Annons

Adam Erlandsson om digitala trender

Adam Erlandsson

Adam Erlandsson

TOPPLISTA Webware har återigen hållit omröstning för att utse de 100 bästa webbapplikationerna. Totalt inkom 1,9 miljoner röster från hela världen och på den slutgiltiga listan finns en del med svensk anknytning.

Att Skype platsar i kommunikationskategorin är knappast förvånande. Inte heller att Stardoll slår sig in bland Facebook, Myspace, Beebo och de andra sociala nätverkstjänsterna. Det är synnerligen välförtjänt.

Vissa rynkar säkert på näsan över att Joost tagit sig in videokategorin, framförallt efter den senaste tidens dåliga publicitet om att företaget drar sig undan till att fokusera på den amerikanska marknaden, något som senare dementerats tämligen kraftfullt. Men om man bortser från att det är lite klumpigt att behöva använda ett separat program och att utbudet ännu inte är helt hundraprocentigt finns det flera skäl till att Joost ska ha en plats på listan. Inte minst livesändningarna av amerikansk collegebasket verkar ha slagit väl ut.

Annars är det inte så mycket överraskningar på listan. Precis som Fredrik Wass påpekar är det mycket Google (10 procent, närmare bestämt).

Själv blir jag lite glad över att se Miro på listan. Det är också välförtjänt.

Adam Erlandsson

MICROSOFT Det stora mjukvaruföretaget från Redmond har släppt sitt första Service Pack till Windows Vista och för att fira det hela valde man att spela in en musikvideo. Det hela är tänkt som ett skämt, men ser logiskt ut om man ser till företagets historia i reklamfilmer.

Först kan vi väl avhandla den nyligen upplagda SP1-hyllningen, som enligt uppgift är ett internt skämt. Låten heter Rockin’ Our Sales och framförs av Bruce ServicePack and the Vista Street Band. Ja, det är en oerhört tafflig imitation av Bruce Springsteen och E Street Band:

Last year, when Vista was new
You sold the Optimized Desktop value
That’s a pitch that never fails
And you saw lots of sales

But some enterprises said
“Wait and see, we don’t wanna adopt early”
Well that’s over ‘cause of SP1
And our ecosystem

Även om det är tänkt som en intern moralhöjare, så borde man se till att sånt här inte kommer ut. Framförallt för att det påminner om en svunnen tid när Microsoft försökte vara ”nere med ungdomskulturen”…

Klassisk reklamfilm/musikvideo för MS-DOS 5 med underbara textrader som:

The MS-DOS 5 upgrade is a hit.
No PC should be without it!

Det är klassisk Microsoft-rap, vilket förresten borde vara en egen subgenre inom hip hop – lyssna bara på slutet på den här reklamfilmen för Windows:

Sedan kan man alltid avsluta nostalgifesten med en betydligt yngre Steve Ballmer som gör ett inhopp som väldigt amerikansk tv-shop-möter-joe-hillbillys-used-cars-reklamfilm.

Varför görs inte reklam- och promotionfilmer så här längre???

Uppdaterat 22/4: Givetvis stämmer det som flera kommentatorer skriver, det här handlar om skämtsamma promotionfilmer som skapats för att driva med den stereotypa bilden av Microsoft och samtidigt pusha företagets produkter. Det borde framkommit tydligare. My bad.

Adam Erlandsson

STIL I går bjöd mobiloperatören 3 och Sony Ericsson in till pressmöte på temat mobil­telefonen som modeaccessoar – en tanke som kanske ­var främmande för tio år sedan, men som känns helt naturlig i dag. Riktigt så långt har inte datortillverkarna kommit.

Datortillverkarna står snarare och stampar, fast i samma tankebanor som mobiltillverkarna var en gång i tiden, när klatschiga färger betydde ungdomstelefon och utbytbara skal var ett innovativt sätt att visa hur modemedveten man var.

