Annons

Adam Erlandsson om digitala trender

Adam Erlandsson

Adam Erlandsson

GRATIS I den gamla världens ekonomi betalar vi konsumenter gärna för att få en alldeles egen kopia av en skiva eller en film. Men i den nya världens nätekonomi finns det en obegränsad tillgång på kopior och när konsumenterna redan nu har vant sig vid gratis kommer de aldrig att gå tillbaka till att betala.

Gratiskonceptet har förändrat förutsättningarna för många olika branscher. Det finns gratistidningar, flygresor som knappt kostar något alls och skivor som skänks bort med tabloidtidningar. På internet finns hur mycket gratismaterial som helst, både lagligt och olagligt sådant.

Hela det digitala kommunikationsnätet är konstruerat för att vara en så smidig förmedlare av kopior som möjligt. Internet är egentligen en enda stor kopieringsmaskin – nya kopior skapas var gång informationen lämnar en server, passerar en router eller visas i en webbläsare.

Att det framförallt är underhållningsindustrin som står inför en stor utmaning är väl ingen direkt nyhet. Upprörda röster om att fildelningen kommer att förstöra musiklivet eller den svenska filmbranschen är vardagsmat.

Branschen har fortfarande som mål att stoppa den illegala fildelningen. Oavsett om man är för eller emot piraterna borde det vara läge att stanna upp och ta sig en riktig funderare om det verkligen är möjligt att stoppa tekniken. Var gång branschen tar till ett nytt kopieringsskydd är det någon som knäcker det. Här verkar Moores lag inte direkt till film- och musikbranschens fördel. Det spelar ingen roll om de tar i med hårdhandskarna – historiskt sett har piraterna alltid legat ett steg före och det finns egentligen ingenting som tyder på att det kommer att förändras.

Givetvis har man försökt skapa lagliga alternativ på internet också. På musiksidan lyser Apples Itunes Store ganska ensamt på framgångshimlen. På filmsidan är det ännu skralare.

Men oavsett om man talar om lagliga eller olagliga kopior så är tillgången i den här nya världen i princip oändlig. Konsumenterna har redan hunnit vänja sig vid att film och musik kan vara gratis och när marginalkostnaden för att skapa nya kopior dessutom är förvillande nära noll kastas marknadsekonomiska principer om tillgång och efterfrågan effektivt omkull.

Det blir svårt för branschen att motivera varför den digitala kopian ska kosta nästan lika mycket som den fysiska kopian. Dessutom är det så att överflödet av kopior – så väl lagliga som olagliga – gör att de blir nära nog värdelösa. Att försöka ta betalt för dem går kanske i en övergångsperiod, men kan mycket väl visa sig lönlöst i det långa loppet.

Kanske är det piraterna som kommer att leverera dödsstöten, kanske är det någon pigg entreprenör med en hållbar idé och ett nytt sätt att se på saken.

Oavsett vilket gör detta outtömliga överflöd av kopior att värdet måste flyttas över till sådant som inte kan kopieras och som därför blir sällsynt och därmed också värdefullt.

Det kan vara kringtjänster som personlig service, avancerade rekommendationssystem, olika modeller för prenumeration. Det kan också komma att handla om mer osynliga värden – som upplevt värde, känslor av trygghet och tillit.

Att frågan är aktuell just nu beror ganska mycket på Chris Anderson, Wiredredaktören bakom ”The Long Tail”, och hans kommande bok Free. Wired har lagt ut ett utdrag ur boken och bjuder på lite andra godsaker.

Adam Erlandsson

DIGGKLON Yahoo fortsätter att lansera nya tjänster, trots Microsofts fortsatta försök att ta över bolaget. Senast ut är Yahoo Buzz, en nyhetsaggregator där användarna kan rösta upp de bästa nyheterna till förstasidan.

Känns konceptet igen? Ja, det är väldigt mycket Digg-klon över hela konceptet. Yahoos twist är att även sökfrekvens i företagets sökmotor och antalet gånger som artikeln mejlas tas med i beräkningen. Jaha, det känns inte särskilt nyskapande för det. Titta exempelvis på Ask.com:s Big News eller Buzz Tracker, som faktiskt ägs av Yahoo så blir det ännu mindre nyskapande.

Att Yahoo dessutom måste godkänna nyhetssajterna som får vara med på Buzz gör det ännu mindre troligt att nätanvändarna kommer att ta till sig tjänsten.

Om man ska lansera en produkt i ett redan trångt segment måste man se till att ha någonting som gör att man sticker ut i mängden. Lite snygga bildspel och en möjlighet att rösta fram nyheter ända till Yahoos startsida räcker liksom inte – även om det är en av världens mest besökta sajter.

