Notch gör jobbet åt Jan Björklund

Två ämnen ligger nära utbildningsminister Jan Björklunds hjärta: Att få fler unga att bli företagare och att få fler unga att intressera sig för teknik. På båda fronter är det svårt att tänka sig ett bättre affischnamn än Markus Persson, skaparen av spelet Minecraft.

Konferenshallen i Orlando, Florida är stor som en fotbollsarena. Mitt i publikhavet står en rundlätt, tunnhårig svensk programmerare på scen, upplyst av en ensam strålkastare. Han heter Markus Persson och är 34 år gammal. Publiken känner honom som Notch. De hyllar honom som en gud, och på sätt och vis är han just det. Åtminstone här, på spelkonferensen Minecon, där allt kretsar kring världen som Markus har skapat.

Historien om Minecraft är välkänd vid det här laget. Våren 2009 var det ett hobbyprojekt på Markus dator. Idag finns mer än 70 miljoner registrerade Minecraft-spelare. Tidningar över hela världen har skrivit om det märkliga spelet från Sverige som tagit världen med storm. Minecraft har kommit att symbolisera nätets kraft att skaka om imperier och skapa världsfenomen mer eller mindre över en natt. Markus har blivit rik som ett troll.

Men kanske är det först nu, ett par år senare, som de verkliga effekterna av hans osannolika framgångar kan skönjas. Årets Minecon är det tredje i ordningen. Jag besökte det första tillsammans med min medförfattare Linus Larsson, i arbetet med reportageboken “Minecraft: Block, pixlar och att göra sig en hacka”. Då närvarade knappt 5 000 personer. I år är nästan 8 000 deltagare på plats. Biljetterna sålde slut på ett par sekunder.

De flesta på Minecon är bekanta med spelet Minecrafts smått legendariska skapelseberättelse. När Markus Persson började arbeta på det var han redan en erfaren spelutvecklare. Främst hade han arbetat på King, spelstudion som idag är mest känd för mobilspelet Candy Crush Saga.

Han trivdes aldrig på jobbet, som styrdes mer av lönsamhetskrav och målgruppsdiskussioner än en vilja att göra riktigt bra spel. Det var först när han sa upp sig, för att få tid och ro att skapa själv framför datorn, som Minecraft blev verklighet.

I arbetet med vår bok ställde vi samma fråga till alla de spelutvecklare Markus arbetat för innan han gjorde Minecraft. Om en ensam programmerare dykt upp på deras kontor med en idé till ett konstigt spel om klossar och gruvarbete, en slags digital version av Lego fast med monster att akta sig för och mineraler att gräva fram ur berget, vad hade de sagt då? Hade de gett personen tid och resurser för att göra verklighet av det? Eller hade det slängt idén direkt i papperskorgen?

Alla valde det senare alternativet. Idén var för konstig, för oprövad. Den gick inte att passa in i spelbranschens snäva mallar.

Hade Markus Persson inte sagt upp sig från jobbet på King hade Minecraft kanske aldrig blivit verklighet.

Fyra år senare har nästan alla barn jag träffar på Minecon en sak gemensamt: de vill inget hellre än att lära sig att programmera. De vill bli spelutvecklare, precis som Markus.

Jag pratar med en ung kille från Seattle, i svart collegetröja och med rufsigt hår. Han övar programmering på fritiden, berättar han. Med stolthet i rösten pratar han om sina experiment i Java och C++.

– Jag börjar bli ganska duktig. Men inte lika duktig som Notch, säger han.

– Om det gick vägen för honom kanske det kan gå vägen för mig också.

Nästa år hoppas jag att Jan Björklund följer med till Minecon. Jag tror det kan ge honom lite välbehövlig inspiration.

/Daniel (danielg0ldberg)