomål och uppmaningar om att behålla det gamla upplägget.

Ett tag trodde jag faktiskt att Facebook inte skulle ha några större problem att kapitalisera på sina miljontals användare. Men när Facebook satte käppar i sitt eget hjul med Det Stora Beacondebaclet förra året blev jag skeptisk. Nu, när det blivit tydligt hur förändringsfientliga många av användarna är, känns det ännu mera avlägset.

Adam Erlandsson

WEBB-TV Det har länge ryktats att Skypegängets tv-satsning Joost ska lägga om sin strategi fullständigt och överge klientprogrammet till förmån för en webbaserad satsning. Nu bekräftar Niklas Zennström i en intervju i dagens SvD Näringsliv att ryktet är sant.

Den svenska superentreprenören är ganska fåordig i sitt bekräftande:

”Det har varit en del saker som vi kunde göra bättre. Därför har du inte hört så mycket från oss på ett tag. I stället har vi jobbat hårt med den nya versionen som kommer ut i veckan. Den är mer webbaserad och ska vara mycket lättare att använda.”

Joost överger sin klumpiga programvara till förmån för en mer lättillgänglig webbversion. Genom att ladda ner ett plug-in till webbläsaren kommer man att slippa använda det segjobbade programmet och kunna se Joostmaterialet som om det låg på Youtube eller någon annan sajt.

Bättre tillgänglighet är alltid bra – och direkt livsnödvändigt för Joost.

Själv har jag Joost installerat på flera datorer, men oavsett hur hårt jag anstränger mig kan jag inte komma ihåg när jag startade upp det senast. (Bortsett från när jag genomfört den återkommande semi-terapeutiska sysslan att uppdatera samtliga installerade program på mina maskiner.)

Kanske kommer det nya webbaserade Joost att innebära det nödvändiga lyft som tjänsten så desperat behöver. Men det är tveksamt. Tv-bolagens entusiasm verkar ha mattats av betänkligt, miljoninvesteringar från CBS och Viacom till trots.

Materialet är helt enkelt inte bra nog. När konkurrenter som Hulu kan visa hela säsonger av serier som House, The Simpsons, Prison Break och Alf så känns Joost-utbudet med sådana höjdpunkter som Situation Magnusson, Total Recall 2070 och The Sexy Clips Channel inte direkt superhett…

Att Joost dessutom även i fortsättningen kommer att kräva att användarna laddar ner och installerar ett program, även om det bara är ett plug-in till webbläsaren, gör det inte lättare att motivera varför Joost kommer att lyckas med sin 180-gradersvändning.

Ett steg ut på webben är ett steg i rätt riktning, men i Joosts fall känns det mest som att det är för lite, för sent.

Kanske kommer jag att få äta upp det här, men Joost kommer nog att fortsätta vara den där tjänsten som var så hajpad men aldrig lyckades ta sig vidare och faktiskt leverera något som vi användare faktiskt vill ha.

Jag återkommer i ärendet när jag hunnit testa den nya versionen…