Jag tror inte direkt att det är den här ”en i mängden”-mentaliteten som Microsoft är intresserad av.

Adam Erlandsson

FACEBOOK Det har varit gott om nyheter om att användarna flyr Facebook på sistone. Det stämmer inte. En femprocentig nedgång är inte en flykt.

Ursprunget till debatten i den svenska bloggvärlden är den här artikeln från Computer Sweden, som i sin tur har sitt ursprung i den här artikeln hos The Guardian. Den största skillnaden är att CS sätter rubriken ”Användarna flyr Facebook” – något som författaren till Guardiantexten inte ens nämner.

Deep Edition skriver läsvärt om Computer Swedens artikel: ”…en femprocentig nedgång är inget annat än en normal fluktuation”.

Bakgrunden till Guardians artikel är att Facebook tappade lite drygt 300 000 användare i Storbritannien under december – från en toppnotering på 8,9 miljoner.
Förklaringen kan vara så enkel som att det handlar om just december – julmånaden – och att användarna har annat att göra än att surfa på sociala nätverk.

Att artikeln skrivs är inte konstigt – det är första gången som Facebook tappat användare i landet och det är givetvis intressant. Men faktum är att sajten fortfarande hade 712 procent fler användare än året innan och nästan tio procent fler än i oktober månad. Var det någon som trodde att den enorma tillväxten för evigt?

En del kommer att tröttna. Andra kommer att hitta någon annan sajt som lockar mer. Det kommer säkert att dyka upp ett nytt och trendigare alternativ. Facebook är inte perfekt och vem vet, om ett halvår kanske vi tittar tillbaka på början av 2008 som början på den stora Facebook-döden.

Men än så länge finns inga som helst bevis på att så är fallet.

Uppdaterat:
Daniel på Mindpark har skrivit ett intressant inlägg med rubriken ”Facebook – En stor nattklubb men bara ett dansgolv” där han driver tesen att Facebooks storlek har blivit sajtens stora svaghet.

Det är inte omöjligt att framtiden ligger i nischade nätverk. Kanske bygger de på en gemensam teknisk plattform, som Google säkert hoppas på…

Adam Erlandsson

MICROHOO YACROSOFT Googlegrundaren Sergej Brin tycker tydligen att Microsofts försök att ta över Yahoo är ”skrämmande”.

Följande berättade han för en samlad presskår i samband med ett evenemang på huvudkontoret för Google Lunar X Prize – företagets tävling som har som mål att sätta en privatfinansierad farkost på månen:

”Internet har utvecklats från öppna standarder och av en mångfald av företag. När det börjar bli företag som har kontroll över operativsystemen och webbläsarna så tar de också kontroll över de största webbplatserna och kan använda sin makt för att manipulera saker på olika sätt. Jag tycker att det är skrämmande.”

Är det bara jag som tycker att det är lite skoj att han sa det på en presskonferens om att Google vill stödja en privat månlandning?

Adam Erlandsson

FORMATKRIGET Toshiba har alltså kastat in handduken och tagit död på hd-dvd på riktigt. Format­kriget är över för den här gången och Blu-ray står som vinnare. Men för vinnarsidan har kampen egentligen bara börjat.

Att den segdragna kampen om nästa generations högupplösta filmformat är över är enbart ­positivt. Att ha två konkurrerande format har skapat enorm förvirring bland konsumenterna och kostat de inblandade parterna enorma summor.

De båda kombattanterna har betett sig som små barn som bråkar om vem som egentligen ska få leka med den röda spaden i sandlådan. Det hela borde ha avgjorts för länge ­sedan. Någon vuxen borde ha rest sig upp och förklarat att det inte lönar sig att ­bråka och tvingat de båda ­sidorna att ta ­i hand och bli vänner igen. Vem som får den röda spaden spelar ju egentligen ingen roll.

Under rådande formatkrig har många konsumenter dragit sig för att satsa på högupplöst film. ­Samtidigt har åter­försäljarna hållit sig neutrala och därmed inte gjort sitt för att informera och sälja in den nya tekniken. Även filmbolagen verkar haft en passiv hållning.

Tillverkarna har förlorat pengar. Återförsäljarna har ­förlorat pengar. Filmbolagen har förlorat pengar. När kampen nu är avgjord har de 1,3 miljoner konsumenter världen över som satsade på hd-dvd förlorat pengar.