Pc-byggarna har fastnat i en långvarig tradition av ingenjörsdesign, ett beklagligt arv från ­tiden då datorer närmast såldes per pall direkt till företagens it-avdelningar och tillverkarnas egna ingenjörer stod för designen.

Mycket har visserligen hänt ­sedan dess. Datorerna har blivit viktiga redskap i vår vardag och tillverkarna har insett att det är viktigt att konsument­anpassa sitt utbud. Tyvärr stannar det ­oftast vid att man ­hittar på en annan modellbeteckning än företags­modellen och kanske tar till någon klatschig färg och ­försöker kränga resultatet som en design­dator.

Undantagen är ­förvånansvärt lätt­räknade. Bortsett från ­Apple har några enstaka prestige­modeller från Sony och en ­handfull ytterligare tillverkare lyckats ta sig bortom de grälla färgernas tankesfär – oftast med hjälp av litet format, en omgång kolfiber och ett ­saftigt påslag på prislappen.

Målsättningen borde vara att närma sig den premiumkänsla som biltillverkare länge lyckats framkalla med hjälp av dyra ­material, väl uttänkta former och dämpad akustik – och göra det även på enklare modeller.

Skippa den billigaste plasten, skapa ett enhetligt formspråk för konsumentprodukterna och döp dem till något vettigt, så skulle man vara åtminstone halvvägs. Dagens produktflora, fylld av ologiska beteckningar och ­oräkneliga sätt att konfigurera maskinerna, skapar bara för­virring.

Är det någon som snabbt kan förklara skillnaden mellan Asus A3529HBH och A6706UUH utan att kolla på nätet?

Adam Erlandsson

NYHETSSAJTER Vissa dagar går långsammare än andra och en del är värre än så. För de där trista stunderna när det inte händer någonting alls har Read/Write Web plockat fram sex sajter som effektivt tvättar bort känslan av stiltje.

”Sometimes, news on the web is noticeably slow – especially in the weekends. It’s ironic in a way, considering that millions of articles get written everyday and many go unnoticed. To address this need, here are six social media sites to help you find more great content.”

Ingen kan ensam hålla koll på allt som händer på internet, men tillsammans med andra kan man hålla koll på en del av det. Read/Write Webs sex sajter är bra startpunkter för att hålla koll.

Min favorit är Stumble Upon. Där hittar jag oftast intressant och kul läsning. Dessutom är det en snygg och enkel sajt.

Google News och Alerts samt Digg och de många, många, många klonerna kan också hjälpa till.

Via Beta Alfa.

Adam Erlandsson

RYKTE De amerikanska it-bloggarna har en förkärlek för att publicera rykten. Ibland är de ute och cyklar, som alla turer kring Googles förmodade Gphone. Men ibland träffar de mitt i prick. Senaste ­ryktet i strömmen känns inte helt otroligt: Google förhandlar om att köpa Skype.

Det är Tech Crunch som har hört viskningar i ett par veckor och som slutligen har fått lite ny information som pekar på att de båda företagen sitter och förhandlar om ett samarbete eller till och med ett uppköp. Silicon Alley Insider spekulerar i att Google kan komma att betala så
mycket som 6 miljarder dollar
(runt 35 miljarder kronor) för Skype.

Ryktet har varit uppe förut. Senast i november förra året skrev en av Guardians bloggare att det surrats en hel del om att Google skulle ”få slut på Ebays lidande”.

Nu har Skype inte varit så mycket av en börda på Ebays ­axlar som många gärna vill få det till, men det är ingen större ­hemlighet att Skype inte heller varit den klockrena ­superframgång som auktionsjätten säkert hoppades på. Fram­för allt har man inte lyckats hitta något vettigt sätt att koppla samman de båda verksamheterna.

Ebay betalade 3,1 miljarder dollar för Skype i slutet av 2005. Knappt två år senare lämnade Niklas Zennström vd-stolen samtidigt som Ebay skrev ned värdet på Skype med nästan 1 miljard dollar.

