Annons

Adam Erlandsson om digitala trender

Adam Erlandsson

Adam Erlandsson

IPHONE Telia ska börja sälja Iphone i Sverige den 11 juli. Tyvärr verkar företaget inte ha fattat särskilt mycket av vad Iphone egentligen är och vad den kan – och kommer – att användas till.

Företaget har presenterat tre olika abonnemangsformer med olika antal inkluderade minuter och megabyte och förmodat stegrande månadskostnad. Ungefär som de tre björnarna i sagan om Guldlock. Inget av de tre abonnemangen har obegränsad datatrafik. I den lilla skålen gröt finns det 100 megabyte per månad, i mellanskålen finns det 250 megabyte och i den stora ligger det 1000 megabyte.

Jag kan bara instämma i vad Joakim Jardenberg på Mindpark, som redan är inne på sin andra Iphone, klokt skriver:

”…värst är att man inte fattar vad iPhone är. En fullvuxen internetmedborgare. Att då komma dragandes med 100, 250 och 1000MB data är bara ett hån. Jag drar mer än så på en vecka. Eller på ett par timmar med intensivt användande.”

Till Telias försvar ska det sägas att bolaget har ett flatrate-tillägg för mobil data för 99 kronor i månaden, utöver det vanliga abonnemanget. Det kommer man säkert att kunna köpa till. Men det borde inte behövas.

Hela konceptet Iphone bygger på att mobilen används till att surfa med och även om majoriteten av kunderna säkert kommer att hålla sig inanför gränsen på 1000 megabyte så tror jag att det är dumsnålt av Telia att sätta den gränsen.

För många handlar mobilt surfande om att hålla koll på kostnaderna. Det finns fortfarande en osäkerhet som gör att många kunder håller nere på sitt surfande. Och idén strider helt mot det som Apple försökt kommunicera.

Att de valt att döpa de tre abonnemangsalternativen till iMini, iMidi och iMaxi är också ett irritationsmoment. Det gemena i:et framför är både störande och ofantligt fantasilöst. Fast å andra sidan kan man se det som en hyllning till Midi, Maxi & Efti och det är ju aldrig fel.

Någon som är bättre insatt i kommunikation och pr får gärna förklara hur man tänkt när man valt att portionera ut informationen i olika steg. Försöker man låna in Apples aura av mystik och hemlighetsmakeri för att skapa en hajp?

Och om någon på samma gång kan förklara tanken bakom Eniros avskyvärda små troll eller Com Hems vidriga dialektala dockor så är det också välkommet. Det är något som jag tänkt på länge, länge.

Adam Erlandsson

FEEDBACK Bill Gates dagar som heltidsarbetande Microsoftare är snart räknade. Lokaltidningen Seattle Pi gör en stor sak av det och har publicerat flera läsvärda artiklar. Men det är ett mejl som lockar mest till läsning.

Det är ett internt mejl med rubriken ”Windows Usability Systematic degradiation flame” från januari 2003 där Bill Gates upptäcker att det inte är helt lätt att hämta hem mjukvaran Movie Maker till sitt Windows XP:

I typed in movie. Nothing. I typed in movie maker. Nothing. So I gave up and sent mail to Amir saying – where is this Moviemaker download? Does it exist?

So they told me that using the download page to download something was not something they anticipated.

Det är en ganska hård kritik mot företagets dåvarande flaggskeppsprodukt Windows XP, formulerad på ett tydligt sätt. Men gå in här och läs hela mejlet. Ta en funderare – skulle Steve Jobs ha skrivit det så här? Carl-Henric Svanberg?

Den som är intresserad kan säkert uppskatta:
No Bull Bill: Gates’ Blunt Legacy
Q&A: Gates talks about letting go, the future and the foundation
(Båda från Seattle Pi)

När jag ändå är inne på Microsoft måste jag tipsa om Financial Times som har lagt ut en fullständig transkription (tyvärr bakom registreringsvägg) från en intervju med Steve Ballmer. Överlag är det en Ballmer i högform:

FT: The Yahoo Bid was taken partly as a tacit admission that you needed to do something fairly radical. Was that a fair response?

STEVE BALLMER: No. It’s inaccurate. It may be fair; I can’t comment as to fair. In a sense online is our best deal, isn’t it? We’re small; the other guys are big. There’s a market out there. We have only one way to go, and it’s up, baby, up, up, up, up, up!

