X
Annons
X

Adam Erlandsson om digitala trender

Adam Erlandsson

Adam Erlandsson

NÄTKARTOR Google Earth har lagt ribban högt för andra tjänster som vill visa satellitbilder på nätet. Nu blandar Hitta.se sig in i leken med en ny tjänst som låter användaren navigera fritt över hela Sverige.

På pappret låter Hitta.se 3D som en riktigt trist idé – som upprepats till dödagar. Att man stoltserar med bättre bildkvalitet och korrekta höjdangivelser från Lantmäteriet gör det hela något bättre. När man inser att det hela går att köra direkt i webbläsaren känns det ännu mera lockande.

Att behöva ladda ner ett separat program är som bekant ett hinder för att locka användare (undrar om Joost håller med). Men det är först när man navigerar till centrala Stockholm som man inser att det finns något ganska tufft i den nylanserade tjänsten. Bildkvaliteten motsvarar den man får om man trycker på utsiktsknappen på Eniros karttjänst. Skillnaden är att man kan navigera fritt i 3D och att hela stadsmiljön är i 3D:

Byggnader och mijöer i det 200 kvadratkilometer stora området visas på samma sätt som om man åkte runt i en helikopter, eller hoppade fallskärm över stan.

Tekniken bakom det hela kommer från Linköpingsföretaget C3 Technologies, ett dotterbolag till Saab, och har sina rötter i system för att styra missiler rätt.
Med hjälp av ett specialutrustat flygplan med bland annat en noggrann gps-mottagare, fyra kameror – en för varje väderstreck och en uppsättning avancerade algoritmer kan man flyga över ett område och samla in information som sedan kan slås samman till en verklighetstrogen 3D-modell av området.

Programmet bakom navigeringen och som visar själva kartan kommer från Agency 9, som bland annat driver 3D-communityt Madlix. Eftersom programmet är byggt i Java är tjänsten i princip oberoende av vilket operativsystem och webbläsare man använder.

I sommar kommer man att lägga liknande 3D-modeller över Göteborg, Malmö och Linköping. I höst väntas hela Storstockholm finnas färdigt och innan årsskiftet ska landets tio största städer finnas på plats.

Än så länge kan man inte göra mer än flyga runt i 3D-Sverige, men inom kort kommer tjänsten att integreras med de övriga funktionerna på Hitta.se.

En ganska kul tjänst och något av en teknisk bedrift. Utmaningen ligger snarare i att hitta något vettigt användningsområde.

Adam Erlandsson

IPHONE Nu är det klart. Telia Sonera har tagit hem spelet om Iphone i Norden och i Baltikum. Telefonen kommer att lanseras ”senare i år”.

Beskedet kom alldeles nyss i ett synnerligen kortfattat pressmeddelande, som jag tillåter mig att publicera i sin helhet:

TeliaSonera ska sälja iPhone i Norden och Baltikum

TeliaSonera har skrivit avtal med Apple om att introducera iPhone i Sverige, Norge, Danmark, Finland, Litauen, Lettland och Estland senare i år.

Hemlighetsfullt och synnerligen fattigt på detaljer. Presstjänsten har heller inte mycket att tillägga

– Det är jättekul och spännande, säger företagets presschef Jan Sjöberg till E24.

Iphone kommer att lanseras ”senare i år”. Gissningsvis kommer det mer information måndagen den 9/6, när Steve Jobs – gissningsvis iklädd svart polo och blå jeans – går upp på scenen i Moscone Center i Kalifornien för att hålla sin årliga presentation.

En ny Iphone, med 3G-stöd och den nya mjukvaran som bland annat tillåter program från tredjepartsutvecklare känns givet. Kanske kan Apple slänga in Turbo-3G, GPS och någon liten överraskning också.

Nu är bara frågan hur mycket telefonen kommer att kosta och hur mycket Telia vill ta för ett abonnemang med obegränsad datatrafik. Gissningsvis blir det avsevärt mycket dyrare än ett standardabonnemang plus ett mobilt bredband, som redan möjliggör obegränsad datatrafik. På den punkten får Telia gärna överbevisa mig.

Adam Erlandsson

FÄNGSLADE KOPIOR Microsoft har slagit upp dörrarna för en ny musikbutik på internet. Följaktligen avvecklar man den gamla. Tyvärr gör man det samtidigt omöjligt för de kunder som köpt musik via nedlagda MSN Music att flytta sin musik till andra datorer.