Att Ebay inte är helt nöjd är ­ingen större hemlighet. Därför är det inte helt omöjligt att man ­sitter ned och pratar med ­Google om ett samarbete eller till och med ett förvärv.

Med Google-ögon är det inte heller helt ologiskt. Sökjättens egen nättelefon, Gtalk, har inte alls tagit samma fart. Med Skype skulle man inte bara få tillgång till en beprövad teknisk plattform som hittills använts för 100 miljarder samtalsminuter.

Tjänsten har vid flera tillfällen haft fler än tio miljoner sam­tidiga användare och är det i särklass starkaste varumärket i den växande floran av nättelefonitjänster. Det är ingen dum utgångspunkt för ett företag i annonsbranschen.

Det Skype behöver är en stark partner och ett varmt, kärleksfullt hem – jag tror att Google kan erbjuda det.

Adam Erlandsson

DIGITAL DISTRIBUTION Skivbolagens intresseorganisation IFPI har bestämt sig för att kräva de ansvariga bakom Pirate Bay på 1 621 045 euro, runt 15 miljoner kronor.

Summan är baserad på antalet gånger som de 24 album som åtalet omfattar har laddats ned, hur mycket skivbolagen skulle ha tjänat om de laddades ner lagligt samt ett allmänt skadestånd på dubbelt så mycket. Snurrigt och komplicerat kan tyckas, vilket IFPI:s juridiska ombud medger:

”Det är utomordentligt svårt att beräkna den verkliga skadan. Därför har vi valt att arbeta med en schablon. Hur domstolen slutligt bestämmer vilken ersättning de fyra ska betala är av stort intresse att få veta för framtida liknande mål”

Och framtida mål kommer det säkert att bli. Ingen av sidorna har visat några tecken på utmattning och det är naivt att tro att de rabiata piraterna har någon större lust att ta en försoningsfika med de likaledes rabiata antipiraterna – och vise versa.

Oavsett vilken sida man håller på kan man konstatera att den här kampen knappast kommer att gå över i första taget.

Det är runt tio år sedan mp3-filer och fildelningsteknik öppnade upp för en helt ny distributionsform för musik. Men istället för att ta tillvara på tekniken och använda den till sin fördel försökte skivbolagen – stärkta av den till synes ändlösa försäljningsökningen av cd-skivor – att bekämpa tekniken med stämningar och passivt aggressiva tilltag som kopieringsskyddade skivor.

Till slut valde man att haka på Apples Itunes-modell, men bara om filerna utrustades med kopieringsskydd – DRM. Det är inte bara grunden till Apples enorma framgångar som musiksäljare, det befäste också pirattjänsterna som det bästa sättet att få tag på oskyddad digital musik – låtar som man faktiskt kan använda på exakt samma sätt som de låtar man själv rippar från cd-skivor.

Paradoxalt nog gör skivbolagen numera sitt bästa för att stoppa Apples framgångsvåg och minska företagets makt på musikmarknaden genom att vägra att släppa oskyddade mp3-filer till Itunes Store.

Av alla fördelar som internet hade att erbjuda musikbranschen blev bolagen besatta av att bekämpa pirater.

Intressant nog är att filmindustrin i dag befinner sig i ungefär samma sits i dag som skivbolagen gjorde då. Bandbredden ut i hushållen ökar, alla nya filmer finns tillgängliga och antalet maskiner för att spela upp de nedladdade filmerna på tv:n i vardagsrummet blir allt billigare.

Men trots likheterna gör filmbolagen sitt absolut yttersta för att hålla fast vid de intäktsströmmar som man haft i åratal. Trots likheterna behäftas så gott som alla filmer med DRM.

En lärdom har de dock dragit. Filmbolagen vill inte ge Apple samma maktposition på filmmarknaden som skivbolagen gjorde. Alltså får Apple inte tillgång till lika många filmer som de hade velat.

I slutändan blir piratalternativen bara ännu mer attraktiva för den filmintresserade, som egentligen inte har något emot att faktiskt betala för sina filmer.