Annons
X
Annons
X

Spelbloggen

Jimmy Håkansson

Jimmy Håkansson

Hellion

”Hellion” är en ohelig allians av spelidéer som aldrig borde korsas. Det är nämligen en turbaserad rälsskjutar-roguelike i tredjeperson. Nu kanske det lät som jag bara hittade på de där orden, men så här ligger det till. Det var under en sju dagar lång speltävling som PN Jeffries kom på idén och utvecklade hela spelet ”Hellion”. På sin hemsida beskriver hen spelupplägget så här:

”Tänk ’Vad skulle hända om Starwing var turbaserat?’ så förstår du ungefär vad jag ville uppnå”

Turbaserat och med krydda från den oförlåtliga roguelike-genren (där du måste börja om från början om du misslyckas med din uppgift) är ”Hellion” ett rälsskjutarspel (där du åker framåt på en rak linje med begränsade möjligheter att styra din kurs) som du garanterat aldrig har sett förut. Det är en helt galen idé som förmodligen inte skulle ha någon som helst kommersiell bäring. Tur då att du kan ladda ned och spela spelet gratis på PN Jeffries hemsida.

Jimmy Håkansson

Super Mario 64 Unity

1996 lämnade ”Super Mario 64” ett avtryck på spelvärlden som var omöjlig att undvika. Spelet var unikt framtaget för att visa fördelarna med Nintendos nya handkontroll, den första med en helt analog styrspak. Trots att Playstation- och Saturn-spel som ”Tomb raider” kunde modellera upp tredimensionella världar rörde vi oss i dem med digitala styrkors, som bäst lämpade sig för pannkaksplatta upplevelser. Med Nintendos analoga styrspak kunde vi för första gången röra oss i tredimensionella världar utan tvådimensionella begränsningar.

I ”Super Mario 64” var varenda rörelse lika naturlig som otrolig. Första gången jag spelade det kunde jag ägna flera minuter åt att springa runt i en ring. I en perfekt cirkel, utan fyrkantiga skarvar. Att spela första banan i ”Super Mario 64” i webbläsaren kan förstås aldrig jämföras med den svindlande frihetskänslan av att för första gången manövrera en helt tredimensionell Mario. Men som en tidskapsel från mitt, och Marios, 1996 är det ovärderligt.

Spela första banan i ”Super Mario 64” här (kräver Unity).

Tove Bengtsson
YouTube Preview Image

“Please, don’t touch anything” är ett indiespel med en förargligt motsägelsefull titel. Det går nämligen ut på att trycka sig fram till lösningen – som här sällan får goda konsekvenser. Desto retligare placerar spelet spelaren framför en panel med en stor röd knapp på. I ett fönster ovanför panelen syns en stad i fjärran, och till vänster finns en affisch med vaga instruktioner. Ett tryck på den illavarslande knappen resulterar att ytterligare en knapp dyker upp, men att interagera med den leder ingen vart. Det gäller att fortsätta – trots den varnande titeln – att fortsätta att klicka och fippla med panelen tills nya knappar uppenbarar sig. “Please, don’t touch anything” har hela sexton olika slut, varav de flesta resulterar i dystra följder för staden på horisonten. “Please, don’t touch anything” tillkom på det välkända speljamet Ludum dare, och den äldre versionen gick under det mer vaga namnet “The second thought”. Konceptet är spännande, även om det också är en irriterande påminnelse om att inte vara klåfingrig.

“Please, don’t touch anything” finns att köpa på nätbutiken Steam.

Tove Bengtsson

cities_skylines

Redan ett dygn efter släppet av finskutvecklade stadsbyggarsimulatorn “Cities: Skylines” fanns en uppsjö av moddar. Spelet inkluderar ett mod-verktyg, och när spelet nu varit ute i två veckor finns det fullt av gratisprylar och fiffiga moddar att ladda ned. Spelsajter som PC Gamer och Kotaku har sedan tidigare tipsat om de bästa och mest hjälpsamma “Skylines”-moddarna.

Mindre hjälpsamma men desto mer fyndiga är de moddar som förvandlar om spelet till andra spel. Eller snarare, lägger till ytterligare ett spel i spelet. En användare har exempelvis adderat en pastisch-mod på Microsofts nedlagda flygsimulator “Flight simulator”, kallad “Flight cimulator”. Med modden installerad kan man skifta till ett flygläge och styra flygplan över sin stad.

Det finns också en “Borderlands 2”-mod, som omvandlar spelets grafik till “Borderlands”-stiliserad celshading. Det vill säga, spelet får samma grafiska, serietidningsliknande utseende som “Borderlands”-serien.