För även om Microsoft har sålt musikfilerna till sina kunder har de behållit den slutgiltiga kontrollen över materialet med hjälp av kopieringsskydd. Den 31/8 stänger företaget av de servrar som verifierar licenser för musiken. Så länge kunderna behåller samma dator kommer de att kunna lyssna på musiken. När de byter är det kört. Då får de köpa de digitala låtarna igen.

Sannolikheten att de vänder sig till Microsoft för inköpen lär inte vara särskilt stor.

På vissa sätt påminner det om den gamla eran inom musik- och filmkonsumtion, när folk kastade bort sina vinylspelare eller videobandspelare och köpte om sin favoritmusik på cd och sina favoritfilmer på dvd. Denna ”formatbytesekonomi” var länge en av hörnstenarna bakom film och musikbranschens starka utveckling.

Man kan argumentera för att övergången till högupplöst film innebär ytterligare ett formatbyte att profitera på. Men sedan kan det mycket väl vara slut på de gyllene åren av återanvändning. Förr eller senare kommer vår konsumtion av film och musik att vara digital. Och i den digitala eran är formatbytesekonomin irrelevant.

Cd-kvalitet är fullt tillräckligt på musik, även för inbitna audiofiler. När filmer och tv-serier levereras i högupplöst format kommer det att dröja mycket lång tid innan konsumenterna kräver något bättre.

Kanske är det så att den tekniska utvecklingen den här gången underminerar innehållsbranschens möjligheter – åtminstone till att hålla fast vid gamla affärsmodeller.

Framförallt om man gör som Microsoft – musiken på nedlagda MSN Music och nya Zune Marketplace levereras i samma format som tidigare. Det finns inget som helst sätt att motivera det så kallade formatbytet för konsumenterna.

När formatet förblir detsamma tvingas branschen ta till andra medel för att få konsumenterna att betala flera gånger för samma material.

I viss mån gör vi det redan – vi ser en film på bio och köper den kanske när den kommer ut på dvd. På ett sätt betalar vi, tillsammans med annonsörerna, för den en gång till när den sänds i tv. Här spelar dock den tekniska utvecklingen innehållsproducenterna i händerna.

Vi skaffar oss fler och fler enheter som kan användas för att kolla på digitaliserad film och lyssna på digitaliserad musik – mobiltelefonen, datorn och mediespelaren är bara några exempel. Fler möjligheter att sälja innehåll, med andra ord.

Men det hänger på att företagen behåller den tekniska kontrollen över materialet. Ju större kontroll, desto fler möjligheter att tjäna pengar. Eller kanske snarare – ju större kontroll, desto fler möjligheter att sälja samma film/låt/avsnitt fler gånger.

Fysiska medier är ett utmärkt sätt att ha kontroll, så länge de inte dupliceras. Om du sitter fast i sommarstugan en regnig semesterdag har du ingen som helst glädje av Gudfadern-boxen som står i bokhyllan där hemma.
Vill du trots allt hänge dig åt den ikoniska maffiatrilogin så är det bara att åka hem och hämta den, eller bege dig till närmaste videobutik och hyra eller köpa den. I en snar framtid finns den säkert att tillgå i digital form hos någon nätbutik.
Oavsett vilket får du betala lika mycket för att se filmen, om du redan betalat för den eller ej spelar ingen roll alls.

Men det är enkelt för den tekniskt kunniga att kringå systemet genom att lägga över en kopia av filmen på sin dator eller Ipod. På samma sätt kan den upphovsrättsligt likgiltiga lägga någon minut på att sätta igång en illegal nedladdning.

Kort sagt, med några enkla handgrepp går det enkelt att få tag på en digital kopia utan några som helst tekniska begränsningar – en digital kopia som branschen inte har någon kontroll över. En kopia som kan bli hur många kopior som helst utan att kvaliteten blir sämre, en kopia som aldrig slits ut. En kopia med kopieringsskydd är en kontrollerad kopia. Tillgång till oskyddade digitala kopior kanske inte är en rättighet, synd bara att tillgången ska vara förbehållen de tekniskt kunniga och upphovsrättsligt likgiltiga.

