Generationen som formades av Commodore 64

I coffee table-boken ”Generation 64 – Commodore 64 gjorde mig till den jag är” drar författarna Jimmy Wilhelmson och Kenneth Grönwall en linje mellan den kultförklarade hemdatorn och den svenska IT-boomen. Inte helt oväntat visar det sig att Commodore 64 är den gemensamma barndomsnämnaren bakom allt från Spotify och Pirate Bay till speljätten Dice. Jag tog ett snack med Jimmy Wilhelmsson om generationen som växte upp med Commodore 64, och boken som han och Kenneth har skrivit om dem.

Kan du berätta lite om er bok?
– Generation 64 är en snygg kaffebordsbok för alla 70-talister som på 80-talet satt med hemdatorn Commodore 64 eller kände någon som hade en. Vi upptäckte att flera av Sveriges framgångsrika och innovativa människor verkar ha startat sina karriärer med just Commodores maskiner och beslöt oss därför att undersöka saken. Generation 64 är vår benämning på de som växte upp med C64 och boken är en samling intervjuer med 30 kända och okända svenskar som försöker förklara vilken fantastisk gemenskap som låg bakom C64-folket – och varför dagens internetkultur har mycket att tacka dessa tidiga pionjärer för.

Varför skrev ni den?
– Det skrivs inte så mycket om Commodore 64 i Sverige. 70-talisterna börjar bli gamla och 80-talister har i allmänhet inte samma koppling eller kunskap om den tiden. Det var helt enkelt på tiden – vi vill också gärna att andra tar vid. Det behövs mer forskning och analys av den perioden, inte minst om vi vill förstå varför just Sverige är ett framgångsrikt IT-land.

Varför tror du att retrospel, och böcker om dem, är så hett just nu?
– Jag har faktiskt ingen aning. Jag kände inte till någon av de böcker som släpps i år vid det tillfälle jag började planera för Generation 64. Jag vill heller inte kalla vår bok ett verk om spel, utan snarare ett verk om en betydande del av varför saker och ting ser ut som de gör i IT-Sverige. Spel har dock en betydande roll i den berättelsen, såklart – vi har sedan C64-tiden varit bra på att både göra spel och på att knäcka dem.

Förr i världen var det nästan som alla som spelade på en viss maskin tillhörde ett hemligt sällskap. Vad utmärkte Commodore 64-kulturen?
– Tidig datorvana och en inställning att saker som inte fungerar går att lösa. Nintendo-kassetterna kunde man behöva blåsa på; till Commodores datorer fanns hundratals DYI-knep att ta fram – och den riktigt vassa hackern kunde dessutom få datorn att göra saker den inte var byggd att kunna göra. En annan sak som utmärker C64-kulturen är att den fortfarande lever – det anordnas fler demopartyn nu än för fem år sedan; C64-kulturen växer.

Kan du berätta lite om demoscenen, och vad den senare mynnade ut i?
– Demoscenen uppkom av att knäckare på det lilla utrymme som fanns kvar på en kassett eller diskett ville skryta och berätta vem de var. Detta utvecklades till en konstform i sig då hela grupper tävlade mot varandra i att få datorn att göra coolast saker, grejer som fick de andra att tappa hakan och undra hur de gjorde. Exhibitionismen och hackerkulturen kring demoscenen skapade inte bara en generation riktigt duktiga kodare utan även en trend att sprida digitala alster för beröm och ära i de kanaler som fanns tillgängliga; redan då började folk ringa upp varann med modem. De flesta gjorde demos för att bli sedda och beundrade; Internet blev en självklar förlängning av denna kultur.

Vad tycker du att dagens spelkultur kan lära sig av gårdagens?
– Det vet jag faktiskt inte; spelutveckling är en business som alla andra i dag – det går inte att jämföra. Däremot finns det en del för föräldrar till spelande barn att fundera över från denna tid. Generation 64 spenderade tusentals timmar framför en dator hela samhället dömde ut som meningslös. Vi vet inte vad som är meningslöst förrän vi kan se vad framtiden har med sig. Föräldrarna till Spotifys nuvarande tekniske chef undrade vad han egentligen höll på med nere i källaren som 12-åring. I dag fattar de nog.