Alla moddar hittas på Steam workshop.

Jimmy Håkansson

Bloodborne

I morgon släpps ”Bloodborne”, den själsliga uppföljaren till ”Dark souls 2” (eller kanske ”Demon’s souls”). Där de tidigare ”Souls”-spelen tog plats i ett medeltida fantasylandskap är ”Bloodborne” en enkelbiljett till ett viktorianskt England fullt av monster.

För att fira lanseringen av ”Bloodborne” bjuder vi på det här klippet där Youtube-användaren gbbearzly förnedrar det notoriskt svåra ”Dark souls” (ettan) med bongotrummorna (som annars används till spelet ”Donkey konga”). I klippet får vi se hur han besegrar de toksvåra bossarna Ornstein och Smouth – med bongotrummor.

Jimmy Håkansson

Jag var bara några äpplen hög när jag för första gången såg på när John Hurt sprättades upp från insidan av ett rymdmonster som bodde i hans mage. Scenen traumatiserade mig givetvis för livet. För att inte tala om alla efterföljande scener där HR Gigers xenomorph knaprade i sig resten av besättningen på Nostromo som om de vore grillchips. När jag i vuxen ålder förstod att ”Alien” var en analogi för sexuellt våld traumatiserade den mig ytterligare en gång. En freudiansk double whammy.

Att ”Alien isolation” återskapade en hel generations kollektiva barndomstrauman är förmodligen varför det kallades 2014 års mest skräckinjagande spel. Koncepten ”skräckinjagande” och ”barndomstrauman” är exakt de teman som plockas upp i Showerdads nya spel: ”Shower with your dad simulator 2015: Do you still shower with your dad”.

Att se på när en alien åt sig igenom John Hurts mage kunde förstås inte mäta sig med den psykiska påfrestningen av att duscha tillsammans med sin pappa i det lokala badhuset: omringad av främmande nakengubbar. I ”Shower with your dad simulator 2015” hamnar du återigen i mardrömsscenariot där du tvingas navigera dig igenom duschrum proppfulla med äldre herrar som är alldeles för bekväma i sin egen nakenhet.

I trailern för duscha-med-din-pappa-simulatorn har utvecklaren därtill haft den goda smaken att göra en egen cover av Kanye Wests episka ”Power”. Fast i Showerdads version ändras rader som ”No one man should have all that power” till ”No one dad should hog all that shower”.

Gemensamt för ”Alien isolation” och ”Shower with your dad simulator 2015” är att de båda utforskar individens utsatthet – om än under olika omständigheter. Det ena gör det i en isolerad rymdstation, den andra i ett överbefolkat omklädningsrum. Resultatet är emellertid snarlikt: fullständig mental kollaps.

Tove Bengtsson

egttr_1

“Everybody’s gone to the rapture” är ett av årets mest efterlängtade indiespel, vid sidan av “No man’s sky” och “The witness”. Vad som gör det spännande är en kombination av den fantastiska titeln – vem blir inte intresserad av att veta mer? – den enigmatiska trailern från E3 2014, och att det utvecklas av den brittiska studion The Chinese room. Spelstudion slog igenom med “Dear Esther”, ett spel som man kan möjligen kan kategorisera som “interaktiv novell” snarare än ett spel. Spelaren styrde en man som vandrade på en folktom ö i den brittiska skärgården. Då och då förde huvudpersonen en fragmenterad och slumpgenererad monolog till Esther – en karaktär som har stor betydelse för berättelsen. Spelmekaniskt var det väldigt avskalat, men det var ändå en otroligt stämningsfull upplevelse. Soundtracket av Jessica Curry var i en klass för sig.

The Chinese room har också utvecklat “Amnesia: A machine for pigs”, uppföljaren till Frictional games mycket rosade skräckspel “Amnesia: The dark descent”. Helt tydligt är att The Chinese room har en fäbless och en stor talang för berättande i spel, vilket förstås gör mig nyfiken på den postapokalypiska äventyret “Everybody’s gone to the rapture”.

Men studion har hittills presenterat väldigt lite från spelet – fram tills härom dagen då spelsajten IGN fick spela tretton minuter av “Everybody’s gone to the rapture”.

Världen tycks vara specifikt brittisk, med röda telefonhytter, lantliga hus och lummig natur. Men invånarna är borta. Apokalypsen, vad det nu var, har slagit till men lämnat naturen idyllisk. Enligt Curry, som är både kompositör och regissör för “Everybody’s gone to the rapture”, ville de [utvecklarna] göra ett postapokalyptiskt spel där man inte spelar en hjälte som kommer in och räddar dagen. De ville göra ett spel som kändes verklighetstroget, tragiskt, vackert och skrämmande.