Adam Erlandsson

MICROHOO Microsoft och Yahoo verkar vara ett outtömligt ämne i amerikanska teknikmedier. Just som ryktesfloden kring den krisande sökjätten såg ut att sina för gott tog den ny fart i förmiddags.

Sedan Microsoft drog tillbaka sitt bud har Yahoos aktie gått stadigt nedåt. Från noteringar på uppemot 30 dollar har den cirkulerat farligt nära 20-dollarsstrecket de senaste dagarna. Under förmiddagen i går tog den så ett kliv uppåt. Anledningen: Rykten att de båda företagen har återvänt till någon form av samtal.

Enligt Cnet är Microsoft berett att krydda sitt bud på Yahoos sökverksamhet medan teknikbloggen Techcrunch citerar flera anonyma källor som hävdar att de har återvänt till att diskutera en sammanslagning. För att spä på förvirringen ytterligare rapporterar Silicon Alley Insider att deras ”insatta källor” berättar att Techcrunch har helt fel. En av källorna hävdar att företagen visst sitter och förhandlar medan en annan meddelar att det inte stämmer alls.

Det är inte mycket till konkret information, men det var tillräckligt för att lyfta aktien med närmare tio procent på bara någon timme. Med alla turer som varit är det inte lätt att värdera informationen.

Yahoo var i kris. Grundaren Jerry Yang återvände som vd men misslyckades med att vända trenden. Uppe i Seattle bestämde sig Microsoft för att ett köp av Yahoo skulle vara bästa sättet att göra en inbrytning på den växande sökmarknaden som mjukvarujätten helt höll på att missa. Jerry Yang gillade inte planerna. Aktivistkapitalisten Carl Icahn gick in i bolaget och krävdeatt samtalen med Microsoft skulle fortsätta. Till slut drog Microsoft tillbaka budet med en nonchalant axelryckning, för att återvända med idén att bara köpa sökverksamheten. Av det blev det intet och mängder av anställda har lämnat Yahoo, som i sin tur sökte tröst genom ett annonssamarbete med Google.

För varje vändning har situationen framstått som allt mer obegriplig. För varje vändning har löjets skimmer lyst allt starkare kring Yahoo.

Adam Erlandsson

MOBILT Apples Iphone och Googles Android delar måhända på det mesta av medieutrymmet nuförtiden. Men faktum är att Nokia fortfarande är den i särklass största tillverkaren, även om det varit relativt ont om stora nyheter på sistone. Så inte längre. Nu har den finska mobiljätten satt ner foten – med kraft.

I går offentliggjorde man köpet av tyska Plazes. Det är en inte helt oviktig affär sett till Nokias strategi att föra internet och mobiltelefonen – framförallt den gps-utrustade varianten – närmare varandra. I dag släpper man en ännu större bomb:
Nokia köper de resterande 52 procenten av Symbian från bland andra Ericsson, Sony Ericsson, Panasonic och Siemens. Ambitionen är att släppa det mobila operativsystemet fritt via nybildade stiftelsen Symbian Foundation.

Därmed har Nokia och deras samarbetspartners byggt upp en ny öppen plattform för mobil utveckling.

Det torde vara uppenbart att det finns en tydlig måltavla bakom: att sänka Google-initiativet Open Handset Alliance och den försenade plattformen Android.

Nokia har samlat ihop en imponerande skara samarbetspartners i Symbian Foundation. Tillverkare som Sony Ericsson, Motorola, LG och Samsung gör sällskap av stora operatörer som AT&T, Orange, Teleca, Vodafone och T-Mobile samt plattformsjättarna Broadcom, ST Microelectronics och Texas Instruments.

I ett slag har Nokia skapat en fullvärdig konkurrent till Android. Men det finns ännu en måltavla: Apple och Iphone. Cupertinoföretaget har en stor fördel i att man kontrollerar både hårdvaran och mjukvaran i sin telefon

Nokia kan mycket väl hamna i en liknande situation genom förvärvet av Symbian. Att man släpper mjukvaran fri och låter medlemmarna i Symbian Foundation använda den utan royalties säkrar bara ett brett utbud för mjukvaran på marknaden.

Adam Erlandsson

ANDROID Google har satsat mycket på mobilplattformen Android. Men nu har företaget stött på patrull och det som såg ut att bli en storslagen sommarlansering ser nu ut att bli några få modeller under det fjärde kvartalet. Kanske börjar sökjätten inse att det inte är så enkelt att vända upp och ner på mobilmarknaden som man trodde.