Adam Erlandsson

APPLE Ny statistik från marknadsundersökningsföretaget NPD Group visar att Apple ökat sin försäljning med 50 procent i april, jämfört med förra året. Det är en remarkabel siffra.

Apple har nu omkring 14 procent av den amerikanska datormarknaden. Sett till marknaden som helhet är företagets framfart än mer imponerande. Apples försäljning ökade tre gånger mer än marknaden som helhet. Det är en enorm prestation som visar på ett företag i verklig medvind.

Framförallt när man skärskådar siffrorna och ser att Apple har tagit två tredjedelar av marknaden för datorer över 1 000 dollar. Inte så konstigt kanske om man tittar på följande skärmdump från amerikanska Apple Store:

Av Apples datorer är det alltså bara Mac Mini som finns att få för under 1 000 dollar. Det befäster den traditionsenliga bilden av att Apple är starka i det övre prissegmentet – bland konsumenter som är beredda att betala för sin dator. Eftersom Mac Mini inte lär stå för majoriteten av företagets försäljning visar det också att 14 procent av den totala marknaden inte bör vara särskilt långt från 66 procent av marknaden över 1 000 dollar.

Rent affärsmässigt bekräftar det att Apple har kopplat ett fast grepp om den verkliga guldsitsen, den position som de flesta hårdvarutillverkare trånar efter.

Ju mer betalt du kan ta för din produkt, desto mer pengar finns det att tjäna.

Adam Erlandsson

IPHONE Det var ett tag sedan jag skrev om Iphone här på bloggen. Det betyder inte att ryktesströmmen avtagit, bara att det blivit lite rundgång i den. Nu har prylbloggen Gizmodo brutit dödläget.

Enligt bloggen kommer Steve Jobs att presentera en ny, 3G-utrustad, version av telefonen på utvecklarkonferensen WWDC den 9/6. Enligt bloggen kommer den dessutom att börja säljas världen över direkt efter lanseringen.

Om det stämmer eller ej är svårt att säga, men Gizmodo verkar tro stenhårt på sin källa.

Vad tror du om Iphone 2.0 och Sverige?

Adam Erlandsson

MICROHOO Tumultet kring Yahoo fortsätter trots att Microsoft dragit tillbaka sitt rekordbud. Miljardären och investeraraktivisten Carl Icahn har blandat sig i fighten. Yahoo sitter och förhandlar med Google och Microsoft verkar ha ångrat sig, åtminstone lite grann.

Det är inte lätt att hänga med i svängarna kring problemtyngda sökföretaget Yahoo.

Först kom Jerry Yang tillbaka som vd. Han skulle vända företaget på 100 dagar. Det lyckades inte.

Sedan kom Microsoft som räddaren i nöden med ett gigantiskt uppköpsbud. Det tackade Jerry Yang och resten av Yahoos styrelse bestämt nej till.

Då blev många aktieägare sura – antagligen för att de kände att de inte kunde få bättre betalt för sina aktier av någon annan och för att de inte trodde att Jerry Yang och styrelsen skulle kunna lyfta aktien till liknande nivåer utan hjälp.

Microsoft drog tillbaka sitt bud och sa att de minsann skulle klara sig precis lika bra utan Yahoo.

Men Microsofts bud på 44,6 miljarder dollar är det största i företagets historia.

”Att företaget helt vänder ryggen åt Yahoo känns otroligt. […] För Steve Ballmer skulle en utebliven fusion innebära en stor prestigeförlust, även om han försökt sig på en avancerad lindans de senaste tre månaderna och i rask takt alternerat mellan rollen som tuff och aggressiv terrier som till varje pris vill åt Yahoo och rollen som trygg och likgiltig Sankt Bernhard som visserligen ser Yahoo som en bra möjlighet men som klarar sig precis lika bra utan det.” (6/5)

Mycket riktigt. Nu har Microsoft hoppat tillbaka in i leken igen. Förmodligen stärkta av den misstro mot den sittande Yahoo-styrelsen som Carl Icahn och andra aktieägare gett uttryck för. Men något uppköp är inte aktuellt, det är Microsoft tydliga med, inte för tillfället i alla fall. Istället kan man tänka sig att köpa några utvalda delar av Yahoo – bland annat är det företagets sökannonser som lockar.

Fast de delarna vill Yahoo gärna behålla. Och helst vill man dessutom sy ihop ett samarbete med Google. Allt för att blåsa fart i intäktsströmmarna.