Men slaget är inte vunnet bara för att Toshiba erkänt sig besegrat. Tvärtom står Sony och dess bundsförvanter inför ännu hårdare utmaningar – att förklara för konsumenterna vad högupplöst film är och sist men inte minst övertyga dem om vinsten med att satsa på ett helt nytt ­format.

Själva informationsbiten är lätt att lösa. Ett par miljarder ­ i annonspengar och vips vet de flesta vad Blu-ray är. Men i en värld där begreppsförvirringen kring ”hd” är i det närmaste ­total och många konsumenter tror att de tittar på hd-tv bara för att de köpt en ”hd-ready” tv-apparat står vinnarsidan ­inför ett verkligt sisyfosarbete.

(Krönika publicerad i SvD Näringsliv, 21/2)

Adam Erlandsson

FORMATKRIGET Den segdragna kampen varade i närmare sex år. Nu är den officiellt över. Sony och Blu-ray tar den prestigefulla platsen på den högupplösta filmens tron.

I dag kom det officiella meddelandet från Toshiba – företaget slutar ”utveckla, tillverka och marknadsföra hd-dvd-spelare och inspelare”. Enligt pressmeddelandet kommer beslutet efter ”stora förändringar på marknaden”.

Det var inte oväntat. Inga andra tillverkare hoppade på tåget. Warner Brothers hoppade av och det senaste året har hd-dvd inte direkt haft någon chans att konkurrera med Blu-ray.

I mars väntas Toshiba ha dragit sig ur branschen helt. Det är ovanligt kort varsel för en så fullständig reträtt och tyder på att de interna prognoserna inne på Toshiba inte direkt var lysande.

Mest synd är det om alla konsumenter som köpt hd-dvd-spelare och filmer till formatet. Precis som det var synd om alla som satsade på Betamax en gång i tiden.

Synd också för att det egentligen inte är särskilt stor skillnad på hd-dvd och Blu-ray. Skillnaderna som finns är inget som det mänskliga ögat eller örat klarar av att märka, utan ligger minst lika mycket i hur bra arbete filmbolaget gjort i produktionen av filmerna. Egentligen borde de inblandade företagen satt sig ner redan för tio år sedan och enats om en teknisk standard och en modell för att dela på licenspengarna.

Då hade vi sluppit alla turerna.

Adam Erlandsson

KÖPFEST I dag är det Alla hjärtans dag. Denna högtidsdag ska naturligtvis firas och vi vet väl alla vad det betyder: Handla, köpa, konsumera – shoppa, förtära, uppvakta. Men det betyder inte bara blommor, smycken och restaurangbesök. Branschen försöker övertyga oss att det gäller mp3-spelare och mobiltelefoner också.

Att teknikbranschen tagit till sig Alla hjärtans dag är inte konstigt. Affärsmöjligheter är till för att utforskas. Det som förbryllar är att man inte lyckas tänka förbi den rosafärgade och parfymstinkande klyschan.

Stormarknaden Elgiganten vill gärna ge personliga tips i sitt pressmeddelande ”Så uppvaktar ni varandra på Alla hjärtans dag”. Där tipsar de om gåvor som ”skapar mysiga stunder, förevigar ögonblick”. En ”Valentine-rosa Ipod Nano”, den rosa skokartongsformade dvd-boxen med samtliga avsnitt av Sex and the City eller en digital fotoram ska vara perfekt att ge bort på Alla hjärtans dag.

Höjdpunkten i utskicket är dock när de tipsar om locktänger och hårfönar ”för långhåriga kärestor”. Det är dock oklart vilken roll hårvårdsprylarna spelar i att skapa de där mysiga stunderna som man talar om.

De konkurrerande kedjorna Siba och Expert använder också denna påhittade högtidsdag i sin marknadsföring. De är dock inte lika krystade i sina ambitioner att tipsa om personliga gåvor och nämner inte långhåriga kärestor en enda gång. Snarare hoppar man nog av glädje över att ha ytterligare ett alibi för att hålla en så kallad rea.

Tillverkarna vill också ha sin del av Valentinkakan. För några veckor sedan lanserade Sony Ericsson en rosa version av W580, den ”perfekta Alla hjärtans dag-presenten” enligt pressmeddelandet.

Synd bara att varken Sony Ericsson eller Elgiganten kom på tanken att telefoner, mp3-spelare och locktänger kanske inte är de mest romantiska och personliga gåvorna. Inte ens om de är rosa.

Adam Erlandsson

MICROSOFT Tillbaka efter en minisemester i fjällen och som vanligt hinner det hända en hel del under tiden man är borta. Ovanligt mycket handlar om Microsoft.

