Annons

Spelbloggen

Tove Bengtsson

Tove Bengtsson

ff13_lightningreturns
Kan “Lightning returns: Final fantasy 13” bli det spel vi hoppades att “Final fantasy 13” skulle bli? Efter att ha läst Kotakus test av spelets demo, visat på Tokyo game show, känner jag mig lätt optimistisk.

“Final fantasy 13” var en besvikelse för många, och kritiken var berättigad. Det var alldeles för linjärt, storyn var rörig och flera av karaktärna var schablonfigurer jämfört med andra “FF”-karaktärer. Men det sålde väldigt bra och fick sedermera en uppföljare, “Final fantasy 13-2”. Utvecklarna Square Enix lyckades kompensera för föregångarens brist på valfrihet med mycket av det slaget i uppföljaren. Men storyn var betydligt svagare och huvudpersonerna fruktansvärt irriterande.

Lightning, som var huvudperson i “Final fantasy 13” och dessutom spelets mest intressanta karaktär, syntes knappt till i uppföljaren trots att hon figurerade på omslaget. Men i “FF13”-seriens avslutande del är hon återigen huvudperson, och det verkar (tack och lov) också som att hon får bära spelet helt själv utan några sidekicks.

I “Lightning returns” är det 13 dagar tills världens undergång – hur det hänger ihop med de två tidigare spelens berättelser är oklart. Det kommer att utspela sig i en öppen värld, vilket inte har hänt (bortsett från onlinespelen i serien) sedan “Final fantasy 12”, och det kom 2007 – till förra generationens konsoler.

Stridssystemet ska vara en blandning av “Kingdom hearts” och “Final fantasy 10-2”. Alltså en slags realtidsstrider där man snabbt måste byta jobb eller klass för att kunna slå olika slags monster. Jobbsystemet i ”Final fantasy 10-2” var en rolig uppfräschning av “Final fantasys” annars rätt trötta turordningsbaserade strider. Tillsammans med den öppna världen låter “Lightning returns” att betydligt intressantare än sina två föregångare.

Det är storyn jag är orolig för. “Final fantasy”-spelen har de senaste åren mer fokuserat på spektakulära frisyrer och intensiva blickar än begripligt manus. E3-trailern nedan övertygar mig inte om historiens begriplighet. Samtidigt – en öppen värld och finurligt stridssystem? Det låter mer som “Final fantasy” än vad “Final fantasy” har varit de senaste sex åren.

YouTube Preview Image