Givetvis kan Yahoo inte både sälja av till Microsoft och samarbeta med Google.

Det är omöjligt att sia om vad som kommer att hända, men det är ganska intressant att se vad man lyckas hitta på för att göra den här historien än mer förvirrande.

Adam Erlandsson

UNDER YTAN Det är mycket snack om designtelefoner just nu. Allt ska vara designat, för design säljer. Tyvärr är det bara ytan man lägger resurser på – menyer och gränssnitt ser ut som det alltid gjort. Det är en väldigt kortsiktig tanke.

Alla som använt Apples Iphone, eller fått en tjuvtitt på HTC:s kommande Diamond, reagerar nog på samma sätt. Det är en avsevärt mycket mer tillfredsställande användarupplevelse jämfört med den gamla Nokian eller Sony Ericsson-telefonen som helt plötsligt ligger och skaver i fickan.

Och det är inte den yttre skönheten eller de tekniska specifikationerna som tilltalar. Iphone är mycket riktigt inte den mest avancerade eller funktionsspäckade telefonen på marknaden, men trots det är få lurar så eftertraktade. Det välpolerade menysystemet och alla nydanande små lösningar skapar en upplevelse som känns långt mer modern och spännande än den, rent tekniskt, är.

Därför känns begreppet designtelefon, som tillverkare och operatörer verkar ha en omåttlig förkärlek till, tämligen urlakat. Man tar den gamla tekniska plattformen som hängt med sedan Eldkvarn brann och petar in den i ett nytt fräckt skal. Om man kan göra den lite tunnare så är det en oerhörd bonus.

Det är kortsiktigt profitsökande och fungerar säkert alldeles utmärkt som sådant.

Men i ett längre perspektiv finns en risk fastna i Motorolaspiralen, mobilmarknadens fallna ängel som satsade allt på framgångskonceptet Razr. När kunderna tröttnade fortsatte företaget sin satsning. Först nu, ett försäljningsras och en omstrukturering senare, börjar man vakna.

Därför är det med viss fasa jag konstaterar att min gamla Sony Ericsson K750 fungerar på i princip samma sätt som dagens storsäljare W890 och skiljer sig inte heller nämnvärt från T610 – företagets första storsäljare från 2003. Menysystemet ser lika dant ut. Att skriva eller läsa sms går till på exakt samma sätt som för fem år sedan.

Det är svårt att förena med en image om att ligga i teknikens framkant.

Adam Erlandsson

BUDGETDATORER Microsoft tänker inte låta Linux obehindrat ta hem kampen om de billiga datorer som fått så mycket uppmärksamhet på sistone. Genom kraftiga subventioner siktar man samtidigt på att förlänga livet på Windows XP.

I takt med att processorerna blivit allt mer kraftfulla och minnen blivit både större och billigare har det blivit möjligt att bygga riktigt billiga datorer som mer än väl klarar av att utföra de vardagssysslor som de flesta behöver en dator till – surfa på internet, skriva dokument, ordna kalkylblad, lyssna på musik, lägga in bilder från digitalkameran med mera.

Maskiner som Asus Eee kostar bara runt 3 000 kronor. För att hålla nere kostnaden satsar tillverkarna ofta på någon Linuxvariant istället för att betala licenskostnader till Microsoft.

Det är en utveckling som mjukvarujätten från Redmond inte ser med blida ögon på. Enligt undersökningsföretaget IDC kommer försäljningen av den här typen av maskiner att gå från runt 500 000 år 2007 till över 9 miljoner år 2012. Och även om Linux i dag kanske inte är ett gångbart alternativ på massmarknaden pekar utvecklingen definitivt i den riktningen.

Om majoriteten av dessa 9 miljoner maskiner skeppas med Linux kommer det att vara ett faktum. Därför låter Microsoft datortillverkare på utvecklingsmarknader som Kina och Indien lägga in Windows XP för 26 dollar. För maskiner som säljs på utvecklade marknader kommer prislappen att landa på 32 dollar. Vips har man fått användning för det utrangerade Windows XP ett tag till och dessutom har man skapat ett incitament för tillverkarna att skippa Linux.

Men givetvis vill Microsoft inte att försäljningen av dessa billiga XP-maskiner ska ta marknadsandelar från dyrare burkar med Windows Vista (som de tjänar avsevärt mycket mera pengar på).