I videon beskriver Curry och Creative director Dan Pinchbeck att spelaren får pussla ihop bakgrundshistorien genom att utforska olika teknologiska prylar. Exempelvis, undersöker man en telefonhytt kan man ta emot ett telefonmeddelande. Storymoment ska inte genereras på samma tajmade, strömlinjeformade sätt som i “Dear Esther” eller “A machine for pigs”, vilket låter som ett bra val. När det gäller den här typen av lågmält berättande och få interaktiva möjligheter, blir det ett problem om det känns som man spelar en snitslad bana.

Det är värt att se hela videon, Curry och Pinchbeck har en hel del intressant att säga om både postapokalyps och speldesign. Spelet är planerat att släppas i år till PS4.

Tove Bengtsson

Foto: Sara Arnald

I förrgår meddelade KTH att de tillsammans med artisten Robyn Carlsson kommer att anordna Tekla – en teknikfestival för tjejer i åldrarna 11-18 år. Robyn Carlsson, som tog emot KTH:s stora pris 2013, är också initiativtagare till projektet. Hon säger i pressmeddelandet att hon “ville göra något för att inspirera tjejer som är nyfikna på teknik och samtidigt uppmärksamma att alldeles för få kvinnor söker till KTH:s utbildningar.”

Teknikfestivalen kommer erbjuda en mängd olika workshop inom skilda teknikområden, och tanken är att festivalen ska vara givande både för nykomlingar och tjejer med teknikkoll. Deltagarna kommer bland annat att få prova på 3D-printing, fjärrstyrning av robotar, digital visualisering och att skapa elektronisk musik. Flertalet workshops är också spelrelaterade – från experimentering med virtual reality, till speldesign och programmering. En av arrangörerna, vid sidan av Spotify, Google och Valtech, är svenska spelstudion Paradox Interactive. Spelutveckling är förstås en stor del av teknikbranschen, inte minst i Sverige. Men antalet kvinnor som arbetar inom spelbranschen är enligt senaste Spelutvecklarindex fortfarande bara 15 procent.

Det är inte det enda teknikområdet där könsfördelningen är ojämn. Men det är också vad projekt som Tekla är till för att ändra på. Sophia Hober, dekanus på KTH, säger i pressmeddelandet att “syftet med Tekla är att bredda och modernisera bilden av vad teknik är, lyfta fram kvinnliga förebilder inom teknik och ge fler tjejer möjligheten att hitta hur de själva vill och kan använda sig av teknik. Långsiktigt hoppas vi att Tekla kan öka rekryteringen av kvinnor till tekniska utbildningar.”

Det låter lovande. Initiativ som Tekla behövs för att göra tjejer medvetna om att teknik, oavsett vilket område det gäller, inte är ett intresse förbehållet killar. Det är något för alla.

Tekla pågår från morgon till kväll den 18 april på KTH Campus, är gratis och har plats för 200 deltagare. Intresseanmälan görs på festivalens hemsida www.teklafestival.se.

Jimmy Håkansson

Satoru Iwata
en direktsänd Nintendokonferens meddelade det lika anrika som envisa företaget att de skulle vända kappan efter vinden. Nintendo kommer att satsa på mobilmarknaden. Tillsammans med det japanska mobilföretaget DeNA kommer Nintendo att utveckla ”nya originalspel, optimerade för smarta enheter.”

I samma veva avslöjade Nintendo att de arbetade på en helt ny spelplattform, kodnamn ”NX”. Vad ”NX” är, och om det handlar om en stationär eller bärbar konsol, kan vi spekulera i fram till nästa år. Först då kommer Nintendo berätta mer om sin nya mysteriekonsol.

Jimmy Håkansson

Beat step cowboys

Vilda western. Den snustorra prärien, det otämjda låglandet och revolvermän som rider in mot solnedgången. För att vara en så populärkulturellt laddad skådeplats finns det förvånansvärt få riktigt bra tv-spel med westerntema. ”Red dead redemption”, ”gunsmoke” och Call of Juarez” i all ära. Men vad spelvärlden verkligen behöver är fler rytmbaserade westernspel där du duellerar i blindo. ”The beat, the step and the cowboys” är vad som händer om du blandar rytmspel med humor och machokulturens hedersritualer. Två spelare möter varandra, matar in fyra handlingar var för sig som sedan utageras simultant. Målet är att förutspå den andre spelarens handlingar, men oftast urartar det i att alla inblandade springer runt som yra och beväpnade höns. Ungefär lika korkat som väpnade dueller i allmänhet.