Yahoo-affären rullar vidare. Sökföretaget har tackat nej till budet, men analytikerna tror att de bara försöker få upp prislappen. Det kan mycket väl vara sant. En annan teori är att grundaren och återvände vd:n Jerry Yang har mycket svårt att släppa företaget, framförallt till Microsoft. Kanske är det gamla antipatier mot mjukvarujätten som återvänder till ytan. Framförallt eftersom man ryktas vara redo att förhandla med AOL. Microsoft har för övrigt lämnat ett ganska intetsägande svar.

Microsoft har köpt mobilföretaget Danger, som ligger bakom den framgångsrika smartphonevarianten Sidekick (en sån som Paris Hilton hade). Intressant med tanke på att bolaget grundades av Andy Rubin, som lämnade bolaget för att starta Android, som utgör grunden i Googles mobilplattform. Undrar lite om den ryktade prislappen på 500 miljoner dollar verkligen stämmer…det känns i mesta laget för ett företag som nått begränsade framgångar utanför USA.

Sist men inte minst: Bill Gates lämnar Facebook. Han orkade tydligen inte med alla som ville bli hans vän. Inte trodde jag världens kanske rikaste man kunde vara konflikträdd…

Adam Erlandsson

YAHOOBUDET Förra veckan stod Bill Gates på World Economic Forum och uppmanade till en snällare och bättre kapitalism. Men Microsofts bud på Yahoo förra veckan är snarare ett uttryck klassisk knytnävskapitalism. Ett ganska trött sådant.

Vi har Microsoft och Steve Ballmer i den ena ringhörnan och Google och Eric Schmidt i den andra. Matchen ska precis gå in i rond elva och Ballmer har fått en hel del stryk i de senaste ronderna. Google fortsätter att ta marknadsandelar och Microsofts onlineavdelning visar rött i boksluten.

Tillsammans med sekonden Bill Gates lägger Steve Ballmer upp strategin. Det är dags att skippa småjabbandet och plocka fram storsläggan, den patenterade uppercuten. Det är dags att lägga företagets största bud någonsin och slå omvärlden med häpnad. Microsoft ska lägga bud på Yahoo.

Det är en helt ny taktik från Microsoft. Tidigare har man nöjt sig med att komplettera den egna verksamheten med mindre taktiska uppköp för att fylla igen luckor. Exempelvis köpte man Aquantive för 6 miljarder kronor och så sent som i dag blev köpet av norska Fast Search and Transfer. Småjabbar i jämförelse med jättebudet på Yahoo, men några av Microsofts största affärer på senare tid.

44,6 miljarder dollar. 285 miljarder kronor. Det är inte lite pengar, ens i de här sammanhangen.

Microsoft vill alltså köpa Yahoo…när jag först hörde det kändes det ungefär lika nyskapande som en ny skiva med Tommy Nilsson och lika fräscht som att Lada skulle börja tillverka Trabanter på licens. En bild fastnade på näthinnan:

[Microsofts styrelserum]
Luften är syrefattig, det är varmt, någon har kedjerökt

Styrelseledamot 1: ”Vad ska vi göra åt Google egentligen?”

Styrelseledamot 2:Vet inte. Vi har testat det mesta…”

Styrelseledamot 1: ”Vi kanske måste ut och handla igen?”

Styrelseledamot 2: ”Mmm. Fast då måste vi gå loss på något stort…de här småköpen har ju inte gjort någon större skillnad. Vi tappar ju fortfarande pengar på nätet…”

Styrelseledamot 1: ”Ja, men då är det ju bara Yahoo kvar…”

Styrelsemedlemmarna i kör: Härligt. Det är en skitbra idé. Då fattar alla att vi menar allvar med det här internet.”

Om budet på Yahoo visar något så är det en bekräftelse på att Microsofts storhetstid ligger i backspegeln, ett tecken på hur trött mjukvarujätten blivit.

Man har missat möjligheten att utmana Google på det område som betyder mest – internetannonsering. Köpet av Yahoo, som väl får kallas Googles närmaste men ändå långt ifrån nära konkurrent, handlar inte om att skapa en plattform för att skapa något nytt. Det handlar om att köpa in sig i en tävling som man missade att anmäla sig till.

Frågan är också om det ens handlar om att köpa sig en möjlighet att gå om Google. Hittills har kommunikationen från Microsoft handlat om hur mycket man kan tjäna på att slå ihop de båda verksamheterna och hur viktigt det är att det finns en trovärdig nummer två på marknaden.
Det om något låter uppgivet. Och trött. Inget bra sätt att ge sig in i slutronderna.