Annons
X
Annons
X

Spelbloggen

Jimmy Håkansson

Jimmy Håkansson

Bloodborne death

När den amerikanska spelsajten IGN publicerade en kritisk artikel om ”Bloodborne” (läs vår recension av ”Bloodborne”) blev jag genast nervig. Eller snarare förberedd på en ny medeltid för spelkulturen. Ett gamergate 2.0.

I texten förklarade skribenten lugnt och metodiskt varför hen inte orkade med ”Bloodbornes” ökänt hänsynslösa upplägg. Under resonemangen kokade ett kommentarsfält med nästan 20 000 inlägg. Innan jag dök ned i dem tog jag ett djupt andetag, för att stålsätta mig inför den monsun av hat som snart skulle skölja över mig.

Jag kom osökt att tänka på vad som hände för två år sen. Då fick Gamespots kritiker Carolyn Petit motta 22 000 skogstokiga kommentarer för att hon hade mage att ge det objektivt mästerliga ”Grant theft auto 5” ett mediokert 9 av 10-betyg. I förbifarten kritiserade hon spelets platta kvinnokaraktärer. Kommentarerna menade att varken spelet eller spelarna hade en unken kvinnosyn. Och om hon inte höll med kunde hon hålla sig till köket, där hon hörde hemma.

Med det i åtanke störtdök jag ned i ”Bloodborne”-kritikens kommentarsfält å slogs av…

bloodborne gif

…välviljan?!

I stället för hån, angrepp och spekulationer kring skribentens sexuella preferenser var kommentarerna fyllda med vänliga uppmuntringar och hjälpsamma råd. Här fanns förslag på olika tekniker, tips på lämpliga nybörjarvapen och även sympatiska instämmanden om att ”Bloodborne” kanske inte är ett spel som passar alla.

För att förstå varför den genomsnittlige ”Bloodborne”-spelaren beter sig på ett så väsensskilt sätt, jämfört med din typiska ”GTA”-spelare, måste du förstå hur spelet fungerar. Det är ett brutalt spel där du dör, dör och dör tills den skoningslösa svårighetsgraden har smulat ned din självkänsla till atomer. Trots att det i första hand är en isolerad enspelarupplevelse måste vi dra nytta av kollektivets samlade kunskaper för att överleva.

Lite varstans i den brutala världen kan vi lämna hjälpsamma meddelanden som tipsar nästa spelare hur hen bäst tar sig an prövningarna. Det är ett helvete vi genomlider tillsammans, fast var å en för sig. Att söka sig utanför spelets väggar för att hitta överlevnadsstrategier på forum och fikaraster har blivit en självklar del av upplevelsen.

Eftersom alla har upplevt förnedringen av att dödas av spelets första fiende kan vi sympatisera med nybörjaren. ”Bloodborne” vägrar hålla spelaren i handen, i stället faller det på vår lott att ta hand om varandra.

Processen påminner om krigsfilmernas bootcampscener, där individen måste brytas ned för att stärka kollektivet. Det är hänsynslöst, hjärtlöst och oerhört karaktärsdanande.

Efter att ha läst en handfull uppmuntrande tips under den kritiska artikeln ser jag klart. Plötsligt förstår jag varför ”Bloodborne”-gemenskapen fungerar så väl. Det som inte dödar dig gör dig kanske starkare. Men det som oavbrutet dödar dig gör dig uppenbarligen snällare.

Dark souls gif

Ursprungligen publicerad i P3 Spel, 11/4 2015