Det var i november förra året som Google, tillsammans med 30-talet samarbetspartners i Open Handset Alliance, berättade om sina planer för den nya mobila plattformen Android. Det talades om flera banbrytande modeller som skulle lanseras under sommaren. Men nu ser det ut som att såväl operatörer som tillverkare och utvecklare får svårt att hålla den aggressiva tidsplanen.

Enligt Wall Street Journal meddelar Google att de första telefonerna kommer att dyka upp först under det fjärde kvartalet. Enligt tidningen tycker flera utvecklare att det är svårt att utveckla program för plattformen så länge Google fortsätter att göra förändringar i grunden av systemet.

Så sent som förra månaden visade man upp vad som såg ut att vara en mycket färdig version av Android på Googles utvecklarkonferens. Även om det drog till sig en hel del uppmärksamhet var det ganska tillfälligt – Apple stal det mesta av den när de visade upp sin nya Iphone 3G.

Det finns många skillnader mellan de båda plattformarna, men i det här fallet är det
tydligt att Apple har en stor fördel i att de kontrollerar de flesta aspekterna av såväl hård- som mjukvara i telefonen. Där Apple kan styra och ställa som de vill tvingas Google sy ihop en väv av mängder av samarbetspartners för att foga samman sin Android-plattform.

Om man inte insåg det tidigare så lär det vara plågsamt uppenbart för Google-ledningen att det inte är något enkelt pussel att lägga. Mobilmarknaden är fortfarande väldigt operatörsstyrd – framförallt i Japan och USA – och det är många starka viljor som ska kompromissa och komma överens för att ett projekt av den här storleken ska bli verklighet.

Den här förseningen innebär inte att det är kört för Google och Android på mobilmarknaden. Google har inte lagt alla sina ägg i en korg och dominerar redan mobila sökmarknaden.

Då är det nog värre för de operatörer och tillverkare som hoppats på Android som ett motmedel mot Apples Iphone.

Läs mer:
Bilder och filmer på vad som ser ut som en ganska färdig version av Android finns här.

Adam Erlandsson

SÄKERHET Allt fler vardagsbestyr sköts över nätet. Det sätter fokus på it-säkerhet, men en säkerhetskedja är aldrig starkare än sin svagaste länk. Det visar den senaste tidens bedrägerier mot SEB och Swedbank med önskvärd tydlighet.

De båda bankerna använder – precis som de flesta av sina konkurrenter – en säkerhetsdosa för att ta fram de koder som behövs för att logga in på nätbanken och signera uppdrag som betalningar och överföringar.

Detta så kallade challenge/response-system anses vara bland det säkraste som finns för den här typen av tjänster. Men det har man inte haft mycket för. Metro rapporterar om en bedragare som kunnat plocka åt sig 1,1 miljoner kronor från två kontoinnehavare. Bedragaren har helt enkelt gått in på bankkontor och med hjälp av falsklegg hämtat ut säkerhetsdosor och fått dem kopplade till de lyckligt ovetande kundernas konton.

Rena internetbedrägerier mot den typen av säkerhetssystem är fortfarande relativt ovanligt. Framförallt för att de koder som säkerhetsdosan genererar har en begränsad giltighetstid och bedrägerierna därför måste utföras i realtid. Det är helt enkelt tekniskt komplicerat att genomföra och så länge det finns banker som nöjer sig med login och lösenord är det inte värt ansträngningen.

Men om det räcker med ett billigt falsklegg för att komma åt en säkerhetsdosa så spelar det ingen roll. En säkerhetskedja är aldrig starkare än sin svagaste länk. I det här fallet verkar det vara bankernas rutiner för att dela ut nya dosor.

Uppdaterat: E24 skriver också.

Adam Erlandsson

KONTROLL Microsoft skulle dra ur kontakten på sina servrar som har hand om drm-skyddet på den musik som sålts via MSN Music den 31/8. Så blir det inte. Företaget har gjort det enda vettiga och förlängt livslängden på tjänsten.

Att mjukvarujätten Microsoft skulle stänga ner sina drm-servrar har setts som det kanske mest tydliga exemplet på vad som är dåligt med den här typen av kopieringsskydd – konsumenten behåller inte kontrollen över innehållet, även fast det är betalt och ligger som vilken annan fil som helst på den egna hårddisken.

Efter den massiva kritikstormen har man beslutat att förlänga livslängden på servrarna till 2011. Det är den enda vettiga utvägen. Har man betalat för musik så ska man ha tillgång till den och möjlighet att kunna fortsätta lyssna på den även om man byter dator eller installerar om den – något som fortfarande är en av mina favoritsysselsättningar på Windows-maskinen där hemma.