Således får de tillverkare som vill sälja ultrabilliga datorer med Windows XP inte stoppa i hur bra komponenter som helst. Max 1 Gb arbetsminne, max 10 tum stor skärm och ingen tryckkänslig skärm, max 80 Gb hårddisk och processorn får inte vara snabbare än 1 GHz.

Låter som att någon vill ha hela kakan och äta den samtidigt.

Adam Erlandsson

OPEN SOCIAL Det dröjde inte länge innan Facebook och Google tillkännagav att de följer Myspace exempel och låter sina användare dela med sig av profilinformation till andra sajter.

Facebook kallar sin satsning Connect och Google kallar sin för Friend Connect. Oavsett namnet handlar de om samma sak. Dataportabilitet, ett särdeles trist ord som kortfattat innebär att man skapar en standard för att lyfta ut information från användarprofiler och visa den på andra sajter.

I förlängningen kan det innebära att man bara behöver skapa – och upprätthålla – en profil på internet.

Det är också skälet till att Myspace, Facebook och Google slåss om att bli störst först på området.

Om det räcker med att fylla i ett tråkigt formulär på en sajt med vem man är, vilka filmer man gillar och vilka hemsidor man besöker oftast så kommer man inte att göra det på fler ställen. Chansen är stor att det blir på den sajt man fyllde i informationen på först. Då är det också dit man återvänder varje gång man vill ändra eller lägga till något. Då är det också den tjänst som alla andra sajter måste ansluta till för att få ta del av informationen.

Kort sagt – den som blir störst först har bättre möjligheter att vara störst längre än de andra.

Adam Erlandsson

OPEN SOCIAL Myspace, världens största sociala nätverkstjänst, kommer att låta sina användare göra sin profilinformation tillgänglig på andra sajter. Det låter tråkigt och nästan som en självklarhet, men kan mycket väl vara ett första myrkliv på vägen mot ett öppnare socialt internet.

I projektet, som kallas Data Availability samarbetar Myspace med Yahoo, Ebay, Photobucket och Twitter. De inblandade parterna kommer att ge sina användare möjlighet att dela med sig av profiluppgifter på andra webbplatser.

Medlemsprofiler på Ebay kommer att kunna utökas med mer personlig information – favoritartister, bilder och filmklipp – direkt från Myspace. På samma sätt kommer den som använder Photobucket för att ladda upp sina bilder kommer att få det betydligt enklare att göra dem tillgängliga på Myspace också. Användarprofiler på Twitter, som fram tills nu varit notoriskt trista och kortfattade, kommer att kunna innehålla nästan allt som finns på Myspace.

Myspace grundare och vd, Chris DeWolfe, skräder inte orden om det nya initiativet.

”Det här river ner murarna till vår ”walled garden”. Initiativet är Myspace första steg av flera i riktning mot ett öppnare internet.”

Tur att han poängterar att det bara är det första steget i satsningen. Annars hade det varit läge för en rejäl sågning. Att dela med sig av profilinformation på andra sajter är helt ofarligt för den stora nätverkssajten och kan inte få några stora negativa konsekvenser.

Det är inget stort steg. Men i en värld där konkurrenterna heter Facebook Platform och Google Open Social – som hittills inte visat några större skillnader annat än att de inblandade företagen sagt att de kommer att vara snälla mot varandra och varandras användare – framstår Myspace initiativ som det mest radikala och därmed det mest viktiga.

På Facebook Platform finns ett fåtal applikationer som hämtar information från andra tjänster. Exempelvis kan man lägga in den musik man lyssnar på via Last.fm i sin profil. Annars handlar plattformen mest om olika spel och meningslösheter som Super Poke och Vampiresl.
Googles Open Social har hittills mest handlat om att skapa en standard för att göra applikationer tillgängliga på flera olika sajter och verkar nästan utveckla sig till ett slags konsortium av slutenhet mot icke-medlemmar.

På det sociala internet har slutenhet gentemot konkurrenter varit legio sedan starten. Kanske är det här de första stapplande stegen på en annan, mindre protektionistisk inställning hos de stora aktörerna.

Vem vet, snart kanske det går att skicka meddelanden från Last.fm till en kompis på Myspace eller Facebook…