Läs mer: ”Kontroll är nyckelordet” (22/5)

Adam Erlandsson

MICROHOO Så fick Yahoos vd Jerry Yang som han ville till slut. Företaget har tecknat ett annonsavtal med Google och Microsoft har sagt ifrån – de har gett upp sina äktenskapsplaner för gott.

Om det verkligen stämmer – efter alla turer fram och tillbaka känns det inte helt tryggt att lita på mjukvarujättens besked – men om det stämmer så kommer Yahoo att få en välbehövlig period av lugn och ro för att fokusera på sin kärnverksamhet.

De 800 miljoner dollar i ökade intäkter som företaget räknar med att avtalet med Google kommer att ge bör aktivistinvesteraren Carl Icahn lämna Jerry Yang ifred åtminstone en stund.

Värre är det då för Microsoft, för dem innebär de havererade äktenskapsplanerna givetvis ett stort nederlag. Tanken var ju att man skulle förena sig med Yahoo för att sätta tryck på Google. Nu går Yahoo istället till sängs med Google. Det måste svida rejält för Steve Ballmer och hans kollegor i styrelsen.

Trots det blir man inte särskilt förvånad. Affären kändes fantasilös och slentrianmässig redan från början. Ungefär som om Microsofts styrelse satt sig ner efter en rejäl spritfest och lite på skämt spånat fram vilket företag som skulle passa bäst för att gifta in sig i den allt rikare sökmarknadsföringsfamiljen:

”Ööh. Jag tycker…hick…att vi ska köpa…hick…hick…Yahoo”

Eller något i den stilen.

I dag spelar Microsoft följaktligen cool och oberörd. ”Yahoo har tappat för många nyckelpersoner.” ”Yahoo har inte presterat tillräckligt bra.”

Det är lite ”vi var egentligen aldrig särskilt intresserade” över det hela.

Det är lite som när Britney Spears gifte sig med sin ungdomskärlek Jason Alexander under en blöt kväll i Las Vegas bara för att annullera det hela ett par dagar senare.

Men det annullerade äktenskapet kommer inte att rädda Yahoo. Företagets andel av sökmarknaden kommer att fortsätta falla. Att skaffa Google som partner förändrar ingenting på den fronten – besökarna väljer den sajt de tycker ger bäst sökresultat, inte den där de får mest relevanta annonser.

Adam Erlandsson

KATTFRITT Den feta, cyniska och särdeles lata katten Gustaf tillhör gräddan av serievärldens huvudpersoner – lika motbjudande som han är älskad. Men vad händer om man tar bort honom ur serien och lämnar Jon Arbuckle ensam?

Det ville irländaren Dan Walsh ta reda på. På sin sajt Garfield Minus Garfield publicerar han en retuscherad seriestripp varje dag. Katten Gustaf suddas ut, precis som hunden Ådi och kattungen Nermal. Den lätt misslyckade Jon Arbuckle blir kvar som ensam huvudperson.

Garfield Minus Garfield blev mitt sällskap på en försenad tågresa från Göteborg i veckan. När e-posten var färdigläst, rss-läsaren var rensad och allt annat arbete klart. Jag streckläste igenom sajten, ibland med ett snett leende åt de dråpliga situationer som skapas av Gustafs frånvaro, ibland med ett dämpat skratt i den nästan tomma tågvagnen.

Jag är inte ensam om att uppskatta sajten, Garfield Minus Garfield är en internetsuccé i miniatyr med som mest 300 000 unika besökare på en dag.
Det är inte bara ett exempel på kreativitet och humor, Garfield Minus Garfield är också ett exempel på hur fantastiskt internet egentligen är.

Vem som helst kan publicera sina idéer, sina infall och sin konst utan några större utgifter och nå en potentiellt gigantisk publik. Tyvärr är inte alla upphovsmän lika generösa med att tillåta tolkningar av sitt arbete som Gustafs pappa, serietecknaren Jim Davis. Han tittar till och med in på sajten ibland.

En del är fullständigt genialt och har fått mig att tänka: ’Å, det där hade jag kunnat strunta i, det hade blivit mycket roligare, säger han till Washington Post

Han hade lika gärna kunnat skicka ett argt brev via sina advokater och tvinga Dan Walsh att stänga ner sajten. Istället tar han Garfield Minus Garfield för vad den är – bra marknadsföring för serien som gått i tidningar världen över sedan 1978.